Inlägget är för övrigt ett ypperligt exempel på hur man kan gasta och skitkasta folk utan att någonstans röja deras identitet.

Och, ignorera detta inlägg om ni vill eller gör vadsom ni känner för. Det är inte skrivet för att klanka ner på någon specifik, även om de personer som omnämns verkligen finns, men det behöver inte nödvändningsvis handla om någon som figurerar här.

Näe du var ju inte ett dugg bitter idag

Men om det är så som du skriver, så ta kontakt med personen och säg som det är, det kanske är så att personen inte är medveten om saken som du ser det. Alla är ju olika och resonerar på olika sätt, det som en person tycker är logiskt och uppenbart behöver ju inte nästa person hålla med om. Tror inte att någon är ute för att jävlas med dig på nått vis.

Bitter är jag inte, enbart skärligen ilsken.

Nej då, det jag har rabblat upp i inlägget handlar inte om att någon medvetet gör något för att göra mig upprörd utan det är sådant som jag själv är irriterad över. Möjligen den sistnämnda men där är självdistansen inte den som behövs för att få insikten av vilken kapaciet man själv besitter. Det är få som har den insikten gällande sig själva och det mesta..

Jag får sälla mig till dig i att jag ofta önskar ha det där trollspöet.. men efter tio minuter när jag lugnat mig brukar jag komma fram till att alla som försöker förstöra för andra alltid skjuter sig själv i tassen tillslut och det är bara att vänta..

Jag är lite för tankspridd öht idagsläget för att ens vara pedagogisk tyvärr, men jag förstår iaf din känsla och för mig var det skönt att läsa ditt inlägg, för det satte ord på vad som gnagt mig ett tag nu.. jag har kommit på mig själv med att bli lättstött av idiotuppfödare, känner mig bara dum och naiv som ens försöker osv för när allt kommer till kritan köper folk av vilken idiot som helst..

Men det är bara att göra bättre själv, lära ut saker till de som är intresserade och pussa på sina råttor när det känns som värst. För idioterna försvinner inte, gör de det kommer det bara nya. Men de ska inte heller få ens intresse att försvinna. För det är vad de vill..

Skönt att läsa ditt inlägg. Jag hade också tänkt skriva en sån här tråd. "Sura Terato" hade jag tänkt döpa den till.

Jag har haft en sån där skitvecka när jag har varit sur och tvär på i princip allt och alla. Bland annat för att min älsklingsråtta gick bort i början av förra veckan. Det kändes som att hela råttvärlden blev skit efter att hon gick bort.

Jag har inte orkat ställa ärliga men vänliga frågor och vänta på svar utan har kastat ur mig det ena och det andra innan jag vet hur det egentligen ligger till. Det bästa är att ställa frågor och verkligen vänta på svaren innan man bildar sig en uppfattning.

Men jag orkar inte just nu. Jag har känt det som att ingen orkar lyssna på det jag skriver. Att alla bildar sig den bild av situationen som de vill för att det är bekvämt. Att alla blundar så hårt de kan för allt som är obekvämt och dyrt och jobbigt. Jag känner att jag lägger ner så mycket tid på att svara och skriva och så går det bara in i ena örat och ut i andra. Jag VET att det inte är så. Jag vet att allt jag säger påverkar på nåt sätt och att det tar tid för andra att förstå. Och merparten vill ju lyssna och ta åt sig! Sen är det också så att alla har olika uppfattning om saker utan att för den sakens skull skita i sina råttor.

Men ibland har man såna där perioder när man bara sparkar rakt ut.

Och det är ingens fel att det är så. Och jag är aldrig arg på specifika personer. Utan på att saker är som de är.

Men när jag tänker på hur mycket tid jag lägger ner på att hjälpa till och känner att jag får så lite tillbaka, då kan jag ibland bli lite trött och less. Lite som att det förväntas en massa av mig. Liksom att man bara pumpar och pumpar ur mig. Just nu har jag bara kontakt med en enda människa som jag själv känner att jag pumpar ur(all kärlek till dig, du vet vem du är). Och det är väl så att jag måste lära mig att ta lite också, istället för att känna mig bitter över hur mycket jag ger. För jag tror inte att det egentligen är någon som kräver något över huvudtaget av mig. Det är bara jag själv som känner så.

Sen får man ju vara sur ibland också. Men då kanske man ska låta bli att svara i trådarna för då är man inte till någon hjälp för någon. Allra minst sig själv. Jag får bara ångest i efterhand över saker jag har skrivit.

Jag vill andra människor och djur väl. Och vikten av att kunna hjälpa på ett proffsigt sätt är värt hur mycket som helst. Men ja, ibland är jag en surkärring, jag också. Det är väl bara för mig att inse att jag inte heller är perfekt.

#5 Att vara perfekt är inte att vara sig själv ;)

Ang. det här med att göra sig förstådd så vill jag tillägga en sak.

Det finns väldigt mkt djurmänniskor som har olika diagnoser. Det är vanligt att man söker sig till särintressen, djur är väldigt vanligt att man söker sig till. Det kan vara olika sorters "ordblindhet" eller t.ex adhd, damp, asperger eller utvecklingsstörningar.

Jag ser rätt ofta på djurforum personer som jag känner direkt att det är "nånting". Brukar även kunna räkna ut lite grann vad det kan tänkas vara.

Då är det extra lätt att det blir missförstånd! Tänk er, personer som har nog svårt att uttrycka sig i verkliga situationer.. Det kan bli väldigt jobbigt då på internet. Så om man försöker att skala av alla ens förutfattade meningar om vad en person menar och ställer in sig på att man menade väl, så kan man rädda rätt många situationer.

Unga människor, som ännu inte lärt sig att utrycka sig i text, kan också ha svårare att uttrycka sig på forum. De ska man också tänka på. Det tar lååång tid innan man har lärt sig det. Vissa kommer aldrig över en viss nivå heller(och är givetvis inga sämre människor för det)

Men jag kan lova att de flesta av dessa har mkt lättare för att uttrycka sig i verkliga situationer. Man kan få sig en knäpp på näsan ibland när man träffar en person IRL som man har en förutfattad mening om för att man bara sött på personen på forumen.

Sen är vi också alla människor, med all rätt att reagera och ibland missförstå saker. Det viktiga är väl att man tillsammans försöker att reda ut dem sen. :)

#6 Kloka ord!

*Antecknar*

Terato, jag måste säga emot dig lite där ang. bokstäver….

Man kan inte använda bokstäverna som en ursäkt att inte tänka eller bry sig. För alla som har diagnoser kan tänka efter och agera utifrån det. Annars kan dom fråga.

Jag vet en del som har bokstäver här men som trots detta skriver lugnt och sansat. Som inte brusar upp för precis vad som helst och som inte är elaka.

Isf. kan jag skylla på mina bokstäver när någon uppfattar mig elak… men det gör jag inte. Jag blir sur som allt annat folk och om jag inte blir mindre sur över en sak efter en paus med tio djupa andetag och jag verkligen måste uttrycka min frustration innan det äter upp mig inombords så gör jag det.

OK att dom tar mig som sur och elak, jag är inte glad på dom som gör det och dom bör verkligen veta det.

Jag kan säga att oj det var inte meningen jag har adhd men jag gör det inte

Adhd och liknande är visserligen handikapp men det ursäktar inte vad som helst. Även bokstavsfolk kan ta ansvar för sina handlingar och bör göra så.

Och nu låter det som att jag är sur men så är inte fallet, jag har ont och sover inte. :)

#9 Nämen vad trevligt , här sitter jag , en sur ''gammal'' kärring som oxå har adhd , haha, Då är vi liite lika då ;)

Det är intressant att det, trots inga som helst hänvisningar, förutsätts att det är inom råttvärlden som jag klankar ner på och delvis är det faktiskt sant. Iof, det kanske inte är konstigt när jag lägger upp inlägget på denna sajt men det finns inte så många fler ställen som jag skriver i forum på. Jag känner igen mig mycket i vad Nicciz skriver och hennes inlägg är egentligen bara en förlängning av min starttråd.

Det är människor som bedriver en viss sort av uppfödning som jag irriterar mig på. Det gäller inte enbart råttor utan blir lika upprörd, arg, irriterad, förbannad, ledsen, besviken osv när jag ser det inom andra djurslag också. Är så urbota less på att människan är en egoist och älskar att leka gud! När insikten och ödmjukheten inför att vi inte är så mycket bättre än andra, ja det är då det kan bildas bra förutsättningar för att kunna leda och föda upp bra sällskapsdjur.

Frustration över att jag ger och ger, har erfarenhet och varit med länge inte kompenserar sig på det sätt jag önskar. Visst, när jag ser kontakten och sprakandet mellan två individer, råttan och människan, kommer jag på varför jag håller på med det jag gör. Varför jag är uppfödare. Det är magiskt att se när det klickar mellan en unge som kommer från mig och den som är här för att kika på och/eller hämta unge. Märka av när en råtta växer sig snäppet högre då man ser det där lilla extra som man kanske inte lagt märke till tidigare, eller lockat fram. Samtala med människor som man har bekantat sig med via denna världen, människor som man trivs med, ja det är också en bidragande faktor. Men tyvärr så finns det desto fler som jag egentligen stör mig på på något vis.. Och det behöver inte vara föreningsmänniskor måste jag tillägga, snarare att det är färre sådana jag irriterar mig på än de som är medlemmar.

Det där med kommunikation som jag lade till, det var för att folk skall bli uppmärksammade på att en skrift kan förmedla annat än vad det var ämnat för. Då orden som kommer ur våran mun vid kommunikation ansikte mot ansikte står för 10% kan vi bara gissa vilken låg procenthalt enbart skrivna ord står för. Det var ämnat till att folk inte skall använda onödiga effekter vid skrift som kan förvränga eller förstärka vid fel tillfälle.

Självklart speglar ens ålder och förutsättningar roll i hur man uttrycker sig men det är inte en given ursäkt, jag har kunnat avvakta, lyssna och infliknat vid rätt tillfälle sedan jag var ung. Visst, det kräver kanske litet mer självinsikt och jag har nog lätt för det svenska språket och har alltid haft men.. återigen. Det är inte en ursäkt men möjligen kan det vara en lindrande faktor. Om man är bokstavsbarn är det väll än mer viktigt att man lär sig att kontrollera sig, att uttrycka sig korrekt vid rätt tillfälle. Om man är över 18 tycker jag att man skall kunna det. Jag är väl bekant med dessa syndrom/symptom/diagnoser, både genom erfarenheter från folk i omgivningen men även för att jag har pluggat om det en del på universitet.

Jag håller med Allamej till stor del, att det inte går att ursäkta sig med att man kan eller lider av bokstavsgruppen, visst vid vissa fall och som läsare kan man då få en förståelse för varför vissa inlägg är slarvigt komponerade men jag har märkt att många använder det som en genväg, utväg, från jobbida diskussioner eller annat som inte passar dem längre att deltaga i. Det är inte ok. Då skall man inte ha gett sig in i det från början om man inte är beredd att fullfölja.

Och ja, dag två är idag.  Har ägglossning i vänstra äggledaren om någon är intresserad..

#9 Jag förstår hur du menar! Först vill jag förtydliga:

Ingen får vara elak

Med eller utan bosktäver. Men det är en viss skillnad på att vara elak och att få utbrott/bli missförstådd.

Man kanske skriver nåt som låter eller uppfattas som konstigt/elakt/okunnigt fast det inte betyder det. Då är det viktigt att försöka lösa det.

Ang. raseriutbrott, så är det ju också så att folk med bokstäver ofta har svårare att stoppa innan utbrottet kommer. Jag har faktiskt förståelse för det. Men nej, man får inte vara elak, hur allvarliga handikapp man än har. Men alla har olika förutsättningar för att utvecklas och kunna hantera sina handikapp.

Vet ni hur många misstänkt utvecklingsstörda/förståndshandikappade jag sett här? Såna som man skulle se på en gång om man träffade dem att nåt var annorlunda. Men här syns det inte. Här blir det bara "konstigt".

Det finns många som inte kan. Och som aldrig kommer att kunna. Har en bror med autism så jag vet vad jag pratar om. Han skulle bli fruktansvärt dumförklarad om han gick in här och skrev. MEn han är en mkt bright kille. En bekant som har lätt utvecklingsstörning och tourettes var inne på katter.ifokus förut och skrev och fick fruktansvärt bemötande. Han var inte elak. Han skrev bara så konstigt. I verkligheten hade folk sett hans handikapp och anpassat sitt bemötande. 

Det här handlar inte om att acceptera dåligt beteende. Det ska man inte acceptera från någon. Men man kanske måste anpassa hur man bemöter vissa människor för att det ska funka. Det finns inget "borde kunna". Många kan inte. Många kan inte "rycka upp sig". Många med lättare handikapp kan oftast lära sig att hantera det. Men det finns många tyngre handikapp som jag ser misstänker finns hos många användare på internet. Ibland ser jag det väldigt tydligt. Många av dem är bara troll. Men många är seriösa användare.

Sen att det finns tusentals som skyller på sina handikapp och utnyttjar det, det vet jag mycket väl om och jag ogillar det skarpt. Särskilt de som inte är beredda att försöka jobba med sina problem utan skyller allt på andra. Såna finns det måååånga av.

Men en av världens bästa människor som jag känner är en sån som får utbrott. Hon kan uttrycka sig perfekt i skrift. Hon är så klok och bra och fin men ibland kommer det. Och hon rår inte för det. Hon är väl medveten om det och ursäktar sig alltid efteråt och förklarar vad som hände. Hon är inte elak. Aldrig. För det är något helt annat, att hålla på och vara elak mot folk. Men ibland reagerar hon blixtsnabbt utan att kunna hejda sig. Helt enkelt. Men jag tycker om henne precis lika mycket för det och låter henne vara den hon är. Det händer ibland när vi träffas också och diskuterar men då låter vi det bara rinna av henne så är det bra sen. Hon menar inget elakt mot någon. Det är bara en sån stor del av henne, den hon är.

Fast nu skulle inte tråden handla om handikapp. :P

Men jag vill försöka väcka förståelse från användarna för att det finns människor här inne som är på olika nivåer, beroende på ålder/handikapp osv. Tänk bara på hur man bemöter ett dåligt beteende hos ett barn. Man accepterar det inte utan försöker att lära barnet vad som är okej. Men man har  förståelse. Barnet är faktiskt på en annan nivå än en själv. Och så är det med många här inne, faktiskt. Många är inte på 18-årsnivån fast de "borde".

Och nu lät kanske mitt inlägg irriterat och så men jag diskuterar mest bara ut i luften. Det är inte riktat till någon alls. Jag vet att alla som skriver i den här tråden är bra och fina människor!

Ja men börja fundera då. Hjälper det att gå runt och sura och muttra över vad nån annan gör och inte gör? Nej inte senast jag såg efter iaf.

Jag sitter i kundtjänst där vissa dagar 70 % av alla kunder är fullblodsidioter snällt sagt och jag får upprepa samma sak 10 gånger innan de ens försöker lyssna. Ha, där kan man bli mer trött och less än någon annanstans kan jag säga. Men om jag ska gå runt och sura över det, då läre jag inte komma nånstans här i livet. Samma är det med uppfödningar, tar man seriöst på sina saker så blir man less när det kryllar av fullblodsidioter men samtidigt, det finns inte ett skit man kan göra åt saken mer än att lugnt och sansat upprepa alternativen och fattar de inte så säger man tyvärr, men jag kan inte hjälpa dig eller stödja dig i det här. Jag tror man kan applicera det på de flesta händelser i livet faktiskt.

#12 Kloka ord angående handikapp och jämförelse med att möta någon på riktigt och skriva med någon på internet.

Håller helt med dig, hus-musen.

Man får ta ett djupt andetag, samla sig och ta nya tag.

(och klaga lite mellan varven, det behöver man)

#14 Haha ja, bitter och klagig kan man helt klart bli ibland=)