Rangordning, bråk, hur länge?
Jag har tagit över en ensam råtthane som sas vara 6 månader. Han är helt tam, underbar! Jag trodde han behövde råttsällskap så jag köpte tre råttbröder ca 4 månader gamla för fyra dar sen. Eftersom det skiljer mycket i storlek och aktivitet dom emellan antar jag att min hane i själva verket är mycket äldre.
Vid introduktionen gick min hane till attack och bet upp två sår på en av unghanarna. Dom jodopaxade jag och det läker fint, tack och lov. Men jag förstår inte vad som försiggår råttorna emellan. Jag blev skraj och tog isär dom och provade senare igen, den gången i sängen med mej med, mitt ibland dom.
Då använde en av unghanarna mej som skydd och ömson tog en titt ömsom gömde sej för min äldre hane. Dom två andra kröp in i morronrocken som låg på sängen och kikade därifrån. Det blev en del jaga och tjafsa/pipa men efter en och en halv timme lugnade det sej och "gammelråttan" kom till mej och goade och slappnade av och knastrade för fullt.
Vid det laget tänkte jag att det värsta var över och flyttade in allihop i den gemensamma buren. Min äldsta hane sover ensam, håller sej för sej själv och jagar då och då runt på dom andra som håller sej undan. Ibland vågar dom sej fram för att nosa och då utspelar sej följande:
Gammelråttan och ungråttan står ansikte mot ansikte, stela och uppsträckta. När den ena sänker sej ner, gör den andra likadant. När den ena reser upp sej gör den andra det oxå. Nos mot nos, nära. Ungråttan skriker till, ibland fäktas dom med framtassarna. Ibland mynnar det ut i ett anfall från gamlingen varvid den lilla flyr.
Gammelråttan söker upp ungdomarna och "dansar", sidsteppar med uppvänt bröst och stel hållning. Ungråttan stelnar och skriker.
Dom tre bröderna har inga sociala problem. Är det nåt fel på min "gamling"?! Hur länge kan jag tolerera att han hunsar nykomlingarna? Dom rör sej i buren, äter och dricker men trakasseras av honom. Det skriks hjärtskärande och dom håller mej vaken om nätterna.
Unghanen som min äldre först gav sej på har fått flera bett i svansen sen dess, senast inatt. Jag fick hjärtat i halsgropen när det var blod i buren imorse. Dom andra verkar ha klarat sej bättre.
Jag bestämde mej för att dela av buren på mitten idag men när jag nästan hade färdigställt väggen, stod ungdomarna på ena sidan och gamlingen på den andra och nosade efter varandra genom en springa. Dom försökte ta sej in till varandra och den äldre lyckades innan jag hann hindra honom. Då la jag ner det hela och tänkte att det får vara några dagar till, det kanske kan gå? Nån sorts utbyte verkar dom ändå ha.
Är allt detta hotande, dansande och skrikande naturligt? Jag har bara erfarenhet av honor och har aldrig träffat på nåt av det här.
Kan nämna att bröderna är tighta med varandra men den som blev attackerad sover nu ensam medan dom andra är tillsammans. Gamlingen sover ensam, ibland en bit ifrån den skadade hanen som gärna är i huset, men aldrig ihop med nån. Däremot går han gärna in i bohuset och stjäl bopapper från den som för tillfället är i huset. Sen bäddar han UTANFÖR huset.
Kan det här rätta till sej eller utsätter jag unghanarna för en tokig gammal råtta som aldrig kan bli riktig råtta och leva i flock? Jag vill ogärna avliva honom, han är som sagt en riktig myspys, älskar hans knastrande när vi goar! MEN tanken var ju att ha en fungerande råttflock och om det inte går… Suck.
Ideér? Förklaringar? Hopp, tack! :-)
/Ruska
De ska inte bo i samma bur innan de har accepterat varandra!!
Det är inte ok att den stora hanen attackerar och beter sig på det sättet, han kan skada de andra allvarligt en dag. Dessutom är det en enorm stress för både honom och de yngre.
Att han "dansar" och är stel i hållningen är kroppspråk för att se så hotfull ut som möjligt och det är inte ett gott tecken.
Djur som suttit ensamma länge accepterar inte alltid andra djur, men om du ska fortsätta försöka så låt dem bo ifrån varandra men träffa varandra under ditt vaksamma öga.
Avliva eller inte avliva är upp till dig, personligen vill jag inte ha ensamråttor då det inte är vad jag anser det bästa så jag hade avlivat.
Qui dormit, non peccat
Jag har tagit isär dom och nu är det lugnt och fint igen. Gammelgubben får vara ensamråtta och ynglingarna är en egen flock. Dom skriker så fort dom får syn på honom, vilken skräckupplevelse för normala små råttisar att stöta på en ilsken gubbstrutt!
Jag kommer låta dom träffas enbart när dom är lösa på "icke inpinkad mark" och jag ska vara med och övervaka då. Men det får vänta, dom små behöver återhämta sej ordentligt först och tokfarbrorn med.
Dom unga har redan blivit tryggare, klättrar, utforskar och mår gott nu när inte gammelråttan är med och bevakar allt dom gör. Dom är fortfarande lite skygga för händerna (har bara haft dom en vecka)men vill gärna springa runt på mej och helst av allt sitta i kapuschongen och kika fram. :-)
Kort och gott, det går framåt! Och jag har iaf försökt ge tokgubben en flock. Det fungerade inte, så nu får det vara som det är. Han är min speciella pussgurka ändå och får hänga med ett tag till!
Jag har precis det problemet! Fast min "gubbstrutt" är inte lika agressiv, han biter inte eller så bara nafsar lite ibland. Inga sår har jag sett iaf. Bara några ynka små rivsår i början. Men han sidsteppar och jagar runt på den lille och hjärtskärande skrik som håller mig vaken om nättterna känner jag igen allt för väl. Jag köpte en ny råtta kanske nån månad efter att vi va tvunga att ta bort min äldsta hane. Första gången ja satte ihop dom gick det skitbra.. gubbstrutten brydde sig knappt och allt var lugnt. Men jag vågade inte ha ihop dom över natten så jag särade på dom och gick och la mig. Nästa dag satte jag ihop dom igen. Men nu var det andra bullar som gällde. Nimbus (min gubbstrutt) var elak som en galning och gav sig på den lille, han gned sig mot allt och sidsteppade. Och lillen kunde ju inte gör annat än att fly. Men Nimbus varken bet eller var aggresiv så, så jag lät dom hållas. Men det har inte blivit bättre på ca 2 veckor. Och jag är verkligen orolig för att de aldrig ska kunna bli en riktig flock. Jag kanske ska tillägga att jag har två små honor i samma ålder som lillhanen i en bur ståendes ovanpå hanarnas bur. Det är en skiva emellan så dom kommer inte åt varandra. Om det gör någon skillnad. En sak till, ibland så sover gubbstrutten och lillhanen tillsammans som värsta gullepar. Så tätt och lugnt som om de aldrig bråkat i sitt liv. Vilket jag tycker är ytterst konstigt.
Aja.. tacksam för alla tips jag kan få. Vet inte om denna tråden är nerlagd men ja chansar ändå.
Hoppas nån med mer erfarenhet kan svara dej! Min gubbstrutt vill leva ensam i sin bur och vägrar dela mej med nån. När jag hållit i dom andra råttorna markeringspinkar han över hela mej, flera gånger om. Jag är HANS och ingen annans. :-) Ganska charmigt, faktiskt, på ett mindre hygieniskt sätt *suck* ;.)
Starta ny diskussion