Smärtan i att vara råttägare
Smärtan finns mitt i lyckan. På morgonen när man vaknar, innan man hunnit fram till buren och kontrollera. Mitt på dagen då buren är sådär oroande tyst.
När det där knastrandet i örat som du älskar så mycket plötlsigt en dag kantas av ett svagt rosslande läte. Då det plötsligt finns en stor knöl på den du älskar.
Eller den där gången, då du sitter mitt bland alla de små djuren du älskar, då de kryper i ditt knä och gnager sönder dina möbler. Då de putsar dina händer och viskar att de älskar dig. Du vill så gärna säga det tillbaka men du viskar bara för du vågar inte riskera att brista ut i tårar. Det har ju redan strömmat så många nedför dina kinder för de mjuka pälsbollarna.
Så många gånger har du sagt det, och så många gånger kommer du säga att inget kan vara värt det. Att inget någonsin kan vara värt all den smärta och oro råttorna tillför.
Men så snart ditt hem blir tomt kommer du gå sönder. Du kommer ligga vaken på kvällarna och hela ditt hjärta kommer ropa efter något som rasslar i burgaller. Dina händer kommer längta efter varm mjuk päls och din hals kommer sakna det mjuka sniffandet. Ditt hjärta kommer eka så tomt.
och snart kommer det finnas liv i ditt hem igen.
Du klarar dig inte utan dem!
Aw, fint skrivet, men hjärtskärande!

men psodfksdpo D:
börja gråta ju! vill inte tänka på när min första råtta dör.. kommer verkligen inte klara av det ._.
Förmänskliga inte djurens beteende. Fördjurliga dina egna

Fint skrivet! 
Verkligen fint skrivet , känns verkligen så nu, miste min älskade råtta utan förvarning på måndag 
Medarbetare på exotiskadjur.ifokus.se
Väldigt fint skrivet.
Jag känner så väl igen mig då min första råtta just nu är väldigt gammal och antagligen lever sina sista dagar. Jag låter ibland bli att gå in i mitt rum för att jag är så rädd för att hitta honom liggandes där. Våndas inför det ögonblicket.
Tack så mycket för fina kommenater!
R.I.P Sixten
Verkligen jätte fin text! Det tårade sig i ögonen på mig, oj oj.
Små stjärnor lyser också i mörkret.
Så bra skrivet!!

Jäättefint… SÅ känner jag 24/7 typ. Saknar att ha råttor så mycket.. :(
Tack för kommentarerna! <3
Fint skrivet…!
Jag kommer ihåg när min första råtta dog, Smulan hoppade alltid upp till "dörren" när man närmade sig buren… men sen slutad hon med det… och efter ett tag kom hon inte upp alls… hon bara låg där nere och de andra srang på henne… jag har nog aldrig kännt en sån smärta innuti förut! Hon var så smart och underbar :'( och sen kom dagen (den 13/9-09) då jag hittade henne stel på botten av buren… Nu i dec skulle hon ha blivit 2 år.
Efter det har jag blivit tvungen att avliva 2 av mina andra(Disel och Stjärna) pga av cancer…(Mån 12 okt-09 kl.11.30) Jag saknar dom så j***a mycket! Jag gråter varje gång jag tänker på dom och jag kommer aldrig komma över dom…
Men jag har kvar Stjärnas syster Ängel fortfrande… hon är frisk och är nu 2 år.. hon har inte heller fått canser… Sedan har jag Mini som jag såg ensam (inte så liten längre) inne på Grizzly, helbrun och jätte söt. Hon har jag ju haft länge nu men men… Sedan har jag 4 tjejer till som jag nyligen har köpt. Fegis, Sötnos, Fina och Isel. Isel är så mycket lik Disel på både sättet och utseende så hon fick heta nästan samma… Älkas råttor och trotts smärtan när dom är sjuka/skadat sig eller dör kan jag inte vara utan dom <3
Har Ergo kommit fram ännu?
/ zickans.com uppfödare av tamråttor och guldhamster i Västerås
Värd på Råttor, Exotiskadjur.