Kom igen! reflektera!!!

Nu skriver jag lite vad jag tror..

Jag tror inte att det är farligt när de är så små. Men om de fortfarande är "feta när de blir ungråttor och fortsätter vara det så är de klart en större risk för sjukdomar. Om man ser till människor, så kan bebisar vara väldigt runda, med stora veck på armar och lår utan att barnmorskan säger någonting om det, när de blir äldre så springer ju de oftast av sig det. Så nej små råttor kan inte vara för tjocka tycker jag. Skulle tro de blir smalare när de blir större.

Ungar brukar stanna till lite i viktkurvan när de börjar röra på sig ordentligt och omvandlar fett till muskler samtidigt som de växer på längden. De har inte gått upp så mycket på vågen nu de sista två dagarna utan har nog ägnat sig åt att växa.

Det är meningen att man skall skriva vad man tror och reflektera, vem vet vad som är rätt och fel då det inte finns mycket studier på råttor som är gjorda för deras eget bästa utan för att vi människor vill poängtera och undersöka något som förmodat gynnar oss.

# Är du fortfarande sugen på en "tjockis"?

*puttelitputt*

Vad man kan väga in i sin reflektion över om ungarna är för tjocka kan vara om de har ett naturligt rörelsemönster, dvs att de kan klättra, hoppa, springa, skutta, leka och busa utan att vara begränsade av sin kropp.

Om någon i kullen skulle vara betydligt större skulle man kunna fundera över om just den ungen har något fel i ämnesomsättningen eller lider av något annat men då hamnar man i en annan sits vilken jag aldrig hört talas om.

Lite offtopic nu men; Jag tror att man i vissa fall inte skall avla på den största i kullen i senare, om just den råttan är betydligt större än de andra, då de kan lida av något fel. (Jag valde att inte avla på Whiskey på grund av hans storlek)

Om man ser till människobarn har de ju som spädbarn extra fett vilket försvinner oftast vid två-fyra års åldern när de börjar att få igång ett rörelsemönster som är mer naturligt, de har lärt sig att använda kroppen som en vuxen gör. En del får kvar litet och man brukar kalla det litet gulligt för "barnhull", "tjock om kinderna" osv. och att det skall växa bort under tonåren. Sedan finns det de som fortsätter vara kraftiga efter det.. då har vi ingenting att skylla på längre och man börjar tala om farlig övervikt och fetma.

När skall vi dra gränsen för våra råttor? Vid vilken ålder?

Jag har erfarenhet av att ha haft större råttor med mer fett och jag tror att en del av deras problem eller anledningen till att de blev större kan vara för att de var större från början och på så vis inte blev lika rörliga eller hade lust att röra på sig. Jag kan säga att jag hade ute mina råttor mer förr än nu men ändå har jag mindre och mer muskulösa råttor. Inte att de inte hade muskler förr men de var mer.. ploffsiga.. men med rätt tyngd.

Å, jag önskar att jag hade något att tillägga men har ännu inte haft någon kull eller för den sakens skull några erfarenheter.

Men läser intresserat och funderar..

Min Matilda var ju stor som liten och jag har alltid haft problem med hennes vikt. Hennes andra systrar är/var inte alls tjocka och de var också mindre vill jag minnas.

Alla ungar kan väl bli feta inom alla arter!

Varför försöka över göda ungar? Viss del fett är bra men allt kan bli för mycket.
Fett kan orsaka stor skada inombords. Som tur var kan man oftast styra upp viss barnfettma i äldre ålder med motion och annan kost etc.
Sedan kan man kanske börja tänka på vad man ger för mat om det innehåller väldigt mycket fett så kanske man ska börja återgå till lite mer hälsosam mat. Men om ungarna går upp i en viss takt och ser feta ut fast på en bra kost så kanske det bara är genetiskt stora ungar?

Men i det stora hela bör man akta sig för övervikt och fett på allt även oss själva. Allt fett syns inte alltid bara från utsidan.

Jo, visst.. Fast det är jäkligt farligt att mata dåligt också. Vill bara poängtera det så att inte folk blir rädda för att mata sina små.

Men nu pratar jag inte om en råtta som jag har övergött. Hon var rund från början och har fortsatt att vara det. Ibland verkar det som att de föds med lite extra sug efter mat och sådan kroppsform. Fast det är klart, bättre kunskap om foder hade förmodligen gett henne en mer stabil vikt. Jag lär mig hela tiden och tycker att jag blir bättre och bättre på att mata. Med mina första råttor var det katastrofalt. Men lätt är det inte. Och särskilt inte med dom råttorna som är lite extra benägna att gå upp i vikt.

Jag har haft både feta och små råttor. Vissa verkar ha en del anlag att tjocka på sig. Och då tycker jag det är ägarens ansvar att se till så det djuret kanske får lite nyttigare mat. Skulle t.ex inte övergöda min hund bara för att han ser bättre ut eller jag gillar att han är tjock. Man måste hitta ett mellan ting på det hela. Inte mata ihjäl sina djur för att få upp en viss vikt. Men vissa kanske bara har anlag att vara stora. Magen bör vara i propotion till kroppen och tvärt om.

Ja, visst.. Tycker det är väldigt svårt med vikten..

Vissa tycks vara skitsvåra att få upp medan andra sväller och sväller fast man tycker att ma är jättenoga och matar dem rätt.

Men jag tror det handlar väldigt mkt om personlighetsdrag och vilka som äter och inte. De som äter mkt och har stort intresse för mat blir stora. Medan de som äter lite blir tunna och små. I dom fallen blir det väldigt svårt att mata. Jag plockar alltid ut mina smalisar vid matdags och ger dem fetare och mer energirik mat. Men det är svårt.. Särksilt att blanda ett Torrfoder som passar alla.

Jag tror det är viktigt att försöka tänka på det här när man avlar. Avlar man mkt på tjockisar kanske det kan finnas en tendens till att få många runda råttor. Och avlar man på råttor som är lite tunnare så finns kanske risken att man i längden får många tunna råttor. Vet en musuppfödare där det är väldigt tydligt vilka som kommer från hennes linjer. De är tunna. Alltid, nästan! Men när hon tar kullar på möss utanför sin egen avel blir de inte alls tunna. Därför har hon lite att bita i där. De har inte blivit tunna med flit utan det har kommit som en "biegenskap" eller vad man ska kalla det. Och det kan nog vara rätt svårt att rätta till i efterhand. Jag vet inte, spekulerar mest..

Fast utifrån min erfarenhet tycker jag det är lättare att korrigera råttor som är lite för runda.. Än råttor som är lite för tunna.

Jag har numera inte så kräsna råttor, som de var för några år sedan, men ändå väger de mindre nu än förr. Det beror mycket på deras behov av att röra på sig. Jag tror att det är viktigare att fundera på vilka som är alerta och pigga, glada i att röra på sig och klura ut saker när man funderar på avel än hur stora de är. Som jag nämnde tidigare tror jag inte att det alltid är bäst att avla på den största råttan i kullen..

Självklart skall man se vad för fett man ger till råttorna men fettet är mindre problem än vad socker är. Raffinerat socker är inte bra men om jag får en kull som är mindre i vikten och fler i kullen brukar jag inte bry mig om olika energikällor så länge de har möjlighet att göra sig av med den energi som de får i sig. Jag kan sockra gröt och välling men då oftast med bär, frukt och honung men om det är mindre individer är det oftare det slinker ner sylt och möjligen lite socker.

Vi har dock kommit ifrån ämnet litet i de sista inläggen.

Om vi skall jämföra med min kull som existerar nu, vilka är anledningen till att jag skapade tråden, så är de stora och numera och feta. Lite bebisrunda runt magen men de har vuxit ikapp och inte ökat så mycket i vikt men däremot blivit längre. Dessa får matrester, youghurt, gröt, välling osv. lite då och då men jag känner inget behov av att göda dem konstant då de väger som de gör och de är heller inte kräsna. Om man ser till vilka linjer de kommer ifrån så finns det många större individer på stamtavlan och möjligt att det är från dem de har fått sin tyngre vikt men faktumet kvarstår att det fanns en stor rund mage och många valkar. Jag kände att de var feta, annars skulle jag nog inte reflekterat så mycket. Dessa ger jag inte heller extra fett eller socker men ändå lite och bra fetter eftersom det är en bra energikälla och behövs för att bygga muskler. Vid den tidigare kullen där jag hade svårt att få upp dem i vikt gav jag dem en hel del fett och konstant ny mat. Jag var heller inte så noga med socker även om jag föredrog laktos och fruktos istället för raffinerat vitt socker.

Som alltid är det bra att ha en inblick och kunskap om näringslära när man tillhandahåller djur och vilka ändringar det blir när man har ungar. De har litet annorlunda behov och man behöver inte vara lika "nitisk", där som med vuxna, man får se till hur individerna i kullen ser ut.

Jag kan dock säga att det är så himla skönt att ha en kull som inte är kräsna och deras mamma är heller inte så nogräknad gällande mat utan kastar sig över den. Jag känner inte ett måste att hitta på nya maträtter konstant då de gladeligen kan äta något två gånger i rad eller på två dagar med andra mål emellan.

Frågan kvarstår dock, när man börjar tycka att det är skadlig fetma ungarna bär på. Vid vilken ålder? Och vad för följdsjukdomar det kan ge..

Jag ser ju nu på mina ungar att de har en gosig bebismage men att de har bra proportioner, de har numera ett huvud som ser ut mer eller mindre som en råttas och det är inga valkar på ben. Jag tror att det är propotionerna man får se kika efter när man skall avgöra fetma och det gäller i alla åldrar. Tidigare såg bebisarna ut som fyrkanter, det fanns ingen nacke eller hals och det kände jag var litet på gränsen. Nu har de dock kommit igång så mycket mer i både rörelse och växt på längden vilket gör att de ser ut som ungar och inte bebisar längre. De börjar se ut som råttor..

Som jag nämnt tidigare finns det några "gränser" där råttorna skjuter till i växten eller ändrar växtsätt. Vid tre-fyra veckor börjar bebisfettet försvinna och de får muskler, växer mer på längden och får ett mer råttaktigt utseende. Vid treveckorsålder stannar de även till lite i vikten när de börjar bränna bort fettet till fördel för muskler och får ett mer naturligt beteendemönster. 

 Jag tycker inte att man skall behöva fundera så mycket på vad man stoppar in i bebisburer, mer än vad som kan vara giftigt för dem men det ger man inte de vuxna heller, så länge de har tillgång och möjlighet att få röra på sig och göra sig av med energi för att utveckla muskler och hjärna. Energi gör dock att de orkar röra på sig men man kan välja litet vad för energi man ger dem, fetter är bättre än vitt socker, likaså frukt och bär. Man får inte heller glömma proteiner som hjälper till att utveckla hjärna.

Förslagsvisa åldrar där man kan kika på om ungarna är tjocka är vid fyra-fem veckor där de borde ha blivit av med bebisvalkarna och skapat sig en nacke och ett litet mer råttaktigt utseende. Nästa ålder är möjligen runt tio veckor då de borde ha vuxit till sig på längden och blivit än mer råttaktiga, om de har en stor bebismage fortfarande kan de vara lite tjocka.. Men viktigast är nog att observera hur de beter sig, om de orkar att röra på sig och utnyttja de möjligheter som finns. Även att känna efter muskler på kroppen.. Jag personligen kan tycka att stora råttor är helt ok så länge de har en bra grundfysik vilket man känner när man klämmer igenom en råtta. Grundfysik för mig är muskler och ork att röra på sig, muskler kan de bara bygga om de har fått bra kost och kunnat röra på sig. Som en mer erfaren råttägare är det lätt att känna efter men förstår om det kan vara svårt för nya. Vi pratar om tyngd och det är just det råttan skall ha, om de väger mer än vad de ser ut att göra (ibland lika mycket som de ser ut att väga) så har de muskler men om de är lättare än vad det ser ut som så kan man gissa sig till att det är mer fett som ligger till grund för storleken.

Fett kan finnas på många ställen och som zickan säger finns det ofta en hel del osynligt fett, framförallt på de som är överviktiga. Om man är tjock eller fet finns det förmodligen fett insprängt i musklerna vilket är ett ställe som man inte ser och inte heller tänker på. Att få bort just detta fett är svårt. Även fett i blodkärl, som kan ge upphov till kolestrol, diabetes, hjärtinfarkt osv., syns inte men är ändå nog så farligt. Dock är det bättre att ge djur fett än socker då det inte behöver processas så pass i kroppen som socker behöver. Om man har socker i kroppen tar kroppen av den energin först för att förbränna vilket gör att man får kvar det fett som man kanske önskade skulle förbrännas bort. Om man däremot inte har socker i kroppen så bränner kroppen bort fettet direkt.

Grunden för att slippa feta råttor oavsett åler är ändock att ha en miljö där de stimuleras mentalt och fysiskt, där de kan utnyttja den energi de stoppar i sig till sin fördel. För utan energi kan de inte bygga muskler, bli pigga och aktiva, utan stimulerande miljö kan de inte heller bilda det nämnda.

Dock skall man alltid mata sina djur!