jag har ju inga egna råttor, så jag talar endast utifrån mycket små erfarenheter av andra råttor och utifrån vad jag själv tror.

Som du säger så måste det finnas en ledare, som håller ordning i flocken och talar om för den vad som gäller, och så den ranglägsta som de har råd att förlora om maten skulle vara dålig.

Men sen tror jag också att det finns typ barnvakter, eventuella jägare/samlare som tar hem mat till flocken (så som det är med exempelvis hunddjur i det vilda - det är nu främst dom jag jämför med) så att inte alla måste ut och leta mat till sig själva varje dag - det är ju besvärligt om man har en massa ungar å se efter. Sen finns det typ ordningsvakter, som bryter upp bråk mellan individer i lägre rang.

Och rangen bestäms efter hur råttorna är i psyket, en lugn stabil råtta som är tuff är en bra ledare, medan en nervös råtta bör vara längre ner i rangen. Sen spelar ju ålder in också - rent naturligt bör ju en äldre råtta vara högre i rang än en yngre, tills den dag de "går i pension" och får kliva ner från pallen för att lämna plats åt nästa generation.

Det finns säkert mer, och jag har ju som nämnt inga egna råttor att studera så det här är hur jag tror att det kan vara.

Sen tycker jag inte att dom alltför ofta ska göra upp rangen med slagsmål, för då finns det nog risk för att de kommer lösa alla konflikter/problem med våld, och man får inte samma respekt från flocken om man styr med musklerna i stället för med ett självsäkert, stabilt sinne. En ledare ska inte bara vara stark - den måste vara smart också :)

Denna tråd vill jag gärna följa! En mycket spännande tanke och fråga!

I min honflock finns en tjej som har till uppgift att samla mat till dem andra. Det är min äldsta råtta som har den uppgiften. Det är även hon som håller koll på reviret medan dom andra sår ut ur buren när jag öppnar. Denna råtta går ut en stund men sedan går hon tillbak till reviret och verkar hålla koll på det. En annan råtta jag har äter upp allt själv medan andra inte alls tar maten ifrån mig utan ifrån hon som samlar mat till alla. Yttligare en råtta är "sakletaren". Hon samlar ihop toapapper osv och boar till alla. Det verkar vara hennes uppgift. Men jag har mest sett det här bland mina honor. Hanarna kan jag inte urskilja på samma sätt.

Vad spännande om det finns fakta och studier på detta!

Jag tycker att inom en bra flock ser man inte de olika rangordningarna så tydligt, de lever inom en lugnare symbios och känner inget behov av att tydligt visa var alla står i rang. Sedan finns det bra flockar med tydliga ledare också men faktiskt har det snarare varit så att det inte har varit ledaren som har gjort väsen av sig utan den som ligger snäppet under, den råttan verkar ha mer behov av att inte förlora sin rang och sätta de andra på plats. En bra ledare har fått positionen på grund av sina egenskaper och inte för att han har tagit platsen med våld och skräck.

Jag har även sett exempel där äldre råttor visas en stor och tydlig respekt och uppskattning från de andra råttorna. Om de inte har varit ledare så har de ändock haft en liknande status hos de andra men ändå inte varit den som stått högst i rang. Jag tror och sett exempel på äldre råttor som fått respekten på grund av deras egenskaper och erfarenhet, som om råttorna förstår att det är bra med en vis gammal medlem och att dra nytta av dess kunskaper.

Sedan finns det "nanny-typen" eller sköterskan. Det är en råtta som tar på sig uppgift att fostra de yngre men även rå om de äldre eller sjuka. Detta är så vackert att se, råttor som offrar en del av sig själva för att vårda de som har behov, de ligger och värmer, putsar och sköter om de mindre starka individerna. Dessa råttor kan även, som jag skrev tidigare, ta på sig uppgiften att vägleda de yngre, få dem att bete sig som önskat ifall de skulle göra några övertramp. Skillnaden på råttor som har denna uppgift och råttor som ligger näst högst i rang är att de visar de yngre på ett bättre och lugnare sätt hur man beter sig medans de som ligger näst högst i rang kan bli litet mer hårdhänta.

I det vilda har man läst om "försökskaniner" som får uppgiften att smaka först på ny mat men detta har jag inte märkt av i mina flockar och jag tror att det är en naturlig utveckling på att råttorna blir mer och mer domesticierade, att det behovet avlas bort. Har dock hört om några råttor som fått vara försökskaniner inom flock men inget som jag uppfattas vara vanligt eller som jag har sett här hemma. 

Det där med mat är intressant, en procedur gällande utfodring är informationsrikt att se. Normalt får den i hög position äta först och sedan de lägre men det är inget som jag märker av inom mina flockar vilket jag tycker är positivt. De har inte så stort behov av att visa var i stegen de olika individerna står utan alla äter samtidigt, så har det varit mer eller mindre konstant i mina flockar under åren, stora som små.

I sig skulle nog behovet av rangordning, rangklättring och de olika rollerna kunna skapa en del stress men jag har inte upplevt det i de flockar där det finns "normala" individer då råttorna har fått sina uppgifter på grund av deras egenskaper och erfarenheter. De gånger som har varit mer turbulenta är när det har kommit en alfa-råtta till flocken då den har betydligt större behov av att hävda sig än andra. Dessa råttor verkar även vara mer benägna till att klättra i rang med våld vilket jag ser som negativt. Vi avlar ju på beta eller omega djur för att få det lugnare och stabilare, för att få bort de slitningar som starkt dominanta djur kan skapa.

Förhoppningsvis fortsätter vi att få bort de råttor som skapar turbulens genom att avla vidare på lugna och stabila råttor som inte är dominanta och på så vis får vi bort en del onödiga slitningar. Å andra sidan kan man vända på myntet och fundera på om vi vill ta bort naturliga beteenden hos våra djur men just i denna fråga om alfa kan vi nog vara ganska enade. Det känns som om de andra gestalterna inom en flock ändock finns kvar trots avel, de gestalter som skapar harmoni och får sina uppgifter för att det passar dem.

Vi människor har byggt upp samhället på liknande vis och när det funkar som bäst, på de flesta arbetsplatser, är när det är människor som tycker om deras jobb och har ett större engagemang än andra. Jag är säker på att det nästan alla har stött på människor inom områden som inte alls passar för det de sysslar med och största konsekvenserna kan bli när det är människor inom olika maktpositioner. Chefer, läkare, sköterskor, beteendevetare, ombud på försäkringskassan, arbetsförmedlingen osv., sådana arbeten som vi andra människor kan bli beroende av att det flyter på bra. Någon gång handlar det om att människor helt enkelt har valt fel yrkesgrupp och skulle ha passat bättre med att ha arbetat med annat men då och då dyker dessa karriärsklättrare med starkt behov av att hävda sig, vara bättre, upp och då blir folk överkörda och det blir error i systemet. Dessa människor skulle jag likna vid alfadjur med starkt behov av att klättra utan pardon och hänsyn till andra.

Likt råttor har vi människor satt en del individer på en post eller uppdrag på grund av att vi tycker att de är lämpade för det, att deras egenskaper och erfarenheter talar för att de skulle göra ett bra jobb. Detta är den bästa utvecklingen och sättet att klättra för att andra människor inte skall känna sig överkörda och åsidosatta. Det behöver inte vara så enkelt som att människor har blivit framröstade till posten utan att vi medmänniskor har visat och bekräftat vad en annan människa är bra på under uppväxtåren, men även senare, och på så vis styr deras karriärsval.