Sovigen är mitt underbara exempel på en duktig vuxen.

När jag tar hem en unge så tittar hon lite på den och nosar lite men fortsätter sen med sitt. Då får ungen en chans att bli lite avslappnad i sin nya miljö med sina nya kompisar.

Efter en stund, säg en halvtimme eller liknande, när bebisen har blivit lite varm i kläderna och börjar jaga de vuxna lite, så är det dags att lägga den på rygg. Sovie gör så och hanterar ungen försiktigt men bestämt och håller den kvar hur mycket den än skriker. När den har slappnat av släpper hon och putsar den och hoppar sedan vidare och leker. Hon är inte på ungen onödigt mycket men struntar inte heller i att uppfostra den utan tar sitt ansvar eller vad man ska säga.

Peach me Perfect, min nya bebishona, är ett bra exempel på vad jag tycker är en duktig bebis.

Hon busar gärna med de vuxna men protesterar inte när hon blir lagd på rygg. Hon småpiper men ligger snällt kvar. Och när hon har blivit släppt leker hon vidare utan att ta det hela allt för hårt.

En totalt lyckad introduktion innefattar inte ett endaste pip, eller lägga på rygg tycker jag :)

En totalt lyckad introduktion innefattar inte jakt på bebisar och definitift inte hetsjakt, en cool bebis stannar o låter sig sniffas tills "sniffaren" känner sig klar (undantaget är om bebisen plockas i lek)

återkommer efter en kanna kaffe XD

Kiwi var en väldigt protesterande bebis. Vägrade ligga kvar på rygg och blev väldigt skärrad av hanteringen i början och skrek som ett jehu. Sen blev det väl mer bara att hon bara vägrade ge med sig och istället utmanade de vuxna väldigt intensivt.

Hon var också väldigt nervös och stissig som liten.

Men med konsekvent uppfostran av Sovigen och Matilda har hon nu lärt sig var i flocken hon står och har blivit en väldigt trygg individ.

När jag introducerade en bebis till henne visste jag redan i förhand att hon kanske skulle kunna vara lite extra hårdhänt. Och visst, det var hon, men jag tycker ändå att det har gått väldigt bra. Det tror jag delvis är för att hon fick bra behandling som liten. En unge som blir onödigt bufflad med tror jag själv kan bli onödigt bufflig i intron i framtiden.

Mycket bra skrivet, Terato. =) Jag har inte kommit till det stadiet då jag behöver introducera några nya råttor till mina pojkar men det lär väl hända i framtiden och då kommer jag definitivt titta tillbaka på den här tråden. Tack för all information!

Matilda är ett exempel på en hona som är lite väl snäll, nästan. Jag minns i introduktionen med Kiwi att hon ibland släppte Kiwi för att hon skrek så hemskt. Hon tyckte att det var ganska otäckt och tittade på mig förskräckt. Hon har också flera gånger blivit rädd för bebisar i introduktioner och stuckit och gömt sig! :P Det har hon dock slutat med nu när hon har varit med om några intron.

Hon kan också ibland, trots att hon är flockledare, acceptera att Kiwi, som är näst lägst i rang, vänder henne på rygg och tvångsputsar henne. Hon kan ligga där som en säl med magen i luften. Hon har till och med accepterat att min nya bebis snuttar på hennes tuttar, haha! Hon verkar mest bara tycka det är mysigt. Genom-genomsnäll. Men hon har tur som har en så bra betahona i flocken som ansvarar för den riktiga uppfostran av bebisarna. Kanske är det också så att det är det som är hennes uppgift. Kanske är det inte meningen att flockledaren ska behöva lägga sig i så mycket i det arbetet.

Däremot går hon fram när t.ex. Kiwi är lite för hårdhänt mot Peach och tittar på dem. Och då brukar Kiwi lugna sig.

Jag tycker det är så intressant med flockmentalitet! Särskilt eftersom jag tidigare bara har haft flockar om två och två. Jag har liksom aldrig fått studera riktigt flockbeteende tidigare. Så jag lär mig massvis just nu om hur det fungerar och om hur mina individer hanterar olika situationer.

#3 Å, intressant!

Men hur ska då flockmedlemmarna kunna visa för den nya var i flocken den står och vad gränsen går för vad de vuxna accepterar om den aldrig lägger den på rygg? Precis som med människobarn måste det ju vara rimligt att de sätter ner foten för att den nya ska veta vad som gäller. Men du anser alltså till och med att lägga på rygg är att ta i? Intressant!

#5 Se inte mitt inlägg som information utan bara som hur jag ser det. Jag har inte varit med om allt för många introduktioner. Däremot vill jag gärna diskutera några exempel och vad jag har gillat och hur jag skulle vilja att mina individer beter sig. Och det är intressant att se hur andra ser på saken! :)

#7: Jag syftade mest på ditt allra första inlägg men var lite sen med att klicka på publicera-knappen vilket resulterade i att mitt inlägg råkade hamna mitt i "diskussionen". =) Blir spännande att läsa vad andra tänker och tycker och har erfarenhet av.

En lyckad introduction ska inte höras, läggas på rygg eller nått sånt.

En introduktion jag trode skulle bli svår med cottons bror som kom tillbaka. Han fungerade inte i sin flock och han hade fått ett illa bett på huvudet, så jag var inställd på att det skulle smälla. Han som är 2 år mötte en 8 veckors kille. Den killen sniffade han på men ignorerade helt senare. Men efter en stund gröp lill killen under honom och de somnade i en hög. När jag satte dit reise som verkar vara flock ledaren efter hubba dött. Där gick riset förbi flertal ggr och var total ignorerad. Först efter en timme eller nått som de hälsade ansikte mot ansikte. Gubben ställde sig lite mindre på bakbenen och tog till flykten. Reise såg lite förvirrad/fundersam ut och gick efter för att nosa i baken. Då tog gubben skydd bakom mig. Och där var det enklare att låta reise få nosa på honom. Kände han sig lite tryggare. Reaktionen kan jag förstå efter det hemska bett han fått över nacken.
Men den introduktionen gick förvånatsvärt bra.

Adlar  som kom hem igen skickades in i min flock också. Han var livrädd för andra och därför han kom hem igen. Där gick det halv bra. Gick jätte bra för ingen brydde sig om honom trots hans ålder. Men han var skit rädd första dygnet och skrek/pep så fort någon annan rörde på sig. Men efter det var allt lugnt.

En lyckad introduktin för mig är då råttorna faktiskt sitter tillsammans när allt är klart.

Däremot finns det bra och dåliga introduktioner. Jag har varit med om bådadera. En av mina första råttor, Rut, var en helvetesråtta då det kom till intron. Hon burrade upp sig, puffade omkring och var hemsk med de nya. Jag badade råttor, jag lät dem träffas på neutrala ytor - you name it och till slut så satt de allesammans i samma bur och var en jättemysig flock då introduktionen väl var över. Jag ser det som en lyckad introduktion då de faktiskt satt tillsammans tillslut. Att själva introduceringarna vi gjorde då vi hade Rut (och Khim) var krångliga och dåliga är en annan femma.

#7 Det är skillnad för mig att lägga någon på rygg vid introduktion, och att uppfostra in i flocken över en period.

Råttor har så många andra sätt att kommunicera på att lägga på rygg inte är det första de ska behöva göra.

Men jag erkänner, jag är bortskämd, mina hanflockar fungerar äckligt bra vid intron. Hittills har ingen av bebispojkarna lagts på rygg i Sids flock. Inte av andra vuxna iaf utan av varandra i bus/hitta sin roll lekar. Enda ljudet som hörts därifrån är när någon av tjockisarna trampat på dem.

I honflocken däremot.. hua, den är en mardröm. Där skriks det o pips det mest hela tiden. Läggs på rygg, och jagas.

Introducerade två bebisar till Loppornas pappa igår, samma sak där, ingen jakt, inget lägga på rygg, knappt sniff och så var det bra o de sov på samma ställe.

Har inge problem här heller. Är två honor som är jobbiga. En tant som sliter och drar i de yngre som kommer. Ska släpa med dom i skinnet till en sovplats. Hon kan försöke bära en 2 måns tjej från botten till toppen av buren. ser illa ut så man får hjälpa till ibland men då blir hon bara tjurig. hon är extrem mammig och försöker ta över alla små.
sedan en tant som är tvärt emot. stör de henne när hon sover eller kommer först till maten så blir hon grinig och vänder dom på rygg. men gör inget.
hoppas det håller sig så. har ännu aldrig bara satt in en råtta. de får alltid träffa nya i soffan först och där är det mest lite luktande sedan bryr de inte sig förhoppningsvis

Jag har faktiskt aldrig tänkt nå extra på min introduktioner i honflocken, har aldrig låtit dom träffa varandra i soffan eller nånstans innan, det mesta jag gjort har varit att städa buren.

 Sen har jag bara kastat in allihopa samtidigt och sen satt mig någonstans lite längre bort från buren och gjort nåt annat, inte tänkt på det, inte varit nervös eller stressad så det kanske dom har känt av, jag vet inte. 

Det har verkligen aldrig varit några problem, alltid funkat skitbra. Har suttit och gjort nåt en stund, inte hört några pip och sen nån timme senare när jag kollar så ligger alla och sover liksom. Så egentligen kan jag väl inte direkt säga vad jag tycker är en bra introduktion då alla mina varit så perfekta, eller ja, det är ju såklart så jag önskar att det ska fortsätta vara. :)

Och just nu tycker jag att jag har en ganska bra flock i buren för nya bebistillskott, två äldre tanter som är mammiga men snälla, och så tre unga vuxna tjejer som fortfarande kan vara väldigt busiga ibland. :)

Hur en introduktion funkar kan ju variera jättemycket men ändå vara lyckad tycker jag. Lyckad är den när den nya och de gamla accepterar varandra inom en ganska kort tid dvs slutresultatet blir en flock i harmoni.

Sen spelar det ingen roll för min del exakt hur det går till (lite pip, läggande på rygg eller utan att de synligt tar notis av varandra). Har varit med om alla varianterna (och några som inte gått så bra) och det är naturligt för tamråttor att både ta det väldigt lugnt med den nya, knappt märka den, och att det är lite rumpsniffande, pip och ev lägga på rygg.

Sammanfattning av min röriga förklaring : Olika sätt att närma sig den nya individen tycker jag är ok men inget bråk tillåts. Lite pip från ungen räknas inte som bråk…

Oj, nu när jag läser era synpunkter inser jag att jag inte alls har så höga krav som jag trodde. Då kan man alltså ha ännu lite högre förväntningar på dem. Viktigt för mig att fundera över som vill starta temperamentsuppfödning. Jag har ju haft väldigt dåliga erfarenheter av intron med mina första råttor och det kan säkert ha påverkat min syn på intron.

När jag tänker efter brukar sällan Matilda vända dem på rygg över huvudtaget. Det är mer att hon håller i dem för att sniffa klart. Det kanske finns en större skillnad på att bara hålla i råttan lite för att nosa klart och att faktiskt vända den på rygg. Jag brukar inte titta så jättenoga nu för tiden. Jag litar på dem. Men ska titta lite nogrannare på dem nästa gång.

Däremot har jag märkt att vissa bebisar lägger sig på rygg självmant. Tillan gjorde så när hon var liten och även Siri gör så. Även när man leker med Siri lägger hon sig ner på rygg och låter mig killa henne på magen samtidigt som hon smånafsar mig. Jag ser det som lek men samtidigt ett sätt att visa sig underlägsen. Bror hennes gör precis likadant.

#15 Tänk på att Siri och Zodiak är uppfostrade till att vara avslappnade på rygg :P

#16 Ja, just det.. Sånt påverkar ju också!

Jag tycker det var så intressant, det du sade, Nicciz om att man kan träna sina råttor lite att inte ta tjafs på så stort allvar.

Alltså att bus och latjo med bebisarna kan vara nyttigt för deras framtida flockanpassning.

Som jag ser det, jag ska kunna slänga in en bebbe lite hur som helst till mina hanar, de får nosa och undersöka om de vill och vill de inte så är jag nöjd med det. Jag accepterar inte tjaffs i buren, dvs jag vill inte höra några pip och ståhej, inga ryggvändningar hit och dit. Senast slängde jag in credence och sa hej pojkar nu har jag en till. lite nosningar o sen var det bra. men mina är trygga i sig själva oxå. Men ändå är jag supernervös varje gång haha=) Mest för att jag alltid har en ny som inte varit med om introducering innan.

#18 Credence bodde både med pappa o i storflock innan han flyttade :)

#19 Jo men ändå:P Han är skitkaxig den lilla token, hoppar på Othila och drar humorlösa Vasstand i svansen Stjäl mat ur munnen på dem o springer.. Ah fattar inte hur Sid uppfostrade honom

Jag har funderat mycket på det där med att presentera nya råttor för varandra, köpte två nya ungar häromdan då jag hade tagit över en ensamråtta. Jag tycker väl att den äldre honan var lite hårdhänt mot de yngre, särskillt den ena ungen efterssom den inte ville ge sig, den bara gav igen hela tiden. Men ingen fick några rivsår eller bitmärken och nu sover dom tillsammans allihop, så jag är rätt nöjd ändå.

Men så här såg det ut första dan…

Ratfight…

Ja, dom väsnades väldigt, filmade dom lite med, emn jag vet inet om man kan lägga upp filmer här. Men som sagt, ingen kom till skada som tur var.

Jag tror du kan lägga upp filmer här, det är andra som gjort vet jag.

Frågan är bara hur

#25 du lägger upp filmen på youtube, sen när du skriver ett inlägg så klistrar du in länken där det står Video-URL (under där man ska lägga in bild)

Ok, tack…får väl se om jag gör det eller inte, det kanske inte är nån som är intresserad och då känns det lite onödigt.

Jo, gör det, tror det är fler som vill se :)

Här är en katt-råtta film…

runt runt runt runt runt ^^

Lite mer brottningsaktigt i stället…

Men nu funkar de ihop? Eller missförstod jag?

Ja, dom funkar väldigt bra ihop nu, redan dagen efter så sov dom tillsammans och så. Kivas aldrig längre.

Ja, jag håller med dig, Mara-Bell, dom där videorna visar en introduktion som är för hetsig. Det är inte så att jag skulle bli livrädd om jag hade en råtta som betedde sig så men det är inte optimalt, heller.

Skönt iaf att det funkar nu!

Men jag undrar en grej.. Undrar om det hör till vanligheterna att en introduktion går till ungefär som Mara-Bells videor visar. Jag har fått den uppfattningen att det är så. Ni som har gjort många intron, vad är er uppfattning?

Själv har jag satt ihop nya råttor ett par gånger tidigare, och alal gånger har det fungerat på liknande sett, har aldrig haft en råtta som acceprterat en anna direkt. Men jag brukar låta dom hållas, och när dom är tillfälligt lugna så tar man ut dom en och en för atts e så ingen har några skador. Nåt rivsår här eller där kan man väl få stå ut med, så länge det är ytligt.

Jag har aldrig varit med om någon sån introduktion. Visst har det någon gång vänts bebis på rygg… Men då är det bebisen som överdrivit och pipit… Inte den vuxna råttan som varit för hård.

Mina råttor gör iofs nästan aldrig något väsen alls av att träffa nya råttor. Lite lukt i rumpan är det enda som brukar hända. Sen kan det ju uppfostras lite när bebisarna börjar bli äldre… Men det räknar inte jag riktigt till introduktionen.

Jag tycker nästan det där "lägga på rygg och vända sidan åt" ser dominant ut. Så såg min dominanta råtta ut när han gick på de andra råttorna… Men så länge det inte blir sår så är det väl bara att låta dem hållas!

Sen måste jag faktiskt hålla med emmeb lite om att orden kan användas olika. En bra introduktion behöver inte vara samma sak som lyckad. Lyckad är ju om man lyckas introducera dem… Och en bra är om man dessutom lyckas utan att det blir bråk.

… Men det var ju inte riktigt det den här tråden handlade om :P

Jag har nog inte så mycket att gämföra med egentligen, det har bara varit två av mina honor som jag satt ihop med nya, den ena är den jag har nu som jag tagit över från min lillebror, hon har varit ensamråtta hela livet vilket kanske förklarar saken. Tidigare hade jag två honor, dom satte jag ihop med ett par nya råttor lite då och då när jag skaffade nya tillskott. Men om jag tänker efter så var det edast en utav de två honorna som gjorde på detta viset och hon var väldigt dominant av sig.

Mina intron blir bara bättre, ju större flocken blir. Har bara låtit alla träffats en stund på neutral plats och sedan släppt tillbaks dem in i buren, under uppsikt förstås. Har funkat väldigt bra, utan bråk eller jakt. Det är bara lillbebisen som varit lite pipig, då nån av de äldre tröttnat på hennes bus