Hur mycket pip är ok?
De råttor jag haft tidigare pep aldrig. Så nu när jag har min nya flock med två bebisar och en hona på 2,5 månader (hämtade alla samma dag) och det pips en del i buren så blir jag jätteorolig. Oftast hör man bara ett "pip!", speciellt när småttingarna rullar runt, men några gånger har jag nu hört rejäla "PIIIPPIIIIIIIP!". Som om det inte var tjuvnyp utan att det gjorde ont på riktigt. Jag har sett de små "dra" varandra i öronen med tänderna när de busar, och då pips det rejält.
Har kollat dem, inga bett som gjort hål verkar finnas, men jag blir så orolig och sätter hjärtat i halsgropen när det pips från buren.
Så jag undrar nu -
Hur mycket pip är "normalt"?
Vilken typ av pipande är normalt?
Är detta normalt i början med en ny flock/när de är unga?
Finns det något man kan göra?
Hittills verkar det som om alla är på alla, men håller noga koll på den äldre honan som jag vet hade problem i sin förra flock. Trodde dock inte att hon skulle ha problem med bebisar eftersom det var de äldre råttorna hon inte kom överens med i den gamla flocken…
Så ja, tacksam för svar och funderingar kring detta. Min tidigare erfarenhet av pip är ju att de inte pep alls :/

Om jag förstått det rätt så är det råttor från två olika ställen?
Hur gick introduktionen till? Stressar man ihop råttor så är det mycket större chans att det blir pip och tjafs än om man tar det stegvis. Finns en bra artikel om introduceringar.
Från tre olika ställen, och jag gjorde en enklare introducering den första dagen på utställningen där jag hämtade dem, eftersom jag ville se att de funkade ihop, och att de skulle hem i samma transportbur. Det var inga problem alls, de gick jättebra ihop direkt och låg och sov ihop. Så då trodde jag att det skulle vara ok att låta dem bo i samma bur utan vidare introducering. Men jag hade kanske fel? Ska jag sära på dem ett tag, eller är det här bara en övergångsperiod?

Hm, knepigt. Grejen med pip i buren beror oftast på att den som bott där sedan innan ser det som sitt revir, men nu var det så att ingen av dem bott där tidigare?
Jag skulle försöka ta det lite lugnare med att ha dem ihop ifall det är mycket bråk. Ska man göra det på "rätt" sätt så ska man göra det långsamt och stegvis, exempelvis låta dem träffas på neutrala platser, byta tygbitar imellan burarna så de vänjer sig vid varandras lukter osv. Kika i introduktionsartikeln här på iFokus och se om du får nån hjälp därifrån!
har typ samma sak hos mig med, men det verkar som att dom yngre busar våldsamt och sedan blir dom äldre less och läxar upp dom.
#3 Precis, de kom till en tom bur…
Så är det ju det som är grejen också, vad definierar man som bråk, vad är bus, och vad är tillsägelser? De biter ju inte hål, jagar varandra för att bitas eller står i "fighting stance" för att attackera strupen eller nåt…utan, det pips, när de är vakna och spralliga. Men i skrivande stund ligger de och sover ihop alla tre och verkar ha det hur gosigt som helst.
Jag tror inte att du behöver vara orolig. Här hemma pips det ganska ljudligt, mest från den nya ungen. När jag kollat till, har någon av de äldre honorna "brottat" ner ungen, som för att sätta henne på plats. Jag tror att det låter värre än det är- ingen har bitit någon eller så. För det mesta ligger alla på varandra i en stor hög. Men visst är det bra att hålla koll, så ingen gör illa någon.
Jag har ju inte haft så unga bebisar förut, de kanske är extra pipiga när de är under 2 månader gamla? Att de lugnar ner sig när de blir lite äldre?

I så fall tror jag också att allt är okej, det är väl bara vanligt "lära känna"-bråk för att avgöra vem som hamnar var i rangordningen. Och bebisar brukar vara mer bråk/busbenägna än äldre råttor :P
Haha, bara jag som är hönsmorsa alltså XD

Inte lätt att veta alltid ju, vissa gånger när det är bebisbråk låter det ju som ett tredje världskrig är på G :P

Just nu när jag skriver piper mina tre-veckors bebisar bedrövligt, det låter som om de har fastnat i något eller annat allvarligt men det de gör är diar..
Jag har inte varit med om så ljudliga bebisar förr och har inte haft många nätter med jämn sömn, jag vänjer mig aldrig vid ljudet då det dras parallell med att något farligt har hänt per automatik hos mig. Har dock lärt mig att dessa + 50g bebisar är extra ljudliga.
Jag har märkt tidigare att unga råttor kan låta en hel del när de busar och brottas, det låter alltså betydligt mer än vad det är. Det är en del av deras utveckling, att testa grepp, brottning, ljud osv för att kunna fungera pch kommunicera korrekt med äldre råttor. De övar sig helt enkelt. Kan vara svårt att avgöra när man inte har tagit några kullar själv.
Man lär så länge man lever.. ingen rök utan eld.. arga katter får rivet skinn.. att fela är mänskligt..
Tack, det känns lugnande!