Jag skulle inte rekommendera att sätta in honor till honom då man inte kan vara säker på att hon är infertil men även för att det är stressigt för båda könen att känna behov av att fortplanta sig. Den instinkten är stark och övervinner mycket, även honor som inte är fertila men fortfarande brunstar signalerar till hannen att det är "raka spår". Med brunst och infertilitet menar jag att de kan brunsta men är för gamla för att äggen skall vara fertila. Min hona som fyllt två brunstar fortfarande men är tveksam till att hon skulle kunna bli dräktig, dock är det inte en chansning som jag skulle ta.

Jag har hört om folk som satt ihop äldre honor med hanar i tron om att de inte är fertila längre och det har resulterat i ungar vilket inte är skonsamt för fem öre.

Om han är äldre och verkar trivas med att vara själv kanske man helt enkelt får acceptera att han är en "ensamråtta". Det dyker upp sådana ibland, inte så vanligt, som föredrar människors sällskap än andras och det kan man inte göra så mycket åt. Det du kan göra är att försöka få honom stimulerad och tillfredsställd ändå. En annan ide är att kastrera honom för att på så vis få in honom med honor eller yngre hannar men om han är en genuint ensamvarg skulle nog inte detta funka heller. Sedan vet man inte i förväg hur mycket "skada" han har kunnat ta av att ha suttit ensam en längre tid.

Jag har läst på denna sida om folk som skriver att synapser (?) förtvinar eller inte sänder rätt signaler efter ett visst antal månader av ensamhet, att de gör att råttan inte kan sättas tillbaka i flock igen men jag vet inte om jag håller med om detta till hundra procent. Jag vet, och själv sett, råttor som har fått sätta ensamma för att de inte tolererar andra hannar, att de har varit för dominanta, och efter ett tag ensamma har de även blivit elaka mot människor. Jag har även erfarenhet av att man har kunnat sätta ihop en äldre ensamråtta med nya ungar så jag vet inte riktigt vilken fot jag skall stå på i den hypotesen.

Jag gissar på, och vet, att det är folk på denna sida som har bättre koll på detta än jag. Det som jag försökte förklara med ensamråtta och förhoppningsvis kommer de att uttala sig. Jag håller mig dock till att inte bekräfta denna hypotes helt och ställa mig bakom det då jag faktiskt varit med om andra ting som går emot det resonemanget.

Hur unga har de andra hannarna varit som du har provat med? Hur länge har han suttit ensam?

Jag skall dock hylla dig för att du verkligen vill komma fram till rätt lösning gällande din råtta, ge dig inte och konversera med flera för att komma fram till och försöka på olika lösningar. Det finns inlägg på sidan om liknande frågar sedan tidigare som du kan söka bland.

Oj, tack för ett utförligt svar! Kastrering är inget alternativ, det är för riskfyllt. Då får han hellre vara själv. Att utsätta en gammal hona för dräktighet är inte gångbart, heller. Då är jag tillbaka på ruta ett! :-) Attans, jag trodde att jag hittat den ultimata lösningen *skrattar*.

Aggressivitet mot människor har han inte visat. Det första han gjorde när vi träffades hos förra ägaren var att komma fram och pussas. Jag råkade klämma hans svans illa en gång och då snodde han blixtsnabbt runt och gav mej en minst sagt tillrättavisande blick men han gjorde inget. Gissa om jag respekterar hans person ännu mer efter det!  :-)

Mina ungråttor var 4 månader när dom kom till mej. I slyngelåldern, alltså. Kanske hade det gått bättre att introducera Tudor för bebisråttor men nu törs jag inte chansa, vill inte ha skadade bebisar.

Tudor har suttit ensam hela livet. Ägaren sa att han var 6 månader men det stämmer inte. Han är fullvuxen för det första och inte alls lika lekfull och aktiv som ungråttorna. Han kan somna på stående fot och är klumpig och långsam. Jag passar på hans vikt för att han inte ska gå ner. Klassiska tecken på ålderdom. Men vad gör det, han är ju underbar! Han ägde mej med en gång, den envisa gammelgubben

Hade/har en hane som inte gillade andra råttor. Jag kastrerade han och så fick han efter 1 månad efter kastreringen flytta in till sin syster o 2 andra honor.. Han trivs som fisken i vattnet.