Glömmde säga att när min ena första råtta började bita så tog den andra efter detta betendet. Så skaffa inte en till råtta till din bitråtta..

Det hör inte till vanligheterna att en ny råtta tar efter bitbeteendet. Faktum är att jag aldrig någonsin har stött på det, trots de tjugotal så kallade bitråttor jag har uppfostrat bort från bitbeteendet.
De flesta av dessa bitråttor jag har lärt av är dessutom zooråttor som kommer antingen från folk som har misskött dem - (bland annat kom det in ett trettiotal råttor från en kille som hade alla råttorna ihop, honor och hanar, och råttorna var i alla möjliga åldrar, från nyfödda till cirka ett år, och inte en enda av råttorna var hanterade), råttor som kommer från okunniga småflickor som har dem i hamsterburar, o s v. De enda som bet, var de som var riktigt överstressade, rädda och försvarsberedda (de som hade ungar), och ingen annan än de som bet redan från början började bitas senare, trots att de hade flockmedlemmar som bet för fulla muggar. Att inte skaffa bitråttan en kompis bara för att ett fåtal råttor kan ta efter tycker jag är en dålig motivering till att hålla ett flockdjur ensamt.

Har man en råtta som bits, så kan man antingen göra valet att lämna över honom/henne till en kunnig råttägare, eller försöka uppfostra själv och lära sig under tiden. Som sagt, hantera väldigt, väldigt mycket. Bestraffa om råttan bits, antingen genom att sprätta den på nosen, blåsa på den, spreja vatten, lyfta i nackskinnet och lägga över på rygg, o s v. Metoderna är många, och olika metoder passar olika individer. Vissa råttor är hårdare än andra, och bryr sig inte det minsta om man sprutar vatten eller blåser på den. En sådan gång krävs det att man sprättar till den, eller är ännu hårdare och nyper till den och lägger den på rygg. Man måste bedöma rätt och inte nypa en väldigt mjuk råtta som bara blir livrädd och skriker för sitt liv. Om ni har hållit på med hundar mycket så vet ni hur det är. Precis som hos hundarna så finns det vissa som inte ens bryr sig om de så blir slängda in i väggen. Man måste passa upfostran efter råttans personlighet.

Vissa gånger är det befogat med bett, till exempel om en hona med ungar biter en hand från en okänd människa som stoppar ned handen i hennes bur. Dock så ska hon INTE bita ägarens hand, åtminstone inte om hon är handvan och van vid dig som ägare. Gör hon det så ska hon lära av sig det. Till exempel så hade jag en hona med ungar som bet alla andra förutom mig när hon hade små bebisar i boet. Bland annat stack min då 1½-årige bror in fingrarna i buren och hon högg honom ordentligt, men det var bara helt rätt och rikigt, och han fick lära sig en läxa. Man ska inte stoppa in fingrarna i en bur med djur man inte känner, om man inte kan ta ifall de biter. Inte ens pappa och hans mamma tyckte att det var fel att hon bet honom. Hon slutade bita andra när ungarna blev cirka två och en halv-tre veckor.

Så djur som är livrädda, stessade och har ungar kan mycket väl bitas utan att jag anser det vara fel. De ska dock ändå läras av med det.

Hantera, miljöträna, bestraffa vid fel, belöna vid rätt, och ge den massor med kärlek. Visa inte om du blir rädd, dra inte bort händerna och låt råttan vara ifred då den biter, eftersom du då bara lär den fel, d v s "Om du biter så får du vara ifred".

Jag har tyvärr inte lyckats lära av mina "bitråttor" att bitas. Den ena råttan (som somnade in vid 1,5 års ålder) var rädd från första början. Hon markerade tydligt att hon var rädd och bets bara när hon kände sig riktigt trängd i buren. Den andra råttan (som jag tillslut valde att avliva just pga bitandet) högg både mig och andra. Hennes beteende förvärrades hela tiden, trots att jag anser mig vara nog så råttvan (har haft råttor i 4 år nu). Min erfarenhet är dock precis som rosapussbanan att bitandet försvinner eller åtminstone minskar utanför buren.

Att vara råttvan betyder ju inte att man är van vid allt. Man kan ju vara så lyckligt lottad att man aldrig har behövt lära av råttor att bitas också. :)
Vissa råttor är helt enkelt bara fel avlade och därmed rädda som bara den livet ut. Jag brukar ha som regel att om råttorna inte har blivit tama trots regelbunden skötsel inom bara ett par-tre månader så avlivas hon/han, eftersom en "bra" råtta absolut blir tam inom den tiden. Jag har själv avlivat och omplacerat rädda råttor (ja, hon som ville ha två av mina råttor visste om att de var väldigt rädda av sig, och att de var två råttor som jag skulle ha avlivat om inte hon tog dem) och det tycker jag att även andra borde göra. Jag vill själv inte ha råttor som springer för livet bara för att man finns. Nu har jag dock aldrig själv haft råttor som bits av rädsla, men de jag har stött på har som sagt kommit från hem där de har missköts ordentligt, och de har trots det blivit riktigt fina tamråttor. Du kanske helt enkelt bara har haft den stora oturen att stöta på två fall där rädslan är för stor, och sådana djur bör man avliva, om inte för ens egen skull så för deras. Ett djur som är så stressat och rädd dör för tidigt på grund av stressrelaterade orsaker (t ex att hjärtat lägger av).

#4 Svarar du mig eller rosapussbanan? Blir osäker. Om det är mig du svarar så har du säkert alldeles rätt. Jag ser det som att jag har haft otur och från början också okunskap. Idag skulle jag aldrig köpa en råtta som visar tendens till att bita eller vara rädd. Bättre att satsa på en glad, nyfiken och social råtta från början! Blir avundsjuk på de råttägare som sluppit bekanta sig med "bitråttor"…

#5 Jo, jag svarar dig, eftersom jag ovanför dig redan har svarat rosapussbanan med ett långt meddelande. :) Och jo, det är verkligen otur att få tag i två råttor som INTE kan bli tama och trygga. Precis, man ska satsa på glada, nyfikna och sociala råttor. Det är det absolut bästa. :)

Tackar. Vad har ni andra för erfarenheter? Jag låter bollen rulla vidare.

Jag köpte två råttungar från zoo som bet varandra och mig där jag till slut gav upp och faktiskt lämnade tillbaka dem.

Men "kalt-rum-övning" tycker jag var bra. Att släppa dem på golvet i ett kalt rum och låta dem söka sig till en.

En annan övning är för råttor som biter fingrar genom gallret. Det handlar ju mer om oförsiktighet än aggressivitet. (jag var ju såklart dum och matade genom gallret) Men sen stoppade jag in en plastbit och då bet råttan och blev besviken. Jag övade med det här och på några dagar slutade den att bita på en gång när man stoppade in fingret. Den lärde sig att smaka.

Men mina fungerade ju sämre och sämre, antagligen för att den ena var överdominant och till slut hjälpte ju ingen övning alls. Så anledningarna till att de bet mig sen var ju inget smakande utan i ren stress, kände jag det som. Den ena råttan attackerade den andra i buren hela tiden och jag kunde aldrig ha dem ute samtidigt för då var det ännu värre. De bet mig både i och utanför buren. Nästan mer utanför. Först bet bara den dominanta och sen började din underordnade. Jag tror inte att beteendet "smittade" utan att den underordnade bet för att den var så stressad över sin elaka burkompis att den jämt var "på sin vakt".

Råttor verkar vara otroligt läraktiga. Men det är alltid svårt att ingripa när djur har problem sinsemellan. I stressat läge går det inte att nå djuret heller och jag tror det var därför aggressiiteten riktades mot människor med. Jag kanske skulle ha särat på dem. Men då har man ju problemet med ensamråttor och att våga tillföra nya råttor till knäppa råttor.

Jag kanske hade kunnat göra dem till bra råttor men eftersom jag har noll erfarenhet så kände jag att jag inte ville satsa på dem. Dessutom var jag väl lite ego och tänkte att jag vill ha snälla och orädda djur som är framåt och nyfikna på världen.

Tänker inte köpa fler djur på zoo av flera anledningar:

1. Man vet inget om deras bakgrund. Sjukdomar, aggressivitet etc.

2. Man kan inte vara säker på att föräldrars ålder, vikt etc. och ungarnas uppväxtmiljö har varit rätt(även om jag har stort förtroende för det här zoo:t)

3.Djur som inte blir sålda riskerar att leva på zoo hela sitt liv. (mina kanske, t.ex)

3. Man stödjer en handel med djur där de utsätts för stor risk att fara illa.

4. Jag vill stödja riktig uppfödning och dem som arbetar för att förbätta råttstammen. Detta både för ägarnas och djurens skull.

Det här är min enda egna erfarenhet av råttor. Ändå sitter jag här varje dag och läser era trådar. Jag blev kanske råttbiten på mer än ett sätt. :P Det tråkiga är att min sambo blivit lite skeptisk när det gäller råttor pga detta.

Kul rubrik förresten "Bit råttor" - för det ska man ju inte… ;-)

Kul rubrik förresten "Bit råttor" - för det ska man ju inte… ;-)

Haha, eller hur. Jag har haft otroligt roligt åt liknande särskrivningar. (man skriver ihop "bit" och "råttor" så att det blir "bitråttor". uttrycket "bit råttor" betyder att det är en uppmaning att man ska bita råttor) :P

Har läst ett jättekul exempel där man söker "kassa medarbetare". Alltså inte "kassamedarbetare". Vem söker medarbetare som är kassa, liksom? Haha.

Men du ska inte ta det som nån pik, rosapussbanan, det är mest lite roligt.