Prata och diskutera med olika uppfödare är mitt tips. =)

Det en uppfödare säger är inte alltid lika med sanning, diskuterar du och utbyter ideer med många olika uppfödare så kan du bilda dig din egen uppfattning och dina egna värderingar får redan nu måste du lära dig grunderna i allt.
Och basic är ju lätt.. men sen kommer genetik oc sånt också in och det är bra OCH kul att diskutera detta med olika uppfödare. =)

Vi vet att du har haft råttor ett tag nu och att du är en ansvarsfull person! ;) Det märks på hur du tidigare har uttryckt dig på forumet.

Jag rekommenderar dig att läsa "Avelshandboken", "Allmän smådjursgenetik" och "Mer smådjursgenetik" av Eva Johansson. Det är en bra start. Här kan man beställa:

http://goto.glocalnet.net/matsvin/pdf/reklam.pdf

Dom häftena kommer att skapa nya frågeställningar hos dig. När de kommer, skriv en tråd vet jag, så diskuterar vi! :D

Sen kan jag inte mer än hålla med Absinthe!

Försök också att utnyttja möjligheten att besöka uppfödare och ta en heldag med att kolla igenom råttor och prata avel. Utställning och träffar är också toppen.

Erfaren blir man med tiden. Man måste börja nånstans. Det viktigaste tycker jag är att man har haft råttor ett tag innan man startar. Och har en budget och en plan.

Kan du inte berätta mer om dina planer? Är det något speciellt djur du tänker på att föra vidare? (Jag är faktiskt nyfiken på riktigt) :P

har väl inte sådär jättestora planer än..

min kompis ska köpa en hona om några månader, den honan kommer va ca 5-6 månader när hon får den

när hon är 8 månader så blir 2 av mina råttor ca 13-14 månader
tyckte det va jättebra tajming..

båda av mina råttor som blir 13-14 månader då, är från zoo, tyvärr :/

men den ena av dom är verkligen helt underbar, har aldrig varit sjuk, sitter i famnen, knastrar och ploppar med ögonen, aldrig haft problem med introduceringar, osv. helt underbar är han!

vill jättegärna sprida vidare det. självklart ska jag inte ta någon kull om honan har problem, aggressiv osv..

är självklart medveten om att man inte bör ta kullar på zooråttor pga okänd bakgrund :/ menmen.. ni får säga "STOPSTOP LILLA PUCKO" om jag verkligen borde låta bli att ta den här kullen då

Ni kan få en bild på min hane :)

Men om du vill ha en kull på din hane tycker jag absolut inte att du ska välja en till med zoobakgrund. Utan snarare kanske låta en uppfödare kolla din hane, känna på honom och tipsa dig om en hona med bakgrund som man vet har en stabil dokumenterad släkt. Jag tror det är större chans att kullen blir bra då om du hittar en bra hona än om du parar zoo+zoo. =)
Dvs det är större risk att förlora hans goda egenskaper om du väljer zoohona för parning då hon också har ett okänt bagage. Medans om du väljer en hona från flocksmarta linjer och ypperligt temprament så är hansen större att det blir en bra parning.

Men jag råder dig att inte göra detta helt själv, du bör ändå hålla god kontakt med en till två uppfödare. Även om tex zoohonan är underbar så är det fortfarande en sämre idé än att lägga lite extra tid på att hitta en annan hona med dokumenterad släkt. Och är du tex ärlig att din tanke är ganska ego att hanen är det bästa du vet och du vill gärna ha hans ungar hemma hos dig, så går det säkert lösa.
Framförallt ska du kontakta uppfödare som bor nära dig, du kan kontaka de långt bort också, men de som bor nära kan hjälpa dig att bedöma din fina kille irl. Uppfödare ser kanske nåt som du råkat förbise? Menar inte att ditt omdöme är dåligt, absolut inte, men du förstår hur jag tänker va? Fråga annars för jag menar inget illa med det jag sa. Menar bara att uppfödare kanske har ett mer tränat öga och ha kontakt med uppfödare är ju bara kul, jag hade sett det som ett stort plus i det hela, kul med nya bekantskaper. =)

Jag förstår att du tänker på zoohonan som kanske enda lösningen just nu, kanske att klockan tickar och tänk så blir det kanske inte av i sökandet på en bättre hona. Och du kanske såg detta som en gemensam aktivitet tillsammans med kompis, att ta kullen tillsammans och hela detta. Men ha med henne när du kanske besöker en uppfödare eller om uppfödaren kommer hem till dig osv, att hon är med på alla stegen och det ger henne också mer kunskap och kanske chans att etablera nya kontakter. Ni kan väl tillsammans kanske leta upp en bra hona som ni eventuellt får ha en kull på senare, för din hane kommer inte att vara för gammal förrän han är jätteskröplig.
Det är dock ändå samma sak där, ni måste fråga runt till olika uppfödare och berätta vad ni vill och varför. Strunta i om en presentation blir en mil lång, det uppskattar uppfödare för det ger ett mer seriöst intryck när man lägger ner tiden på att verkligen vilja göra rätt, och framförallt tror jag att ni gör råttungarna en tjänst om ni väljer en dokumanetrad hona.

Förlåt om det låter hårt och kanske inte alls det du vill höra, men det är vad jag tror. Andra kanske säger nåt annat, men jag tror att många håller även med mig att du och din kompis bör hitta en hona med dokumanetrad bakgrund, observera att jag säger dokumenterad dvs jag syftar inte bara på stamtavlan för det är bara namn färger och nummer, jag menar fakta om de här namnen färgerna och nummerna. =)

Det jag kunde reagera på var att honan skulle vara 5-6 månader när hon fick hem henne.. Om man har tänkt att ta kull på henne vid åtta månaders ålder har man inte haft någon längre tid att utvärdera henne och man får förlita sig på att väninnan är bra på att utvärdera djur, se vad som är bra egenskaper hos en råtta, uppfatta de små ting som mindre vana inte gör osv.

Kommer honan bo i ett hem som du är väl bekant med innan hon flyttar till din väninna? Det skulle jag också ta i beaktning i och med att hon är så pass "gammal" när väninnan får hem henne. Man missar ganska mycket av en råttas liv om man får hem dem sent och framförallt i fall där det handlar om honor och avel på dem.

Jag skulle göra så här om jag var du, och har gjort liknande när jag startade min linje; Jag skulle börja söka efter en hona som man kan köpa in med avsikt för att föra din hanes egenskaper vidare. Denna hona skall helst komma från en bra uppfödare som har koll på sina linjer, på så vis har du bra bakgrundsinfo. Uppfödaren skall vara någon som du ser upp till, som du har hört mycket bra ting om och som du tycker har bra djur i övrigt. Och självklart, att du tycker hon har bra inställning till avel. (jag skriver hon för att det faktiskt är flest av det kvinnliga könet som är uppfödare.) Du skall gärna känna att du får en bra kontakt och på så vis även någon som "följer" med dig under utvecklingen fram till avel.

Lite om hur jag gjorde (som exempel);

Jag hade en underbar hane som närmade sig året och ville ha vidare hans gener. Jag hade dock en hel del bakgrundsinfo gällande honom då jag själv ägde hans far och moster och hade kontakt med uppfödaren till linjen bakom. Han hade alltså en känd bakgrund och förde en dialog med uppfödaren bakom. I övrigt, kuriosa, så var detta en av de bästa råttor jag nånsin haft, även hans far har en speciell plats i mitt minne och hans moster kommer jag väl ihåg.

Jag tog kontakt med en uppfödare som jag var bekant med men inte kände. Jag hade varit i kontakt med hennes råttor och träffat en del via utställning, jag tyckte de var bra. Just då hade jag tur då hon hade en kull med tickat, för det var det jag ville få fram helst då min hanne var chocolate agouti, och jag fick mig en cinnamon rex-tjej. Ingen av oss visste om hon var snygg, vilket var kul, men det visade sig att hon var… Denna uppfödare valde en väldigt bra råtta på så vis att hon passade mig enormt och var väldigt nöjd med henne. Det uppkom inget konstigt i linjerna och när hon blev åtta månader parade jag på henne och min hanne. Han var då över ett och ett halvt år gammal. Den kull som blev av dessa två har figurerat som grunden för den linje jag försöker ha igång.

Idag har jag ännu mer kontakt med uppfödaren av honan och hon (uppfödaren) följde med under hela resan av kullen. Uppfödaren har fortsatt valt ut djur som passar mig och finner vårat utbyte vara väldigt stimulant och givande.

tror det blev lite missförstånd, honan kommer inte vara från zoo, hon kommer från en uppfödare :)

Jag tycker det är obehagligt att kontakta nya människor, dessutom att få dom hem till mig, men jag ska försökta kontakta någon uppfödare som kan komma och kolla på min hane oxå

somsagt, honan kommer från en uppfödare, som jag BARA har hört bra saker om, och som jag vet är erfaren.
hon kommer ha honan tills min kompis får henne.

jag och min kompis umgås ofta, och jag kommer ofta kolla till honan och se hur hon är.

känns som om mina svar är så pyttiga jämfört med era frågor :P

haha men jag vet inte vad jag ska skriva mer än så..

fråga igen om ni inte fick svar på någon av era frågor :)

Nagini: Känns det rätt så kör. Men ta ansvaret hela vägen. Var redo på att få tillbaka ungar, inte få dem sålt osv. Var beredd på att bli ledsen och ifrågasätta dig själv och ditt beslut om kullen inte blir vad du väntat dig. Och som Absinthe sagt, sammarbeta med någon/några uppfödare. Det ger dig så mycket mer.

Det kanske står i tråden, ursäkta isåfall för jag har bara skummat den.. Men är din plan att bli uppfödare eller bara ta denna kullen?

vet inte vad mina planer är så mycket, jag vill faktist bli uppfödare, men långt fram isf, om kanske 4-5 år.

just nu vill jag bara pröva på med en kull

#7 #8 Jag antog inte att hon var en zoois.. ;)

Ibland får man helt enkelt övervinna sina rädslor om ändamålet är viktigt.

Jag har haft svårt för att prata med nya människor, och finner det fortfarande obehagligt, men då jag är en offentlig person med uppgifter, ärenden och uppdrag måste jag ringa till folk då och då och det ringer en del okänt folk till mig. Jag finner det dock enklare när jag går upp i den roll, ringer angående det uppdraget jag har, eftersom jag då inte är jag privat. Svårt att förklara men.. Ja, när jag ser ett okänt nummer på anitan kan jag antaga att det är för att någon är intresserad av ungar och svarar utan oro. Många finner mig trevlig på telefon och folk som jag aldrig har träffat eller som inte kommer köpa djur från mig ringer mig efteråt ändå på grund av den kontakt de fick när de ringde.

När jag ringer själv till folk.. det är det jobbigaste. Men, om jag ringer angående min uppfödning, ja då ringer jag som uppfödare. Om det gäller något annat inom föreningen, ja då ringer jag som den personen som arrangerar, som dömer osv. Det blir faktiskt enklare på så vis, om man tänker sig själv som någon annan än det privata självet. Jag har ingen aning om om det har gått fram vad jag menar men jag hoppas på det..

Mitt största problem är folkmassor och har en enorm scenskräck. Detta har jag övervunnit en del på grund av alla de utställningar som jag besöker, både som utställare och domare. Något som jag tycker är enormt jobbigt är när jag skall dela ut mina priser och rosetter som domare, då är allt fokus på mig.. Hua!

Finns det inte några som du har bättre kontakt med eller som du har större förtroende för som du kan kontakta? Eller om det finns någon som du finner vara "vänligare" och mer sympatisk i ditt tycke från denna sajt? Många vet vilka nicken är och då har man redan fått sig en isbrytare om man nämner sitt nick direkt. Och, man kan börja med att skriva för att på så vis kanske få mod till sig att ringa. Det kan bli enklare för vissa på sådant vis.

Gud vilka bra telefonråd, Thirre! :)

Jag kan förstå att det kan kännas jobbigt att kontakta uppfödare. Tycker själv det känns jobbigt at ta av uppfödarens privata tid, liksom. Skulle kännas bättre om de hade telefontider och satt på ett kontor, haha! Nä, men de är vuxna människor och kan säga ifrån själva om de inte har tid. Men jag är övertygad om att de flesta vill hjälpa till om de har den tiden.

Men utställningar är smidigare! Då har man dessutom chans att prata med flera olika uppfödare på samma gång och ha med sig hanen på plats. (Tierpsutställningen, wink) Det är en liten inofficiell utställning och du kan ställa ut honom även om han inte är reggad. Man anmäler på plats. Jag tror det skulle vara väldigt givande för dig! Jag kommer att vara där, ska visserligen stå i montern, men jag kan ta hand om dig om du är nervös. ;) Har all tid i världen! :P

#13 Man tackar!

Det är sätt jag har kommit på för att förenkla för min egna lilla telefonfobi och när man flyttade hemifrån fick man ett eget hem att sköta med allt det innebär vilket är jobbiga samtal till företag o.dyl gällande försäkringar, räkningar, hyresvärd med mera.

När jag arrangerade utställning själv första gången 2000 fick man fixa allt själv vilket var lokal, domare, sekreterare, styrelsen, sekreterare och utställare vilket innebar ett himla massa ringande för att få en utställning arrangerad och det fann jag otroligt jobbigt. När jag samma år blev uppfödare, ja då blev det fler samtal inom det området till uppfödarregistrator, andra uppfödare, ägare till råttor osv. Sedan blev jag kontaktperson för Skaraborgsråttan, fler uppdrag.. Och så har det fortsatt.

Det jag faktiskt tycker är värst är att ringa till folk som man vet vilka de är och kanske pratat någon gång med, jag vet inte varför eftersom jag ändå har pratat med dem.. Men ja, det är jobbigt. När jag var yngre hade jag fobi att ringa till kamrater och pojkvänner ifall deras syskon eller föräldrar skulle svara, personer som jag ändå oftast hade träffat.

Men det är enklare att kläda i sig den roll som man ringer som, i egenskap av, man skyddar sig själv på något vis.

Dock skall man även tänka på att man inte skall blanda ihop en människa med deras olika uppdrag och åtagande, att man inte alltid har samma inställning rakt över oavsett roll. Och, även om en person ringer till mig i egenskap som uppfödare kan jag blanda in mig själv efter ett tag då det ändå är egna erfarenheter och värderingar som ligger till grund för mycket.

Väldigt OT nu men.. Det kanske hjälper någon/några.

kommer troligen komma på utställnigen i Tierp, tar med mig min kompis som ska ha honan sen.

så ni som vill får jättegärna söka upp oss å prata mer med oss då :)

kanske kommer ta med mig hanen oxå om ni vill kolla på honom

#14 Haha, så sant! Jag tycker det är en jobbig spärr där när man inte vet om de vet vem man är eller inte. "Ja, det är Sara, jag som.." "Men hallå, jag vet ju vem du är!", liksom. Eller "Va? Öh, eh, Sara?" :P

#15 Underbart! :D Jag kan lotsa dig, jag. Men jag sitter fast i montern så du får komma dit och flirta lite med mig. ;)

hm, nu har det blivit så att honan jag tänkte använda till kullen hade avelförbud :/ visste inte det förän nu…

har ingen annan kompis med honor, kan inte ha honor själv då jag redan har massvis med hanar..

finns bara en möjlighet för mig att få pröva på att ha en kull..
den möjligheten känns väldigt liten..

det enda jag kan komma på är om nån av er, är så sjukt snälla att ni lånar ut en hona till mig, som jag kan para men min Ben, sen får ni tillbaka honan, åsen när hon är högdräktig så får jag låna henne igen, och ha kullen här..
förstår om ingen skulle vilja göra det med sin hona :/ mycket förståeligt..

men skulle verkligen vilja pröva på att ha en kull :/ argh! att allt ska gå så fel..

Du skrev att du inte kan ha en hona själv.. Men tänk på att du kanske får en hel del till  råttor i och med att du tar en kull. Du kanske får en 15 ungar. Och bara får hem till hälften av dem. Då måste du ju behålla dem. Så plats för råttor tycker jag är superviktigt om man ska ta en kull.

plats för hanar har jag hur mkt som helst, min bur rymmer 13 råttor, å jag har bara 4.

blir det honor över kan min kompis ta dom tills de blir sålda

Personligen tycker jag att en kull nu känns lite förhastat. Vet hur gärna man skulle vilja och hur det bränner i fingrarna, men kanske du skulle vänta tills du har möjlighet att hålla råttor av båda könen? :) Du kanske inte kan lita på att din kompis håller honorna tills de blir sålda, har du otur kanske de aldrig blir sålda :/

Annars var det en jättefin hane du har! :)

Alla har sin "one of a kind"råtta, den bästa råttan man haft någonsin osv.

jag vet att Ben är min one of a kind råtta. ingen kommer vara bättre än honom, därför vill jag verkligen ta en kull på honom,

Han kommer inte leva tills att jag har flyttat hemifrån och kan ha både honor och hanar..

Jag skulle nog också säga att det är lite dumt att helt förlita sig på sin kompis. Men det är såklart ditt val. Men förbered dig på att ta ansvar för honorna anyways. Det är A och O när man tar en kull. Att man är beredd att ta ansvar för hela kullen om saker och ting på något sätt inte blir som man har förutsett. Du får också ta med i beräkningarna att det kanske inte blir så bra avkommor som du hoppas. Men de ungarna förtjänar också att någon tar ansvar för dem.

Och att låna en hona kan bli svårt, eftersom du inte har några honor själv. I så fall är det bättre att parningen sker hemma hos personen som lånar ut och att honan flyttar hem till dig en två veckor innan ev. födsel. Då kan hon ju få med sig en honkompis som hon kan bo med sista tiden innan födseln.

Hur som helst ska du låta någon titta på honom. Är han skitbra kanske någon vill låna honom till sin avel.

det där med låna honor insåg jag inte var en bra ide, vill inte ha det ansvaret för någon annans hona, så ignorera det inlägget!

Det bästa enligt min mening, är om du gör reklam för din hane. Att någon får låna honom till sin hona om de finner honom lämplig. Så kan du ta en unge som betalning. Då har du ju en bebis efter honom. :-)

jo, men jag vill pröva att ha en kull hemma, det är det som är kruxet :/

Göra både och?
Dvs att du lånar ut din hane för avel om någon behöver en hane, ta en unge ur kullen. Sen kan du fråga någon uppfödare om de kan tänka sig att låna ut en kull så du får prova på hur det känns? =)

Vill ju ha en kull från födsel till utflyttning lixom, tror inte någon skulle vilja låna ut sin ofödda kull till mig bara för att jag vill, lixom :/

#27: Jodå, det finns många uppfödare som inte har tid/möjlighet för alla sina kullar och som gärna låter någon annan ha en kull hos sig.

Jadå, det går i vågor hos uppfödare tror jag, ibland har man väldigt många avelsdugliga djur och ibland är det nästan brist på avelsdjur. Jag har tex en hona som jag vill avla på som jag inte vet om jag hinner avla på pga att jag har en plan för närmre ett år framåt.

Och så vitt jag vet så känner iaf jag att jag skulle kunna låna ut en kull, det tråkiga är ju att du bor så långt ifrån och jag känner väl det att man borde bo lite närmre varandra så om nåt blir bekymmer kan man antingen hämta honan med bebisarna eller om nåt annat skulle dyka upp så man kan vara där och ha koll.

Men det finns ju en hel del uppfödare i sthlmstrakten, det borde ju kunna gå att lösa.. =)

Skulle vara jättekul isf om någon skulle låta mig få ha deras kull!

kontakta mig jättegärna isf om någon skulle låta mig få! kan berätta mer om mig då om ni vill :)