*tröstkramar* Förstår precis hur du känner..

Tack för tröstkramarna och din förståelse. Det behöver jag verkligen då ingen runt omkring mig kan förstå…

USCH…det är så jobbigt. Förstår precis känslan..

Klart att du sörjer… de må vara små lurvbollar, men finare, underbarare lurvbollar får man leta efter. Stor kram till dig!!

Åh, det är hemskt när ett djur man älskar går bort :/
Massa kramar till dig!

Du ska inte lyssna på folk som säger att det bara var ett litet husdjur, de vet inte bättre!
Du har rätt att sörja, för hon var din älskade lurvboll, ingen annans.

Vila i frid Donna, och tröstkramar och förståelse till dig! Vet precis hur det känns..

åh, beklagar verkligen.. :/
synd att den dagen kommer någon gång..

Tack alla fina människor för ännu mer tröstkramar och förståelse! Tyvärr kommer ju den dagen, då våra små "lurvbollar" måste ge sig av. Trodde verkligen jag var förberedd, men det var jag inte. Och nej, jag ska inte lyssna på folk, för jag har rätt att sörja! Och idag ska jag begrava Donna…gruvar mig lite grann.

…trots allt, det känns mycket bättre av all värme och förståelse från er.

Nu ska jag gossa med Andrea, hon älskar att hänga och slänga i förklädet då jag fixar och donar i köket, speciellt då jag gör sallad och annat mums.

Kramar till er alla!

Beklagar! När min första råtta dog stannade jag hemma från skolan. Jag fick ett psykfall dagen efter hon dog för jag var så ledsen.. Tror aldrig jag varit så ledsen i HELA mitt liv förutom när min hund for bort. Med psykfall menar jag att jag grinade så mycket att det sved, jag kunde inte andas och jag skrev i 10 minuter som jag aldrig skrikit förr :S Aja jag förstår precis hur du känner.

Elisabeth! Jag förstår precis vad du menar, hur otroligt ledsen man kan bli över en sån liten krabats bortgång och hur folk vägrar ta ens sorg på allvar då det "bara var en liten råtta". Jag är glad för din skulle att du hittade hit till oss. Vi användare är oense om mycket, men kärleken till våra små pälsbollar delar vi alla, och vi om några förstår hur det kan kännas.

Jag själv tog för lite drygt en vecka sedan bort en råtta, Ture. Han var gammal och svag, och trots att vi bara fick lite dryga tio månader tillsammans (han var en råtta som blivit räddad från en söker död då han dumpats utomhus i oktober förra året) så finns det knappt ord för att beskriva vad han betydde för mig. Dom sista dagarna vi hade tillsammans grät jag konstant. Jag sov hos honom på soffan och bara grät och grät. När jag trodde det inte fanns fler tårar kvar då jag kom till veterinären så bröt jag givetvis ihop där med. Han var så speciellt för mig…

Och ja, visst kan det vara så att Andrea deppar! Det är inget ovanligt att råttor gör det, tänk dig själv om någon du levt hela ditt liv med bara försvinner. Därför är det extra viktigt nu att du umgås så mycket du bara kan med henne. Aktivera henne och få henne att tänka på annat.

Har du funderat på fler råttor? Två små kompisar (så att dessa två fortf. har varandra när din gammeltant går bort) kanske vore något? Om du inte tänkt skaffa fler råttor så se som sagt till att umgås så mycket du kan med lilla Andrea. Deppar hon ihop totalt så är det dock kanske bäst att låta henne vandra över regnbågsbron hon också.

Massor med tröstkramar till dig!