Stora Pet detta år hade många frågetecken, ändringar och var otursförföljd för mig. Jag kallade det en resa som var gjord för att inte genomföras från början och när jag ser tillbaka på det är det en resa som jag inte vill vara med om igen. Mycket energi och stress lades ner för att få den genomförd..

Det började bra. Jag var tidigt ute med både anmälningar, betalning och bokning av biljetter till resa eftersom jag var säker på att jag skulle åka och såg inga hinder. Efter utställningen i Göteborg, som var en mycket positivt händelse, var jag sugen på nästa utställning och blickade framåt direkt. Något som faktiskt inte har varit vanligt för mig på många år då jag upplever en enorm stress och en del ångest i samband med utställningar av personliga orsaker men Göteborgsutställningen var annorlunda.

Det började med att jag blev dumpad dagen innan sista anmälningsdag och på så vis hade jag ingenstans att övernatta vilket jag måste göra för att kunna ta mig till Stockholm. Detta ändrade även min resrutt och ombokning av biljetter var ett måste, för ovanlighetens skull hade jag bokat ombokningsbara, men sovplats var ett frågetecken likaväl hur många råttor jag nu kunde få med mig. Efter samtal med anmälningsmottagaren, vilket hade nyligen blivit ersatt av den tidigare, fick jag några dagar extra på mig att fundera på vilka som skulle med då hon redan hade fått mina anmälningar och betalning var gjord. Hon hjälpte mig även att hitta sovplats vilket möjliggjorde resa och utställning.

Vid ombokning av biljetter ringde jag till SJ för att höra att jag gjorde allt rätt och när jag skulle få ombokningsvärdet via en kod som skulle komma med posten. Jag fick höra att det skulle komma i slutet av veckan och väntade då med att boka resa eftersom jag inte egentligen hade råd att lägga ut för nya resor. Jag hade redan betalt över 600:- på tidigare och minst detsamma skulle det kosta med ny. På fredagen hade det inte kommit något på posten och ringde till SJ. Nej, då sade de att jag skulle räkna med minst 10 dagar för att få det.. Och alla vet att under de sista två veckorna innan en resas avgång skjuter priserna i höjden.. Frustrerad. Nu sattes en jakt på biljetter via alternativ igång, jag kikade på Tradera och såg auktioner som gick ut på torsdag natt och fredag morgon, alltså samma morgon som jag var tvungen att åka. Jag satt uppe till ett på torsdag natt och ställde klockan på halv fem på morgonen för att kunna följa auktionerna. Väl på morgonen blev biljetterna för dyra och det slutade med att jag fick boka biljetter via SJ ändå vid sju på morgonen. Som alla vet var det även litet strul med var utställningen skulle hållas, så det var inte enbart för mig som det krånglade men ödet ville att det skulle trilskas litet extra för mig.

Klockan tolv började min resa med att lokalbussen var försenad vilket gjorde att jag hann precis med bussen till tåget. Tågresan gick lugnt och fint och var glad över att jag hade bokat plats då tåget var fullt en fredag dag. I Enköping bytte jag till buss som även där var proppfull. Klockan halv sju var jag på plats hos min nattvärd.. En underbar sådan. Tack!

På lördagen hämtade vi domare och kom till utställningen som en av de första. Då var det lugnt och inte så mycket folk och jag fick eget bord. Råttorna kom genom friskkontrollen, så klart men ändå ett spänningsmoment då man tror att de skall hitta allt på råttorna fast man vet att de är friska. Jag gick ut och rökte efter att ha packat upp, när jag kom in så var det överfullt och jag kände panik komma.. Men det löste sig.

Dagen gick med feber och huvudvärk, A-pris och samtal med trevligt folk. Tyvärr så hittade de en knöl på min ögonsten, på min Signe som nästan var veteran, och hon blev diskad i bägge petklasserna. Jag som hade sett fram emot hennes GrandPet-rosett och kände mig urkass som ägare som inte hade känt den själv innan. Den var inte ens en knapphålshuvud stor men ändå..  Under tiden märkte jag att ett par domare tog extra tid på sig och jag började bli stressad över att jag kanske inte skulle hinna med att ens ställa ut alla råttor. Mitt tåg gick fem.. Och jag hade ingen aning om var vi var, jag tycker inte om att resa från och till nya platser, en jakt på tid och möjligheter började. det slutade med att jag fick en råtta bedömd i förtur och att en helt okänd person för mig skjutsade mig till tunnelbanan med två minuters marginal. Tack! Underbart. Väl på tyckte jag att nu var allt lugnt men så fastnade vi. Vi skulle sitta fast några minuter, ytterligare några till, sedan några fler och jag såg för mitt inre hur mitt tåg lämnade perongen utan mig.. Sedan började vi röra på oss och vi fick höra att det hade varit en polisräd och sök efter en efterlyst person..

På T-centralen fick jag röra på mig så fort jag kunde utan att få astmaanfall, jag bar på tre burar och ryggsäck. Jag hann till tåget med fyra minuters marginal vilket var tur då jag inte hade råd att lägga ut för en ytterligare biljett, resan hade redan kostat mig över 1400:- och det inkluderade inte anmälningsavgifter.. Återigen var jag glad över att ha platsbokning då det var fullt.

I Töreboda hämtade min mor mig med bil och när vi hade åkt någon mil började hin leta efter sin mobil och vi kom fram till att hon hade tappat den vid tågstationen. Vi fick vända och som tur var låg den där på marken utan en enda repa..

Sammantaget var detta en resa som nog inte skulle bli genomförd och som var otursförföljd. Dock löste sig allt i sista stund med minsta marginal vilket är imponerande och förbluffande. Inte bara jag drabbades av min otur utan även folk omkring. Själva utställningen och dess arrangemang hade sina komplikationer och sedan mina egna personliga vilket gjorde det hela väldigt stressande och oviss. Hoppas jag inte behöver vara med om detta igen!

Men tack alla för en i övrigt trevlig dag! (om man bortser från omständigheter..;)