jag skulle försökt få hjälp.. skulle aldrig sålt mina små pluttar =/

skulle nog fråga kanske min pappa om han kunde komma och hjälpa mig att ta hand om råtterna tills jag kanske mår bättre :)

Jag bor med min sambo men han jobbar jämt så han kan inte hjälpa till så mycket.

Min pappa bor i norge och vill antagligen inte komma hit och hjälpa till och min mamma vägrar ta i dom och det är ju det dom behöver :(

Känner mig så rutten mot dom :(

Vart bor du?

jag skulle annars hjälp dig.. älskar att ta hand om djur :)

man skulle kunna låta ut dem ett tag tills du kanske kommer på rätt köl. I värsta fall kan du sälja dem men ändå ha kontakt med ägaren kanske?

3 Jag bor i Kisa det ligger en bit ifrån linköping :)

4 Ja det är något sådant jag funderat på med

Men hur mycket känner du att du orkar med dem nu? Får de mat och vatten och sådant som de ska? För i så fall tycker jag att du kan ha kvar dem, även om du inte orkar med den sociala biten så mycket. Djur är jättebra när man är nere - tro mig. Även om du inte orkar ta ut dem varje dag, ja men de har ju varandra! Och när du orkar så är det ibland skönt att borra ner näsan i en råttpäls en liten stund. Så om DU vill så tycker jag det går alldeles utmärkt.

Men om du inte känner att du orkar så tror jag att det där med att lämna bort dem till nån annan för en stund är en bra idé. Nån som kan vara fodervärd ett tag. :) Känner du någon som vill testa att ha råttor? Eller någon som redan HAR råttor (då är det ju inte sådan stor omställning att ta några till)?

Och bara så du vet så är du inte alls en usel matte. Det är inte ditt fel att livet är piss just nu.

Jag orkar med att ge dem mat och vatten och så och städar tvingar jag mig till för dom ska inte ha smutsigt för jag inte orkar.

Jag kan ju försöka ett tag till och se om dom verkar orka med att inte få komma ut så mycket. Dom har ju ett enormt hamma bygge kanske bara kan hitta fram några mer saker som kan vara kul sålänge ? Buren är 170 hög 60 bred och 150 lång typ.

Jag tycker du ska hyra ut dem:) det finns folk som gärna vill pröva att ha råttor innan dem köper:)

vet inte om dom passar så bra till någon som vill prova på :(

Jag skaffade dom två yngre bröderna precis när jag började må dåligt så dom är inte så jätte tama, man kan hantera dom men det är inga jätte trevliga pojkar ännu, iofs kanske det är en fördel för då får man ju prova på en halvtam och få den tamare oxå ? :S

#7 Precis, du kan ju fixa till lite skojiga leksaker som de kan roa sig med i stället. Bara vad som helst som är nytt i buren brukar ju kunna vara skoj ett bra tag. Om de är bäddande typer så kan du slänga in massor med rivet tidningspapper och så får de springa runt som tokar tills allt är "där det ska vara". Kokta ägg med skal på, hängmattor, mat inne i tomma toapappersrullar, etc. De är ofta lättroade de små liven. :)

Buren verkar ju jättestor tycker jag. Är det alls flyttbar? För jag menar, om du skulle låna ut råttorna till någon som vill "prova på" så måste de ju i så fall köpa en egen bur kanske. Det är ju lite krångligt. I så fall är det nog bättre att försöka hitta en som redan har hanråttor och kan ta emot tre till.

Tänk igenom saken ett tag, det är mitt råd. Så länge de får mat, vatten och städning och har varandra så är det ju verkligen ingen brådska att göra något.

Jag håller med tidigare talare, särskilt #7.

Djur är verkligen jättebra när man mår dåligt. Det är som att de märker att matte är ledsen och nedstämd, så de är på ett annat sätt.

Råttorna klarar sig fint med att ha varandra och lite leksaker under tiden som du är nedstämd. Så länge de får bra mat, friskt vatten och buren städad går det ingen nöd på dem!

10 Det är den vanliga buren jag har en till som är ganska liten ifall den andra går sönder eller så :) den är stor nog för tre råttor dock inte så jätte hög men mina klättrar ändå inte, dom tycker det är onödigt jobbigt :D

#12 Aah, ena riktiga livsnjutare hör jag. :) Mina töser är precis tvärtom. De kan liksom inte sitta stilla. Ja men om du har en annan bur så har du ju den möjligheten också - att låna ut dem - om det skulle visa sig att det är det som krävs. Men som sagt, tänk nu över det lite granna först. Som #11 säger, djur är bra när man mår dåligt, även fast man inte orkar göra något med dem. Det är något som rör sig i rummet liksom. Bara det brukar hjälpa lite. Sen är de så härligt villkorslösa i sin mattekärlek!

Ta det bara med ro och tänk på dig själv i första hand. Det är inte en fråga om själviskhet när man mår så dåligt, tro mig. Råttorna, de har de bra där de är i den stora buren (som de inte klättrar i, *fniss*).

Dom klättrar enbart under tvång och när dom är ure så bara samlar dom på sig allt man kan bädda med och springer in i buren och bäddar och vägrar komma ut igen :P

#14 Ha ha ha, he he, de låter lättroade. Ja men då så! Orkar du inte hitta på nåt annat, så släng in lite papper eller nån tygbit eller nåt så är de ju upptagna ett tag. :)

Ja, jag satte en hel toarulle på en gren så dom får rulla själva så dom han hållit på över en timme så dom är utslagna nu :)

#16 HA HA HA! :) Ja, så där är mina tösar också. Städade buren för en stund sedan och det var så SKOJ att springa runt i den nu när den var nystädad (trots att det händer varje vecka.. hmm… kort minne?). Ingenting har flyttat på sig men allt luktar ju konstigt! Och papper överallt, märkligt, märkligt. :) Verkligen skönt med lättroade husdjur.

mina bara sooover typ, dom tycker det mesta är besvärligt, men dom är friska iaf hehe äter o dricker och kör jääärnet ibland men annars bara lyfter på huvudet och ger en talande blick som säger "MEN DÅÅÅ måste vii ?"

Jag har aldrig haft hanråttor själv, men jag har förstått att de är lite så - lata, sävliga saker. :) Inte anstränga sig i onödan. Ganska skönt med sådana råttor för de har potential att bli riktiga gosare - mina töser orkar ju inte sitta still i mer än fem sekunder. De kommer fram och ska pussa mig och vara nära lite men sen springer de iväg igen. Tossbollar! :)

En synvinkel som jag tycker har förbisetts litet är råttornas synvinkel gällande nytt boende. Att flytta och genomföra en sådan stor förändring tycker jag inte man skall göra så lättvindigt, framförallt inte om man funderar på att ta tillbaka dem. Man kan inte flytta djur till och från hela tiden, det tar de skada av.

Och Sali, alla har vi haft stunder där vi inte har spenderat lika mycket tid med våra råttor som vi skulle vilja. Alla har någon gång haft en svacka eller annat som tagit bort fokuset från råttorna och det är inget man skall ha dåligt samvete över. Sånt är livet ibland. Det är tur då att vi håller på med djur som inte är så kräsna av sig, som omges av tidigare fränder och som förhoppningsvis har stimulerande och stora burar. Det viktigaste är att de får mat och vatten var dag, sedan klarar de sig oftast väldigt bra under kortare period.

Hur lång tid en sådan här period spänner sig över är individuellt och endast du Sali kan svara på den frågan genom tidigare erfarenheter. Om du vet att du får dippar då och då så borde du även veta hur lång tid de brukar hålla i sig.

Jag har många gånger kunnat få dåligt samvete inför mina djur pga olika saker och då har jag funderat och övervägt många ting. Till slut brukar jag ändock komma fram till att mina djur inte har det så dåligt, att det finns flera som har betydligt sämre än mina och att jag inte skulle kunna lämna bort dem eftersom jag inte vet med säkerhet att de kommer få det bättre där.

Sedan gör djuren så mycket för en, de betyder massor och framförallt när man har kriser i sitt liv. Inte någonstans kan man hitta sådan villkorslös kärlek som hos våra sällskapsdjur och att söka tröst hos dem kan avstyra många, eller ialla fall döva, negativa ting i livet. De kräver så litet men ger så mycket tillbaka.

Om man skall jämföra råttor med en del andra djur så blir inte råttor "förvildade" lika snabbt om de blir lite ignorerade ett tag som andra kan bli vilket är skönt att veta.

Om du känner att du inte kan erbjuda den sociala träningen och tillgodose det behovet för stunden, har du inte någon i din närhet som kan komma och hälsa på lite då och då. Då får du litet sällskap samtidigt som råttorna får en "dagvakt". Jag vet dock att detta kan vara svårt om man lider av depression och/eller ångest då många i det tillståndet blir folkskygga och inte vill träffa några. Men att försöka komma över det och umgås med folk ändå kan vara en mycket bra sak för tillfrisknandet. Om intet annat så blir man distraherad för en stund..

Om du enbart har en flock och tre råttor, som jag har förstått det i tidigare inlägg, varför då inte bara öppna luckan och låta dem springa som de vill? Det kräver ingen större aktivitet från sig själv och råttan får en chans att närma sig dig fast man själv inte behöver göra så mycket. Förr, när jag inte hade katt och mindre lägenhet, hade jag alltid luckan öppen till någon av flockarna. Om jag var hemma så var alltid någon flock ute och rörde på sig, de kom och gick som de ville och gick själva in i buren och lade sig när de tyckte att det räckte med utetid. Då var det bara att släppa ut nästa..

Jag har mina dippar jag med, det sista året har det dock gällt det fysiska. Jag får ofta dåligt samvete över att jag inte städar deras burar så ofta som man kanske borde göra.. Men de mår bra och på utställningar brukar de få bra bedömning utan att jag har badat dem vilket för mig är ett kvitto på att de då inte borde ha det så smutsigt och ostädat här hemma.

Till slut Sali, det är endast du som kan känna efter vad som känns rätt för dig och dina djur, hur lång tid dina sämre perioder brukar vara och vad du kan erbjuda råttorna under denna tid. Vi kan enbart komma med synvinklar, kommentarer och viss erfarenhet.

Lycka till med ditt beslut!

Att gå runt och fundera på hur ens råttor har det, hur man sköter dem osv. ger upphov till ännu mer ångest vilket varken du eller dina råttor verkar behöva.

Tycker Thirre skriver väldigt bra.

Man får komma ihåg att råttorna ändå alltid värderar varandra högst. Har de bara bra mat, vatten, en ren bur, bra kompisar och lite aktivering så behöver de inte dig. Det är min åsikt.

Att aktivera dem utan att du aktivt är med och engegerar dig behöver inte vara så svårt. Stoppa lite godis i några kattbollar och lägg ut på olika platser, öppna buren så att de får roa sig bäst de vill. Släng ut en näve frön och nötter på golvet t.ex. så får det leta. Leta upp en kartong och fyll med tyger och skär ett hål med en kniv, lagom stort för att de ska få in nosen bara. Snart kommer råttorna engagera sig i att försöka gnaga sig in i kartongen. Ett råttsäkrat rum är väldigt bra om man inte känner att man hinner med dem.

Men det är förstås även viktigt att du mår bra. Det kanske finns fler anledningar som gör att du inte orkar ha dem kvar? Bara du kan svara på om du vill omplacera dem eller inte. Men lägg det dåliga samvetet på hyllan. För det hjälper ingen!

Jag har bestämmt mig för att dom blir kvar och får bara tvinga sambon att hjälpa till lite när jag inte kan..

Det jobbiga är att jag inte vet hur länge mina ner perioder håller på eftersom jag inte äns vet vad jag har riktigt ännu, är under diagnostisering typ. Jag hoppas att det inte går för länge får isåfall känns det inte rätt emot dom för ja kan inte låta dom vara utan kontakt med matte i flera månader men har iaf börjat med en ny medicin som kanske kan hjälpa mig att komma på fötter såpass att jag kan vara med dom utan att känna mig trängd eller elak iaf.

#22 Ja sånt där är ju alltid svårt att veta - hur länge de varar alltså. Men ta det en dag (vecka, månad…) i taget! Råttorna klarar ju sig bra, det är ingen fara. Det löser sig nog! *virtuell tröstkram*

Ja, ta hand om dig!

Tack så mycket alla !