Jag har färre djur men jag tummar inte. Jag avstår hellre en kull, hur mycket det än kan gräma mig, än att tumma på mina mål ang. hälsa och temp.

Dock så har jag en god vän i Sockerråttan som gör ett samarbete möjligt för oss :)

#1 Utveckla gärna vad är ditt mål och hur lång tid tror du att det tar att komma dit ca?

Nu har jag iofs skrivit tråden utifrån att få uppfödare sammarbetar tyvärr.

Mitt mål är att få fram godhjärtade råttor som är otroligt gosiga och lugna. Dom ska klara alla sorters introduktioner väl och älska mänsklig kontakt. Dom ska vara lätthanterliga och vara framåt. Låter kanske som lite motsägelser men jag vet att det går att få fram busfrön som blir kolugna direkt man tar i dom :D

Sen vill jag jobba med siameser. Dom ska vara väldigt bra skuggade och där har jag redan kommit långt.

Dumbo, jämna fina öron vill jag ha och stora vackra klara ögon.

Jag satte igång med tron att det skulle ta mig åtminstone 7-10 år att få fram enhetliga kullar i önskat temperament och färg. Men jag har nu dragit ner den tidsgränsen till max 5 år… men ha i åtanke att jag kommer inte att ta särskilt många kullar per år heller. Jag inväntar hellre mina bra råttor än att ta slaskkullar bara för att jag är bebissugen :)

För min del så har jag satt en personlig gräns på 30, hur ska man annars hinna med alla???!!

Jag vill ha tid med mina morrhår, inte bara ha för att ha så många som möjligt och få så många bebisar som möjligt….

Nej, det ska utvärderas och då kan man inte sitta med hur många som helst. vill även ha tid för bus och kel och utöver råttorna allt annat runt omkring!

utifrån min egen kapacitet (eller hur vi nu ska få fram det..) så skulle jag inte känna att jag klarade av mer än 30st råttor…. 30st råttor plus nån kull med bebisar blir mkt men det går… 40st råttor och kull bebisar, DÅ börjar det bli till överdrift för min del….

om man t.ex sitter med 20honor och 20hanar som man skulle kunna avla på… hur gör man då??? är man verkligen lika noggrann när man har flera råttor, känner man dom verkligen då? får man en så pass bra utvärdering på dom så man kan stå och säga rakt upponer att denna är en bra avelsråtta…… jag är tveksam till det….

men som sagt bara utifrån mej själv…… men jag tror inte jag skulle kunna ha en tillräckligt bra avel med för många avels djur…..

Haha, jag har inte tänkt överstiga 12 djur här hemma. Men min tanke är ju fodervärdar. Det blir väldigt många fodervärdar visserligen men så finns det ju rätt mkt folk i närheten som kan ta råttor.

Men när jag planerar och tänker i huvudet inser jag att jag behöver rätt många djur. Så vi får se hur väl det funkar i praktiken.

#4 Jag kan bara svara utifrån mig själv. Ju fler jag har desto hårdare bedömmer jag dem. Som nu med 40. Har knappa 10 jag skulle kunna tänka mig att gå vidare på. Varav kanske 5 st jag verkligen vill ha vidare. Och de andra är inte dåliga. Men det finns de som är bättre.

#6

som sagt var enbart efter min egen förmåga med att hålla fler råttor!  men efter lite tänkande sen jag skrev så har jag och mitt huvud kommit fram till att det kan ju verkligen inte bli någon skillnad i ens värderingar bara för att det är fler djur att värdera……

men ska föröska förklara på ett bättre sätt hur jag menade…

många råttor är aldrig fel! ;) Men att ha ca 40st att avla på tror inte jag man hinner…. tar ex nu bara och om du Nicciz skulle anse att alla dina 40råttor skulle avlas på, DÅ är jag tveksam till att man faktiskt kan ha en avel på hög nivå faktiskt med friska och alerta ungar som är kontaktsökande och vana vid människor…. i det sammanhanget menade jag…

har jag gjort mej förstått med hur jag menade!? försöker annars gärna förklara igen så ni förstår hur jag menade….. vill inte ha en massa missförstånd! :)

Visst kan man ha många råttor. Antalet råttor kan ju gå upp till det antal man hinner med att gosa med, ha råd till osv. Men att ha 40 råttor och avla på alla. Då skulle jag nog se lite snett på den uppfödaren. Alla råttor man har passa inte för avel. Sedan ha tid att avla på alla och lägga tid på ungarna och det som ingår där.
Och om man skulle avla på alla sina t.ex 40 råttor. Vart har alla äldre honor hamnat?. Honorna lever ju oftast 1-2 år längre än vad man bör avla på dom.
Uppfödare som hållit på i 3 år som under den tiden inte har några äldre honor. Den uppfödaren skulle jag ifrågasätta grovt.
Visst finns foderhem. Men finns det någon så iskall att lämna bort alla honor så fort de överstigit lite över ett år? Sedan hitta foderhem till allt om man skulle avla på 40 st.
Många råttor betydeer inte många till avel.

Nu är jag förkyld som bara den och skriver troligen som en kråka. Men nåt iaf.

Återkommer på denna, är för nyvaken för att tänka.

Humm ber om ursäkt Nicciz… läste precis ditt inlägg återigen lite nogrannare…..

och att hålla en stark och sund avel vid 20-tal råttor tror jag absolut är möjligt! Helt klart!

så en avel på 20tal djur tror jag bara är bra som sagt och beroende på vad man vill åstakomma inom aveln så varierar tiden en del, men rimligt är ju att sätta som en liten riktlinje att vid 5år ska man se resultat mot den riktningen man vill inom aveln och känna sej tillräckligt nöjd med att fortsätta mot den riktningen!

Det jag tror är viktigt som uppfödare oavsett om man har 20 djur eller 40 är att man inte rubbar på sina grundmål. Grundmålen ska vara satta redan från början innan man börjar avla.

Jag tror absolut att man kan hålla en kanonbra avel med ett 20-tal djur, Bara man alltid utgår ifrån att ALLA ens råttor ska gå under samma hårda kritik.

Jag har just nu 9 honor, i väntan på mina kullar för att spara fler. Av dessa är tre avelsdugliga just nu och tre är på uppväxt.

Jag har 14 hanar, tre avelsdugliga, tre är på uppväxt för bedömning, av de unga hanarna har jag redan ratat 4 stycken, de har inte nått upp till ribban ens som små.

Detta är antalet efter att jag hittat fodervärdar till några av råttorna, dels för att lämna plats till nya lovande individer men även för att andra kan ha enorm glädje utav de råttorna jag annars sitter på som inte används i avel. Och jag är otroligt hård vad det gäller råttor som biter mig eller är så dominanta att de inte kan ingå i flock. Trots att dessa individer som inte funkar i flock kan vara underbara sällskapsråttor så känns det aldrig rätt för min del att hålla dessa råttorna vid liv om det inte finns någon som kan ge dem precis all sin tid, och detta räcker oftast inte heller till för att råttan ska må bra.

Det låter kallt och säkert många som misstycker på det. Dels risken att de här dåliga råttorna skulle rymma någon gång och kanske tjuvpara någon/några honor och dels att de, förlåt för detta dåliga uttrycket nu, men tar upp plats för andra individer som fungerar i flock och som gynnar råttsverige.

Jag respekterar och beundrar personer som är villiga att ta sig an problemråttor och ensamråttor osv. Min största teori är att råttor som inte fungerar med andra eller med människor inte mår bra psykiskt och precis som jag tycker att dödshjälp borde finnas till riktigt sjuka människor, så hjälper jag djuret till ett värdigare slut som omtyckt råtta än att den ska bli ihågkommen som ett monster och ska behöva lida för sitt beteende och/eller sjukdom.

Usch, hårda ord från mig och kommer få mycket mothugg det är jag medveten om. Men sollar man inte och är hård så går aldrig råttaveln i sverige framåt, den kommer snarare sluta i katastrof om vi är för mesiga. Men råttor som fungerar men hindrar från nya individer man kan utvärdera och kanske hålla i avel passar ju lika bra hos fodervärdar som gullegrisar och kan glädja någon annan än bara mig. För även om jag inte kan använda dem i avel är de ändå mina älsklingar. Men är jag medveten om att hemmet är bra så känner jag att jag gjort nåt bra att de får ett nytt hem, det är stor skillnad på att hitta fodervärdar åt råttor som tar upp plats och på att avliva pga platsbrist. Att avliva friska djur pga platsbrist skulle aldrig någonsin falla mig in. Kort och gott är för att friska glada djur ska få leva ett långt lyckligt liv!

Kan man hitta underbara fodervärdar med bra kunskap så kan man även där placera djur som är tänkt till avel. Jag tror det är nyttigt att fler får säga sin åsikt om råttorna man vill avla med. Ännu mer mothugg och man måste verkligen vända och vrida på varje liten molekyl för att se till att man gör en rätt parning.

Jag anser att är man otroligt strikt på sina grundmål, så kan man senare börja med någon roligare inriktning som faller en själv i smaken. Visst blir det chansningar då, står man för dem och sen kanske vid nästa parning måste man komplettera det som blivit fel. Med allt detta så kommer även efter några år att man vill kanske linjeavla och förstärka det som är så himla bra.
Shit vad jag pladdrar, men jag vill säga att man måste börja med sina grundmål, djuren man håller, oavsett om de är 40 eller 20 så ska de bedömas lika hårt, jag tror nästan det är lättare att kanske missa någon ju fler djur man har. Detta gäller kanske inte alla uppfödare, men har man 50 djur så blir kanske inte egentiden lika mycket som om man har 20 djur? Och då kanske man låter nåt glida igenom som man inte upptäckt?

Sen tror jag att man kan hålla en sund och strikt bra avel med bara 20 djur, med hjälp av andra uppfödare och fodervärdar, det är nåt man måste ta in och fundera på möjligheterna detta ger, vilka portar det öppnar för framtidsråttan! Som jag sagt innan så är inga linjer perfekta och hade det funnits perfekta råttor hade alla uppfödare nog strävat efter att behålla denna linjen istället för att avla på var sitt håll.

Och ja det här med att bara utavla - NEJ! Vill man förbättre så på något stadie måste man nog prova inavla för att förstärka det man vill behålla. Men jag tror på att man blandar metoderna för att få det bästa resultatet.

För min del har jag satt en långtidsperiod, när jag började föda upp så tyckte jag att resultat borde synas på ett eller två år. TJI fick jag, nu har jag satt en period på 5 år, efter det får jag börja fundera på hur det gått hittills, vad behövs mer för att få fram min perfekta råtta? Men långsiktiga mål på minst 10 år behövs nog, minst..
Men tankeverksamheten slutar aldrig på mig, jag kan ligga sömnlös om nätterna för att planera parningar i skallen på mig själv. Vad jag vill ha fram, vilken individ som lämpar sig bäst. Jag planerar till och med hur jag tycker att de unga råttorna i mina flockar ska utvecklas för att de skulle glädja min avel som bäst. Men det är bara önsketänkande, inget som man kan veta, men utifrån föräldrar och så kan man alltid hoppas att de blir på ett visst sätt för att de ska uppfylla målet med kullen de kommer ifrån.
Man får aldrig sluta tänka planera och fundera och ställa sig alla de hårda frågorna till sig själv. Det är när det börjar gå på rutin det är farligt, kull efter kull där man inte kan motivera annat än friska och trevliga råttor, för det ska vara mer mål än så med en kull. Råttorna man vill para ska man vända och vrida ut och in om det hade gått för att granska dem. Och skulle man tumma på nåt, hur kompenserar jag det till nästa kull, och HUR ska det gå till?

Vad är det viktigaste när det gäller avel? Enligt mig är det att råttorna som paras mår bra och att ungarna ur kullen ska må bra i hela sitt liv. De ska vara glada, sunda i både kropp och själ!

Åh, jag kan verkligen prata i evigheter om detta, men till sist babblar jag bara och kommer ifrån ämnet för det finns så många grenar man kan diskutera!

Säkert missat i skallen vad frågan handlade om nu. Får skylla på att jag har roliga veckan, huvudvärk och är nyvaken!

Haha.. absinthe snart får du börja skriva korta punkter ;-)

Flåt
Jag är ganska hetsig i mina åsikter också, därför det gärna blir så mycket..

Det är ju toppen att komma med så mycket som du gör så andras tankar vandrar iväg på lite vettiga ting. Men det är lååångt att läsa :-P

#11 ja du kan skriva du!!  hehe men du skriver på ett bra sätt och ja en annan skulle ju vilja ha orken till det men är bättre på att uttrycka sej i tal och inte i text!

Men mkt bra skrivet….

 Man kan bedriva bra och seriös avel med runt 20 djur. Jag har själv mellan 20-30 (just nu 24) men det beror också på att jag har många råttor (ja de flesta faktiskt) som antingen aldrig avlats på eller har  "gått i pension". De bor kvar här också så det är bara en del av mina 20-30 råttor som är avelsdugliga eller på tillväxt för framtida avel.

Så man får fundera på hur man ska göra med råttorna man köper eller behåller ur egna kullar som inte blir bra. Ska de bo kvar så kryper ju råttantalet uppåt.

Haha tur att du tycker det är vettigt Zickan..

Tack eloize - haha glömde uppdatera tråden innan jag skrev.

Men är det ändå så pass ovanligt att folk har fodervärdar? Eller det kommer mer och mer nu ju mer tiden och tänket går framåt? För jag tycker att avelstänket gått mycket framåt på bara några år!

Inventerade situationen just nu och det ser ut så här:

Honor 9 st

• Pensionär=fått ungar men för gammal nu: 1 st
• För gammal men borde fått ungar: 1 st
• Inte lämpliga för avel: 2 st
• Aktuella för avel: 2 st (ev 3)
• På tillväxt: 2 st

Hanar 14 st

• Pensionär=fått ungar men för gammal nu: 0 st
• För gammal men borde fått ungar: 1 st
• Inte lämpliga för avel: 5 st
• Aktuella för avel: 3 st
• På tillväxt: 5 st

Nja jag tycker det är rätt vanligt ändå med fodervärdar. på det sättet kan man ha mer djur att låna in ev. bra om man har många råttor man vill spara under den tiden men slippa ha för mycket hemma.
men jag föredrar att sätta ut hanar på foder. mycket enklare att låna hem en hane än att ta hem en hona ta kull och sedan tar det så lång tid innan honan kan flytta hem igen.

Om man kan hålla sig från att köpa in endast sällskapsråttor så är det absolut möjligt att hålla en sund och bra avel på 20 råttor. Tillslut dör ju vissa, då kan man köpa in nya. Hanar kan användas flera gånger. Visst, man kan ju inte säkert veta att en råtta man köper kommer duga till avel, då kanske det blir en sällskapsråtta endast, men om man planerar litegrann, så går allt  :)

Sen så finns det en underbar sak som heter sammarbete, och sammarbetar man med en annan uppfödare med samma mål så funkar det ju. Nu får vi hoppas att alla uppfödares mål är att få friska, sunda, snälla, trevliga, fina och bra råttor osv.

Även om man inte sammarbetar med någon specifik, så kan man fråga runt om det är någon som har en bra hane till ens hona eller tvärtom, om man verkligen vill att ens hane ska gå i avel för att han är underbar t.ex.

Sen så kan man sätta ut på foder, till dom som kanske inte vill binda upp sig riktigt så mycket, eller yngre människor som vill använda det som ursäkt inför föräldrarna

Alla hittar väl på sitt eget sätt. Hellre för lite råttor och inte kunna ta en kull själv (och kanske låna ut råttor, så råttan går i avel i alla fall) än att ha för många och inte kunna ta hand om alla eller umgås med alla. Jag tror aldrig att jag skulle kunna ha över 20 råttor, jag skulle känna mig elak för att jag inte har tid med alla.

#7 Jag förstod hur du menade ;) men vad jag menar är att man aldrig kan ha 40/40 råttor som platsar i aveln. En måste alltid vara sämre än en annan och varför ska man då para på den?

Lite det jag menar med att jag tror att ju fler man har desto mer att välja på och alltid ha chansen att ha minst en som är bättre. Jag har faktiskt svårt att se hur man ska kunna ha en hållbar avel om ma har färginriktning på 20 djur säg ca tio av varje. För man måste ta in nytt blod och det är alltid en chansning. Av de 9 jag tagit in från andra uppfödare i år är det tre som jag anser duga hitintills i avel. Varav två hanar är på tok för unga än.

Har man bara temperament och inte bryr sig om inavelsgrader så klarar man det absolut, annars blir det tufft.

Ser man bara i tråden jag länkade till i #0 är det en väldigt liten del av de råttor man har som faktiskt inte ratas av olika anledningar. Så bara för man har 20 råttor betyder det inte att man har 20 man kan avla på.

se bara #16 & #19 av 24 råttor är det fem som är till avel. Och då är ändå cosmonitas sits en drömvärld för hon inte har ett gäng pensionärer som tar upp plats av de 20-30 hon har satt som gräns. Det finns 7 på tillväxt, mycket kan hända

Förlåt cosmonita att jag tar dig som exempel nu men det är bara för det är lätt att se i tråden. :)

Vi säger att 5 av de på tillväxt håller måttet. Då har hon tio, det är lite mindre än halva totala antalet. Det är inte mycket

#16 Läste allt igen. Jag menar inte att man är oseriös för man har 20 råttor. Jag undrar mer över vad man har för mål och tidsplan och hur man faktiskt går tillväga, om man utparar mycket eller inavlar osv. (bara för att förtydliga mig)

Hurvida man är seriös eller inte ligger inte i hur många råttor man har enligt mig utan hur man förvaltar dem :)

Jag tycker lika som dig Absinthe när det gäller det där med att vara hård med sållning. Och skäms också lite för det för det verkar väldigt känslokallt. Ni som känner mig vet dock att jag inte är känslokall alls. Men det är skillnad på tanken och känslan.

Många behåller råttor som t.ex. är okej i flock men kanske biter människor. Jag beundrar det.. Men.. Som sagt tar de ju både plats och tid. Svår moralisk bit, där. Men tyvärr kommer jag nog också vara rätt hård på den fronten. Man får sätta en gräns någonstans tror jag.

Ang. omplaceringar är det ju också en knepig fråga. Men sparar jag två honor och märker efter fyra månader att jag inte kommer att para den ena för att den andra är bättre så skulle jag nog kunna tänka mig att omplacera den sämre honan. Och när jag säger sämre menar jag inte dålig utan helt enkelt inte lika bra. Hon kanske är skitgo på alla sätt men hänger lite sämre, typ.

Men sen vet man ju att vissa individer är känsligare för flytt än andra också. Det där kräver lite finkänsla. Hur stor skada tar råttor av att bli omplacerade? Är den stor så vill man ju förstås inte det. Man vill väl kanske inte flytta på djur som är för gamla i alla fall. I så fall tillsammans med en bebis så att de kan få starta en ny flock. Det känns mer naturligt än att omplacera en vuxen råtta och stoppa in i en ny flock i ett nytt hem. Samtidigt så får man ju en chans att se vad ens råttor klarar av. Än en gång. -Svår avvägning. Hur mkt kan man kräva utan att faktiskt gå över gränsen?

Att sälja eller omplacera rent dåliga djur skulle inte jag vilja heller. Det är också skitsvårt. Men det finns ju dåliga djur som kanske inte är tillräckligt dåliga för att ta bort. Och man vill inte ha kvar dem heller men samtidigt är det ju på ens eget ansvar som har satt dem till världen. Det är i såna lägen man skulle ha en liten djurpark på bakgården där alla dom råttorna kunde få leva. ;)

Ska man avla efter fodervärdssystem så måste man ha många potensiella fodervärdar och fråga runt ordentligt innan man tar kullar.

Jag äger råttor för att jag främst älskar att umgås och hålla på med dem. Blir de för många så blir det inte roligt längre och då tappar jag syftet med råttägande. Kunde man omplacera med gott samvete så skulle man kunna hålla ner antalet under 20 hur lätt som helst. Och aveln skulle snabbare gå framåt med.

Lätt att säga, svårare i praktiken.

Och t.ex de absoluta godbitarna skulle jag absolut inte kunna omplacera trots att de är ickeavelsförklarade eller pensionerade. Typ Matilda. Aldrig! Hon är ju en av anledningarna till att jag ens vill ha råttor.

..Och med det sagt så har jag och Absinthe skrivit två artiklar, haha! :P

Jag har ändå omplacerat bra råttor som inte passat in i min avel, tex någon ung hona som fått flytta med en bebis. 

Har avlivat råttor som varit aggressiva eller alldeles för skygga för att vara hanterbara eller lämpliga som sällskapsråttor.

 I skrivande stund har jag inte mindre än tre hanar som bor ensamma pga dominans och jag skulle eg vilja avliva iaf två av dem. Men det är inte så lätt eftersom de är snälla mot människor. Jag tror inte heller på att omplacera dem då jag märkt att sådant kan utlösa dominans mot människor också iom att miljöombyte är ett stressmoment.

Tycker att jag inte är alltför blödig utan kan visst låta avliva en råtta som inte trivs med varken sin matte eller sitt eget liv i fångenskap. Dvs att den är svårhanterlig i flocken eller mot mig som ägare. Men jag kan inte avliva råttor för att de inte passar i min avel enbart. De måste gjort något "mer" för att jag ska ta steget.

De flesta omplaceringar som funkar är om råttan är tillräckligt ung och får flytta med en kompis. Annars är stressfaktorn så stor att råttan kan få beteendeproblem. Visst finns det andra som har andra erfarenheter men jag har märkt detta med mina omplaceringar.

Alla råttor jag köper in numera är för avel, dvs om de håller måttet. Köper inte in råttor enbart för sällskap, det finns det inte plats för. Men eftersom jag är ganska petig så blir de flesta sällskapsråttor i slutändan iaf.

Skönt att du skriver det, cosmonita. Hålller med dig på alla punkter. Det där är som sagt svåra avvägningsfrågor som var och en måste ta ställning till.

Det finns förresten ett uttryck inom musvärlden om att man inte ska avla på älsklingsmusen. En av mina vänner motsäger sig det väldigt starkt. Klart man ska! Det är ju de bästa sällskapsdjuren som är de bästa avelsdjuren!

Oftast. För visst betyder uttrycket att det finns fantastiska, underbara sällskapsdjur som faktiskt ändå inte passar i avel av andra skäl. Och som sagt finns det sällan plats för dem i uppfödningen. Därför ska man väl inte dra på sig fler sådana än nödvändigt om man föder upp.

Men just när det gäller råttor man redan har är det svårare. När tycker ni förresten att man senast kan omplacera en råtta, åldersmässigt?

Skall börja med att jag inte har läst tidigare inlägg allt för väl, lusläste de första men med tanke på att jag skall ge min egna syn så känns det till del irrelevant vad andra har skrivit.

Jag har satt en övre gräns på femton djur men aldrig varit uppe i det sedan jag satte gränsen. Jag har under de två senaste åren vanligtvis haft mellan 8-10 råttor och nu har jag tretton stycken här hemma. Som det ser ut nu skulle jag kunna använda alla i avel förutom tre, om man inte är lika sträng som jag så två.

Jag har tidigare fått "kritik" för att jag har så få råttor och för att jag är alldeles för selektiv när jag väljer vilka som skall ingå i avel, att jag då inte kommer att komma någonstans för att det helt enkelt inte finns så många djur med de krav jag har. Detta tog jag i beaktning och sett över vad jag skulle kunna rucka på vilket inte har varit någon enkel syssla. Jag håller endast igång en enda linje och den är inte felfri men jag är medveten om vilka problem som finns och kan på så vis försöka förbättra linjen och avla bort det dåliga.

Jag har i första hand mina råttor som sällskapsdjur och därför har jag snittat en kull per år, även min kräsna och mycket selektiva sinne spelar roll i detta. Jag har hellre avstått en kull än att chansa. Men min uppfödning är långt ifrån optimal och har stora svårigheter att bedriva en sådan på grund av det låga antalet djur. Nu är, som nämnts innan, inte mitt mål med råttorna att bedriva avel utan att ha dem som sällskapsdjur men med möjlighet att ta en kull om jag vill.

Om man skall vara krass, om man skall bedriva en avel optimalt skulle det inte behövas många djur, vi kan säga 40 stycken eller fler, utan det som krävs är att man skall vara kallhjärtad och avliva eller omplacera de som inte längre platsar i avelsplanerna. Att om man märker att någon råtta inte är som man vill, det dyker upp sjukdomar som gör att råttan inte kan användas eller om det händer många suspekta ting i linjen som gör att djuret utgår från avel så omplacerar eller avlivar man. De råttor som blir för gamla för avel antingen pensioneras och placeras ut hos någon annan, om det handlar om honor, eller så avlivas de.

För att bedriva en effektiv avel skulle man i praktiken även börja med kullning, det för att minska påfrestningarna för honan och för att kullen skall bli jämnare i storlek. Om det är åtta ungar istället för fjorton så får alla möjlighet att dia vilket det inte blir vid större kull. Detta möjliggör en jämnare kull på sikt i fråga om storlek men man kan även spekulera i om immunförsvaret möjligen blir bättre då den tidiga modersmjölken är viktig.

Att kunna utplacera sina hanar hos andra och enbart behålla honor ger även det en större chans till effektiv avel.

Det jag har nämnt är alltså inget som jag tycker är något att praktiseras, jag har helt annan inställning till varför jag bedriver min avel och hur men det jag nämnde är saker som får aveln mer effektiv. Men, det krävs litet mindre känslor och ett starkt jag för att kunna bedriva sådan avel. Och exempel på uppfödare som praktiserar det jag nämner har funnits och finns fortfarande, kommer alltid att finnas.

Som slutpunkt. För att bedriva en effektiv avel måste man vara mycket medveten om vad det är man vill få ut av sin avel, något som många inte är. Att säga att jag vill föda upp pigga sällskapsråttor är egentligen inte alls specifierat utan det krävs en större inblick och medvetenhet än det. Om man däremot har som mål att föda upp en snygg variant, då har man enklare linje att följa och mindre variabler som kan spela roll vilket resulterar i en bättre målmedvetenhet. Summa summarium är att det är enklare att föda upp snygga råttor än sällskapsråttor.