Awe =/ hatar att avliva djur.. det är så otroligt jobbigt

Beklagar sorgen och en stor tröstkram ifrån mig

Jag tror absolut att du gjorde det rätta och lilla Snarf kan nog inte ha mått så bra när han betedde sig på det där sättet. Det är jobbigt att behöva gå till veterinären och ta bort sina husdjur. Däremot spelar det ju roll i vilket skede av livet djuret befinner sig i. Ett gammalt djurs död har man, liksom ofta med äldre människors, lättare för att acceptera. Det är ju trots allt en naturlig del av livet. Men när det handlar om något som man tycker är utanför ramarna för det vanliga och naturliga då är det extra jobbigt.

Jag har bara varit med en gång när vi varit till veterinären för att ta bort ett husdjur. Det var vår gamla airedaleterrier som skulle tas bort. Det är många, många år sedan nu, men jag minns det fortfarande väldigt bra. Han hade varit så sjuk, så sjuk, men just då när vi steg ur bilen vid veterinären då var han pigg och struttade runt och pinkade. Och man tänkte "jaha, så NU är du pigg minsan??". Han somnade in medan jag "höll tassen" på honom. Men även om det var jobbigt så tyckte jag att det var bra att vara med. För mig var det en bra upplevelse även om den var sorglig.

Men det blir nog bra nu ska du se. Och en mycket bättre miljö för lilla gullungen som är kvar också! Nu kan ni koncentrera er på varandra utan att behöva vara rädda för att bli bitna. Och det är ju skönt.

Jo. Det är ju det. Kommer ju bebis som sällskap till honom efter den 12e troligen. Blev ju erbjuden en råtta gratis.. får se när jag orkar ta tag i det å kolla..

Men jag klarade inte av att vara med. Det kändes bäst så för jag ville inte stor gråta och snora ned hela mig. Har väldigt svårt att gråta inför folk med.. Så jag fick panik snarligen och bara nickade med och gick ut. Klarade inte av de för jag kände på mig att jag skulle börja stor lipa. Så jg gick bara in när han fått somna och klappa på honom lite. Kändes bra så även om allting känns så.. ja.. Han blev ju inte ens redigt året. Han skulle ju bli ett nu i sep någon gång..

Det är otroligt jobbigt verkligen, speciellt på vägen dit!

Ja det är klart det är jobbigt… usch… När jag såg bilden gick det som en kniv i hjärtat på mig för lilla Snarf såg precis ut som min lilla Coco! *snyft* Hoppas hon får leva tills hon är 5 år eller nåt!! Slå alla rekord…

Sorgligt men du gjorde det rätta:(

Jag känner med dig..

tack allihop :)

Jag tror dessutom lilla Snarf hade en tumör vid magen. hittade en knöl men var inte säker. Men att han somnade in så snabbt kanske var anledningen.

Men fy vad hemskt det känns. Jag känner mig som en mördare nästan ändå.

Beklagar…

Gud så hemskt!

Två av mina djur har blivit avlivade. Katten var det många år sen så det minns jag knappt, kaninen fick avlivas i måndags. Hon skulle in för att operaras för en livmoderinflammation som kommit tillbaka. Vet. ringde när jag var i skolan och berättade att hon även hade fått tumörer. Hon fick avlivas på operationsbordet. Det kändes så fel att låta henne vakna upp för att avlivas när jag var där bara för att jag skulle vilja det. I tisdags och onsdags mådde jag väldigt och dåligt och ville i princip ta livet av mig men jag visste att det ändå inte hjälper. Nu har jag insett att jag tog rätt beslut eftersom det inte gick att operera. Eller det visste jag från börjar men då beskyllde jag bara mig själv för att hon är borta. Men jag hade inte kunnat göra något annorlunda. Tumören var obotlig och svår att upptäcka från "utsidan". Jag saknar henne enormt men jag vet att jag gjorde rätt. Man kan inte låta ett djur leva bara för att man själv vill ha det hos sig, det funkar inte så. Man måste ju tänka på djurets bästa. vilket du också gjorde. Tröstkramar till dig och alla andra som förlorat ett djur!