På bilden är råttkillen jag sparde ur denna kull..

Han är fortfarande underbart snäll både mot människor och andra råttor, pappa upp i dagen verkligen.. (Man ser även hans kompis Ofråi på bilden)

Bowser är världens snällaste , han skulle inte göra en fluga förnär . Han kan retas med hans burkompis lite men inte på allvar . Han har inte nafsat eller bitit någon . Jag har aldrig fått hans tänder på mitt finger .
Det var ABSOLUT inte ditt fel ! . Det blir så ibland när folk inte säger hela sanningen om tex sin råtta.

Tack för att jag fick köpa Bowser . En av dom bästa sakerna i mitt liv ! <3 . Hans bur kompis felix är såklart också det <3333

men uch så tråkigt:( Men sånt händer, bra att du inte döljer något och det bevisar att du är seriös.

#2,3 Jätte kul att höra :') Han har tur som fick bo hos dig! :)

#4 Ja, känns inte bra alls. :(  Tack!

Jag beklagar, aldrig kul att få ett bakslag :/

Men en stor eloge till dig för att du väljer att berätta om det här, så att folk verkligen ser att du tar ansvar för dina handlingar. Det är långt ifrån alla som skulle göra det!

Synd att det ska gå så här, men du ska inte skylla allt på dig själv, kullen var säkert väl planerad och med goda orsaker bakom. Och misstag stärker!

#6 Tack tack och tack igen! skönt att andra kan förstå hur det är iaf! :)

Känns mycket bättre att säga det rakt ut på en gång istället för att folk ska snacka om det sen och säga saker som inte alls stämmer.. å ja, kullen var väl planerad, men det blir inte alltid som man tänkt sig =/

Beklagar verkligen att det blev som det blev för din kull, det är aldrig kul när det inte går som planerat, tro mig jag har haft TVÅ sånna kullar. Samma mamma till kullarna men detta var ändå med KÄND bakgrund. =(

Jag tvivlar starkt på att man tar en kull för att få fram aggressiva råttor medvetet. En sak som är säker är att man kan aldrig vara 100% säker att en kull blir bra, oavsett härstamning. Det är detta som är motgångarna med avel, alla råkar ut för tråkigheter ibland som man absolut inte planerat med. Men det är då man tar sitt ansvar och berättar om det för att folk ska få kännedom om att råttorna från den och den kullen bör inte avlas vidare på och kan därför undvika att avla på dessa om släktingar dyker upp trots allt som avlats vidare på. (Om det mot förmodan skulle ske menar jag)

Jag tyckte att din Baccus var så otroligt fin och såg ut som en riktig nallebjörn. Det var kanske inte en bra parning, men tanken med parningen var fin! Det är tankeverksamheten bakom kullarna man tar som räknas och efterarbetet som påvisar om man är seriös eller inte. Du tar ju ditt ansvar och jag önskar dig lycka till om du ska avla igen. Motgångarna kommer, men var aldrig rädd för att lita på din egen känsla för om en råtta ska gå i avel, ju mer erfarenhet ju bättre känsla för du för djuren, oavsett om det finns bakgrund eller ej.

Jag har en liten tanke om att man borde ta två kullar på en jättebra råtta med två olika parnter för att få mest rättvis bedömning av råttan, problemet behövde ju inte ligga hos tex baccus, det hade kunnat ligga hos mamman. (nu vet jag egentligen ingenting om kullen, detta var ett exempel om du förstår hur jag menar) =)

Se detta som en stor erfarenhet! =) *tröstkram*

#8 Tack för ditt svar, det betyder mycket :)

Ska verkligen se det här som en erfarenhet! *kram*

Gud vad tråkigt! Jättekram!

Tyvärr kan det hör som sagt även dyka upp från råttor med känd bakgrund. Man går aldrig säker för sånt.

Synd att Baccus inte hann para Matilda, tänker jag nu..

Jo det är klart men det borde ju ändå vara lite säkrare =/

Ja verkligen :( *kram*

Jag tror du måste ut och träffa olika uppfödares råttor, känna och klämma och diskutera och få tips och råd och klämma lite mer på fler råttor. För det är bra att träffa många olika råttor.

Och det tips jag kan ge är att om du har en råtta som är fantastisk, men saknar någon dokumenterad bakgrund. Ta två kullar med olika partners. För man kan aldrig säkerhetsställa vart problemen kommer ifrån om man använder samma kombination på två kullar. Det blir mest troligast om felen dyker upp i båda kullarna att den som är förälder till båda kullarna bär på felen. Det är inte 100% vattentätt, men det är ett säkrare sätt, iaf om man vill börja föda upp med råttor som inte har dokumenterad bakgrund.

Har man ett mål och man vill långt så måste man börja någonstans, att de första kullarna kanske inte blir jättebra är inte hela världen, du avlar för att förbättra, då vet du problemen som dykt upp, väljer partner efter problemen som dykt upp för att komplettera på en avkomma från kullen som inte uppvisat dessa problemen och var hård i val av kommande partner. När det börjar bli stabilt är då man kan börja fundera på om man ska gå ett steg längre i form av linjeavel för att ta reda på mer om sina linjer. Eller att man börjar sikta på färg eller teckning..

Tror du måste sätta upp små delmål och träffa jättemycket olika råttor för att kunna nå ditt slutgiltliga mål. Ingen får perfekta råttor i början. Men det är inte fel att lära känna sina linjer och vara öppen med dem. Upp i sadeln igen och tänk på att små steg är också ett steg framåt! =)

Det känns för jävligt nu, tro mig jag har också haft mina svackor då jag känt att nae det går inte jag skiter i det nu.. då måste jag gå tillbaka och tänka efter vad det är jag vill, hur jag kommer dit och varför ge upp när jag ändå har så många råttor som är underbara efter mina kullar, och varför ska jag sluta med det jag älskar så innerligt?

Du kanske inte kan föra Baccus vidare, men om han är ditt ideal så som han visade sig att vara, då är de det du ska sträva efter i din avel. Även om det inte blir hans gener så kan du sträva efter att få fram råttor som honom.
Jag förlorade min Ronin till en dålig parning, han gick bort strax efter den parningen så jag hann aldrig ta en andra kull på honom. Så jag lider verkligen med dig! Men jag hoppas att du ändå får en nytändning, du är iaf en erfarenhet rikare som uppfödare. All erfarenhet är nåt du kan dela med dig av till andra nybörjare en dag. Avel är tålamodsprövande och innefattar mycket känslor. Ge inte upp iaf! =)

Aldrig lätt med bakslag inom sin uppfödning… men samtidigt så är det som folk redan sagt en otroligt bra erfarenhet.

och ja tyvärr slår det fel ibland, det man anser vara en toppenparning visar sej vara något helt annat… men det är därför vi kämpar vidare med att hitta "bättre" djur hela tiden och att få fram "bättre" djur genom våran avel.

res dej från detta och ta tillvara på erfarenheten och fortsätta avla för den "bättre" råttan!!

men usch, det är tungt och känns som att hjärtat ska slitas ur en när man får dessa besked, men jag tror alla råttuppfödare, (ja alla sorts djuruppfödare) stöter på hjärtesorg som dessa någongång under sin uppfödning….

tråkigt men sant….

styrkekram till dej!

Du skriver så bra Absinhte!

Det är väl det där som är nackdelen med att ha en uppfödning i liten skala också. Man har oftast inte samma möjligheter att bredda då. Men man får planera noga. Tar man första kullen på sin hane när han är ett och ett halvt kanske man hinner med att ta en till när han närmar sig två år. Det där är också ett problem, tycker jag. Visst vill man vänta länge på djuren för att säkerställa att de inte har allt för mkt sjukdomar och skit men samtidigt kan jag tycka att ett fantastiskt temperament kan väga upp om man parar med en hona med väldokumenterad och frisk bakgrund. Risken är ibland att man missar en chans för att man väntar för länge och hanen inte är avelsbar längre.

..Och sen är det också alltid bra att öppna upp för diskussion med andra uppfödare/råttmänniskor både IRL och på forumen! På det sättet kan man få lite hjälp i sina avelsfunderingar. Jag kommer nog att göra det med varenda parning så här i början. Det är roligt också, då kan man snoka lite i stamtavlor tillsammans och spåna! :)

Och alla kan alltid komma med en synpunkt till någon. Vi sitter på en massa olika kunskap och erfarenheter.

#12 Tack för super bra tips!

Jag ångrar verkligen att jag inte hade avelsplaner för Baccus tidigare men samtidigt var jag själv inte redo för det då. Mitt mål med mina ungar är verkligen att dom ska vara som han. Sånna där råttor som accepterar alla nya bebisar utan en massa obehagligt bråk i buren, råttor som kan vara avslappnade tillsammans med både en och flera människor på samma gång och leva länge.

Det är en hona jag har nu, en siames jag köpt av Zickan jag verkligen tror är en toppenråtta att avla på. Så jag funderar på att leta en man till henne (Låna en hane alltså). Men jag får se, känner mig såklart lite osäkrare nu :P

#13 Ja det var absolut inga roliga nyheter, och det känns lite olustigt att dom 2 jag själv sparade är toppenråttor. Jag borde ha sålt dom istället så att inte andra får problem, det var ju iofs omöjligt att veta när dom var 5 veckor gamla..

Tack! :)

#14 Jag ser många uppfödare jag hittat här på rif som ''förebilder'' och jag lyssnar på allt de har att säga och så har jag lärt mig mycket! Och absolut, alla är olika duktiga på olika saker. :)

Jag har en flicka här hemma. Jätte söt när hon kom och syntes att hon hade varit hanterad. Men ju äldre hon blev ju mer stök för hon i buren. Har burrat upp två gånger nu och skulle troligen ha huggit om jag inte tagit bort handen. Senaste gången nu idag när jag släppt ut alla i sofforna.
Köpte henne som sällskap och inget annat. Visste innan vilka problem som uppfödaren till ene av föräldrarna har hos sig. Varit mycket snedskalle och aggresivitet på de nu 17 råttor jag mött från den uppfödaren. Men det är synd att inte ene föräldern kunde väga upp så det blev en bra sällskaps kull.

Många uppfödare får ibland dåliga kullar. Är inte alltid att kullen togs som är största problemet. Utan hur uppfödaren sköter sig efter. Att neka att det finns problem som vissa gör och inte gå ut till alla och varnar är illa. Men att gå ut som du gör är verkligen ansvarsfullt!
Stå på sig att man gjort fel och lära sig av misstaget är AO.

Nu väldigt trisst att det sket sig på första kullen trots all förberedelse. Men hoppas att andra kan lära sig från ditt misstag och inte avla vidare på råttor från den uppfödaren.

Jag har Majora och hon funkar fint. Hon är inte den mest avslappnade vid hantering. Men funkar fint i flocken och har klarat introduceringar bra. :)

Trist att det blev så med syskon o släkt. Men ta det inte personligt. Även två fantastiska individer kan skapa en kull med problem. Det är ju inte ditt fel. Det är ju genlotto :D

Tack för att du är öppen o ärlig med det :D

Kram!

Det är ju lite tur iaf att inte alla i kullen blev Aggressiva! Men jag har lärt mig mycket av detta misstag!

Tack ''Zickan'' och ''Nicciz'' för att ni stöttar :)