Jag är för mesig… min råtta är min älskling och jag pallar inte att bara lämna bort dom när dom ska gå igenom en så pass stor grej som att få en kull…

Jag klagar inte på dom som kan men jag pallar inte helt enkelt

Jag skulle nog inte heller klara av att ge bort min hona när hon ska få en kull. Känns lite som att lämna ifrån sig ansvaret.
Det är en annan sak om man har honan i ett foderhem från första början, och sen låter fodervärden (eller vad man nu ska kalla det :p) ta en kull .

men att lämna bort, nej inte här..

jag har gjort det en gång…och det funkade relativt bra…nackdelen var väl att jag inte fick samma band med de råttungarna :(

3# Fast det kanske kan vara skönt? har så svårt att lämna ifrån mig dem när det var dags, förut när jag hade en kull.

Det ska vara svårt att lämna bort dom… det är ju så man vet att man gjort rätt.

Jag har nog mer gjort tvärtom. Har råttor som uppfödaren har kvar avelsrätten på. Men jag vill ha dem hemma och jag vill umgås med dem. Så då får parningen ske här hemma. Jag lånar ogärna ut mina råttor. Jag missar ju viktiga gosstunder . I detta fall (tvärtom) skulle nog jag sätta ihop mina, fixa med parning osv. Men jag skulle sedan inte ha ansvar för kullen vidare. Ansvar för kullen på så sätt att dom har det bra när dom är här hemma, men inte framöver med uppföljning, vem som ska få dem osv. Jag tar ansvar för råttorna, aveln och allt det sköter inte jag, utan den som har avelsrätt. Jag har inte varit där, men tror att det skulle funka så för mig iaf. 

i ditt fall är väll jag den som "du" skulle ha en kull hos isf. För att försöka förklara ur en annan synvinkel.

jag bestämmer över råttan och det är min, men vem den ska paras med och när, det är liksom avtalet. Att sådant bestämmer jag inte alls över. Jag har tyckt detta fungerar super. jag har så fina råttor hemma som jag älskar att ha som sällskap. Enda kravet på detta är att jag vill ha dem hemma. Råttor lever ju inte så länge och jag vill ha varje dag jag kan få med den. För mig är detta en superidè. Jag sköter råttan, någon annan mer kunnig själva aveln och jag överlåter allt detta till den andra. Dvs välja hona, välja köpare, osv. För detta får jag ha råttan hemma. Det är det jag tjänar på det. Att det är min råtta, men inte mitt avelsdjur…

Hon jag gjort så här med känner mig ju då och har möjlighet att komma hem hit när som helst. Bestämmer över kullen och jag går på hennes råd och hennes synsätt i just aveln.

detta är ju ur en annan vinkel än din. (Grodans?). Men jag får liksom dela mitt liv med mycket trevliga, fina råttor. Jag få ha hemma och dela livet med underbara personligheter. Det är min råtta, men inte mitt avelsdjur…

Du kanske inte blev ett dugg klokare… kanske kladdade jag bara ner tråden, förlåt då  

Kort. Jag "äger" råttan. Dvs det är min råtta och jag har ansvar för just råttan. Detta gäller hanar då… Jag får ha dem här hemma och så. Men vem den ska paras med och allt ur avelssynpunkt har jag inget att säga till om. Om jag skulle ha en hona skulle jag vilja ha kvar henne hemma. Just nu har jag en hane och det lite lättare då honan kan komma hit och dom kan para sig, sedan kan uppfödaren ta hem honan igen. Jag sköter råttorna, uppfödaren aveln. Jag skulle mer än gärna ta emot fler och ha det såhär. Ur min synvinkel är det superbra. 

som sagt kanske inte alls svar på frågan… Men en annan vinkel av en liknande situation.

Positiva: Har man många honor under ett år som är fantastiska men att man inte hinner ta kullarna för att få rättvisa kullar så är det ju bra. Man får då spara en unge från sin kull som man känner kanske hjälper ens avel senare.
Det som är positivt också kan ju vara att de som funderar på att ta en kull kan få chansen att i samverkan med en uppfödare kunna få ha en kull hos sig och få känna på hur det känns. Och jag tycker folk är på tok för fientliga mot folk som vill börja avla. Istället för att på ett bra sätt hjälpa så kanske många gör dumma val istället för i samverkan med en seriös uppfödare ta en kull med allt rätt stöd som de kan få.

Det jag kan tycka ligger på uppfödarens ansvar är att hjälpa till att hitta rätt hem till ungarna, och skulle oväntade veterinärkostnader uppstå så hjälps man åt. Men den som föder upp kull hos sig med mat och hela den biten ska få rättigheterna för pengarna ifrån kullen för att det kostar så pass mycket att föda upp en kull. Men uppfödaren ska innan kullen tas uttrycka i skrift och påskrift från båda sidor att uppfödaren vill ha rättigheter till en eller två ungar ur kullen.

Mer positivt kan jag tänka mig att den första kullen man har är man så otroligt ivrig och noggrann med så ungarna kommer mest troligt bli så hemskt bortskämda, all nyfikenhet och iver för sin första kull kommer bli kanonbra för ungarna.
Jag menar inte att uppföare blir slarviga med tiden, men alla minns väl hur man var med sin första kull? =)

Det negativa är väl att man får inte samma sätt kontakt med ungarna som när man själv gosar och plockar med dem varje dag. Men det kan ju liknas att man köper från en annan uppfödare, det är inte heller samma sak som att föda upp själv men man köper ändå från andra uppfödare så jag förstår inte skillnaden egentligen. Skillnaden kan ju iofs vara att man känner föräldrarna till kullen utan och innan och även bakgrunden bättre än om man köper från en annan uppfödare.

Egentligen ser jag mer fördelar än nackdelar med att göra det, visst det här med att lämna bort sin hona så många veckor, men då kanske man inte ska ta kull på sina honor alls för det innebär alltid en risk att para sin hona till en kull.
Det är bara ens egna känslor man ska kontrollera i detta fallet, men det gynnar ju en själv om man har många bra honor men tiden för så många kullar är knapp. Finns argumentet att låta bli att ta kullen i så fall, mjo men varför gör vi chansparningar eller egoparningar ibland då? Då kan man låta bli? =)

Gör man bara upp om hur det ska gå till rent praktiskt och ekonomiskt och ansvar hit och dit och att man känslomässigt klarar av det tycker jag det gynnar väldigt mycket att de som inte föder upp vanligtvis kan få chansen att göra det.

Jag kan mycket väl tänka mig att göra så, men då ska jag känna personen väl och fått bra kontakt med personen. Man låter ju faktiskt inte vem som helst få köpa sina råttungar heller, det handlar ju om kontakt och tillåt och normal respekt för varandra och relationen mellan uppfödare och vanlig råttägare som bara vill prova ha en kull för att se om uppfödning är nåt för dem.

Ett annat krav är att råttungarna ska reggas i SRS. Iaf om det skulle vara jag som "lånade" bort en kull. =)

Jag skulle ha svårt att låna bort en av mina honor för en kull hos någon annan. Då ska det vara hos en person jag litar väldigt mycket på…och som jag vet delar alla mina åsikter om avel, råtthållning osv.

#6 Du är vad man brukar kalla fodervärd åt dessa råttor. :)

#9 Aha! tack  Vilket snasigt namn. jag blev lite stolt faktiskt. Fodervärd. Vilken grej!

jag har en lite annorlunda åsikt på det här, man sätter ju ut djur hos fodervärdar för att man ev inte har plats för dom hemma eller inte riktigt har tid för dom. Håller man sen på med avel så tar man ju hem djuret och låter den genomgå allt från parning till flytt av ungar hemma hos uppfödaren och inte hos fodervärden. För även om det är uppfödaren som planerar och hittar köpare osv så är det ju (i mina ögon) omhändertagandet av ungarna som är den stora grejen. Om det inte är uppfören som tar hand om ungarna så är man ju inte uppfödare. Då har man ju bara slängt över ansvaret på någon annan.

Annars kan man ju bara dumpa ut en massa honor hos olika fodervärdar och låta dessa ta hand om ungarna medan man jälv samlar in pengarna på dom sen när det är dags att sälja, då blir det mer fabrikän uppfödning. Nu är ju inte det här så extremt men någon kan ju få idén och då känns det inge bra längre.

Absolut att fodervärden kan tycka att det är superkul å ha ungar (det skulle jag också) men i grunden är det inte fodervärdens ansvar.

Hoppas ingen känner sig påhoppad eller nåt, det var verkligen inte min mening isf.

Men tanken med att någon annan ska hålla ens kull är inte att man ska sälja ungarna och "ta" pengarna, utan det är frågan om att personen som håller kullen även blir medlem i SRS reggar ungarna och har kullen som sin egen, säljer ungerna till ansvarsfulla hem med samråd med uppfödaren. Dvs det kan liknas att man har en uppfödare som mentor som hjälper en med råd och tips under hela kullens gång, från parning till utflyttningen av ungarna. Skillnaden är att uppfödaren helt själv valt råttorna för parningen utifrån sitt eget intresse att spara djur från kullen.

Det förstår ju till och med jag att uppfödaren som inte har kullen hemma hos sig har inte några rättigheter till att ta hela kullen och sen sälja dem för att få in pengar på kullen. Vilken människa med gott samvete skulle göra en sån sak?

Pengamässigt man får kika på är om några komplikationer skulle ske, vem som ska stå för veterinärskostnader osv. Det är nog det enda, annars ska en uppfödare INTE ha inblandningen i pengarna när kullen föds hos någon annan.

Det enda som står i regpapperna sen är att föräldradjuren tillhör uppfödaren. Men det är fortfarande personen som fostrat kullen från start som står som uppfödare, just tanken att de ska agera extrauppfödare och få känna på hur det är att vara uppfödare för en gång. =)

Det är ju inte direkt för att tjäna pengar, det är det aldrig. Den saken får man göra upp om innan.
Jag har bara kompisar som jag umgås med väldigt ofta, de vill jätte gärna testa att ha kull. Jag har även i vågor väldigt bra honor jag vill själv spara unge ifrån. Men vill själv inte ha för många att ta hand om på en gång och ibland jobbar jag lite mer så tiden räcker inte.  Isf skulle det troligen vara att personen fick hem en parad hona efter planering, ungarna föds och tas om hand där. Jag eller ev vi hjälps åt att hitta hem. Men jag vill ju hellst ha koll på var de hamnar då personerna inte direkt rör sig i råttvärlden och vet inte heller vem jag inte säljer djur till. Sedan vem av oss som reggar det och sköter pappers arbetet är också nått att diskutera. En av de som ska få ha en kull hos sig verkar gilla att skriva papperen. Sedan kanske jag skickar in dom i mitt namn så jag har lite mer koll. Lr om vi skriver bådas namn.
Men sedan att jag är berättigad till att först välja en eller nån unge ur kullen att spara till mig själv. Och hemmet får resten.

På det sättet kan jag få chansen att behålla unge/ar ifrån en råtta som annars troligen aldrig skulle paras på pga tid. Och personen som har kullen testar inte med att ta någon egen utan hjälper mig istället och ser hur det är att ha kull på det sättet.

Men det är kul att läsa på vad andra tycker om saken. Det kommer att ske att geten här inne har en kull på mina djur hemma hos sig. Även om folket här inte tycker det är bra :-P . Har lätt att åka dit och jag litar på personen väldigt mycket.

Och jag ser bara möjligheter i detta! ^^,

Vad kul Geten! Grattis redan nu.. ^^,