Jag fattade inte riktigt allt, men jag antar att man ska presentera sin råtta här, så jag gör det nu ;]

Här kmr min favoritråtta genom tiderna;)

Hon heter Toy. :)

Man kan lyfta henne hur man vill. Hon försöker inte klämma sej ur när man lyfter henne, och nafsar ALDRIG! Om man har henne ute och tittar på henne och säger hennes namn, kommer hon direkt:)

och DESSUTOM är hon skitgöllih ;*

är det här för uppfödare eller??

Russin

Han har alltid varit otroligt framåt och sällskaplig. Pussas och knastrar väldigt gärna. Otroligt busig men kommer alltid när man ropar på honom. Han är ingen degråtta men det handlar bara om personligheten enligt mig. Han är dessutom otroligt bra flock-råtta, hamnar aldrig i bråk med någon utan kommer bra överrens med både underlägsna och lite tuffare råttor.

Han har fått A-pris varje gång jag ställt ut honom och har dessutom kommit två och fyra.

Tyvärr har det funnits en del problem (både på hälsa och temperament) hos hans syskon, annars hade han varit en perfekt pappa!

Exit

Det första Exit gjorde när jag träffade honom var att somna på min axel och knastra och sen har det fortsatt så. Han kommer lika som Russin alltid då jag ropar och håller sig väldigt gärna nära mig när de springer lösa. Han har världens häng och ploppar väldigt lätt med ögonen. Han är också väldigt bra med de andra råttorna i flocken och hans introducering gick lätt som en plätt.

Alla som träffat honom säger att han är en speciell råtta och jag kan inget annat än hålla med.

Om han fortsätter ha detta temperament och aldrig blir sjuk tänker jag låta honom bli pappa om ca ett år (om en passande hona dyker upp såklart).

Nej, antar att det är favoritråttan man ska presentera, den man har som har det bästa temprament

Min favorit är nog Rudi, hon har det bästa tempramentet hos mig, hon är helt säker i de flesta situationer, hon kan springa lös i lägenheten och kommer på inkallning, om hon inte hittat nått spännande, hon är väldigt social med människor. Har häng och är väldigt flocksmart, ledaren i tjejflocken. Duktig med mya råttor och väldigt kärleksfull. Har ingen bild dock som jag kan lägga upp här, men hon finns i mitt album och hon är pew rex, fast väldigt dåligt rexad haha, "det här är väl en rex?" fick jag höra av domaren på utställningen *fniss* Och en klockren agilityråtta by the way, sopade mattan med alla andra på utställningen fast hon aldrig ena sett ett agailtyhinder :-P

Favoritråtta behöver det väl inte vara? Juni t.ex. är världens underbaraste råtta men han hade dominansproblem innan han kastrerades så honom skulle jag inte kalla "bra" gällande temperamentet. Eller Salve och Milky som jag älskar båda två och jag inte alls anser har några problem men som t.ex. är lite svårlyfta ibland…

Remi

Det första Remi gjorde när vi träffades första gången var att klättra upp på min axel, där satt han i 3 timmar och knastrade o myste.Pep till varje gång jag eller uppfödaren försökte lyfta ner honom=) Han ligger gärna i knä och knastrar och ploppar med ögonen i soffan framför tvn.. Han har aldrig bitit mig eller någon annan. Kommer jämt när jag ropar på honom och vill bli kliad. Han är den råttan man gärna visar fram för råtträdda personer då han är kolugn vid hantering, även av främmande! Remi är en social råtta, dock inte så framåt, utan tar det gärna lite lugnt, har inga problem med nya råttor eller andra djur.

Houdini

Houdini är buspojken i familjen! Otroligt sällskaplig, älskar alla nya människor! Han är inte rädd av sig utan klättrar gärna upp på främmande människor, dock går han aldrig långt ifrån mig om vi är ute. En bortskämd liten mammagris är vad han är! Men genomsnäll, han har aldrig bitit eller visat några tendenser till aggresivitet eller liknande. Houdini kan ligga i buren och ploppa med ögonen så fort jag pratar med honom!

Jag tycker att både Remi och Houdini har väldigt bra temperament, då bröderna är genomsnälla, sociala och lätthanterliga, visar inga aggresiva eller dominanta tendenser. dock vet jag inte hur släkten är då de är råtthjälpsråttor. men deras mamma ska komma från en uppfödare av blue i haninge från början.lite dålig bild men här ser man dem tillsammans.

Det blir nog Diva. Hon var den där once in a lifetime-råttan, den där extra speciella som nog alla får hem nån gång i livet.

Hon var kontaktsökande, ville hänga med på precis allt, lugn och trygg i nya situationer… Det var aldrig någonsin minsta problem med henne och hon fick ofta följa med på marknader osv utan problem. Hon gick perfekt ihop med resten av flocken, finfin som ledarråtta.

Var med i en inofficiell utställning en gång där vi ställde upp i agilityn. Har inte de exakta orden men kommentaren för agilityrundan blev något i stil med att hon skulle springa genom eld och vatten om matte ropade. Första plats blev det där och första plats även vid inkallningen så hon vann hela alltet och blev domarfavorit dessutom. Fullt förståeligt för vem kan inte falla för lilla Diva liksom  Hur som helst så är kommentaren en ganska perfekt sammanfattning av henne, för det var liksom typiskt Diva.

När hon blev gammal fick hon både tumörer, en fettansamling och tappade musklerna i bakbenen men hon var precis lika pigg och glad som innan, först fram till luckan när den öppnades osv trots att hon fick släpa sig fram på frambenen. Inte ens klättrandet fick lida, hon klättrade ändå! Likaså skulle hon prompt fortsätta sova i sängen med mig som hon alltid gjort och tog man inte ut henne vid läggdags fick man snällt ha hennes blick brännande i nacken tills man gav efter. Då gjorde hon som hon alltid gjort - kröp in under täcker och putsade magen innan hon la sig och sov hon också. Världens mysigaste <3

Nästan 3 år blev hon, min lilla tant. Hon avlivades dagen före sin 3-årsdag då hon blivit redo att vandra vidare efter att ha fått grå starr ett par dagar innan. Ända in i döden var hon världens mysigaste och mysknastrade tills hon somnade in efter sprutan.

Jag må ha haft många underbara råttor men ingen klår min Diva <3

Tuss! Eller stamtavlenamned SilennA's Sommarängel.

Tuss var en avslappnad råtta som hade koll på allt och alla. Han var självständig men ändå tillgiven. Människor var en tydlig del av hans flock och han hade alltid koll på alla, både folk och fä.

Han var pratglad. Ville han ha uppmärksamhet pep han. Protesterade, så pep han. Inte på grund av stress eller rädsla, utan helt enkelt för att han ville tala om vad han tyckte. ^^Ville han inte bli hållen längre så pep han. Inte något sprattel eller stel råtta i handen, bara lite pipanden och så väntade han på att bli nedsatt. <3

Med andra råttor var han heltrevlig. Han var i toppen utan minsta bråk. Tjafsade några andra i buren och han fick nog, gick han helt enkelt och ställde sig mellan de bråkande parterna tills de slank iväg. Vid introduktioner tittade han bara på den nya råttan, sedan ville han gå till mig och revirmarkera *skratt* Andra råttor var helt ok, bara de visste att de inte fick bråka för mycket för honom (eller med honom, av ngn anledning såg jag aldrig ngn bråka med honom, ingen startade bråk med tuss helt enkelt). Aldrig tjafs, inte ens när flocken var som mest ostabil. Faktum är att hade det inte varit för Tuss hade det säkerligen utbrutit rejäla bråk under den värsta perioden.

Tuss är min förebild för den ideale hanråttans temperament <3

Min Gubbe var speciell. Han kunde hanteras av vem som helst. Tom när en av tanterna fick tag på honom och tog tag över pungen o allt.. -Sa han bara pip! Följde med nästan överallt. Fungerade även med andra råttor hur bra som helst.

Tyvärr fick han en hjärblödning, så han finns inte med oss längre.

Det är han som är roansråttan i min Avatar!

Ni har alla uppfattat tråden rätt! :) Det är alltså en tråd för både vanligt folk och uppfödare. Skitkul att läsa om era råttor! Det är också kul att se vad olika människor tycker är ett bra temperament!

Min Matilda, Redefine från Nicciz är hittills min bästa. Hon är så otroligt modig och framåt. En väldigt vaken råtta! När jag kommer hem sticker hon alltid fram nosen ur boet och vill hälsa och kommer ut på en gång och vill sitta på axeln. Hon är jättemysig att hålla på med och väldigt glad. Nu är hon ju fortfarande ganska ung och har ännu inte genomgått några introduktioner men jag hoppas att hon ska utvecklas lika bra som hon gjort hittills!

Det känns lite elakt mot ens andra råttor egentligen men de är ju också underbara, förstås! Ingen klår Klaras häng och kelighet och eller Sizzlas coolhet och i ett knaster-Sm vinner Nemi storartat! Men det är väl helheten som är det som gör en temperamentsråtta.

Kickan, du vet ju hur mycket jag älskar Russin! :) Men Exit tog verkligen mitt hjärta med storm när han bodde här. Om han utvecklas bra och hans uppfödare är med på det tycker jag definitivt att han borde få en kull om du har möjligheten! Då kan du skriva upp mig som intressent! ;)

Väldigt fin & välmående päls på Matilda. Snyggis

Ja, hon har faktiskt väldigt glansig och fin päls. Det har hon alltid haft!

Roland är min kille med bäst temperament..

Han älskar allt och alla, han lyssnar när man ropar på honom och han förstår faktiskt när man säger att han inte för göra vissa saker :)

Han är extremt lugn, blir inte rädd, eller har i alla fall inte blivit någon gång av någnting. Han vill vara med hela tiden :)

Hans favoritplats är på axeln där han kan hålla koll samtidigt som han pussas :D

Hans bror Vilhelm är mer kattlik i sitt beteende, dvs att det ska ske på hans villkor, dock är han lika snäll som Roland ^^ Lite mer dominant bara, inte riktigt förstått att jag är större och starkare ;)

Vår Kompis är en av de goa rådisar vi har, alltid lugn och snäll i alla situationer, tycker han att vi är jobbiga suckar han bara!! Mycket omtyckt av sin flock är han oxå, bebisarna sover gärna med just han!

Jag har flera som var och en har olika egenskaper i olika mängd (hittar inget bra ord) för mig gäller det att hitta den bästa balansen. Och vid ev avel, det bästa komplementet.

Hmm.. Det låter helt fel.. låter som om jag bara har halvbra råttor, och det är ju inte sant. Men vet inte hur jag ska förklara. Om man tänker som ett stapeldiagram. Där den ena stapeln tex. representerar Flocksmarthet, en annan stapel personlighet, en annan gosighet osv osv.. så är det ju naturligt att alla individer har olika procent i sina staplar så att säga…

Med det sagt så nominerar jag Piv. En dam jag nyss höll på att förlora. Men hon har repat sig fenomenalt, maken till livslust har jag aldrig sett i en råtta. Hon och jag har något alldeles, alldeles speciellt. Det går inte att förklara. Hon är så enormt tillitsfull, hänger som en liten possum och putsar alltid mina fingrar och händer när vi kelar. Hon brukar ligga i u-ringningen och kika ut och knastra och ploppa. Man ser glädjen i hennes stora ögon varje gång man ropar eller hälsar på henne. Tom nu när hon har varit nära döden så har hon ändå lyst upp som en sol när man kommit till buren och hälsat. Hon är flocksmart och tar hand om nykomlingar. Hennes största stapel är för mig värdet som sällskaps/människoråtta. Och det är en högt uppskattad temperaments egenskap för mig.

#18 Men vad hände med fotot??

Jätteintressant och bra tråd, jag ska svara om jag orkar så småningom  Har ett par speciella råttor som bör omnämnas

Åh kickan, Exit och Russin är mina favvoråttor! :') (Och Juni) Russin är så fin och go och han var den första råttan som jag höll i och klappade! <3

#19 Vet inte men knasigt blev det Provar igen…

Presenterar stolt: Sigges Piv

#22 Men vilket fint foto!! Hon ser ut som en liten tjej som ler!!? Med tassarna under hakan!! Gulligt!!

#12 (asg) Hennes pyttiga pannfläck ser konstig ut på en unghona.. sötnöten

Jag är verkligen glad att hon utvecklas lika bra som vi förväntade

#18 Jag håller helt med! Det är verkligen så att alla besitter olika goda egenskaper. Skulle jag kombinera alla mina råttor och ta bort vissa egenskaper från vissa och lägga till från de andra så skulle jag ha en perfekt individ.

Piv var så fin! Henne fick inte jag träffa när jag var hos dig, va?

#25 Ja tänk om man kunde göra så.. vad lätt det skulle bli att göra perfekta råttor

Jag kommer faktiskt inte ihåg, fast å andra sidan var du ju ganska fokuserad på bebisar och den andra gången var det utställnings saker och Rudy som var i fokus ju… men du får komma hit any time och hälsa på henne.. och dem andra med såklart

Ja, jag ska ju till el stockholmo nästa helg! Fast det blir kanske svårt att hinna med då.. Eller jag kanske hinner ta en kopp te hos dig på lördagen! :)

#27 Ja det SKA du hinna säger både jag och Linda för hon e oxå ledig då :D och så får jag en anledning att köpa något gott te

Whitey (himisen)  har alltid varit mitt hjärtegull.

Sjövild som bebis men har börjat lugna sig rejält på äldre dagar, alltid pussig och inte rädd för något, tvärtom kan hon vara en bitch när det väl gäller, och en mysråtta.

Men mest idealisk mentalitet får jag nästan utnämna Demon som, hon var en riktig myspropp som liten, älskade att sitta i luvan/fickan och social så det skriker om det.

Är hon lös så håller hon sig alltid i närheten och skulle inte göra en fluga förnär.

Jag har många men jag tror att min förstaplats måste få gå till Maggie, eller Hanajima som hon heter på papperet.

Hon är speciell, jag trodde att hennes mor var den underbaraste råttan genom tiderna men det visade sig att det draget gick igen :) Maggie och de syskon jag har här hemma är så otroligt goa och fina. Kontaktsökande, pussiga små knasterråttor som tvättar en direkt dom får tag i handen och älskar alla.

Guinness Emerald måste det bli!

Hon är en av många här hemma som är otroligt social med fint häng, fast Guinness är speciell på flera sett. Hon kommer alltid när man ropar och är otroligt följsam! Sen att hon försöker öppna min mun något brutalt ibland och bita i mina ögonbryn och fransar…det är bara gulligt  

Fast alla är underbara på sitt sätt, mina äldsta tanter betyder väldigt mycket för mig…och Grizel har tagit en stor del av mitt hjärta

Min absoluta favoritråtta genom tiderna finns tyvärr inte hos mej längre. Nyota. Alldeles underbar var hon. Genommjuk och så himla vänlig. Hon ville helst ligga i mattes nacke och putsa och knastra. Önskar att jag kunde få en ny.. :(

Av pojkarna som jag har just nu måste jag få nämna Nicodemus. Gud vad jag skulle vilja ha en son efter honom i framtiden ;)

Izz är min ögon sten! hon är en rex tjej, tror hennes färg heter  choklad  hooded. kommer från en tjej i gävle som heter Millan. hon är en mysig lite gos flicka och är väldigt lung  och snäll. hon är en riktig axelsittare och när jag har tid att sätta på henne en sele följer hon glatt efter mig på äventyr. :D om jag stannar så stannar hon om jag klappar på mitt ben klättrar hon upp längs benet och sätter sig på axeln min. :) ända sen hon va lite har hon kommit när man lockar och alltid lung. ploppar gärna med ögonen. :) slickar mig i ansiktet och om man säger PUSS så slickar hon mig på munnen. :D

Vill så  gärna ha en kull efter henne eftersom hon är så himla underbar, tyvärr vet jag inte om jag vågar eftersom hennes storlek. men jag får va lycklig sålänge jag har henne.

Skulle vilja putta den här tråden lite!

Presentera fler supertemperamentsråttor nu!

Alltså, presentera din bästa temperamentsråtta! :)

Ah det här var lätt!

Det blir Tosimagee eller Edward som han kallas här.

Han är lätt den underbaraste råtta jag någonsin haft. Han är snäll rakt igenom, utan att vara mesig. Han är den första vid luckan när man kommer till buren och älskar att vara med på nya upptåg. Han har aldrig gjort en fluga förnär och trots att han är flockledaren bryr han sig inte om man stoppar in en ny råtta, han snusar bara lite sen går han och lägger sig.

Har man honom i famnen eller på axeln knastrar han så han skakar och lyfter man upp honom och pussar honom på magen blir han alldeles stilla och njuter ^^

Han är också den enda av mina råttor som vet när jag är ledsen, då sitter han på axeln stilla och slickar mina tårar <3 Är jag trött lägger han sig innanför tröjan och sover.
Jaa, det finns inte egentligen tillräckligt med ord för att beskriva honom.. Han kanske inte är världens vackraste (lite halvdåligt rexad o så har han haft bölder som gjort att han är lite kal här och där), men jag älskar honom och varenda domare har skrivit att han är en underbar råtta och att han kommer bli värsta famnnallen då han blir stor.

Fortsätter han såhär och håller sig frisk så kommer jag garanterat ta en kull på honom, han är bara för underbar! <3

Oj, oj, oj.. ! Detta kommer inte bli lätt.. Dels för att man har flera favvisråttor, på sina sätt, och dels för att man skall bifoga bild. Jag har inga bilder på mina äldre råttor.. *suck* (nästan inga i alla fall)

Skall bidraga med en eller ett par råttor imorgon förmiddag när huvudet funkar bättre och inte blivit skadad av datatittande.. *ler*

Ingen tvekan om saken, jag nominerar Krullan!
Eller Curly Sue, som hon hette.
Helsvart, rexad, dumbo. Skönheten själv! Helt underbar och jag vet att man inte ska förmänskliga djur, men man kunde sitta och snacka med henne och det verkade som om hon förstog. Om man sträckte fram fingret till henne så tog hon tag i det med tänderna fint och bara höll. Jag förstod inte riktigt varför, men det var kanske någon trygghetsgrej för när hon blev rädd så letade hon rätt på ett finger att hålla i.

Hon knastrade och ploppade non-stop och myste på folks axlar i timmar.
Rekordet är nog på råtträffen hos Bullerby när Terato snodde Krullan och hon satt och knastrade i, vad var det, minst tre timmar!

Krullan adopterade jämt alla nya råttor(+en hamster en gång!) som flyttade in (förum GP-n, det var bara konstigt, tyckte hon) och hon var bara en allmänt genomgo råtta.
Hon bet dock hårt genom gallret, då hon blev matad genom galler….. Det blev lite bättre med tiden, men jag stoppade ändå inte in några fingrar, varför gör man det över huvud taget?

Hänga kunde hon inte heller, men det gjorde inget för det glömde man bort när hon började knastra……
Saknar henne massor!

Helt klart min älskade Ben!

Zooråta, men med världens underbaraste temperament!

han kan sitta på min axel i timtals å bara knastra å mysa
så fort man öppnar buren kommer han fram och vill bli upplyft
han knastrar och ploppar med ögonen hur mycket som helst
jättefint häng, kommer när man ropar, slickar jätte mycket på fingrar och sånt när man räcker fingrarna

världens underbaraste råtta <33

bara 6 månader gammal

(det här är den enda bilden jag har på honom på den här datorn, Ben är den svarta)

#35 Å, det låter som en underbar kille!

#37 Ja, Krullan var ju asmysig! :O Den beiga tjejen som Nathalie har kvar från sin tjuvparningskull påminner mig mycket om Krullan. Sådär försynt och snäll och otorligt kelig och knastrig. Jag är så sugen på att adoptera henne men har faktiskt inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra med mitt råtteri för tillfället. Men såna honor finns det inte så många av!

#38 Vilken söt kille! Vart bor du förresten?

Min bästa hona var Nellie (Sanders Hold On)
Hon var min allra första hona och jag fick hem henne på stora pet får tre år sedan. Det var den vackraste choklad tös jag sett med underbart lockiga morrhår.
När det gällde hennes temprament fanns det inget att anmärka på. Hon fungerade i flock, med råttor och andra människor. Jag lät para henne för att låta dom goda egenskaperna föras vidare. Under hela hennes dräktighet var hon lugn och lät mig hantera henne så mycket jag ville. Eftersom hon ökade nå så fantastiskt i vikt så fick jag hjälpa henne ut ur buren sista veckan, för att hon skulle få motion. Under förlossningen satt jag hos henne och fick massera hennes ryggslut under värkarna. Nellie fick en kull med bebisar lika underbara som hon själv. Tyvärr är ingen råtta perfekt , i Nellies fall visade det sig vara hälsan och ärftlighet gällande tumörer.
Hon fick gå i förtid på grund av en tumör. Men hon var/är min absoluta favvo råtta bland honorna.

#8 jag börjar snart gråta när jag läste om din Diva, vilken underbar råtta :) människans bästa vän

Hade det är inlägget kommit tidigare så hade jag helt klart sagt att Katerina var min favvo (låter taskigt att säga det) men hon har bättre temperament än vad Blanca har det är bara att inse. Hon ville alltid vara hos sin mamma och hon älskade när man höll henne å hon sprang nästan alltid tillbaka till mig så fort hon kom för långt bort eller hon inte vara hos mina kompisar :) men sen kom Fanny och Kelly in i bilden å då blev hon lite tillbakadragen :( vilket är väldigt synd.

Nu skulle jag nog säga att Fanny är den mer lugna av dom , eller lugn å lugn… hon är mer av en råtta som ska vara med överallt, varje morron verkar det som om hon bara lidder och väntar på att jag ska vakna för innan man hinner blinka är hon vid luckan och det är som om hennes ögon skriker ut: '' ta med mig ta med mig'' men tyvärr kan jag ju inte ta med henne till skolan varje dag även om jag går djurvård :)

Jovisst hon har nafsat men det vara bara små kärleksbett men det har ju aldrig varit för att hon har blivit agressiv utan hon undrade väl mest vad det är.

Jag hoppas att ja får ha min lilla tjej iallafall ett tag till. hon är ju bara 6 månader :)

#39 Jag bor i Upplands Väsby i Stockholm :)

Kan nog inte riktigt bara säga en råtta. Haft flera råttor som satt stora spår pga tempramentet.

En av dom har varit Ogmios som tyvärr avliden pga en andra lunginflamation i tid till min stora flytt. Hans 2 åriga dotter är identisk med hans temperament, även riktigt fin storlek och kroppsvikt som tyvärr börjar gå ned. Så lugn. Man kan tro att de dött i upprät ställning ibland. Har aldrig brottom.
Riktig livnjutare som kan lägga sig i ro i vilken famn som och knastra. Kräver så lite för att bli så nöjd. Älskar närhet och lugnt ompyssel. Lång sovtid på en plats där de kan hålla ett öga på allt men slippa delta.
Funka med allt och hjälpa nya komma tillrätta. Lite av en mor till hela min flock men har själv aldrig haft ungar. Vilket är rejält synd.
Hon börjar se gammal ut nu så jag tror hon kanske har ett halvår kvar som det verkar i dagsläget. Men hoppas hon orkar minst ett år till.
Kommer bli förkrossad den dagen hon somnar in.

Smurfan har varit en liknande flicka. Fast mer frammåt och nyfiken. Vi delade säng väldigt ofta. Hon var med mig över allt.
Den tjejen hade sitt eget språk. Vi åt ofta tillsamans framför en film. Började hon slicka eller dra i min hand så ville hon ha vatten.
Älskade popcorn och har gjort många störtdykningar rakt ned i skålen så det bara spruta popcorn över rummet.
Hon finns inte heller kvar i dagsläget. Att hon togs från livet är mitt fel och jag skäms så brutalt över det. Hade fått en abscess på halsen som jag då inte visste var det. Hade varit borta och kom hem till henne dagen innan. Hade då redan en stor knöl på halsen.
Eftermiddagen efter så sprack den där abcessen  och det bara välde fram blod. Jag drabbades av grav panik. ringde en kompis som då jobbade på ett zoo rätt nära. Vi bestämde lite hastigt över telefon att jag skulle komma in med henne och låta henne somna in. Knappt 30min efter händelsen så låg hon fridfullt och sov för gott. Kunde inte vara med helt när hon somnade in men satt och pratade med henne hela tiden.
När jag väl började forska om vad det kunde vara så skämdes jag så fruktansvärt vilket jag ännu jag och fortfarande får tårar över att skriva. Jag dödade min råtta för att jag inte åkte till en veterinär utan tog hjälp av en kompis som inget kan om råttor.
(det hon avlivades med var ett "gift" som förr var tillåtet på zoo affärer. Hälldes en mängd på en bomulstuss. lades i en låda ihop med min tjej  och sattes sedan igen. hon somnade in stilla som att hon somnade som vilken dag. blev otillåtet på zoo pga att det visade sig vara canser framkallande på människor vid inandning)

Finns ett par där emellan också.
Nuvarande tror jag att karamel sutra ifrån absinthe kommer skriva historia i mitt hjärta. Precis som cotton candy.
Ene är sjukt över social vilket gör henne väldigt speciell. Hade påbörjad aguility träning innan kullen kom. Men hon är grymt duktig. Så fokuserad.
Ska bryta sig in i munnen eller riva åt sig ens hand. Använder tassar inte tänder till allt. Har ofta rivmärken runt munnen. Har nu rivmärken under tummen. Alltid 3 rivmärken bredvid sig. Snart tattoerar jag in dom för gott någonstanns. Så söta märken.
Andra har en så underbart go bomuls rexad päls som passar till hennes sinne.
En värdig och lugn dam är hon. Lite små bestämd på hur saker ska vara. Man får inte ha henne på axeln, Hon ska sitta mellan brösten. Kan inte sova mitt på soffan. Ska ha ett hörn att ligga och kika ut ifrån eller under en kudde i ett hörn. Tycker inte om att äta vissa saker. Samma ingridienser. Ska hellst vara mixat till kladdig smet och inte vara hela i matskålen.

Dom är så fruktansvärt egna att de sticker ut så mycket. Vilket jag älskar hos dom.

Jag har haft ett 50-tal råttor hittills och det går ju inte säga vilken råtta som är "min bästa temperamentsråtta", det finn naturligtvis flera stycken. Särskilt eftersom några fått föra sina gener vidare.

Det jag söker hos en bra råtta temperamentsmässigt är (lite grovt räknat, det finns en massa annat också naturligtvis):

• Att kunna umgås i en flock utan att vara för dominant eller för underlägsen, dvs inte den som varken ger eller tar "stryk".
• Att alltid ta väl hand om yngre råttor som ska flytta in i flocken.
• Att vilja umgås med människor, dvs vilja bli upplyft, uttagen ur buren och sitta och vila ut hos människan när behov finns. Även att det ska gå lätt att fånga råttan när den springer fritt.
• Att även kunna vara social mot människor man inte träffat förut.
• Tåla ljud man hört förut utan att bli livrädd.

 Några av mina råttor genom tiderna har varit så som jag önskar och det har varit bla Arinella's Brandman, Ales Fossil, Candy Kisses, The One I Love, Kiss You All Over, Åke, Kralliga Kråke, Peg, Glitter, Revlon, Sonett osv. Jag skulle nog kunna räkna upp alla råttor som jag valt att avla på + några till som jag inte avlat på

jag har 2st underbara töser som slåss om mitt hjärta…ena var min första råtta Hermione,som lärde mej att älska råttor. och den andra är min älskade Devil…

båda helt underbara på alla sätt och vis,

och så pass lugna och stabila att man kunde ta med dem vart man än ville utan några som helst problem.

fastän devil äger nog ändå 51% av mitt hjärta medans Hermie får 49%

då jag hade henne från födsel till grav…

hennes ungar har tack och lov fått det bästa av båda föräldrarna (kompis i #17 är pappan) och dem ska jag förhoppningsvis använda i vidare avel och få fram lika underbara råttor som föräldrarna

Min bästa råtta är min lilla Zingo:) Han är ingen fin avlsråtta men har ändå bättre temprament än flera avelsråttor. Han pussas, knasstrar och vill vara med mej så mycket han kan. Nu när han blivit gammal så kan han ligga och sova i min famn och bara gosa. Tyvärr ligger det cancer i hans släkt och pappan vet vi inte så mycket om så inget att avla med tyvärr, men oj vilka goa ungar det hade blivit:)

Han kommer när jag ropar också^^ Det älskar jag.

Jag har en råtta nu som verkligen förvånar mig. knockouts reise reise. En cinnamon rex hane. Växer väldigt bra. ännu lite barnsligt bus kvar i honom. kommer springande när man sätter sig ned och han är i samma rum. jätte nyfiken. jätte mysigt häng. går med på precis allt.
är några i buren som ibland kan bli lite griniga på honom när han ska busa och de mer än gärna sover.
Hans 2 systrar som två av mina kompisar äger är precis det samma. Ene ska kanske paras med en absinthe råtta nu snart.
Jag är sjukt nöjd och kan inte fått en bättre råtta. Jätte glad för mangomelons hjälp att söka upp honom åt mig.

Även mangomelons lille grabb är en som jag känner på mig nu kommer bli väldigt lik reise reise. Han har redan nu ett väldigt lugn över sig. Växt nästan det dubbla sedan han kom. Jätte mysig knaster grabb.

Även min egen ladys nalle har visat sig vara en knaster pojk. Så identisk med max badbollen att jag får ha lite koll på hans mat. Kan ligga på rygg och balansera med magen. såå sjukt go.
Verkligen hittat många toppen goa råttor nu i år. Vore så kul om de kan fortsätta va som de är nu under hela livet :-D

Fu heter en tjej som har gripit våra hjärtan något alldeles speciellt.. hon begriper nog inte riktigt att hon är en råtta… hon älskar människor och alla andra levande varelser med päls på.. är allas vän i flocken, välkomnar på ett mjukt sätt nya råttor, går med förtröstan fram till vilken människa som helst. Älskar att komma o sitta i tröjan o pussa mattes haka o läppar. All omvårdnad tar hon med tillit o ro. Helt klart den perfekta råttan! Är så glad att hon hamnade just hos oss… Puss Fu!

Min bästa råtta temperamentsmessigt var en råtta jag hade för ca 12 år sedan.

En råtta som skulle avlivas. Men som jag tog hand om. Hon satt i en bur med 1 annan tjej. (som en kompis tog)

Ägaren hade haft med Bella, som hon hette, överallt. När de badade så simmade hon bredvid.

Är så glad att jag bestämde mig för att ta hand om henne. Hon hade lämnats in på en djuraffär en kompis hade.

Hon var helt otrolig, så go och snäll, och så snäll mot alla andra. Hörde aldrig att det var bråk när hon var i närheten. Och hon var för det mesta lös hemma. I buren bara när jag åkte bort.

#8 Jag är känslig idag, men jag började gråta när jag läste om din Diva. Jag kunde inte läsa vidare. Fantastiskt vilken tjej! Vem har lyckats föda upp en sådan underbar individ? Vart kom hon ifrån?

Jag har omvärderat mina åsikter om tempermament lite grann faktiskt.

Numera tycker jag det absolut viktigaste är att de funkar i flock under alla omständigheter och att de är kontaktsökande och älskar människor och andra råttor.

Men de behöver inte vara modigast i världen och hälsa på allt och alla som kommer, det första de gör. De får vara lite blyga i början för nya människor eller lite osäkra på nya platser tycker jag. Bara det släpper efter en liten stund. Därför har jag börjat se det mer som att råttorna måste få ha sina olika personligheter. Det ska vara råttor som är lätta att tycka om. Vissa får vara lugna och lite blyga men kanske superkeliga medan andra är aktiva, framfusiga bustroll. Bara de gillar människor och andra råttor och i allmänhet är trygga och välmående.

Jag har nämligen fått för mig att framfusighet i många fall kan vara sammankopplat med dominans. Det finns även viss forskning som pekar på det så man ska nog vara lite försiktig med att avla på supermodiga råttor+supermodiga råttor utan försöka att avväga lite där.

Dock gillar jag inte nervösa, överdrivet aktiva eller skvätträdda råttor.