Know that feeling .. :/

Har avlivat ett marsvin hos vetten en gång .. å jag känner att det skulle va mkt skönare att låta nån annan ta djuret dit, men det kan jag bara inte ha hjärta till .. vill ju att min lilla sötnos ska få va hos mig sista stunden .. och veterinären har sett bölande folk Mååånga ggr.. vore ju konstigare om man va helt oberörd, eller hur ?

Kommer gå bra det där :)

Åk med henne dit, ta med någon som stöd till dig, men din älskling vill nog ha sin "mamma" med sig sista stunden på jorden. (Nu har du fått mig att gråta också). Känner med dig!

tack så mkt för erat stöd, betyder väldigt mkt. jo, jag tror också hon skulle vilja det, jag skulle inte vilja att min mamma struntade i mig precis… ska åka med henne om någon dag, kommer att sakna henne som bara den! :((((((((

Usch, sånt där är verkligen inte kul, när man måste ta beslutet om att ta livet av någon, då är det ju bättre att djuret avlider själv, tycker jag.. Själv ska jag ringa veterinären imorrn och prata lite om hur vi ska göra med min råtta som inte blir bättre från sin hjärnblödning :( Så kanske är jag i dina skor om ett par dar :S

Jag vet precis hur du känner dig inför det kommande. Jag har uthärdat denna hemska men så behövliga saken många gånger med mina möss. Sist var på självaste julafton!!! Jag var med vid alla insomningarna, det var visserligen jobbigt men jag fick sitta och säga adjö ett tag efteråt.

Ett jobbigt beslut som vi alla måste ta någon dag.. Det är aldrig lätt att lyfta på luren och beställa tiden. :(

hej alla igen, imorn ska vetten ringas för att beställa tid. kämpigt det här, alla jag älskar har ju försvunnit ifrån mig senaste tiden!  tycker verkligen att det här är jobbigt, riktigt jobbigt…

tack till alla som skrivit, som sagt, det betyder mycket att folk engagerar sig

Åh, jag vet precis vad du tampas med. Jag tycker också att det är jättejobbigt att behöva vara den som tar beslutet. Och inte nog med det - den som också får åka iväg till veterinären och genomföra beslutet. Usch. Men jag försöker tänka på att jag gör det som ansvarstagande djurägare. Fast det brukar inte hjälpa så värst…

Igår fixade jag en skokartong, med lite bomull och papper i, stack in hande i buren och sa "kom gumman så ska vi åka", satte ner henne i kartongen, gick upp klädde på mig, så gick jag och mamma ut och satte oss i bilen för att åka iväg. Gråter så fort jag kollar ner på henne i kartongen, och säger att det här kommer gå bra. Vi åker, kommer fram, stannar bilen, mamma frågar. "- Känns det jobbigt?", "- Mm," svarar jag och försöker samla mig nåågot. Hon säger att hon kan gå in själv. Jag är med på det. Och medans mamma går och trycker en biljett så pratar jag lite med henne, "- Älskling, det kommer gå bra.. Jag älskar dig, kom alltid ihåg det du. Du är något av det bästa som hänt mig, och jag är ledsen att jag inte hittade dig tidigare. Hejdå, jag älskar dig!" Sen kom mamma, jag pussade på henne och stängde locket. Sen var hon borta :(

Det är hemskt det här, och det märks redan på dom yngre råttorna att dom fattat att hon är borta /;

Det är något som vi alla djurägare måste gå igenom, det är hemskt, men man får tänka på att man gör det som ansvarsfull djurägare som rattmamman sa, även fast det kanske inte hjälper. Saknar min älskling som bara den. Bella blev Månadens Råtta OKTOBER, så den som vill se bild på henne kan kolla där.

Tack för stödet alla, det behövs!

/ fiiiyah

lillgumman då <3

när jag skulle gå till skolan sa mamma till mig:

Ska du gå ner och säga hejdå till Bella?
När du kommer hem från skolan finns hon inte mer.

Alltså allvarligt, jag hade inte så stor känsla för bella, självklart älskade jag henne men… hon betydde inte lika mycket för mig som Pepper och Vilma t.ex. men jag bölade och jag satt där jjättelänge så jga kom försent till skolan, och sen när jag kom hem var hon borta.

Tycker så synd om dig, min älskade syster <3