Tvinga eller inte
I förrgår lyckades Maxi ta sig in i soffans ryggstöd och fastna. Hon satt fast i ca en timma innan jag hittade henne. Antagligen blev hon chockad/livrädd för efteråt var hon apatiskt och reagerade inte på någonting. Hon har gjort framsteg de senaste dagarna och börjat bete sig normalt i buren igen. Dock är hon fortfarande livrädd för att gå utanför buren. Om man lyfter ut henne och sätter henne någonstans så blir hon som förstenad.
Nu undrar jag om jag ska försöka ha henne ute så mycket som möjligt trots att hon inte vill och hoppas att rädslan släpper. Eller ska jag bara låta buren stå öppen och hoppas på att hon går ut självmant så småningom?
Är jätteledsen för det som hänt för hon har alltid älskat att springa lös och utforska allt och nu är hon sig inte lik längre. Kommer hon att bli som vanligt igen?
Jag tror det är bättre om hon får ta det i sin egen takt, tvinga henne inte att vara på golv eller bord innan du känner att hon är redo. Ha henne extra mycket med dig och ge massor med godis när hon inte är rädd (risken är att man förstärker rädslan om man ger godis om de är rädda redan). Låt sedan hennse söka sig ut när hon vill.
![[kalelo]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ha henne med dig på axeln och mycket i tröjan… så blir hon trygg att du är där när hon är ute sen igen.
Ha en massa tålamod och tid!!!
Se det lite ur hennes vinkel:
Det enda sättet för dig att komma ut är genom att åka bil. Du är van att åka bil. Du är med i en krock och klämms fast, det tar lite tid att få ut dig. Du blir rädd för att åka bil… då får du träna sakta med att åka bil igen, att komma ut. Det tar olika lång tid för alla,vissa tar det kort tid för vissa väldigt lång tid för, men får man ta det i sin egen takt med stöd så går det så småningom.
Tack för era svar! Ska följa era råd och ge henne tid. Vet inte om hon känner sig trygg hos mig när jag har henne i tröjan men det kanske är ett bra sätt för oss att komma närmare varandra.
Både hon och hennes syster är zooråttor (nybörjarfel från min sida) så de var inte alls hanterade när de kom till mig för 8 veckor sedan. Det går ganska bra att plocka upp dem och de sitter gärna på axeln och klättrar runt på mig men de gillar inte mina händer och undviker dem helst. Har försökt med allt men jag tror att det är tid som gäller där oxå. Hade dock en hamster som aldrig vande sig vid att man tog i honom. Jaja de är i alla fall mina små ögonstenar oavsett hur tama/otama de blir!!! <3
Starta ny diskussion