Jag hade själv inte råttor när min son var nyfödd. Innan så dog den sista när jag var gravid. Sen ville jag vänta med att skaffa just när han var liten, sen har jag alltid varit ensamstående så visste ju att det inte skulle finnas tid till djur.

Fördelen är ju att det inte är ett djur som sitter ensam i buren och väntar på uppmärksamhet. Men ibörjan så blir man ju väldigt, väldigt fokuserad på sitt barn och har inte tid eller ork för något annat. Eller rättare sagt var det så för mig.

Kanske kan vara smart att ha någon som kan passa råttorna första månaden?? Men jag kan ju bara skriva hur jag kände, trodde jag skulle ha mer ork, men min son sov 10 minuter i taget. Så var väldigt glad att jag då inte hade djur.

I vilken månad är du?

Det beror ju mycket på hur barnet är. Mina 2 minsta hade kolik när dom va små. Det tog typ allt tid till att gå och bära på dom.

Jag hade inga råttor då. Men kan tänka mej att det inte skulle blivit så mycket tid över till dom då. Fast det är ju oftast bara en "kortare" tid som dom har kolik. (Fast man tycker att det är en evighet).

Jag tror inte att dina råttor kommer bli lidande.

Men visst är det en omställning att få barn! Och helt underbart.

Måste passa på att gratta!

det är väldigt tidigt än, är bara i vecka 9. men man har ju mycket som man funderar kring endå.

eventuellt så kan jag lämna bort en av flockarna till en kompis ett par månader i början om det skulle behövas. Men sen har jag ju min sambo som skulle hunna ta över ett par timmar efter jobbet om man behöver städa burar.

Gud så spännande, stort grattis :)

Jag tycker det låter som en smart idé. Sen kan det lika gärna bli så att du efter några dagar känner dig rastlös och saknar råttorna. Men skönare då att få tillbaka dom, än att då känna att du inte hinner..

Alltid skönt att kunna ha tid på sig att ha sånna praktiska saker planerade i förtid. Själv så var jag i vecka 22 när jag fick reda på att jag var gravid…hehehe…

märkligt att det kan gå så lång tid utan att man känner det på sig. en bekant fick reda på det när hon åkte in till förlossningen. hon trodde det var blindtarmen :/

Jag har ju redan omplacerat min gp råtta. Det är ju i grund och botten ett vilt djur som jag inte skulle lita på med barn, sen tog han på tok för mycket tid för att det skulle gå ihop sig. Var inte planerat att han skulle flytta så tidigt men tänkte att jag lägger ut en annons i tid för att hitta rätt köpare, två dar tog det….

utöver det har ju sambon massa ormar som har ett eget rum så nu måste vi snart flytta till större då vi behöver en barnkammare oxå. rummen räcker inte riktigt till :P

Men just de där med råttorna har vi inte riktigt klurat ut än. vet bara att jag inte kommer att omplacera dom. men hjälps man åt så borde det ju gå. tyvär kan jag inte räkna med att killen går in och hjälper till med dom för han är rädd för dom.

Måste bara fråga; hur känns det? :) att vara gravid alltså och hur tänkte du när du "fick reda på det" ?
Du behöver inte svara om frågorna känns för personliga ! :)

det här är en planerad graviditet. efter flera månader med en massa testande med både grav- och ägglossningstest så var det endå lite overkligt när man till slut plussade. men det har varit några ångestladdade månadsslut när den envisa mensen fortsatte att dyka upp när man inte ville det. och nu när man väl lyckats så är man istället livrädd för att tappa det och tvingas börja om…

Nä, omplacera dom förstår jag att du inte vill göra. Smidigast om det är någon du känner som kan ta dom. Om du väljer att lämna bort dom första tiden.

Jo med Gp blir det ju skillnad. Hade själv skaffat en om det inte vore för att jag har barn.

Jag åt p-piller och hade mens, helt plötsligt hade jag en kula på magen. En del får ju mage snabbt, vissa sen…som jag.. :) Men att åka in på förlossningen måste ju kännas jätte läskigt, att bli mamma helt plötsligt!

Kan tänka mig att det måste kännas jätte jobbigt i början, har flera bekanta som känt likadant. Själv "slapp" man ju den oron. Vart istället annan oro eftersom jag blödde hela tiden, så vart sjukskriven i sjunde månaden.

Håller alla tummar att du får en trevlig graviditet :)

Tycker absolut inte du ska omplacera råttorna!

Ni är ju 2 .. så det fixar sej nog. Det bästa vore väl om du hade nån som kanske kunde hjälpa dej den första tiden.

Lycka till med allt!

Först o främst GRATTIS

Jag tyckte int edet var så svårt o hinna med dem i början nyfödda sover ju så mycet

visst jag var ensam i början, men min äldsta var en enkel bebis som bara var där men gjorde inget liv av sig hon sa inte ens till när hon var hungrig *S*

dock had ejag en jobbig graviditet men kräkningar i alla 9 månaderna o kraftiga beckenbesvär vilet gjorde att jag knappt klarade av o göra rent burarna men jag föröskte kämpa på bäst jag kunnde även om de fick lite smutsigare än vad de skulle ha ibland

när min andra kom var jag ju inte ensam längre o fick hjälp av sambon, hade jobbig graviditet igen dock mindre kräkningar men ännu svårare bäckenproblem, sambon hjälpte till mycket då o jälte till o städa burarna fast han inte har nått intresse i dem.

jag tycker det e svårare o få tid nu faktist nu är barnen 2,5 och 1 år o de är så aktiva o tar tid

sambon har tröttnat på råttorn ao hjälper inte till utan gnäller

städning o kel hinns med utan problem nä rbarnen somnat (vilket båd gör vid 7 tiden på kvällen) så det är skönt..

dock får de rastas ensamma på lilla toalätten på dagarna, men det verkar inte gå nån nöd på dem de får ju gosa på kvällen..

dock får man ju höra det ena o det andra från folk runt omkring svärföräldrarna tycker det är oerhört opassande med råttor o småbarn hund o katt skulle ju vara bättre *pfu* just det, nej jag tycker det då är enklare med råttorna de har ju sällskap o går ju inte under om man inte hinner med dem så mycket nån dag de har ju varandra..

fick höra både det ena o andra idag efter att den yngste stoppat in ett korvluktand efinger i honburen där en dräktig molly ville smaka, 2 små prickar o lite blod var resultatet av det

Jag tycker det går väldigt bra mina råttor är mycket mer orädda för ljud osv nu när det finns bullrande småbarn runt dem *S*

men för säkerhetsskull bor d eändå i eget rum med en grind för öppningen både för o skydda barnen och djuren såklart

Hörde en rolig (beroende på hur man ser det) sak på min farfars kalas här om dagen att en mamma och en pappa hade visat deras 8 mån bebis deras hamster, dem satte den framför bebisen och första reaktionen för bebisen var att greppa den och stoppa den i munnen varpå föräldrarna fick panik och började skrika.så grottmänniskan i oss kan vakna till liv den minsann;) så akta era råttbebbar för små barn.

Hamstern överlevde iaf, något blöt och chockad dock.

haha det där känns igen min yngsta försöker o SLICKA på råttorna om hon får chansen

Hahaha..stackars lille hamstern..

grattis!!

vi hade många fler råttor när eric var nyfödd (han är ett år nu) och eftersom han hade kolik och jag var helt slut körd så var det svårt att orka med, men då har vi både hund, katter, kanin och marsvin med som kräver sitt..

har man bara råttor tror jag inte det är så svårt att orka.. jag hade ofta eric i bärsjalen och en råtta på axeln och någon snällis i sjalen hos eric ;) men DET tyckte många var enormt ohygieniskt och hemskt *s*

men har du möjlighet att ha någon som kan hjälpa dig med dem när det känns jobbigt så tror jag inte att det blir några problem alls.