tog min älskade Kraken och gjorde himlen en ängel rikare.

Dom senaste dygnen har varit en mardröm. Jag har knappt sovit och jag är nog fortfarande lite chockad ännu.
I fredags skulle jag släppa ut ena hanflocken för att dom skulle få springa av sig. Alla kom ut, utom Kraken. Han låg kvar i hängmattan lite uppburrad. Plockade ut honom och märkte att han var alldeles ner kissad. La honom på rygg och blev verkligen orolig när han låg kvar. Satte honom på golvet och han rörde sig inte ur fläcken. Förstod att nåt var fel men det var varken rossel eller snuva. Förbryllad satte jag honom i buren igen och han satt kvar. När jag putta på han så rörde han sig motvillligt så han var inte förlamad heller? Försökte pocka och locka men det stod snabbt klart att han bara ville sova.
Insåg att det skulle bli en lång natt med att hålla honom varm och vätska upp honom.
I början på kvällen plockade jag honom i och ur buren varje halvtimme. Men till slut tröttna båda jag, Kraken och övriga medlemmar i flocken. Gjorde iordning sjukbur och ställde på vardagsrumsbordet som han skulle få ligga i.
Dom första vändorna gick bra. Kraken var så söt varje gång jag la honom som en böna mot mina knän och gav han sockervatten. Han smaskade glatt i sig och när 10 ml var slut såg han så förvånad ut att jag måste skratta. Ytterligare 10 ml gick och sen var han trött.
Men sjukburen fungera inte heller då Kraken tappa tempraturen väldigt snabbt efter jag lagt i honom. Så det vara bara svepa i honom i en fleecefilt och lägga han bredvid mig på soffan. Så låg vi där Kraken och jag, nos mot näsa.
Nån gång i början av nattens alla timmar vakna jag till av att hans morrhår kittla mig på näsan. Han var klarvaken och låg alldeles stilla och såg mig i ögonen. Det var som om tiden stod stilla och jag kunde se in i hans själ. Jag vet inte hur länge vi låg så men tillslut somna vi om.
Natten fortsatte sakta med samma rutin: sussa lite, gosa en stund och sen var det vätskedags. Runt femtiden märkte jag att han hade fruktansvärt ont. Det kändes som om hjärtat skulle hamra ur hans lilla kropp. Gav han metacam och mer vätska. Sov och gosa nägra vändor till. 
Vid halv nio på morgon var Kraken så pass pigg att jag tänkte att vi klarat oss genom krisen. La honom i sjukburen och gick upp borsta tänderna. Kom ner och såg att han äntligen hade somnat och tänkte att jag kunde vila ögonen bara ett litet tag. Inte sova utan vila. Det var bara tre timmar kvar innan sambon skulle ta över och köra dagspasset.
Vaknar med ett ryck ca 40 min senare och inser att jag somnat. Kraken far omkring i buren helt panikslagen. Jag bannar mig själv för att jag var så egoistisk att jag inte kunna hålla mig vaken. Lyckas plocka upp Kraken och bara sekunden senare krampar han. Två kraftiga dödsryckningar och ett kippande andetag. Sen blir det alldeles stilla. Jag står med Kraken famnen, lyfter hans livlösa kropp mot öra men jag vet att hans hjärta slår ej mer. Tittar på klockan, hon är 9.20. Döden har kommit , tagit min älskade Kraken ifrån mig och gjort himlen en ängel rikare.
Varför?

 
080421 - 090711