Det är klart att de lever tillsammans i flockar. Främmande hanar som inte har fått para honan försöker bita ihjäl småbebbarna, men inom familjen och flocken så tar alla hand om varandra. Jag har sett många exempel på råtthonor som har fött sina kullar samtidigt som de går tillsammans med andra råttor, och det har aldrig varit några problem. Tvärtom blir ungarna bara än mer ompysslade, och jag skulle tro att råttmamman bara tycker att det är skönt att få avlastning och sällskap av andra vuxna råttor.

Mvh,
Moa

Jag hann läsa din första tråd innan den togs bort, och nej, det är inte på något vis normalt för en råtta att placeras själv i en bur för att föda sina ungar. Det är ju inget farligt, men det är inte det som sker i naturen. Att påstå att det är onaturligt för en råtta att föda upp sina bebbar i flocken är som att påstå att det är onaturligt för en människa att träffa andra människor innan barnen kan flytta hemifrån.

Men varför placerar vi då honan i egen bur och så? Är det för att vi inte kan lita på de andra råttorna eller är det för honans bästa eller ungarnas bästa?
Jag kan ju tänka mig att det blir lite att honan som tas ur flocken och sen kommer in i flocken med massa ungar så blir det främmande för de andra om de inte varit med från början, dock är det kanske ingen ursäkt för att ungarna ska bli ihjälbitna.

Jag har honan i egen bur för att hon ska ha lugn och ro, behöver intre stressa med maten för att få all näring hon behöver i sig genom att hon "måste" äta när maten serveras annars kanske det bästa försvinner. Och jag tycker det är lättast att se om honan och ungarna mår bra om de är för sig själva. Man kontrollerar honans matintag mycket bättre om hon är själv med bebisarna.

Minuset med detta är att ungarna är inte vana vid andra vuxna råttor mer än sin mamma när de ska ut i stora nya flockar med stora nya läskiga råttor. Och de har bara blivit pysslade av sin mamma när de kunde haft vana vid andra råttor, som i flock, som i naturen. Men är det vildråttor vi har, egentligen? Vad kan ha förändrat tamråttorna på vägen om det nu är så att man antar att de inte är alls som vilda råttor längre? Flockkänslan de har i det vilda, hur skiljer den sig mot våra tamråttor?

Förrut hade jag två honor i buren där det var ungar, den andra hade haft kull innan och hjälpte till att putsa på ungarna och hon försökte mata dem, men det kunde hon ju inte och på så vis blev det fel där, ungarna delades upp och mamman kunde inte mata alla för hon trodde att den andra råttan matade några, eller jag vet inte om det är så de tänkte såklart men det blev fel, det var bra i början med putsningen och så, men blev fel med matningen, därav har jag honan själv numera, för att jag ska kunna kontrollera att alla mår bra. Jag visste ju att honan som hjälpte till menade väl och tyckte det var rofyllt att ligga där med sin kompis kära små bebisar, man såg hur hon knastrade och mös när de låg där under hennes mage.

Jag har även haft en hona som födde sina ungar i den stora buren med hela flocken, jag var stensäker på att honan ifråga inte var dräktig och trodde parningen inte hade tagit. Honan var slank och fin hela sin dräktighet, jag var extremt överraskad, men det hade gått bra att föda i flocken, de andra höll sig iofs undan utom en hona som var med i boet hos mamman med ungarna. Jag märkte ingen skillnad på flocken och det var inga sura miner alls. Trots att allt gått bra och så valde jag att flytta mamma och bebisar till egen bur, av den enkla anledningen att jag ville ha kollen.

Är det så att det är för att vi ska ha kollen och inte råttorna? Jag tycker det ska falla råttorna naturligt att en flockmeldem kanske har sina bebisar i samma bur. Men det kanske inte är så med alla pga vissa omständigheter, och där tror jag att aveln spelar stor roll, just flockkänslan är väldigt viktig.

Men ja jag kommer nog alltid ha honan för sig själv hur accepterande och toleranta mina honråttor än är, så har jag mamma seperat för att se att hon och bebisar mår bra hela tiden, sen kan inte mamman klättra runt och lägga ungarna på dåligt valda platser så de kanske trillar ner i voljären. Bara det är en bra anledning för att hålla honan själv, vad jag tycker, mina tankar funderingar och åsikter.

Måste bara påpeka att Linda är väldigt seg i skallen idag så om inlägget är långt och rörigt ber jag om ursäkt..  Känns mest som dravel.. haha! ^^,

som vanligt så har vi människor tolkat råttans beteende och påstår att ihjälbitningen var något naturligt.. i det vilda lever råttor i flock, hanar och honor och de föder upp sina ungar tillsammans. Vid brist på mat eller annat så kan råttor bita ihjäl andras ungar men de är inte så vanligt.

Hade honan fått föda i flocken normalt så hade de inte varit några problem, hur naturligt är det att föda i en bur och sitta ensam i 5 veckor?

En sak jag undrar över i hela hysterin över vad som är naturligt eller onaturligt, isåfall borde ju kastrering förbjudas för enligt mig veterligen så blir inte vilda råttor kasterade och får ändrade personligheter.

Det är svårt att prata om vad som är naturligt och inte när vi avlat fram en ny art med nytt beteende, ny hälsa och helt nya livsvanor.

#5 En ny art är det väl inte? Tamråttor kan väl para sig med vilda råttor och få avkommor som i sin tur kan få avkommor? (Om jag inte är helt ute och cyklar - rätta mig gärna om jag har fel) Och detta är väl definitionen av en art?

#5 En ny art är det inte. I grunden är det fortfarande en råtta och kommer aldrig att bli något annat oavsett vilka nya egenskaper vi tillskriver den.

Ny ras, menade jag givetvis.

Mmh man är så duktig nu för tiden som avlat fram "bättre"? egenskaper hos råttan…?? Sjukare, med kortare livstid och som inte fungerar i flock knappt längre. åååh vad duktiga vi människor är *klappa mig själv lite på axeln*

Snart finns det inga råttor av bra hälsa, livslängd och flockbeteende kvar. Men vad gör det nu när det finns massa fina färger :S nästan tur dem dör så fort så man hinner äga och ställa ut alla fancypancy råttor. Bara hålla dem ensamma så dem inte blir uppätna innan då..

*ironisk så det skriker om det inte framgår*

#8 inte ens det anser jag knappt att man kan säga… det är samma ras från samma art

Jag har inte lagt in någon åsikt i ämnet och har absolut inte påstått att tamråttan är bättre… Jag ville bara påpeka att det inte riktigt håller att jämföra tamråttan med vilda råttor, vi har liksom "förstört" det.

#11 Ja men frågan är ju till vilket pris och i vilket namn och skillnaderna är inte så stora som man vill påskina. En råtta är en råtta vilken benämning du än väljer att tillfälligt sätta framför, tam-råtta, vild-råtta, tecknad-råtta, rabiat-råtta, stall-råtta, kloak-råtta. Whatever, det är en råtta

Grundinstinkterna finns självklart nånstans, hur starka de är varierar mellan individer naturligtvis. Om det är naturligt för råttor att bo i kolonier och föda sina ungar där, då är det en helt annan sak för råttor att att vara instängda i en bur utan utgångar, där det plötsligt uppenbarar sig en kull små ungar som inte fötts där. Då kan man inte räkna med att råttorna uppvisar "naturligt" beteende, för det finns inget naturligt med den situationen.

Däremot kan man kanske förutse lite vad som kommer hända, eftersom vi avlat på egenskaper som vi föredrar. Men dessa blandas med grundläggande instinkter, dessutom är alla råttor olika individer, och därför kan vi aldrig förutsäga till 100% vad som kommer hända i en situation. Att urskilja vad som är naturligt är alltså jättesvårt, eftersom vi satt råttorna i en onaturlig situation. Hur reagerar man naturligt på nåt som inte skett på naturlig väg? Knivigt att reda ut.

För en vild råtta är det normala att föda ungar där det finns andra råttor. Men våra husdjur befinner sig någonstans mittemellan. Det är inte naturligt för dem att vara husdjur, men vi har avlat på individer med egenskaper som passar hos husdjur. Därmed inte sagt att de är "husrobotar" som gör precis som vi behagar. En del säger att råttor som hugger människor är "allvarligt störda", "psykopater" eller likande. Men är inte DET egentligen ett naturligt beteende, att hugga stora djur av annan art som kommer för nära? Är dom onormala och störda för att dom inte beter sig som vi önskar att ett husdjur ska göra när dom hugger? Det är jättesvårt att säga vad det är som är det naturliga beteendet i det fallet. Det kanske bara rör sig om en råtta där de naturliga instinkterna ligger närmare ytan. Därför tycker jag inte riktigt att resonemanget "en råtta är en råtta, vare sig det är en vildråtta eller tamråtta" håller. En hund är ingen varg, fast den lika gärna kunde ha hetat tam-varg. Vi har genom selektiv avel förändrat egenskaperna till många nya raser. Samma sak med råttor tycker jag.

Persikahallon orkade uttrycka det jag menade lite bättre.

Jag tycker absolut att vi ska jämföra vilda råttor med tama!

Det är bara så vi kan veta vad de behöver i sin vardag, hur de fungerar osv..

Bland annat en av våra största uppfödare har själv uttryckt att den tama råttan är mer aggressiv än den vilda. Vill inte citera utan hennes medgivande men kan säkert hitta på någon tråd någonstans om jag orkar leta..

Ibland känns det som att det accepteras lite för mycket hos våra råttor. Men det är en svår avvägning. Vad är naturligt för tamråttan?

Sen är det ju självklart att det blir onaturligt för råttan att leva i den miljön den gör nu. Vi har ju anpassat den till det här livet och som sagt kan det vara knepigt att räkna ut vad en råttkoloni behöver för att kunna ha en så pass bra miljö för att det skulle vara naturligt för dem att ha en dräktig hona med ungar kvar inom flocken. Honan måste ju kunna välja att gå undan också.

Men jag vill också ha fler snälla råttor till Sverige. Tycker vi ska ställa krav på aveln och råttorna.

Vilda råttor behöver inte nödvändigtvis vara aggresiva och hugga allt de ser, lika lite som en varg måste vara så. Det är ingen slump att fler blir bitna av felavlade rabiata hundar än av vargar..

Naturligtvis försvarar de sin flock och sina ungar, och det gör våra tamråttor oxå. Det beteendet förstår jag och kan acceptera till en viss gräns.

Råttor är ett djur som är otroligt bra överlevare i det vilda, och accepterar mer eller mindra alla nya levnadsförhållanden utan problem. Har sj en väldigt tam vildråttshona utanför dörren, som är väldigt nyfiken och framåt. Har dock inte klappat henne eftersom jag inte vill ha in nån eventuell smitta till mina pojkar. Hon har dock aldrig visat något aggresivt beteende fast att hon har ungar.

Samma med en stor vildråttshane hemma hos min mor, han var inte aggresiv vare sig mot hundar eller mot barn, han brydde sig inte ett skit när man gick förbi eller satt bredvid.

Vilda råttor reagerar med aggresivitet när de känner sig hotade, inte annars. Däremot så verkar de slå runt i huvudet för flera av våra tama djur då de inte reagerar normalt eller ens acceptabelt.

Jag tycker klart honan kan föda i buren med de andra råttorna. Men jag brukar alltid ha nån hona jag inte litar på så mycket. I gruppen jag har just nu i dag så skulle jag inte ha problem att låta min hona få föda tillsammans med sina kompisar.
Det är ju mer att man ska kunna lita på sina egna djur. När man känner sina egna djur så vet man också vad man vågar att göra. Vårat förtroende för våra egna råttor brister. Vi litar inte på att hon klarar det som är naturligt för henne.
Sedan finns det en negativ sak på det hela. Har man en stor bur och det blir komplikationer för den gravida honan. Så är det stor risk att man inte ser det i tid och kan göra nått ev skaffa hjälp.
Sedan när ungarna är födda är det också svårare att göra det man kan göra med liten bur. Dvs kontrollera antal om hon lagt sig på ett svår tillkomligt hyllplan. När ungarna börjar röra på sig så så är det även svårare att få tag på dom och hantera dom mycket och risken att ramla ned från hyllplan är rätt stora som små små. För min del är det en bebis bur som gäler för jag är bekväm av mig och rädd att jag inte hinner hjälpa honan i tid om det blir problem.

Så personen som skrev så där att man är puckad som låter honan bo med sina flock är ju inte riktigt insatt i hur en råtta lever och har troligen dåliga djur personen inte kan lita på alls. Och verkligen bör läsa på mer i grund vad en råtta är.

Alla flockdjur kan få ungar ihop med andra flockmedlemmar i närheten.  Det är hela poängen med med att vara ett flockdjur.
En dålig flockmedlemm brukar i det vilda gallras ur av dominanta hanen eller honorna om det är dom som leder.
Gäller nästintill alla flockdjur, finns säkert undantag. Det är i det stora hela vi människor som inte har förtroende för våra djur som måste sära på dom och har så gjort under så lång tid att vi smått förstör det som är naturligt för dom.

en hona som föder i flock i naturen har väll ändå ett ställe med ungarna där de är lite lungnare? typ en håla där hon och ungarna är, där hon kan dra sig undan lite, så för uppfödare kanske de är bra att ha ihopbyggda burar eller som en gång till ett "mörkare" ställe där hon kan föda sina ungar om hon vill? komma undan lite från dom andra?

ömh, jag skulle nog ha låtit råtta får vara med sin kompis så länge de gick men sen när de börja närma sig att hon skulle få ungar hade jag nog flyttat henne till en lite mer lugnare och avskilld plats (:

Men jag har för mig liknande #18 att honan går undan och håller sina barn borta ifrån flocken?

Såg på discovery för länge sedan om en kloakråtta. Hon födde sina ungar nere i en håla, långt ifrån resten av flocken, och kom tillbaka för att mata dom. Om det började regna så flyttade hon upp dom till en ny håla så de inte skulle drukna. Duktig mamma.

Alla djur går väl undan när de ska föda? Dock kanske mamma råtta vill träffa en annan vuxen råtta ibland men jag tror däremot inte att andra råttor hjälper varandra med bebbarna. Eftersom en instinktiv avundsjuka uppstår väldigt ofta - oavsett kön.

Råttor växer otoligt fort också. Så ungarna blir väl introducerad till flocken relativt tidigt ändå, att de hinner lära sig hur en flock fungerar?

Det bästa kanske är att låta mammaråttan vara ifred med sina barn, emn kanske att låta henne träffa sina råttkompisar ibland ändå?

Tror det är väldigt viktigt att jämföra råttor i det vilda och råttor i fångeskap. Istikterna lämnar oss aldrig, de som finns kvar måste man bejaka och lyssna väldigt noga på. Det kan man bara inte bortse ifrån. Då är det ju väldigt klokt att titta på vilda råttor eftersom instikterna är mycket tydligare där. :) Har jag rätt?

#20 i naturen får dom iaf välja själv!

Ja det är väl sant… Men jag tror inte att en råttmamma föder sina ungar mitt i en flock. Correct me if Im wrong men har aldrig sett eller hört talas om det iaf. ^^

Jo de är klart men som jag sa man skulle kanske ha några ihopbyggda burar?

Eller bara släppa in mamma råtta till sina vänner då och då :)

Hmm de tror jag inte blir lika effektivt… aja :P

Effektivitet? :) Jag menar hälsosamt för råttmor att orka! :P

Jag tycker att dem tama djuren inte helt kan gemföras med sina vilda släckningar efter som dem har blivit fram avlade och beter sig inte som sina släcktingat till 100% visst dem har likheter och sånt men jag tycker inte man kan gemföra det. Jag menar vildråttor har ju betydlig större revir än vad vi kan ge dem i buren och lever på ett annat sätt drf får man behandla vild och tam djur olika. Kanske inte besvara din fråga helt men det e vad jag tycker

Men hundar då? De har kvar väldigt mycket av sina grund-instinkter. Liksaså är de framavlade från en och samma ras ifrån början. Går inte det att jämföra vargen och hunden? Varför är detta "omöjligt"? :) Det är väl klart att man kan jämföra…? :P Frågan är väl snarare om man kan få fram någon vettig information utav det hela.

jag sa inte att det e omöjlig och jag sa även att det fanns likheter men jag tycker inte man kan sätta in ett tamt djur i samma ram som ett vilt djur

Nej, jag vet det var därför jag skrev inom citattecken :) kunde inte formulera mig tydligare än så.

Självklart inte, jag håller med dig på den punkten. Men åter igen, tror jag det är väldigt viktigt att jämföra råttor i det vilda och råttor i fångeskap. För att lära sig mera och förstå bättre, hur allt gått, till vad som gick fel och hur vi kan ändra på det?
Alla de instinkter som finns i en råtta, lämnar väl dom aldrig. Beteendet må ha formats som med alla framavlade djur…

Men det är väl vad vi ville?

…nu lämnar jag visst mitt ämne i tråden som från början handlade om Råttmor och råttbarn.

Läste precis nr #13

Håller med dig rätt så mycket. XD