Okej, ingen som börjar, jag börjar väl smått se om andra vågar sen. Jag linjeavlar inte av den enkla anledningen att inte kan så mycket om det. Jag har funderat ett tag på en inavelsparning för att kolla vad som ligger i den linjen jag vill fortsätta med, vad jag hört kan det vara bra att kolla av, då förstärks både det positiva och det negativa. Denna parning vill jag göra för att få veta allt negativt i min linje för att kunna vara mer medveten och även kunna ge denna information vidare till de som vill köpa av mig, samt att jag kan veta om det negativa i en kull kommer från min linje eller den andra råttan till kullen. Detta är dock endast tankar än så länge då jag vill veta MYCKET mer om linjeavel innan en parning görs. =)

För mig klingar inavel negativt och tror det har med inavlade sjuka aggressiva ormmatsråttor man fick som tamråttor förr ifrån djuraffärerna häromkring. Men linjeavel under kontrollerade former kan kanske inte enbart vara negativt? Jag vill se det positiva med det. Negativt vet jag att sjukdomar kan komma att bli tydligare och även dominans, vad jag fått höra! Om någon kan så motbevisa mig, både positivt och negativt. ^^,

Kom igen, jag vill veta era erfarenheter och tankar! =)

Procentdelen har jag ingen vidare koll på alls för övrigt.

Jag har lite för mycket andra saker i huvvet just nu för att kunna förklara och formulera mig vettigt. Men jag är för både linjeavel och inavel i viss grad om man känner sin linje och inte tummar på dem djur man in/linjeavlar på. Man måste även kunna se linjens fulla kapacitet och avla in genom utavel det som behövs.

I Sverige är det negativt just därför att dem som använt sig av metoden har tummat på något någonstans och ändå valt att gå vidare och det har gett majoriteten dåliga djur och direkts tagit fasta på som dålig metod. Äkta svenskt tänk alltså

Jo allt negativt har man hört, men det positiva då? Fill me in! ^^,

Inavel och linjeavel är inte direkt samma sak. Linjeavel är när man parar nära släktingar som kusiner, sysslingar osv. Inavel är när man para mor & barn, far & barn osv.
Jag kan tycka att linjeavel är oki i vissa lägen just för att veta om det finns något oönskat anlag. Inavel däremot ger jag mig inte på då jag har alldeles för liten erfarenhet och kunskap kring det. Sitter vid fel dator och skriver nu men återkommer snart ang mer tankar , funderingar och åsikter.

Jag avlar visserligen inte men jag har funderat ändå=)

Ren inavel är när man parar närstående släktingar, alltså två syskon, eller föräldrar med ungar. Inavel är rätt komplicerat och inget jag tycker att man ska syssla med.

Linjeavel kan vara ok så länge man vet vad man sysslar med, och man har en aning om vad som ligger i generna. De är oxå ett sätt att tex få fram färger, temperament och sjukdomar som ligger bakom så de kan ju vara positivt=) Men de kan oxå vara negativt då en kull med ungar kan bli helt "förstörda" precis som med inaveln.

Visst oavsett om man inavlar, linjeavlar eller enbart avlar med djur utifrån så tar man ju alltid en risk, en ny råtta utifrånvet man ju inte vad den kan bära på för gener som kan göra nått olustigt när den träffar på samma gen!

Men om man håller en viss linjeavel samt avlar in med djur man har koll på så är väl det att föredra kanske?

Är trött o sullig så jag vet inte om jag har sagt nått egentligen=)

jag tycker det är bäst att hålla sig på en rellativt snäv bas som man har god koll på och sen utavla med kända individer för att tillföra vissa egenskaper som man strävar efter. det är mycket lättare att få fram alla typer av egenskaper och på så sett få bort sånt man inte vill ha och förstärka annat.

Spännande spännande detta. Är det någon som håller på med linjeavel här som vågar gå in och kanske berätta mer? =)

Avel är ju alltid ett känsligt ämne så att säga, jag har ingen riktig uppfattning om detta med linjeavel ännu, vill ha mer från fler personer och gärna mer förklaringar om vad som händer i linjeavelsarbete, och hur blir det vid utavel i linjeavel?

Måste gå ett tag men kommer säkert på fler frågor medans jag är iväg.. =D

*Putta putta putta*

Jag avlar silver blue bla och där bör man både linjeavla och utavla. problemet med den färgen är , foderallergi, små ögon , dålig pälskvalitée. Varför avlar man då på en sån färg kan man fråga? Jo för dessa problem går att avla bort genom utavel. Men dom flesta s/bl är släkt med varandra på nåt vis så linjeaveln kommer man inte ifrån. Det possitiva är att man får reda på ung hos vilka råttor dessa brister gäller och kan på så vis undvika att para väldigt nära besläktade djur med varandra. Det blir en bättre översikt när man linjeavlar.
Dom negativa aspekterna med linjeavel är att man lätt målar in sig i ett hörn och sen står man där utan annat avelsmatrial. En sund kombination mellan linje och utavel är det bästa. För hur man än gör så finns det inga perfekta avelsdjur.

Perfekta avelsdjur vore en dröm, men ja, man vill ju iaf försöka komma så nära som möjligt till det perfekta. =)

Så över lag finner folk det både bra och dåligt med linjeavel, men mest positivt bara det även går i sunt förnuft med att utavla en del.

Men hur är det med sjukdomar, är det tydligare när man linjeavlar att tex tumörer dyker upp?

Ingen som har någon bra länk om linjeavel och procentdelar i inavelsgraden vid parning mellan vissa släktingar? =)

Haha känner mig lite tjatig, inte meningen, vill bara lära mig mera. =)

Putt

Putt

Haha, denna tråden tänkte jag på häromdagen..

Jag med orkade bara inte leta reda på den då

#4 det är tvärtom, linjeavel är parningar mor + son, far + dotter, farfar + sondotter och så vidare, inavel är syskon och kusinparningar. Det var inte så länge sedan jag läset genetik i skolan och jag litar stenhårt på den läraren.

Linjeavel används när man vill bevara en speciell egenskap hos det äldra djuret (föräldern, mor-farförälder osv.) därför parar man det med dess egen avkomma för att bevara just den egenskapen. Linjeavel är en form av inavel (inavel = parning mellan besläktade individer), och håller man på för kraftigt med det kommer man snart se resultat. Finns det deffekter, sjukdomar, beteendestörningar här så finns det stor chans/risk att de kommer fram, MEN man kan också lyckas få fram de allra bästa sidorna hos de individer man använder. Men som sagt, det finns alltid en risk med inavel då det innebär gendubblering och därmed genförluster. Blir den genetiska variationen mindre ökar risken för fel.

Man kan genom linjeavel nästintill kopiera en individ om man inavlar stenhårt (dock handlar det om mijoner genpar så det är nog omöjligt att få en exekt koipa). Lägger till en bild, (som jag ritat i paint så ni får väl fråga om ni inta kan läsa vad det står)

Hoppas ni förstår vad jag menar, jag började plötsligt må jättekonstigt så det kanske är osammanhängnde, fråga gärna om det är nåt

Ok, jag kunde inte läsa allas :)

Men om man ska bevara en egenskap som föräldern har så bör ju verkligen avkomman ha den också :) bara en liten inflikning

Här kommer en jättebra länk som lättfattat reder ut begreppen:

Linjeavel

#16 preceis, det är ju det man vill bevara när man använder linjeavel. Men risken med det är ju att dåliga gener kopieras i stället för dom bra. Som i mitt exempel ovan visade en myycket förenklad version över hur det kan bli, en valp (använder hundar som exempel då det var de vi pratade om i skolan) har en gen från sin mormor - så den har troligast minst gendubbleringar, en valp är "normal" med gener från ma och pa, en är en kopia av pappa och den sista har en gendubblering, har man en gendubblering på 12.5% som det är vid exempelvis kusinparninger blir det en genförlust på 6.25%, om ni förstår vad jag menar. När man korsar far + dotter försvinner ännu fler gener iom att dottern redan bär på 50% av sin fars gener. Vet inte om ni förstår.

Länken på #17 tyckte jag var ite rörig, men jag tycker att den tog upp ungefär det det jag har fått lära mig, ungefär…