Ja men även om två, låt oss säga hanar, växer upp med varandra bara så skapar de sina rutiner och liknande. Kommer sen en bebis in till dem om vi säger efter ett halvår, så kommer de två hanarna se till att deras flockregler blir känt för den nya bebisen och tar hand om bebisen på sitt sätt?

Eller är jag helt ute och cyklar nu?

Jag tycker de bästa flockarna jag haft är de där man börjat med bebisar som växer upp som sen tar hand om bebisar som tar hand om nya bebisar och allt går runt från första ledarna även om de inte finns kvar längre..

Fast detta är nog inget för mig att filosofera om just nu, är helt blank i skallen för tillfället. =/

Jo men hur ska de veta hur de ska göra det på ett bra sätt..?? Har tidigare erfarenheter av att såna djur, speciellt hanar, får problem till en början, eftersom de inte har hunnit fostras av pappa o äldre bröder ex.. För jag har sålt äldre djur oxå o då har det flytit på nästan oförskämt bra! Sålde en hane som 4 mån ca o skulle bo med en hane som suttit själv, min hane ordnade det fint, klarade av dispyterna fort eftersom han visste hur han skulle göra! Förstår du mina funderingar då?

Jag tror att de bara vet hur de ska bete sig, det är typ inbyggt. Jag ser själv fram emot att starta en ny flock med två bröder och sen "fylla på" med nya bebisar.. Jag tror det kommer gå superbra!

..Fast om de är lite extra känsliga råttor kanske de inte lär sig? Jag menar t.ex som en människa med någon störning kanske måste ha extra mycket träning för att förstå hur man interagerar med andra människor så tror jag det kan vara samma sak med vissa råttor. Är övertygad om att de också kan ha liknande störningar som människor.

Nu är det dumt att jämföra människor och råttor givetvis eftersom vi inte har lika mkt instinkter och beteenden som sitter i ryggraden som råttor har. Men det är ändå en tanke..

Fler uppfödare borde sälja unge tillsammans med en vuxen råtta också tycker jag om de kommer till ett första-hem. Eller i alla fall föreslå det till köparen.

Jag tror säker att det kan finnas råttor som är lite "bakom" i den sociala aspekten, men överhängande av råttorna bör ha någon slags känsla för att kunna fixa flock och ta in nya medlemmar och lära dem sitt språk så att säga.

Okej om en hane är så pass bakom så han reser ragg för att välkomna någon, då kan jag förstå att det blir misstolkningar om han nu tror att man välkomnar en ny hane med att resa ragg. Men att resa ragg kan även vara ett inlärt beteende. Om en ledarhane började med att visa ragg för alla nykomlingar och vara extremt hårdhänt mot en bebis, och detta fortsätter med en ny introducering och sen låter flocken vara i tre fyra månader, nästa introducering kommer säkert de små som fick denna behandlingen också göra likadant, för det är så de läsrt sig.
Råttor är fantastiska att apa efter varandra när det gäller flockkänslan i den ursprungliga flocken. Det är så mardrömsflockar kan uppstå. Dock är jag väl medveten om att den flocken jag hade som var från hela helvetet var ett extremt exempel.

Börjar man en flock med två smarta råttor från en seriös uppfödare, kanske till och med tre stycken så kommer de fixa det på sitt eget vis, det är jag starkt övertygad om. Har dessa tre killar sunt förnuft i skallen så kommer en fjärde till flocken att flyta på så bra att man bara kan stoppa in honom i buren utan att det blir bråk eller nåt. Så lyxigt har jag haft det med Ronin och Hugo nu, kunnat stoppa in allt och alla i deras bur och de har välkomnat alla, men däremot de äldre som man skulle ha in, Ronin och Hugo var ytterst snälla och hade ordnade regler som funkade kanon.

Problemen jag haft efter Hugo och Ronin har varit hanar som haft väldigt hög testosteronhalt och blivit elaka mot befintlig flock utan att nykomlingar tillkommit. Dessa hanar som blir rabiata utan att det handlar om nykomling är de hanar jag absolut ratar i avel, skulle aldrig någonsin hända att de gick i avel pga att de inte kan anpassa sig till flocken de bott i alltid. Desamma gäller även honor.

Ärligt tror jag att bebisar är det minsta problemet, men om en vuxen hane ska lägga en bebis på rygg och lukta och bebisen inte sett stora hanar innan så piper de men de ska helst lägga sig på rygg iaf även om det är rädda och inte vet vad allt är.
Ett exempel från min egen ordlekskull, hanen jag sparade, han var underbar fram tills han började bli 5 månader (Överdominant) men han vägrade lägga sig för de stora killarna även som liten, han skrek och sprang ifrån envist när de stora killarna var nyfiken på honom. Han var stel och ville inte alls vara följsam i varken buren eller utanför. Jag hoppades in i det längsta att han skulle bättre sig, han var väldigt go och pussig, men hade ändå känslan av att det stämde inte från det att han gick in i flocken tills dess att han blev avlivad pga att han skadade en bebis.

Med hård avel och mycket bakgrundskoll på släktingar så kan man ofta gissa sig till resultatet av en parning. Jag fick två dåliga parningar där unga råttor haft svårt för att acceptera varandra och flockar, detta kom fram efter att andra kullen var född på samma hona. Alla kan göra misstag, men försöker man så gott man kan så får man fram råttor som klarar vardagen utan problem oavsett om de ska in i en befintlig flock eller starta en ny för att sedan ta in nykomlingar utan problem.

Jag säger inte att det faktiskt är så här, detta är min erfarenhet och andra har säkerligen en annan erfarenhet, men den bästa flocken jag någonsin haft var startad på två bebisar som fortsatte att ta in nykomlingar med ett varmt öppet hjärta utan det minsta lilla bråk. =)

Men jag förstår tankegången med det här med erfarenhet hos bebisen så är tanken att det ska gå bättre. Men det beror på vilken erfarenhet bebisen får. Har man en halvbråkig flock och bebisen får massa stryk som liten kanske det inte är det bästa. Jag är orolig för att Action här hemma som blev skadad av Rugguggla ska få men för hur han blev behandlad, men nu är ju Action min egen råtta som inte ska vidare till någon.

Aja, hoppas ni förstår mitt babbel..

intressant tråd:) i många fall kan jag mycket väl tro på att bebisar (framförallt hanar) har lättare att lära sej råttspråket och ha lättare med att acceptera andra råttor sen om dem själva fick stanna i en BRA flock lite längre som små. Men förutsänningarna är ju då att flocken bebisarna är i faktiskt är bra så bebisarna lär sej hur en bra flock ska vara. Så ja, jag kan mycket väl tänka mej att det skulle vara bra att hålla hemma bebisar till 8 veckors ålder om ägaren inte har råttor hemma sen innan. (sen hjälper det kanske inte alla råttor, det finns psyckopatråttor i råttvärdeln också, men kanske en del)

Förutsättningen för att det ska vara bra är att stora råttflocken är BRA. Men ska en råtta in i en annan befintlig flock så kanske det inte är så bra att en annan flock formar bebisen först innan den ska till sin nya flock så att säga.
Tror det kan ge problem det också, inte samma regler och tolerans kanske i nya flocken?

Haha, jag snurrar till det nu i min skalle. ^^,

När jag särar hanar från honor (fyra veckor + nån dag) så sätts hanbebisarna alltid med en äldre hane som bebisfostrare.
Sen när dom kommer till sitt nya hem brukar jag be deras ägare vänta med att sätta in dom om det redan finns en hanflock. Dels för att lukten från min hane ska försvinna och sen så behöver bebisarna ta in dom nya lukterna.
Honorna stoppas in med dom äldre tanterna.
Jag har aldrig funderat över om det är bra eller dåligt. Jag gör så för att bebisarna ska få träffa äldre råttor och inte bara mamman. Har fått för mig att en flytt går lite enklare då.

#9 ja det tror jag också:) tror det är bra att bebisar får träffa andra vuxna än bara mamma:)