Jag har ju nämnt tidigare att jag var på APU på djurmagazinet i våras. De hade råttor där då, superfina och gosig, en hane som de hade var jättesöt (en striped roan, tror han var grå) som alltid kom fram först och ville ha mat. Hans historia är rätt sorglig, han var gulligast av alla och också den som satt där längst. Dagen innan det skulle komma nya råtthannar (cp imazo skickade 25 hanar som skulle sitta i samma bur) var han sist kvar och hade suttit ensam några dagar, man märkte jättetydligt att han blev allt mer ledsen och bara gömde sig i huset. Sen på morgonen när de nya råttorna kom var han bara borta, min gissning - han hamnade i frysen. Känns ju rättvist - not. Sötiskillen fick aldrig uppleva kärleken hos en matte eller hussen.

En annan jättefin hane, en pew, stor och kraftig bara valde att lämna den här jorden. Allt verkade ok och när jag gick förbi för å kika på dem, så såg jag att han hade rullat ihop sig på ett av alla de ställen som de brukar ligga på, jag öppnade försiktigt buren för å klappa honom, alla de andra sprang i väg, men han rörde sig inte. Så jag plockade upp honom, ingen reaktion. Han hade börjat bli kall. Han hade bara valt att somna där i hörnet. Och han hade inte visat några symptom tidigare. Kanske var det nån unge som hade smugit åt honom något omedvetet giftigt eller nåt, Jag vet inte. När jag sedan visde upp honom för de som jobbade där var sa de bara "lägg den i frysen" - så kan man inte göra, alla djuren de lägger i frysen används som foderdjur åt reptiler, och vet man inte vad djuret dött av är det en risk för ormen som ska äta den. Men nog om det. Jag kände hur tårarna steg i ögonen när jag lade honom i ett redan överfyllt frysfack.

Första dagen vi var där skulle jag städa ur mus- och råttburarna och skulle hämta en hink att sätta mössen i. När jag kikar mer i stapeln avhinkar ser jag en liten råtthona som ligger på botten av en av hinkarna. Då har hon rymt ur buren, klättrat upp där, ramlat eller klättrat ner och sedan svultit ihjäl där. Den fick jag slänga i soporna för de visste inte hur länge den hade legat där.

Ville bara grina när jag ser hur de har det, och blir så förtvivlad när jag inte kan göra något. Börja inte tjata på mig om att anmäla djuraffären, det var inget jag tänkte på då, men mig är det ingen som lyssnar på iaf så det skulle väl vara förjäves ändå. Ska tillbaka dit till sommaren och om det är lika dåligt då ska jag ta foton och skicka till jbv eller vart man nu anmäler. För såhär får det inte vara.