sak man lägga in direkt i tråden?

Jao, det är tanken.. =)

oki

ska bara göra läxa först :D

*Putt*

Inspirationstips: Berätta berättelsen ur råttans synvinkel. Eller omvandla en verklig händelse till en berättelse. =)

Ser fram emot att läsa en massa härliga råttberättelser! Jag själv är långt ifrån en författartyp dock, så jag drar mig nog för att deltaga. :)

Äh, bara att kladda ihop nåt ju, leka lite kreativ ibland skadar inte.. ^^,

När jag vaknade på morgonen så trodde jag att det skulle bli en helt vanlig dag, jag gäspade och sträckte på mig, sen gick jag och putsade min kompis Yatzy bakom örat. Han började knastra och sedan gick han iväg och började putsa min andra rumskompis Bengan. Jag hoppade ner från hängmattan ner på ett hyllplan. Oh yes, matte har ställt fram våran frukost. Jag tittade vad som fanns i matskålen, det var gårddagens ris och bönor, havregrynsgröt och äpple. Bäst att smaska i sig äppelbitarna innan Bengan kommer! Han är ju tokig i äpple! Jag åt upp nästan alla äppelbitar, sen gick jag och gömde resten under fleecefilten som låg i en badrumshylla som var fäst vid burgallret. Ojdå, nu kommer Bengan och Yatzy ner och börjar äta! Bäst att jag går dit annan all mat tar slut! När jag väl är påväg ner till matskålen igen så hör jag hur matte öppnar buren. Jag springer snabbt fram till luckan för att hinna före de andra grabbarna men jag ser hur de blir upplyfta av matte och sen stänger hon luckan.
- Tyvärr Fjant, du får komma ut senare kanske. Jag ska till utställningen nu och du är för ful för att ställas ut. Men vi syns sen! Säger hon och tittar på mig, som om jag skulle fatta vad det betyder!
Jag tar ett hopp ner till hyllplanet där maten står och tar en böna i munnen. Sen klättrar jag längst upp i den höga buren och sätter bönan i toalådan. Jag gör så med de andra bönorna med.

När jag hade ätit upp maten, sovit länge i minifångsten, kissat och bajsat utanför toalådan i protest att dom är borta så länge, bäddat med tidningspapper, tvättat mig noga, ätit Torrfoder och klättrat på pinnen matte hängde in igår så kände jag mig väldigt uttråkad och ensam. Vart är alla? När jag hoppade upp i korgen längst upp och biter lite i plasten så ser jag att gallret har lite bredare mellanrum på ett ställe. Jag sätter dit tassen och undrar om jag kan klämma mig igenom där. Det borde jag kunna. Så jag gjorde det! Jag klämde mig ut genom gallret! När jag väl var ute så klättrade jag ner och hamnade på golvet, jag visste precis vart jag skulle nu när inte matte var här och såg på. Till honornas bur! Jag sprang dit och hoppade upp på gallret. Hmm, få se nu, går det att komma in? Honorna verkade väldigt glada av att se mig, och det triggade mig bara mer! Jag måstemåstemåste in!! Jag klämde in nosen igenom deras galler och helt plötsligt var hela huvudet inne och snart var hela jag inne. Det funkade! Jag gjorde det jag skulle där inne och sedan när jag skulle ut så ville inte gallret ge med sig. Jag kunde inte komma ut… Hade jag blivit tjockare? Jag hörde hur dörren smälldes igen och matte kom in. Jag gjorde allt jag kunde för att ta mig ut. Men det gick inte.
- Hallå råttor! Snart ska ni få käk, matte ska laga god middag till er! Ropade hon och sedan gick hon till min bur och släppte in Yatzy och Bengan. Hon ropde på mig och jag ville till henne, men jag var fast här med ett gäng galna honor… Hon gav upp sitt letade och gick iställer hit, till honornas bur. Då såg hon mig! Hon öppnade luckan och slet ut mig ur buren, hon verkade väldigt nervös och jag slickade försiktigt på hennes händer för att säga förlåt. Men hon ignorerade mig och stoppade hårdhänt in mig i buren. Matte tog inte ut mig den dagen alls, eller dagen därpå, eller dagen efter det. Men sen, dagen därpå så tog hon ut mig och lät mig springa runt i ägenheten. Men jag vågade inte ens gå nära honornas bur och hon hade hela tiden ögonen på mig. Jag fick springa ute ett långt tag och sedan brottades jag med henns hand lite. Vi fick god mat på kvällen, det blev lax, räkor, potatis, kotunga, banan och äpple. Plus lite extra gott i torrfodret. Så lycklig hade jag aldrig varit på länge. Och ett tag senare fick jag, Bengan och Yatzy tre nya flockmedlemmar. Dom liknade mig ganska mycket faktiskt.
Men jag hade ingen aning om att det var mina söner.

Hoppas att den inte blev för lång! ;) Och ni får ursäkta om det är gramatiska fel.. :P Hinner inte rätta nu.. :P Bar tävling föressten! Kul att läsa alla andras bidrag!

#8 jätte bra

ja den är jätte bra :D jag kan nog inte göra en så bra men vi säjer det ändå :D

Här kommer mitt bidrag ^^

Blixten hade aldrig varit någon glad råtta. Hans ägare Anna hade skaffat honom bara för att hon ville bota sin fobi mot råttsvansar - Utan att lyckas. Blixten fick sitta där i sin lilla hamsterduna dag in och dag ut. Den enda dagen det hände något speciellt på var på söndagarna. Då hade matte Anna jobbat hela veckan och festat på lördagen alltså, hon var fullt ledig. Då brukade han bli kliad under hakan och få nytt vatten och Torrfoder.

Blixten var nu snart ett år gammal. Han kände att han snart inte orkade med sitt lilla liv, han försökte ge Anna all sin kärlek, hon var ju trots allt hans matte! Men en lördag klockan 12.00 på dagen orkade hans lilla hjärta inte mer. Han somnade in i den tomma matskålen. Matte Anna blev helt förkrossad när hon såg Blixten, hennes lilla plutte! Anna ställde in festen hon skulle ha, sjukskrev sig i två veckor och bara grät oavbrutet hela dagen. På kvällen kände hon sig lite bättre och fick i sig lite fil. Hon städade bort spånet Blixten hade haft i sin bur, tog bort hamstervadden i det lilla huset och diskade allt.

- Blixten, min lilla Blixten sa Anna och fällde en tår.

Efter en natts sömnlöshet gav anna upp och gick upp klockan 7 på morgonen. Hon tittade i hörnet Blixtens duna hade stått, han var inte där. Då slog det Anna! Hon skulle försöka hitta anledningen till Blixtens död, enligt djuraffären skulle han ju bara varit 5 månader nu!

Anna klickade in sig på google och sökte på tamråttor. Hon bläddrade bland sidorna fast hittade ingen bra.. Inte förrens på sidan 5, för där fanns råttor.ifokus! Anna hoppade av glädje när hon såg hur aktiv sidan var och skrev ett inlägg stax efter att ha blivit medlem. Hon blev mycket paff av svaren, hur kunde hon göra såhär mot Blixten. Hon bifogad en bild och svaren blev att enligt hans väldigt ljusa roan teckning så skulle han vara runt ett år. Gud vad dåligt nästan skrek Anna ut när hon fick reda på det. Hon läste runt i olika artiklar och efter dessa två veckor hon var "sjukskriven" lärde hon sig hur en råtta skulle tas om hand. Hon hade t.o.m varit hos en bra uppfödare och kommit över sin fobi för svansar. Hon testade att jobba en vecka, men varje dag efter jobbet gick hon in på råttor.ifokus och läste på mer. Men det gick inte en dag utan att hon tänkte på Blixten. Hennes Blixt, hennes drivningskraft.

Två månader gick och hon köpte en jenny-bur i djuraffären. Hon tyckte det var lagom med en 80 hög, 80 lång och 50 djup bur till  2-3 råttor. Ett halvt år efter Blixtens död hade Anna tingat tre pojkar ifrån en välkänd uppfödare. Dagen innan hon skulle välja och hämta hem killarna åkte hon till affären och shoppade mat - till sig själv och råttorna. Hon köpte müsli med de alla 4 sädeslagen och lite ärtor, linser, bönor, Ja allt hon visste råttor kunde äta. 5 stycken barnmatsburkar slank också ner.

Dagen då hon skulle titta på bebisarna hade Anna säkert 1000 olika fjärilar i magen. Efter en halvtimme i ett tåg blev hon hämtad av råttägaren som hade hennes bebisar.

- Du har vait jätteduktig Anna, tur att du fik hjälp på "Rif" sa Råttägaren

- Har aldrig känt mig så nylärd förut sa Anna och log, men samtidigt sköljde en våg av dåligt samvete för längst inne visste hon ju vilket öde Blixten hade mött. En 10 minuters biltur hade aldrig känts längre. Men helt plötsligt satt hon framför en lekhage med 6 stycken 5 veckors pojkar att välja emellan. Hon fastnad genast för en mink och en russian blue agouti eubk som hon snabbt döpte till Piff & Puff. Den tredje var lurigare. Hon försökte men ingen klickade med henne.

- Men lille buse, göm dej inte i röret sa Råttägaren och tog ut en liten pojke som Anna hade missat. Anna blev helt stel för just den bebisen var exagt som Blixten.

- K..kan jag få hålla honom? Sa Anna.

- Visst sa ägaren och log.

Bebisen hade alldeles mjuk päls och slickade Anna direkt på handen.

- Den här också sa Anna och stoppade ner bebisen i transporten, hon stoppade ner Blixten Junior tillsammans med Piff och Puff.

- Bra val Anna! sa Råttägaren

Anna satt på tåget hem, med handen i transportburen, Blixten Junior slickade hennes hand. Där hemma vämtade jenny-buren med toa-lätt ströet i bottnen. Anna var tvungen att le litegrann och fälla en tår.

- Tack Blixten sa Anna och tittade upp mot himmlen.

För lång ?

Jag har inte gråtit så mycket på länge!!
Fint skrivet.

Tack.. Tror jag ? Om det är bra att gråta då :P

Okej jag ska berätta en sann historia och namnen ändrar jag

Året 2008 var det två flickor som bodde grannar, ca 100 meter från deras lägenheter fanns det en djuraffär som hade råttor. Flickorna sov över hos varann och den ena ville ha 2 råttor och då sa hon till den andra flickan

- följ med mig imorron och köp två råttor.

den andra flickan gav med sig och  nästa dag stog dom i djuraffären. Det var två hamsterburar som inte råttor ska bo i med det visste inte flickorna. I den ena var det 4 honor och den andra 2 hanar. Den första flickan valde en siamese hona och en black hooded hane, dom satte djuraffärsägaren i en musbur som flickorna hade med sig dom fick även köpa mat och vattenflaska. Djuraffärsägaren var snäll och gav flickorna snån som underlag. Flickorna gick hem mot den andra flickans mamma och dom mötte henne på vägen och gorde sällskap hem, när dom var hemma satte dom sig i den andra flickans rum och tog upp dom dom bestämde att hanen skulle heta Sotis och honan Sotnos. Men när den första flickan ringde sin mamma och berättade att hon hade köpt 2 råttor blev mamman inte glad och hon fick absolut inte ha råttor! Så den andra flickan fick ta råttorna till sin pappa. Veckan därpå åkte den andra flickan till sin mamma och hade råttorna där då fick även Sotnos en större bur eftersom att hon skulle ha ungar. Och nästa vecka fick råttorna stanna hos den andra flickans mamma med. Den första flickan hade däremot blivit galen i råttor och köpte en till! en black hooded hona som döptes till strumpan. Men när den första flickan kom hem till den andra flickan mamma blev mamman inte glad! hon fick ta med sig råttan hem till sin mamma och hon hade henne i en kartong under sängen. Den första flickans mamma upptäckte råttan och blev rasande på flickan och flickan tog därför Sotis bur och satte strumpan i sin pappas källare. Sotis fick därför en fågelbur att bo i. Men det värsta var ju att Den fösta flickan pappa var döts allergisk mot råttor. Det gick några veckor och den 30 maj hälsade den sndra flickan på sin mamma och då var sotnos jättefet och man kände när bebisarna simmade runt i magen och dagen efter låg det 11 råttungar i buren. Flickorna häslsade på varje dag och snart var det sommarlov och den andra flickan åkte till landet med sin mamma, ungarna var ca 2 veckor men det var bara 6 kvar för mamman ville inte ha ungar så dom hade matat ormar och ödlor med råttungar. Det var 3 hanar och 3 honor, hanarna var 1 black hyskin roan,1 beige huskin roan och en blue pearl hyskin roan och honorna var 2 siamese och en blue pearl hyskin roan. Den andra flickans familj gode sig av med unarna och hade endast kvar sotnos som nu var omdöpt till Sessan, hon fick endast träffa andra råttor ibland, medans sotis Som nu var omdöpt till nisse fick bo hos den andra flickans mammas väninna i en jenny-bur och fick aldrig träffa andra råttor. Men den 1:a april 2009 fick den andra flickan en till råtthona vid namn elli hon var en mink hooded, men inte tam. Den andra flickan fick även en Ny stor bur och nu lever Sessan och Elli lyckliga i sin nya stora bur, snipp snapp slut  då var det hemska slut.

JAg hoppas den fakta jag skrev räcker

jag ska lägga in en sen^^ ska skriva klart den när jag orkar.

*putt* :)

Kom igen nu gott folk, tre berättelser, jag vet att ni har fantasi! ^^,

Kul idé! :D Får se om jag orkar skriva.. :)

Vad betyder det att en råtta knastrar? :P

En råtta som knastrar myser oftast. =) Snälla låt detta vara en tävlingstråd och inte frågetråd. Var med och skriv berättelser istället här inne.. ^^,

sorry, men det stog knastrar i första berättelsen, och då är det ju bra om man får veta vad vissa ord betyder.

*putt*

#22 Det finns flertal frågetrådar som tar upp frågor som t.ex. vad knaster eller plopp betyder. Är du osäker på sidan så kan du starta en ny tråd, men det är ju aldrig snällt att förstöra en annan tråd  ;)

Jag skulle vilja skriva en liten historia, men jag är inte bra på sånt… Det var underhållande att läsa de som finns här i alla fall, jag gillade Bim's!

Jag hade gärna skrivit en berättelse själv men lite dumt när jag startat tråden.. ^^,
Niff klart du kan, försök, den får vara hur morbid (nästan) du vill och hur knäpp och kass som helst, bara kriterierna uppfylls..

*putt*
Medans ni ligger i solen i helgen kan ni ta med papper och penna och skriva en berättelse som ni kan publicera här sen.. =)

putt!

Ojdå, denna hade jag glömt bort.. tre berättelser är lite klent, ska vi köra på till den siste denna månaden så kanske fler hakar på? Eller?

Jaop! Tre berättelser ÄR klent! Jag vill att niffen ska skriva! GO NIFFEN!

Han låg tryckt mot golvet som vanligt. Världen utanför hade efter flera månaders spejjande utan framgång blivit nästan ointressant.  En eller annan gång hade han såklart fått komma ut en stund och blivit placerad i en liten kartong bara för att sekunden senare bli inslängd i buren igen. Då brukade det alltid kännas lite lättare att andas och marken brukade kännas torr och ren igen.

Han behövde aldrig gå hungrig. Det fanns alltid mat där, alltid vatten och alltid någon varm plats att sova. Han fick alltid höra mjuka röster och aldrig hårda ord. Man kunde inte påstå att han var direkt olycklig, mer exakt led han av en avsaknad av glädje och äventyr.

Ibland kunde det såklart hända att det gick över till direkt olycka, men det ville han helst inte säga högt. Vad skulle det tjäna till? Och ibland längtade han såklart tillbaka till det där andra stället, men han ville inte klaga. Hellre dog han här och nu va uttråkning än att vara orsaken till att de blåa klara ögonen som brukade betraktad honom fylldes av tårar.

Det andra stället hade varit stort. Där hade det inte funnits något utanför, hela världen hade varit hans och han hade aldrig varit ensam. Överallt hade lukten av råtthanar legat som en mjuk dimma, såklart inte märkbar för människorna men han hade älskat den- gemenskapens doft.

Maten där hade haft andra dimensioner. Det fanns inget de inte bjöds på, gröt, barnmat, ris och kött serverades flera gånger i evckan. Varje dag fick de osötad müsli, russin, hirs och groddar och bönor. Ibland när det var lyxtider fick de avokado, nötter och ljuvligt smakande röror. Han kom ihåg hur han brukade samla nötterna i sitt eget hörn högt uppe i en av burarna. Det var en av de mindre burarna han föredrog, den var 45x60x60 och ingen bur där någon bodde egentligen vilket gjorde att han kunde sova där ostört. Fast för det mesta föredrog han såklart att dela en hängmatta eller ett fleceklätt hyllplan med de andra hanarna.

Det hade inte varit lätt den dagen allt upphörde. En dag öppnades plötsligt inte dörren och inget skratt kom in för att fylla på matskålarna eller jaga dem med sina händer, rulla bollar över marken eller låta fjädervippor dansa framför dem. Inte heller fick de komma ut och gnaga på sofforna eller rida på hennes axlar. Första dygnet var avsaknaden efter henne mest irriterande men efter ett par dagar började hungern riva.

Det var tur för dem att de inte var några vanligt behandlade råttor, ur en rejäl galelrbur hade de aldrig tagit sig ut men nu kunde de med gemensamma krafter gnaga sig igenom den gamla och lätt skrangliga dörren ut till lägenheten. Hon med två ben hade självklart tänkt fixa den, men som tur var hade hon aldrig hunnit det. Men allt det där förstod han aldrig.

Väl ute ur rummet var maten inget problem, överallt tycktes det finnas mat, i skåpen, under vasken och till och med på bordet. En del av maten hade börjat lukta skummt så den smakade de aldrig av men det andra slukades snabbt. Lite väl snabbt.

Efter några veckor började både hungern och saknaden efter skrattet få dem galna, flocken hade just börjat överge lägenheten och drömmen om att skrattet skulle återvända då ytterdörren äntligen öppnades. Men det var inte hon, det skulle aldrig mer bli hon.

En efter en placerades de ut, ingen visste något, ingen var ond, alla var bara allt för ovetande. Men det var inte alla som fick något hem, när 17hanar söker hem är det kanske inte så konstigt om 12 av dem hamnar krossade i någon somtunna någonstans. När bara fem av tolv överlever-

frågan är, vem hade tur?

Förlåt för lång!

#30 jisses vad bra skrivet.. blev faktiskt lite rörd..

#30 Oj, vad bra skrivet!! Något för "Husråttan" kanske??

Nog knep det i hjärtat alltid!

#32 o 33 Tack så jättemycket! Blir jätteglad :)

Okej, nu har jag glömt denna tävlingen två gånger.. *skäms*
Ni har tills imorgon på er sen lägger jag upp en omröstning. Det är fyra bidrag än så länge.

Kom igen ett sista knyck! =)

Haha, jag funderade så sent som igår på att putta upp denna tråden ^^ :P

haha, absinthe då! :P

Hur går det med omröstningen?

Den kommer idag, ska bara på ett möte nu på förmiddagen.. =)

Jag hann inte igår var med min mormor på sjukhuset så hoppas ni har överseende med förseningen denna gången.. ^^,

#39 du är förlåten.. :)