jag hade en råtta som var så, det visade sig att hon både såg och hörde väldigt dåligt.
Och hon försökte alltid skydda den ena av dom två andra.
När jag senare vaktade min kompis råtta när hon skulle bort, så trivdes smulan ( råttan som var så som din är.) jätte bra ihop med Tess, och när dom var i samma bur fick man gärna lyfta upp och röra henne i buren.
och fram tills hon dog var hon jättemysig.
Och eftersom att min kompis ena råtta hade dött och hon bara hade ne kvar fick hon självklart köpa smulan
Jag vet inte hur det blev att hon blev så efter att hon hade mött tess.
men det kan ta riktigt lång tid för en råtta att börja lite på ägaren, det beror mycket på råttan.
är hon köpt på djuraffär? för då kan hon vara rädd och oräker från början vilket gör det svårare.
men ge det tålamod, och om det verkligen inte går, så kan det vara att hon har ont någonstanns.

jag är inte precis bäst på råttor men, ja

SJälvklart tycker jag att du inte ska ge upp ännu.

Har du kollat upp hennes syn och allt är bra med henne hos en vetrinär?

Om hon går bra i flocken och inte verkar avundsjuk så kanske hon bara är en av de råttor som helt enkelt inte gillar att bli kelad med eller lyft.

Jag vet inte riktigt vad ajg ska ge dej för råd här, men det är lite olika hur man presenterar handen för råttan när man ska lyfta dem, om de ätit och är lugna innan eller när man pysslar med dem…rätta mej gärna om jag har fel här.

Låt tiden ha sin gång och försök pyssla lite men inte för mycket så hon får vara ifred imellanåt.

Kram /fuzzy

Ont har hon nog inte och så fort hon ser en så sticker hon iväg och gömmer sig….

ja hon är köpt i Kista, Stockholm, på arken…..redan då var hon ohanterbar och vi fick sätta in lådan i buren så att hon själv fick gå in, hon gick inte alls att få tag i men dum som jag var så tänkte jag att det skulle gå över och att hon säkert bara var stressad pga. flytten till djuraffären. så något måste vara fel med henne, psykiskt, för jag har aldrig träffat en råtta som har varit så himla osocial….känns verkligen trist och jag vet inte om det bästa är att låta henne vara kvar med den ev. stress hon känner och fortsätta försöka eller att låta henne somna in. Jag känner mig ganska förvirrad och visst trivs hon bra med sina burkompisar men samtidigt vill ju jag som ägare också kunna iaf lyfta upp henne utan att hon ska få panik :/

som det ser ut nu måste jag ofta hålla fast henne i svansen när jag måste flytta på henne och det tycker jag inte är ok vanligtvis iaf men med henne har man liksom inget val…

Nejnej lyft henne inte i svansen :( svansen är en förlängning på ryggraden och det gör ont åt råttan att bli upplyfta så!

Om du är rädd för att bli biten och måste lyfta upp henne, använd handskar.

#4 jo jag vet att man inte ska lyfta i svansen, men det går inte att hålla i henne med handskar ens. Jag bryr mig inte om jag blir biten men hon får verkligen panik om man håller runt om henne och man hinner oftast inte få nåt grepp om henne…

enda gången det går att ta upp henne "normalt" är om hon ligger och sover och inte hinner reagera på att jag ska ta upp henne. men när hon väl inser det så får hon panik….

suck, detta känns inte alls kul =/

Vet hur det är, har en råtta själv som är livrädd för händer men fungerar perfekt med flocken.

Jag valde att låta henne stanna kvar och hantera henne så lite som möjligt, det fungerar även om man ibland måste ta henne och då skriker hon rakt ut för att sedan sprattla och ha sig. Jag vill inte att dagen ska komma när hon blir sjuk och ska till veterinär.

Jag personligen skulle inte avliva en råtta för att den inte går att hantera, om den inte sitter i ett hörn och skakar hela tiden och man verkligen ser att den inte mår bra. Men fungerar hon med de andra tycker jag att du ska behålla henne :)

usch när jag läste det lät det nästan precis som min ena råtta (Blanca) förutom skrikandet.. men hon gömmer sig så fort jag ens rör mig, tar tag av alla krafter i burgallret å hon kollar på mig som om jag när om helst ska attackera henne.. hon ser livrädd ut. Jag har sj funderat på att avliva henne men hon är ju bara 6 månader nu så ja tänkte att det enklaste är att försöka hjälpa henne att få förtroende :) nu har jag kommit på ett jätte bra sätt som jag inte riktigt tänkt på ha alla råttor ute samtidigt xD

Det är EXAKT som mina tre råtthanar. jag vet inte vad jag ska göra :S Mina två råtthonor har jag hafft sedan dem va små och är underbara. Men råtthanarna köpte jag stora och när jag fick hem dem blev jag besviken. Vildråttor helt enkelt. Det är förra ägarna som inte tagit hand om dem…

Dem från affärer ska man aldrig köpa! det gjorde inte jag. och ändå blev det så :S

Jag ids inte läsa riktigt allt som alla har skrivit, jag vet redan vad jag skulle ha gjort. I mina ögon finns det inget annat alternativ än avlivning, för råttans eget bästa.

En sällskapsråtta ska gå ihop med med både flockmedlemmar och människa, ingen tvekan om saken. Man kan inte ha en råtta som är fullständigt skräckslagen för att bli ihållen, det fungerar inte. Och nej, det är absolut inte nyttigt för ett djur att stressa på det där viset. Sådana djur dör ofta för tidigt av att hjärtat inte orkar mer. Jag har bland annat för flera år sedan haft en råtthona som var hyfsat gosig i handen, men fruktansvärt lättskrämd. Om en sked skramlade i en tallrik så var hon livrädd för bestick och porslin i flera veckor. Jag fann henne död i buren en morgon när hon bara var knappt 1½ år gammal.
Jag köpte även därikring samma tid fyra väldigt räddlivade systrar, fem veckor gamla, av en privatperson i Umeå. Vackra som attan, och jag tänkte som du, att alla råttor går att få tama. Fortfarande ett år senare var de fullständigt skräckslagna, och det var aldrig särskilt roligt att ha dem ute eftersom de var nästintill omöjliga att fånga in. Som tur var hade jag andra gosbollar - just då hade jag väl kring 14 råttor, och de fyra honorna var helt perfekta i flock, men det går inte att ha sällskapsdjur som inte trivs hos människor. Där och då valde jag att göra vad jag borde ha gjort långt tidigare, framförallt för deras skull, och lät avliva dem.

Det finns tusentals råttor som bara tigger efter kärlek och uppmärksamhet, men som måste avlivas för att ingen vill ha dem. Det är alltför många som sitter med bitiga eller skräckslagna, otama råttor som inte passar som husdjur. Råttor som bara hatar att ens se dig, är ingenting som ska behöva leva i fångenskap, och eftersom man inte ska släppa ut djur vind för våg, så är avlivning alternativet. Det är inget farligt i att dö, det ska vi alla göra någon dag. Det som kan vara smärtsamt och jobbigt är att leva, och att låta en råtta leva i ständigt skräck och stress, är i mina ögon inget bra alternativ ur djurets synpunkt.
Man ska inte behöva jaga runt efter sina råttor, och sedan höra dem skrika när man tar i dem. De ska rusa upp i händerna, pussas, knastra och ploppa med ögonen. Då vet man att man har glada, trevliga och välmående djur.

I mina ögon så skulle du göra det bästa, både för dig och framförallt din råtta, i att avliva henne. Tråkigt med sant. Vissa råttor fungerar inte hos människor, och då ska de heller inte behöva leva med oss, precis som de inte behöver leva med andra råttor ifall man har lyckats träffa på en utpräglad ensamråtta som inte tål andra artfränder. Att tvinga sig på djur som avskyr det mer än något annat, från dag 1 tills den dag de dör, är i mina ögon jämförbart med djurplågeri. Det är bara det att plågan inte sitter på kroppen utan inuti.

Mvh,
Moa

Hur avlivar man råttor? Hur gör dem/man?

Många brukar ta illa upp av att läsa om avlivningsmetoder, så jag vet inte om jag bör beskriva det.
Har man aldrig avlivat hemma tidigare så ska man heller inte göra det utan att ha observerat någon erfaren uföra det, så länge det nu inte är akut. Man ska inte chansa. Ofta känner man någon som känner någon som kan avliva hemma om man inte vill eller har möjlighet att gå till veterinär.

#9 tack så mycket för ditt svar!

jag börjar fundera på att avliva henne, hon mår ju inte bra. jag lät avliva min kanin för ett litet tag sen för att hon tappade livsglädjen helt efter att alla hennes kompisar hade dött, gick itne att sätta henne i en hage utan att hon direkt började leta efter en väg ut. det var det svåraste beslutet jag någonsin tagit men jag vet att det var det rätta. samma sak känner jag nu med min galna råtta, Tekla som hon heter. ett djur som är sådär osocialt kan inte må bra rent psykiskt. ändå känns det svårt att ta beslutet, men jag tror att det är det enda rätta att låta henne somna in…

#11

Jag tänkte bara… jag vill avliva dem för jag vill inte att dewm ska lida. Det är svårt att ge så myckewt tid till dem. Jag har två andra som jag umgås med dagarna endaa.. Min kompis beskrev en metod som jag inte kommer klara av……..

Jag tycker det är dumt att avliva, men det är bara min åsikt.

om du i vilket fall ska göra det så låt en veterinär göra det eller nån som gjort det tidigare. Det kan gå fruktansvärt fel om man ska knäcka nacken på dem, eftersom många velar just i den stunden som man ska knycka. Kul att ha en halvdöd råtta i handen.

ursäkta att jag är rättfram, tycker att man inte ska försöka förfina nåt som inte är fint.

#14

Min kompis avlivar dem med att gasa ihjäl dem. Då somnar dem bara in och vaknar inte mer..

Jag tycker inte man ska låta råttor lida!

Om du nu väljer att låta avliva henne så kan du gå till vetrinären och be att hon får somna in med en spruta, då somnar hon bara in och lider inte, ingen risk heller att hon vaknar upp eller fortsätter leva efter det.

bara ett förslag. vi tänker iaf på henne <3