Beror alldeles på om de drabbas av sjukdomar, hur de är avlade mm.

Men man brukar räkna på att råttor blir runt 2-3 år, men det är inte ovanligt att de dör innan 2 års ålder av sjukdom tex heller.

5 år är det mycket sällan råttor blir, den råtta som levt längts blev 7 år, den finns med i guiness rekordbok. En labbråtta var det. Jag har personligen lite svårt att tro på när en del säger att deras råttor blev 6-7 år, visst är det möjligt, men knappast troligt.

#1 Mm, mina råttor tror jag knappast att det är speciellt genomtänkt avel på. Har träffat alla föräldrar till dem men ingenting längre bak än så. Sedan har jag själv redan varit med om en tumör (som gick alldeles utmärkt att operera bort som tur var) och vet att syskon/föräldrar till dem även fått tumörer. Både i tidiga och senare år. Vad är det för sjukdomar som är vanliga att de går bort i? Vet du det? Vet ju att tumörer är vanligt och de slutar ju med antingen operation men även med avlivning ibland. Sedan finns ju mycoplasma, som jag har förstått det kan den sjukdomen skada råttan såpass mycket att den tillslut måste avlivas? Eller är jag helt ute och cyklar? Finns det något mer som är vanlig dödsorsak i sjukdomsväg?

Jo jag tycker också 7 år låter lite otroligt…

1-3 år är vanligast men jag är lite orolig för min lilla prinsessa sessan som kommer från djuraffär och är 1 år och nästan 4 månader så hon har förhoppningsvis ett halvår kvar…

Så som med människor kan råttor få sjukdomar som är releterade med åldern som inte går att göra så mycket åt. I flera fall kan mycoplasma skynda på åldrandet och tidpunkten för döden då äldre råttor kan få sitt immunförsvar försvagat. Hjärtat kan ta lite stryk med åldern, de kan få slaganfall och bli väldigt dåliga för att inte kunna återhämta sig och avlivning är enda alternativet. På honor kan det som du påpekar vara juvertumörer som förkortar livslängden då det kan vara vanskligt at operera äldre råttor. Bakbenen på hannar kan bli mer eller mindre förlamade vilket gör att de inte kan röra på sig lika mycket och då äter de sämre, tappar muskler osv. för att sedemera bli helt obrukbara.(har hört om någon hona som har blivit slö i bakbenen men inte varit med om det själv..)

Men varför ta ut något i förskott? Det är nog dumt att spekulera vad ens råtta kan drabbas av när de blir gamla.. En del kan helt enkelt bli gamla och inte få någon sjukdom utan "tynar" bort pga åldern eller somnar in en natt. De behöver inte dö av något mer än ålder..

Njut av råttorna istället för att oroa sig för vad de kan drabbas av längre fram i tiden. Ta det då.

#4 Jo, jag vet att jag inte borde oroa mig. Det tar ju bort så mycket av glädjen de ger. Men har så svårt att släppa det och vill känna igen eventuella tecken på behandlingsbara sjukdomar så tidigt som möjligt eftersom de börjar bli gamla och antar att de då lättare tar stryk av även de sjukdomar som går att behandla.

Jag vet att jag är lite överdrivet nojjig, men de är verkligen mina allt just nu och är så rädd att förlora dem snart. Det skulle nog vara min värsta mardröm.

#2 Egenligen så kan den minsta löjligaste virus eller bakterieinfektion vara livsfarligt när råttan blir lite äldre och immunförsvaret försämras. Men tecken du kan kika efter är ju bakbenssvaghet tex, det brukar visa att något kan vara på gång. Mycket porfyri runt nos och ögon, rossel, matthet, ful päls, minskad matlust mm visar oxå att något är fel.

Vikten är nog nåt som är bra att titta på. Många råttor är tyvärr väldigt överviktiga och det är inte bra för dem på många sätt. Bl.a. försämras immunförsvaret vilket kan ge mycoplasman en chans att förstöra mer.

Annars är det nog inte så mycket att göra. Håll dem i bra form, lek och var glad och gosa massor. :) Gos är livsbejakande. =)

Mina råttor har blivit mellan 1 och 2,5 år ungefär men det vanligaste har varit ca 2 år eller några månader yngre..

Just nu har jag en som fyller 2 i sommar, hon ser ut som en gammal sliten teddybjörn och rosslar, men annars är hon glad och äter, sover lite mer än innan.

Dom andra två är ungefär 1 år och får förhoppningsvis vara kvar ett tag till, problemet är bara att den ena för tillfället har ont i son fot och även hon rosslar ibland. Hoppas bara att hon klarar sig länge till för den sista jag har som är en omplacering har bott ensam tidigare och jag vill helst inte att hon ska behöva göra det igen, inte så länge iaf.. Har nämligen beslutat mig för att det inte blir några fler råttor sen, iaf inte på ett tag.

Jag tycker det är hemskt när våra älsklingar inte blir så gamla.. Helst av allt skulle de få leva i en evighet, men jag brukar se på det som så att deras korta livslängd möjliggör det att man kan ha fler råttor som alla blir speciella i ens liv. Tex en hund kan ju lätt leva till 15 år, och det är en väldigt lång tid. Efter att ens vän efter så många år går bort kan det kännas som att man inte vill ta någon ny hund, det känns som att man sviker sin vän genom att fästa sig vid en ny..
Såklart fäster man sig något enormt vid varje råtta man har, men endå är det lättare att skaffa nya, och då har man ju många underbara individer.

Hoppas nån förstår hur jag tänker, det brukar trösta mig iaf.. Jag har två honor som har varit med mig i snart 1½ år, och visst börjar jag oroa mig för när deras tid är kommen, men jag har mina underbara bebisar och många andra råttor som jag vet kommer trösta mig och göra mig glad när tanterna går bort..

Det jag tycker är mest tragiskt är ju att råttor ofta dör av "sjukdomar" snarare än av "hög ålder" om ni förstår vda jag menar. Det är en sak att de blir gamla och dör, det hör ju livet till, men när det avlas på utseende i stället för hälsa så blir jag så arg… vad är framtiden? En jättevacker råtta som lever i tre månader?? :( Nej… nu blev jag ju deppig…

Har tänkt på deras vikt ett bra tag nu, har funderat och funderat. Men kommer inte på hur jag ska få dem att gå ner i vikt! Försöker se till att de rör på sig, men de är ju inte alltid så villiga att springa runt och busa längre. Ger dom inget godis om det inte skulle vara nyttigt. Dragit ner på saker som pasta, ris och potatis som innehåller mycket kolhydrater. Men än har jag inte märkt någon viktskillnad. Kan iofs bero på att jag ser dem varje dag. Har iaf börjat väga dem varje vecka nu så man kanske kan se det lite lättare. Började förra veckan så därför jag inte vet än, men snart dags för nästa vägning :)

Någon här kanske har någon bra tips på hur jag kan hjälpa dem att gå ner lite i vikt? :)

#10 fast riktigt så illa är det väl oftast inte? Hoppas jag iaf.

#12 tillräckligt nära för min smak… När uppfödare premierar utseende framför hälsa, linjeavlar etc. då förstörs genpolen. Tyvärr. Bara att se hur det är för hundar.

De flesta råttor verkar ju dö av tumörer, tyvärr. Eller så är det jag som bleknar så fort jag hör ordet tumör. Kan ju vara det.

Jag har haft flera som har dött av ålder.. Inte någon som dött pga tumör men däremot har jag fått ta bort ett fåtal råttor när deras tumör blivit för stor och de har inte varit i skick för operation. Jag opererar bort tumörer på mina råttor allt som oftast men i vissa fall där de är äldre och har nedsatt lungfunktion går det inte att operera.

Det har funnits flera stycken som har blivit två år och nio månader hos mig, några som har blivit närmare tre och någon som blev tre. Vid dessa åldrar är det åldern som de har dött av och/eller någon följdsjukdom som ålder kan ge men de har somnat in under lugn och ro. Någon har jag fått avliva för att den var alldeles skrupplig i bakbenen.

Ja en 3-årig råtta låter alldeles underbart! =) Tyvärr tycker jag inte att man hör om sådana alldeles för ofta. :S Eller så är det så att de som skriver om sina råttor som dött skriver oftast om just de råttor som dött i förtid. Vilket ju är naturligt såklart… hmm… jag vet inte, men jag hoppas mina tösisar blir 3½ eller nåt. :P