nej du är inte den ända som tänkt på det, har tänkt likadant många gånger elle riaf korsa våra tamisar med vildingar

Kan typ ingenting om det här, men det jag läsaer verkar ändå teoretiskt vettigt. Sen om det är genomförbart i dagens samhälle är ju en annan sak.

Låter ju faktiskt inte helt dummt tycker jag.. Och så omöjligt är det väll ämdå inte (om man nu vill gör detta). Burar kan man ställa ut vid ladugårdar och jag tror nog att man snart får en råtta i buren. Man kanske får in ett par hanar och så tar man den som ser bäst ut och korsar med en hona som har ytterst gott temprament och sedan så ta vi de allra snällaste från denna kull och tar vidare?

Lycka till med att fånga in en vild halvvuxen/vuxen råtta och få den tam och  para den med en av våra tama råttor.There will be blood..

Ska man ens fundera tanken så ska man ta in bäbisar, gärna under 2 veckor, om man ska kunna socialisera dem, ytterst viktigt om de är honor, för annars kommer det antagligen bli mycket svårt att socialisera den intagna honans ungar. Ungarna gör ju som mamman gör menar jag..

Jag skulle då i.af föreslå att fånga in en hane som man inte behöver socialisera utan efter parning ev släppa ut igen. Eller så tänker jag i.af o.O Spekulerar lite bara xD

#5 risken med det är ju att han bär på nåt som han kan föra över till honan.

#4 jo, ungarna tar ju efter mamman, men man kan ju leta där man vet att det finns ungar och ta in honor från den kull man hittar. Om inte jag är helt ute och cyklar så tror jag att råttor i det vilda är ganska fega och hellre flyr än försvarar ungarna. Ungar går ju att göra nya. Brutalt men sant

Har man sedan avlat ett par gånger på dessa ungar så får man ju alltmer tama ungar per kull/generation. Hörde nånstans att det räcker med tre generationer för att få helt tama djur, vet inet om det stämmer men det är ganska bra odds.

#6 Lyckas du få en råttmamma att springa så gör du det bra.. Synnerligen när de oftast har ungarna långt ner i backen och du måste ner med handen o gräva efter dem. Isåfall ska du överraska henne på ute på backen och hindra henne från att springa ner i boet om du ska ha en bra chans. Dessutom så ska man isåfall ta alla ungar, inte lämna ett par stycken ufifall mamman inte kommer tillbaka eller nått annat djur kommer dit före.+ att du då har en bättre översikt över hur ungarna blir.

Jag tror inte att det räcker med bara 3 generationer faktikst, du får räkna med bakslag. För att få fram en hel kull med stabila ungar med bra temperament, så gäller det att de tama djuren oxå har ett extraordinärt temperament.

När det gäller att ta in hanar för avel o sen släppa ut så är det riskabelt då jag anser att djuren ska avmaskas,lusbehandlas, tas blodprov på och sitta i karantän innan de ens får komma i närheten av nån tamråtta. Och det finns risk för att en vuxen hane inte uppskattar att någon handskas med honom=blod och att han kanske inte uppskattar honan heller.

#6 helt sant

men man kan säkert hitta ungar i ladugårdar och stall som inte är nedgrävda. Kanske under hus eller nåt. Sedan får man väl se till att har ordentlig skyddutrustning om mamman är av det aggressiva slaget.

Det där med tre generationer är något jag hört i samband med djurparker ädr ungarna är handuppfödda från början i tre generationer, det gör man nog inte med 15 råttungar så det får nog förlängas med ett par generationer.

det finns dem råttor som blivit parade med vildråttor, men ungarna har vart väldigt nerviga osv om jag inte fattade det fel.

#8 Ah okej, ja jag tror att de blir svårt att handmata upp så pass många en vild råtta får ju runt 5-10 ungar kanske, dessutom så när de stödmatar ungar på zoo så tar de ju oftast ungarna när de är nyfödda om mamman stöter bort ungen eller nått. En unge kan du nog ganska lätt få tam, men de beror ju sen på vad den har bakom sig oxå och om den är lämpad för avel.

#10 exakt, men jag tror det är absolut enklast att fånga in ett par vuxna djur och utifrån dem välja ut vilka som ska gå vidare i avel. Enklast är väl om man hittar djur som lever bland människor så de är lite van oss iaf. Och sedan arbetar man vidare med de ungarna. Då vt man ja bättre redan från början vad man har.

Tanken är god.

Teoretiskt sett inte omöjligt, men praktiskt däremot…..

Jag har svårt att tro att det skulle vara värt det, frågan är hur många råttor man hittar som är "avelsmaterial"…. Då vilda djur är ja vilda… och beter sej som vilda m.m. vilket gör dom väldigt svåra att hantera och iomed det ta alla prover på m.m… frågan är om det överhuvudtaget skulle vara humant att fånga in en sådan råtta och hålla i en bur för att värdera om den skulle gå att ha till avel m.m…

men som du skriver är det ju såklart lättare att ta ungar, men även dom är ju långt ifrån lugna och fina som våra tamråttor är…

stött på ex antal råttor i ladugårdar, stall m.m och absolut inget jag ens vill komma i närheten av! dom är riktigt otäcka! där är nästan upp på en stol och ställa sej och skrika!! hahahha

Att ta in vuxna djur anser jag vara en omöjlighet mer eller mindre.. De kan man inte bedöma då de antagligen aldrig kommer att vara hanterbara, och jag skulle inte lita på att de inte biter ihjäl tamråttorna vi vill para dem med. Ungar under 2 veckor, och hela kullar är nog det bästa och absolut enklaste.

Men om man fångar in vuxna djur, låter dessa få ungar, utan att värdera dem på något närmare sätt, sedan släpper man ut mamman när ungarna är 4-5 veckor, och så jobbar man vidare med ungarna - ser vilka av dessa som kan fungera som avelsmaterial. Avlar vidare på dessa av dem som är "värdiga" och sparar resten för betendestudie - med nattkamera om så måste. Sedan fortsätter man avla på de mer lugna och trevliga råttorna i kullarna. Ja det kommer att bli blodvite men råttor kan inte sprida sjukdomar genom blod och har man tagit stelkrampsprutan så är det väl lungt. Ja, det skulle bli svårt men man behöver inte behålla djur som inte är födda i fångenskap och så siktar man in sig på de djur som går att hantera. Det kan ta en generation - det kan ta tio men det kan vara värt det i slutändan. Notera att det bara rör vilda råttor i ovanstående och ingen inblandning av tamråttor.

En grej jag kom på när jag sitter och skriver är ju om man skulle använda en tamråtta som surrogatmamma åt vilda ungar. Man tar dem från mamman vid nån dags - nån veckas ålder och ger dem till en hona som nyligen har haft eller som har ungar eller om hon till och med har förlorat sina. Då kommer ju ungarna att präglas mer på tamråttor. Kanske hon kan axeptera ungarna sina egna fast hon inte har egna.

#14 hur ska du veta att dom unagrna då inte bär på någon smitta eller sjukdom som du får på din tama råtta som är surrogatmamma i det fallet?

även om det "bara" handlar om loppor så kan det vara förödande om det kommer in till tamråttorna….

Man tar in båda föräldrarna, behandlar dessa mot överförbara sjukdomar, vilka det då är, dessa skaffar ungar i fångenskap, ungarna får flytta till en surrogatmamma i form av en tamråtthona. Oddsen att ungarna skulle bära på några sjukdomar även om föräldrarna är obehandlade är ganska små.

annars får man väl hoppa surrogatidén helt om den anses omöjlig

#14 Är de 4-5 veckor är de på tok för gamla, de har redan lärt sig alldeles för mycket av mamman. Dessutom är det inte säkert att råttmamman inte äter upp ungarna eller liknande pga stressen över människor och att sitta instängd i en bur.

Surrogatmamma kan fungera om ungarna är väldigt små, men de är inte nån säker ide då inte alla råttmammor accepterar nya ungar. Desssutom så om mamman bär på sjukdom, så bär ungarna på den oxå många gånger.