Ne gud vad hemskt D':

Neej,! vad hemskt!,

tittade över de andra råttorna för att kunna få en idé om vem boven var och min kastrerade nakna hane var väldigt blodig på framkroppen…. min sambo avlivade honom ögonblickligen, jävla psykopatråtta!!!!!!!!

sambon berättade oxå att just den råttan stökat runt mycket sent på kvällen, men ointresserad som han är av dom så har han inte kollat vad de pysslat med. hade inte jag suttit barnvakt hela kvällen hade jag kunnat förhindra det! *gråter*

Avlivade honom ögonblickligen? Jag hoppas du menar att han tog med honom till veterinär och tog bort honom.

Sen vet jag inte om jag skulle kalla råttan psykopat, om du satte in bebisarna i de andra råttornas allra innersta revir utan introduktion? Det borde ju kunna trigga knäppa beteenden, men jag tycker inte att det är oförklarligt. Och du kan inte vara säker på att det var han heller bara för att han var blodig, han kan ju ha plockat med de stackars döda bebisarna, eller ätit av dem fast någon annan dödade dem? Förövaren kan ha putsat sig bättre än honom.

Borttaget av staff pga påhopp.

//G

Ladyinred: beklagar, det måste kännas jättehemskt för dig.

Sandra-L: otroligt taskigt och orättvist skrivet!

sandra-L det tröstar säkert det du skrev..

Varför är det orättvisst och taskigt skrivet?
Det är ju precis den rätta sanningen..

Fattar ärligt talat inte hur man tänker när man gör så!
Jag fattar inte..

som om jag inte redan vet att det var mitt fel!

hade jag åt minstonde varit hemma senare på kvällen hade jag kunnat förhindra det åt minstonde men en vän behövde akut barnvakt då henne hund behövde åka akut till veterinär så jag ställde upp.

jag vet att jag handlade fel, jag behöver inte få det upptryckt i ansiktet!!!!!! hade det inte varit för mig så hade de levt nu….

det var kanske dumt att berätta om misstag här. just nu pallar jag inte kritik från andra för jag anklagar mig själv så det räcker.

#7 Det var knappast menat som tröst, snarare som ett wake up-call.

Uppenbarligen så klandade du inte dig själv när du lät en helt oskyldig råtta ta straffet!

Ursäkta att jag uttrycker mig så hårt,men jag tycker det du gjort är förjäkligt….så du förtjänar att få höra det.

Undrar bara…Hur hade ni ihjäl den oskyldiga råttan?Förhoppningsvis behövde den inte lida.

min sambo kan avliva, han köper råttor från en ormmatsuppfödare som inte kan det. hur han går tillväga behöver jag inte skriva ut här…

denna råtta har jag haft problem med förr. det är darför han kastrerades och jag trodde att han hade blivit stabil efter det. men jag misstog mig där.

jag ger upp min uppfödning nu. jag kan tydligen inte tillräckligt endå!

:(

Eftersom att hon vet att det hon gjorde var fel och står för det, så tycker jag verkligen inte att ni behöver trycka ner henne så mycket mer. Visst, det är förjävligt. Men hon är inte värd att ni sitter och hackar på henne som en liten hack-kyckling.

Räcker det inte med att hennes små bebbar har blivit brutalt slaktade och hon har otroligt dåligt samvete över det?
Nej ni ska fortsätta och få henne att må sämre.

Det är inte speciellt snällt. Även jag tycker att hon gjorde fel, men det är mänskigt att göra fel. Det kan hända den bästa.

12# han gedde väll den inte till nån som tänker ha den som ormmat??

bra skrivet mrPaws!:)

#17 Bra och bra, jag skrev bara det jag tycker och känner.

När ens ungar dör vilken andledning det en månne vara… så mår man skunk

nej den är avlivad så att den dog ögonblickligen här hemma.

bilden av kadaverhögen har etsat sig fast på näthinnan. varje gång jag blundar ser jag dom igen. mina små bebisar….

jag gråter hejdlöst hela tiden, vet inte varför jag sitter kvar här. det känns ju inte lättare av det precis.

o nåt stöd får jag inte av min sambo, han bara rycker på axlarna och tycker jag jag kan väl ta en till…

det kan jag inte alls. som jag känner nu så kommer jag aldrig ta nån mer kull. jag trodde att jag hade tillräcklig baskunskap för det här. jag gjorde verkligen det. så fel jag hade….

Ladyinred, jag tycker inte att du ska ge upp. Det här kanske var ett riktigt hårt slag i magen på dig. Det är alltid hemskt att förora sina djur, på det ena eller det andra sättet. Jag förstår att det var hemskt att se dina små krabater på det viset. Hänt är hänt, det finns inget som kan ändra på det. Så du borde tänka positivt, du har ju alla dina andra råttor kvar som du älskar.

Jag tycker inte att du ska ge upp. Det känns jobbigt nu för dig, men jag tror att du kan mer än vad många andra kan här inne på iFokus om råttor. Nu menar jag inte att jag sitter och trycker på dig att du ska fortsätta som uppfödare om du inte vill. Jag tycker bara inte att du ska sluta med nånting som du verkligen tycker är roligt eller rent ut sagt underbart. Att få se små korvar växa upp.

Jag tror att du kan.

#22 håller fullständigt med dig!

#22 det där värmde jätte mycket :) tack, du e snäll du.

#5 Allamej säger tänk om tänk rätt!

Gud vad tråkigt. Beklagar. :'( det var inte ditt fel!

Får jag sno tråden lite med en fråga.. ? Radera inlägget annars.
För inte så länge sen hände en sak. Jag släppte ut min hamster och kollade så råttorna var i buren. Alla sov i hängmattan. Buren är stängd. Jag gick ner å dushcade, kommer tillbaka efter 15-20 min, letar efter hamstern som är ihjälbiten bakom sägen.. snyft.
Halvt uppäten. Det som inte fick hända. Trodde aldrig en råtta skulle göra så. Vet vem boven va då hon låg nöjd i en låda nära henne..  (hon hade alltså öppnat burgallret och hoppat ut) de andra var kvar i buren å sov.

Är detta normalt? Skulle ni låta råttan leva vidare?

Hon lever nu och mår bra. Hon är supersnäll mot sina två systrar och människor, men hugger på andra råttor, en gång så klon försvann på en 5-månaders bebis.  Vågar varken skaffa fler råttor, möss, hamstrar eller liknande när jag har dessa dominanta tjejer.

26# Har varit med om samma sak, fast att en råtta bröt sig in i hamsterburen.
Man kan aldrig lita på att en råtta inte ska göra nåt sånt, det ligger i deras instinkter. Att skaffa möss eller hamster kan du nog göra ändå, eftersom dom ändå inte ska (läs bör) träffa råttorna.

Jag skriver nu medans jag fortfarande har ström… jag vet dock inte hur länge jag har det men men

Det är rent ut sagt fruktansvärt det som har hänt. Ingen förtjänar att få se sina älskade bebisar slaktade av en flock man litar på.

Man ska inte sätta in så små bebisar till en flock men tror ni inte att Ladyinred vet det nu? Det visste hon innan ni ens skrev det.

Men någonstans hade jag hoppats på att ni skulle visa att ni har ett hjärta… Det var antagligen för mycket begärt av vissa här…

Ingen ska behöva se det som hon har fått se…

Visa nån sorts medkänsla för den som på plågsammast möjliga sätt har fått lära sig något.

Tänk på tonen.

Jag håller med #28.

Det som Ladyinred har gått igenom är hemskt, och ingen ska behöva gå igenom nåt sånt. Hon har antaligen lärt sig nu att man inte ska lägga in så små bebisar med andra, det ligger i deras natur att döda. Men, även om hon inte visste det, och även om det var hemskt att det måste gå på det viset, tycker jag det är helt onödigt att ni trampar ner på henne och gör saken värre.

Skulle ni ha sett era älskade små bebisar ligga slaktade i buren följande dag tror jag inte att ni skulle vilja att ett helt gäng skriker på er. Så tänk efter innan ni skriver.

Och även om man är uppfödare betyder det inte att man är allvetare (det är ingen), man lär så länge man lever.

Ladyinred: Jag tycker inte att du ska ge upp din uppfödning, misstag händer, och jag antar (och hoppas) att du insåg att det inte är en bra idé att lägga in så små ungar med en hel flock. Men du gjorde det ju inte på flit och därför ska du inte heller behöva ta skit. Man lär sig av sina misstag, och det är väl bra? Annars skulle vi människor aldrig lära oss något nytt. Så försök lugna ner dig och inte tänka på hur det såg ut. Försök gå vidare.

#27 Okej :/ Jo, men jag vågar inte. Jag skulle förstås inte låta de träffa råttorna medvetet. Men tänk om nåt liknande händer igen? Skulle aldrig klara av det. :(

Ush så fruktansvärt! Men nu har du lärt dig något och du lär ju aldrig göra om det.

jag har andats lite nu och tagot en promenad och rensat skallen lite. visst, jag är vid det här laget rödgråten och har lätt till tårar fortfarande. men jag ser lite mer klart över det här.

jag har gjort en jätte tabbe, nåt som inte borde få hända. förstår inte varför jag inte fattade att det kunde gå såhär. men mamman var så uttråkad och satt och sniffade i gallret hela tiden, jag fick dåligt samvete och tänkte att ungarna endå är så stora så hon inte behöver ligga hos dom hela tiden och hon får komma till sina vänner igen. jag ville bara att hon skulle få det bra.

men mina råttor är mitt liv, det är det jag brinner för och jag älskar allt som har med dom att göra. att "nöja" sig med sällskapståttor är jag nog inte beredd på att göra riktigt än. tänker ta en andninspaus i aveln tills jag bearbetat detta, men jag lägger inte ner den fullständigt, det tror jag inte att jag kan. jag kommer snart få in lite nya djur som ska utvärderas, jag får ta och koncentrera mig på det en stund. Bebisar är ju endå inte allt, avel är ju så mycket mer än det. kanske ta en stund att åter se vart jag vill komma med mitt arbete och hur jag ska komma dit…

En liten tanke nu bara. Det är inte så att mamman blivit så orolig och stressad över att flytta in i buren med alla bebisarna med andra vuxna råttor att hon själv bitit ihjäl dem i panik för att hon inte kunnat skydda dem med vad hon tyckte var inkräktare?

Beklagar hur som helst, måste vara hemskt! =(

men de är ju inte bara dödade, de är uppätna….

jo jag kanske klandrade hanen i onödan. men har varit i valet och kvalet att avliva honom länge endå. så han blev inte avlivad i onödan. mer att jag hade lätt att tro att det var han som var problemet i o med att han alltid varit det innan.

Fruktansvärt!

Men fy vad hemskt :(

Sandra-L, riktigt ruttet skrivet.

Jo men mamman kanske dödade ungarna, sen att de andra käkade dem, tänkte mest på om mamman var stresskänslig. De andra har kanske då sett dem som mat om de var döda.. men ja det är svårt att säga, man vet ju aldrig.

*tröstkram*

Hemsk sak som hänt men du är en stor erfarenhet rikare, man måste försöka se det lite positivt också i all misär. Ta tid och smält det här och hoppa på det när det känns rätt senare. =)

Fyfan vad hemskt :( Jag känner verkligen med dig!! Tycker som alla andra ovan att du bör göra det som känns bäst, men jag rekommenderar dig inte heller till att sluta! Har hängt på det här forumet ett tag (har själv inga råttor, men jag älskar dom iaf på något knasigt sätt) och du verkar kunna jättemycket! :)
Misstag händer, oavsett hur hemskt det än känns, för ingen är perfekt.
Sedan ligger det faktiskt i deras natur ju, inte så mycket mer du kan göra än att känna skuld, som är naturligt!

Många tröstkramar till dig, och jag hoppas att du inte får mer skit! Det är du värd mer än!

Stora bamsekramar till dig! Det är det du behöver nu, inget annat.

gud så hemskt:( det är klart att du inte hade förväntat dej detta, tycker att dem som hoppat på dej borde gå i den kursen jag går som heter "etik och moral!"

Men jag blev lite förvvirad, så rätta mej om jag har fel: Du satte in honan/mamman och ungarna i honflocken där det bor/bodde en kastrerad hanråtta? Och hur många bebisar var det och hur gammla??

Ladyinred: Usch så hemskt! Stackars både råttungarna och dig. :/ Jag kan bara hålla med det de flesta här redan har skrivit, att det bara är att lära sig av sina misstag och gå vidare, mycket mer än så finns det inte att göra. Jag tycker absolut inte att det är något att hoppa på dig för, du menade ju inte att det skulle bli såhär. Du ville bara dina djurs bästa, och så blev det helt fel. Ibland blir det tyvärr så. :S Det är inte normalt att dräpa såpass stora bebisar, det har jag aldrig varit med om eller hört om tidigare.

#4 Att avlivas hemma är det inga fel i, tvärtom.
**
#5** Grattis, du får första pris i empati, och dina pedagogiska egenskaper är ju fenomenala.*ironi*

#26 Det är naturligt för de flesta råttor att försöka dräpa eller skada andra djur,arter och särskilt mindre djur och fåglar, så att din råtta som rymde och dödade din hamster gjorde egentligen ingenting som var onaturligt för henne. Jag hade en råttflock som gnagde sönder hönsnätet i deras bur, bröt sig in till min favoritmus och dräpte honom. Det var några år sedan nu, men jag minns precis skräcken jag kände när jag kom hem och upptäckte att råttorna sprang lösa i mitt rum och musburen var uppbruten.

Mvh,
Moa

Klart att det är hemskt å jätte jobbigt för dej! Men jag kan inte förstå varför du satte in dem när de är så små…..å spec inte när du sen inte är hemma! Det är väldigt oansvarigt och för mej helt oacceptabelt! Så du gör helt rätt i å ta en paus från avlandet.

Sen vet man ju inte me råttorna som va med i allt, är de bra å avla på dem? de har ju lixom fått smak på en instinkt som legat lite gömd. Sånt här triggar ju.

Men ändå jag är hemskt lessen för din skull, måste varit en fruktansvärd upplevelse å finna dem så sargade :(

Va!? Nej, du skojar? :O

Stackars :( <3

jag tänker inte säga nåt igentligen.Allt är redan sagt känns det som.Men jag hoppas du inte deppar ner dig allt för mycket ladyinred se det som en lärdom.Upp i sadeln igen :)

Kram på dig.

stackare ladyinred :(

som sagt har alla redan skrivit allt, men ge inte upp :)

Jag vet att det redan är jättemånga som skrivit precis det jag tänker nu, men det skadar nog inte att du får höra det en gång till. Ingen är perfekt, ingen kan göra allt rätt hela tiden. Detta var ett misstag, ETT, som jag är helt säker på att du aldrig kommer göra om. Det är konstigt att alla reagerar så starkt på alla misstag man gör. Allt det bra hamnar i skymundan. Detta var ett misstag bland en massa bra saker! Låt det inte sänka dig. Upp i sadeln igen!

Massa tröstkramar till dig!

som läget är nu har jag inget förtroende för min flock. hur ska jag våga introducera nya djur efter det här? det är ytterligare en sak som jag behöver tänka på nu…

jag är jätte glad och tacksam över alla vänliga ord, det gör att det känns lite lättare i allt elände.

hanen är en av två nakentåttor som jag köpt av malin. den första är avlivad sen långt tillbaka då han gick bärsäkar gång i buren. han var fruktansvärd. han var på de andra hela tiden och var stel, nervig och nervöst lagd.  jag var tvungen att hålla koll på vart han fanns när jag pillade i buren. han stapplade fram på stela ben och gick mer i sidled än framåt. hade han haft päls så kan jag slå vad om att den hade varit uppburrad.

denna är brorsan som endå var lite bättre, tyvär så började han oxå att jaga mina andra råttor och detta kom smygandes. sista tiden fick vi inte sova alls för han skrek så om nätterna. har en gammal tråd om honom. hur eller hur så kastrerades han. sen satte jag in honom hos honorna då det dels är en enklare introduktion med honor samt så har de en mycket rylmigare bur. har haft hane hos honor tidigare med lyckat resultat.

Jag beklagar så mycket!
Men jag tycker inte att du ska ge upp helt… Om du känner för en paus, ta en! Men det är bra att du inte tänker ge upp… Du har gjort många BRA saker också! Fokusera på det! Tänk alla underbara råttor du har fött upp… Alla gör misstag också. Stora tröstkramar!

Oh nej vad hemsk :( Sitter fan och gråter nu.. Jag kan verkligen konsten att leva mig in i någon annans situation. Om det är bra eller dåligt vet jag dock inte..

Hemska hemska tanke.. Jag vill inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste kännas för dig :/

Massor av styrkekramar till dig!

Tycker verkligen inte du ska sluta med avel. Det är mänskligt att göra misstag, och alla bör göra det för att lära sig och få erfarenhet i livet.

*krama om*

Och Ladyinred: hoppas du vet att jag menade väl med mitt inlägg, skrev lite flummigt då jag nyss vaknat så det kanske inte framkom helt tydligt? Men iaf, visst, du gjorde ett misstag, men du lärde dig av det, och det är bra. Det betyder att du är en erfarenhet rikare.

Trots det tycker jag inte att du ska sluta med aveln, utan försök fokusera på det goda istället.. Om det känns svårt att lita på flocken, kanske du ska ta en paus, eventuellt omplacer dem du har och starta en ny, liten flock med djur du känner och kan lita på.

Hur du än väljer att göra så har du säkert märkt att du har stöd från rif. Jag säger inte att jag tycker det är okej att du satte ungarna med resten av flocken, det tycker jag inte, men som sagt, det var ett misstag. Det tycks inte alla fatta här och jag blir så lessen på människor ibland. Hur är det med empatin, folk?

#51 jag tolkar inte in negativt i det du skriver till mig. har pratat tillräckligt mycket med dej för att inte göra det :)

#52 det är bra :) hur känns det nu, inför natten? :/

Jag har oxå gjort många misstag :/.. Alla gjort minst ETT misstag i livet det finns nog INGEN människa som inte gjort det..

Alla inte bara har gjort misstag, man måste göra det :) För att utvecklas och för att bli bättre. Nu betyder det inte att man ska göra misstag med vilje men ni förstår nog.

Ja du gjorde fel men det har vi alla gjort någon gång. Ibland sådana fel att våra råttor har fått lida för , även jag har gjort det. När det händer så reagerar man , inte tänker. Jag skulle nog oxå ha avivat hanen i stundens hetta, ingen tvekan. Men gjort är gjort och du fick betala dyrt för dina misstag. Jag lider verkligen med dig och hoppas när du fått lite andrum , att du kommer må bättre. Kan inte ens förställa mig hur du känner eller vad du går igenom just nu.
Även om jag inte känner dig så tänker jag på dig och hoppas att du inte tappar sugen på råttor.
Ta hand om dig

Ladyinred: Massor med tröstkramar till dig…

Visst, det var ett misstag, men misstag gör vi ALLA!

Jag tycker verkligen inte att du ska ge upp aveln - Jag har två levande bevis här hemma som visar att du i alla fall har gjort något rätt. Dom är helt enkelt underbara. Livliga, gosiga, busiga, keliga, framåt små tokstollar. Där kan jag verkligen se att du lyckats i alla fall. Jag är jättenöjd med mina charmtroll. Hoppas du kan ta en liten tankepaus för att sedan komma igen starkare än tidigare… Jag står bakom dig i alla fall…

Kramar Sussi.

Unix och Nano skickar tröstpussar…

:( kram!

Jag är riktigt ledsen för din skull, kan tänka mig vilken chock du måste ha fått! Misstag gör vi alla, vissa av oss får lära sig den hårda vägen… ta en paus och ta nya tag sen, vore himla tråkigt om du slutade vilket jag inte tycker är nödvändigt! Vissa misstag gör man bara en gång! Sen hade jag ju önskat att du kunde få lite stöttning av din sambo…det behöver man när sånt här händer! En tröste och styrkekram får du av mig iallafall!!

alla de där starka känslorna har gått över till ett stilla vemod och djup sorg. jag sörjer inte bara mina små bebisar utan tron jag hade på mig själv. jag måste ju vara riktigt blåst som utsätter mina djur för något sånt här utan att inse vad jag håller på med förren det är på tok för sent. samtidigt så skäms jag, jag borde veta bättre. jag är impulsiv till naturen, jag går på medecin i normala fall. men inte just nu då jag försöker få barn.

men det håller inte, jag är inte mig själv längre utan har fått ta kontakt med psykiatrin igen och ska dit om en vecka för en utvärdering. mina anhöriga känner inte igen mig längre och börjar ta avstånd. visst, det är ingen ursäkt det här. och jag använder det inte som en utsäkt. jag blir bara rädd att jag gjort mina djur illa för att jag igentligen är sjuk utan att inse det. hade jag inte varit sådär impulsiv och följt varje ryck jag får (om detta nu bara var ett ryck) så hade de levt idag. det farliga är att jag inte har en sjukdomsinsikt. jag vet om det, men jag ser det inte undertiden.

när jag endå berättat så här mycket så kan jag ju berätta vad det är frågan om oxå. jag har emotionell instabil personlighetsstörning (borderline) och bipolärt syndrom (manodepressiv sjukdom).

Lady igentligen gjorde du inget fel.

Har haft honor som har fött sina ungar i sin flok, de har hjälpts åt med ungarna från dag ett.

Flera gånger har de fått det utan några som helst problem

Den hanen du beskrev hade inget bra psycke o du gjorde rätt som tog bort honnom.

Enda mistaget var möjligt vis att inte ta bort den hanen från buren alltid lätt att vara efter klok.

Har läst dina trådar o vet att du är både kunnig o omtänksam om dina djur. De kommer i första rummet för dig.

Din inpulsivitet skadar inte dina djur.

Hade själv gjort samma sak som du om inte honan redan hade varit i sin flok.

Kram på dig Lady o kämpa på se fram i mot att få läsa om din nästa fina kull med ungar.

Jag kom precis in här på denna tråden och alla gör vi misstag.

Ursäkta mig men jag är rädd för råttor och det är nog det värsta som finns, och det är pg.a alla rykten som går om råttor, de är skadedjur med mera..

Men vad jag tycker genom att läsa igenom hela tråden är att jag tycker inte att Lady gjorde något fel utan jag hade gjort detsamma.

Eller ni kanske tycker att man inte borde avliva en hane som förmodligen hade något fel som äter upp alla råttungar.
Det hade ju kunnat gå sämre och det kan ju hända mer.

Jag hade gjort detsamma, om jag nu hade velat ha råttor.
Nej tack, jag gillar mer djuren som jagar råttor.

kan tilläggas att ungarna var lite över två veckor så jag tycker fortfarande att det är magstarkt att äta upp 16 st så gamla ungar.

Menade inget illa med mitt inlägg, tyckte att du gjorde helt rätt Lady!

#64 det trodde jag inte att du gjorde heller :)

#65, menade inte att du kanske tyckte det :D Menade mer att folk kanske reagerar på det jag skrev..

Men (inte för att det ens liknar detta fallet) men när jag var liten så fick min stora fisk ungar. och jag hade dom i en skål ett tag sen lade jag i dom igen och sen var dom försvunna.
Inte för att det ens är likt ditt fall, kände bara att berätta det när jag ändå är igång, ingen annan har någonsin fått veta det :P
och sen råkade jag förgifta mina fiskar med sånt medel som gör så att akvariumet håller sig rent längre.
När det började bli smutsigt så tänkte jag ''men detta kanske gör det renare'' så jag öste ner lite sånt..
Men jag lärde mig av mitt misstag.

Men jag tycker inte du ska sluta med din uppfödning, nu har du ju ingen kannibal råtta kvar :)

djur har instingter och man vet aldrig riktig när dessa instinkter sätter in.

jag tycker inte du gjort något fel. och klandra inte dig själv för att du inte var hemma, man ska aldrig tänka "tänk om…" då blir man tokig i skallen.

"massakern" är otroligt olycklig men det var väl bara råttornas instinkter som visade sig.

till nästa bäbiskull får du ta det försiktigare, för sluta inte med din uppfödning för detta.

jag försöker alltid vända på saken och se det pesetiva, du lärde dig en del av detta.

stor KRAM

Jag håller med MrPaws det är ju jätte hemskt men det kan hända vem som helst.

Jag tycker att du ska testa en gå¨ng till men kanske när du mår bättre och nu vet du ju det här att du får väll vänta ett tag tills du släpper in dom med resten av flocken.