Många tar max 3 där också. Sedan några som tar med och några som kör på tills hanen går bort. Jag tycker det beror lite på hur hanen är och tidigare resultat blivit.
Tror max för min del har varit 4-5 kullar efter ogmios. Men annars ca 1-3.

Max tre och då ska han vara nåt utöver det vanliga. Annars är 1-2 vanligt.

Lite OT kanske, men hur många omplacerar sina hanar/honor efter att de har gjort sitt i aveln? :)

Vad jag hört så tar man runt 3 kullar, en oftast bara en eller två.

#3 De är inte många=) Har aldrig hört talas om någon som gör så!

#4 blir det inte jättemångamassor råttor hemma då? :)

Många uppfödare har hemskt många råttor, ja. Dock är det vanligt att uppfödare skaffar fodervärdar, främst till hanråttor. Alltså låter andra äga råttan men har rätten att para den med honor man själv har.

Man har många hanar
Man sätter ut i foderhem med rätten att få låna till avel
Man lånar av andra uppfödare och ägare som inte föder upp.

#5 Nja hur många är många liksom?

Jag tycker att tre kullar på en hane kan vara okej här hemma, men oftast bara två kullar.

Jag sparar alltid de äldre råttorna även om de är ur aveln bara för att ha gamlingar som tillrättavisar de yngre om hur flocken fungerar. Men skulle någon eventuellt behöva en råtta snabbt som kanske förlorat sin kompis kan jag tänka mig att placera om någon av de äldre, men oftast inte. De blir oftast väldigt kära familjemedlemmar, och de skickar man inte iväg hur som helst. =)

Sen försöker jag behålla några råttor nära mig så man kan låna in istället för att spara för många ur kullarna även om man skulle vilja spara många. =)

Så foderhem är vanligare än att omplacera råttorna? :)
Låter som en bra lösning, då vet man ju att man äger råttan, kan använda den till avel, och eventuellt hämta hem den om man plötsligt skulle behöva en i flocken eller dyl, men att någon annan tar hand om den.

Hos oss är omplacering bland det vanligaste alternativet :)

Jag har uppfödning och äger just nu 25 + . Vi räknar burar här hemma och inte antalet Behåller alltid en eller två ur varje kull som bor här livet ut. Enstaka gång har jag omplacerat en råtta men då är det speciella omständigheter. Som Absinthe säger så fäster man sig vid dom. Sen tar jag alltid tillbaka sålda ungar om den nya ägaren inte kan ha kvar den/dom. Därför blir det lätt många råttor men jag går bara hemma på dagarna så jag har all tid i världen för dom.

jo 25 råttor är rätt vanligt för en uppfödare.
jag har fått en ny kompis i västerås som är helt underbar. Jag är där 1-2 gånger i veckan på fika. Så efter ett par måns vänskap så lät jag min ena tant flytta dit. kajsa kräver en hel del som jag har svårt att ge pga iller. Hon vill inte vara inlåst någonsin. Nu får hon bo med massa roliga kompisar hos en barnfamilj som nästan alltid är hemma och då är alltid buren öppen.
Hon har även fått en annan tjej på foder av mig som jag ska ev ta en kull på. Och har två till på g som ska flytta dit ur nuvarande två kullarna. Så jag behöver inte spara själv utan kan låna in honorna ifrån henne senare om jag vill.

Sådana vänner är det toppen att ha. Jag har ett par st. Två av mina tanter, bomerang och kasava som både är runt 2 nu. De har rätt stora problem med att klättra i stora buren. De behöver många vilopauser innan de kommit upp till fågelbaden i taket. Jag är livrädd att de ska ramla och skada sig så jag tar kanske med dom till sthlm på fredag till foderhem. Men vet ännu inte om jag klarar att släppa taget. Det blir lite längre att åka för att hälsa på.

Jag har åtta vuxna, en på tre månader och en råtta på två månader hemma, jag är uppfödare.. Men mig veterligen är jag nog den uppfödare med minst råttor. Kanske därför jag har snittat en kull per år.. *ler*

Jag har mina djur som sällskapsdjur. Jag tar kullar om jag tycker djuret fyller mina krav men oftast gör de inte det och därför har jag alltid råttor i varierande åldrar. Jag skulle aldrig omplacera eller avliva en råtta av den enda anledning att den inte passar i avel, jag har skaffat och tagit dessa små liv under mina vingar och då får jag baske mig se till att de har det bra. Iden med fodervärdar för råttor är för mig obekväm. Jag kan förstå med hundar och katter då de kostar mer, tar större plats och lever längre men inte med råttor.

När man har kommit så långt att man skaffar fodervärdar åt sina råttor har man "passerat" iden och känslan av sina egna djur, att det är min avel det kommer ifrån. Jag tar kullar på mina älsklingar via deras kvaliteér och egenskaper och frågan är om man ser dem lika väl om man har de utplacerade hos andra. Även om man får jämna rapporter, har möjlighet att träffa råttan då och då är det ändock annorlunda mot att ha råttan hemma konstant hos sig själv. Då ser man nogare hur den funkar i flock, utanför buren, med andra människor och fäster sig lättare vid små, små saker som gör just den råttan speciell.

Nästa stycken kommer vara "hörsägen" då jag själv inte sett det med egna ögon men fått det berättat för mig.. I Finland har man till och med hem som tar kullar åt en uppfödare. Jag gissar på att uppfödaren självklart har komponerat ihop alltihop men om inte kullen föds hemma hos uppfödaren tycker jag man kan börja spekulera i om det verkligen skall få uppfödarnamnet på sig då. Att filosofiera om etik, moral, ide och orsak om uppfödarskap och dess djur ligger mig även nära i faten gällande dessa möjligheter. Möjligt att jag har blandat ihop något, eller mycket, men då har vi ManogMelon som kan rätta mig.

En råtta från min uppfödning blev pappa första gången för över ett år sedan, nästa kull han fick var sista mars och sedan fick han en till i början av april. Han har alltså fått tre kullar under längre tid och han var över två år de sista två kullarna. (I just detta fall kanske jag hade tvekat eller väntat med att ta en tredje kull..) Men, det jag ska komma till är att tre kullar känns som absolut max för en råtta och då ska helst hannen ha blivit pappa med månader emellan och kanske åt olika linjer. Detta för att man då får mer tid att värdera djuret och linjen han kommer ifrån, att eventuella brister kan upptäckas, att om hannen har blivit använd tre gånger och sedan dyker det upp oväntade ting kan man undvika att dubblera detta genom att använda honom i olika linjer.

Man behöver inte heller behöva använda samma hanne om man vill undvika att exakt samma gener förs vidare. Kanske har han en bror som är lika bra, ännu hellre farsan!, och kan då alternatera med dessa. Optimala åldern för att para på en hanne skulle för mig vara ungefär vid; 1,5 år 2 år och 2 år 3 månader men helst så nära 2,5 års-stecket som möjligt, om han skall få tre kullar. Nu säger jag att detta är optimalt (i min tanke) men inte ofta genomförbart.

Personligen tycker jag att, för att undvika att eventuella skitgener sprids, max 2 kullar per hane är lagom.

Dom som tar fler kullar på en och samma hane blir antagligen lika överaskad som köparna om det poppar upp mindre önskvärda kvalitéer i kullarna efter ett tag.

Men om man tar max 2, då har man bara dom kullarna att oroa sig för…