aj ajaj:( Hur gammal e den nya råttan? Kanske ett par bebisar skulle vara mindre hotfullt för honom? Eller så blir de bebisslakt :S

Ojj… har du pratat med uppfödaren? De kanske har en från samma kull som den går ihopa med? du kanske kan ha två flockar?

tyvär kan de kanske vara svårt att få hem en till från sverige?

Hmm.. Jag är öppen för alternativ. två hanflockar är inget problem, finns bur och plats. Problemet är bara att hur ska jag ha råd att skaffa fler hanar? Kanske jag kan vänta tills min hona får sin kull (borde komma om 2 veckor) o sedan prova med en hane därifrån?
Fast jag är lite rädd för att han slaktar dem :(

Nya hanen e snart 6 månader, så funderade om det kan vara trotsåldern? Eller är han bara dominant? :(

Så många frågor snurrar i mitt huvve.. vill försöka hitta en lösning, vill inte bara ge upp med svaret "ja, han e nog bara ensamråtta" eller "tyvärr, han e dominant, han bör nog avlivas". Känns lite som att man ger upp utan fight tycker jag. Dessutom anser jag att man ska kämpa med att hitta lösningar på problem när det kommer till ens djur. Man har faktiskt tagit åt sig deras liv.. Fast jag vet även var gränsen går, för mig är det när råttan blir aggressiv mot människor eller när dens beteende gör skada för den själv..

Usch :(

Har du badat dem ihop så att de luktar neutralt allihopa?

Jag har haft mardrömsflock innan och det enda sättet jag kunde få ihop nya hanar i den flocken var att skrubba buren grundligt, byta inrending helt, sen gå till en plats där ingen av råttorna varit innan så de fick träffas där efter badet.. i värsta fall var jag tvungen att ta nya råttan och kleta ner med dofter från de andra, dvs burspill för att nya hanen skulle lukta så bekant som möjligt.

Visst riskabelt men kastrera?

6 månader gammal och är så elak vid så pass unga hanar känns inte riktigt rätt faktiskt.. =/
Han kanske inte är direkt dominant, men kanske oerhört osäker? Flytten var kanske lite för mycket för killen?

Hoppas det löser sig för dig. Lycka till!

Mjaa, det känns lite som att man inte ska behöva ta till såna extrema åtgärder för att en hane ska godkänna nya flocken.. Skulle förstå ens lite om hanarna vart äldre, men mina killar e ju bara bebisar ännu, 2 o 3 månader o den nya e heller inte gammal, 6 månader tycker jag inte e gammalt. Och det e den nya som jäklas..

Måste låta edward lugna ner sig lite innan jag provar att låta dem träffa på varann igen..

Fast jag vet inte om jag vågar, vill inte bli biten igen lixom .. :/

Nej vet, man ska inte behöva ta till sånna metoder, här hemma har jag noll tolerans på sånt i flockarna just för att jag vet hur det kan sluta när man envisas med att introducera till råttorna som absolut inte klarar av det.. =/

ville bara tillägga att intoducera en 6-månaders med en flock som består av en två- och tremånaders pojkar tycker jag rimmar illa.. Min erfarenhet säger, och instinkten, att det kommer bli problem så jag är faktiskt inte förvånad..

Din Edward är det största hotet för den nya eftersom han antagligen dels är flockledare då han är äldre än den andre och dels för att Edward antagligen luktar mer hanne. Man måste tänka på att även om man tycker att två-tre månaders gamla råttor inte är stora i våra ögon så är den ändock könsmogna (hanar kan bli det redan vid fem veckors ålder) och medvetna om deras fortplantningsinstinkter och flockgemenskap. Vi måste ha i tanke att vi har med djur att göra, hur domesticierade de än är, och deras instinkter sitter i.

Man brukar tala om att den mentala könsmognaden brukar inträda vid 5-7 månaders ålder när råttan är tonåring och blir medveten om och vill hävda sin status. Då kan råttorna bli mer bråkia och stökiga eftersom de testar de andra och eventuellt försöka klättra ett steg eller två.

Vad jag funderar på är även om den nya råttan är van vid flock eller om den har suttit ensam. Det är inte så vanligt att man får en hane på sex månader hem.. Jag tar inte in hanar som är äldre än åtta veckor hos mig eftersom jag vet att det kan innebära problem. Sedan beror det litet på vad för flock man har innan, just nu har jag en knepig råtta som är precis ett år fyllda och jag är faktiskt lite orolig hur det kommer att gå när jag skall introducera en sju, nästan åtta, veckors gammal pojke snart. Tidigare har jag haft betydligt lugnare flock där jag inte ens har sett rangstatus och då hade det nog gått bra, men nu.. Om han har suttit i en flock tidigare är det en känslig ålder att flytta på honom pga den mentala mognaden och om han har suttit ensam kan det också innebära problem såsom osäkerhet och svårigheter att tyda signaler.

Jag tycker inte att man skall vara för hård i sin dom för denna råtta. Självklart skall man inte acceptera blodvite men omständigheter räknas in och jag hade inte rekommenderat någon att skaffa en sådan pass gammal hanne för att introducera i sin flock, enbart för att skaffa en ny flock med riktigt unga djur. Jag tycker även att man skall ta hänsyn till att han har flyttat långt och under en känslig ålder.

Vad jag skulle göra om jag ändå var i din sits? Först och främst ge det tid. Bada alla och skura buren helt för att ta bort tidigare lukter av de yngre pojkarna. Introducera dem för varandra på en neutral plats där de redan innebodda råttorna inte har varit, de lämnar sin lukt överallt där de har varit fast vi inte känner det, råttor gör det dock. Om man skall vara extrem kan man låta dem göra upp ordentligt, det gör ont i hjärtat att se dem bråka och höra skriken, men det brukar vara över snabbare om vi inte lägger oss i och bryter det hela. Då får de starta om igen.. Som sista åtgärd skulle jag antingen starta en egen flock med den nya hannen eller kastrera honom. Jag har kastrerat fem hannar och alla gånger har gått bra förutom en då han fick en infektion i snittet men det botades med antibiotika.

Hur har det gått med din hand? Jag har blivit huggen riktigt illa några gånger och två gånger har jag fått äta antibiotika då det har blivit riktigt inflammerat, en gång har jag haft konstanterad blodförgiftning efter ett hugg. De ville lägga in mig på sjkhuset direkt och sätta antibiotika i droppet men jag vägrade. Den gången hade jag dock fått tummen totalt söndertrasad av en råtta som fick totala knäppen, han högg in till benet några gånger och bet av både sener och vener. Hela handen var svullen, kunde endast röra lillfingret, och hade djävulskt ont.. Håll koll på den och tänk på att vi har ganska ytliga ådror vilket kan göra att man blöder en del, om man blir biten på ett opassande ställe som man rör då och då har kroppen svårare att få blodet koagulerat eftersom man spräcker upp det hela tiden. Sedan har vi många känselnerver i händerna och oftast gör det ondare än vad skadan egentligen är allvarlig. Skölj med koksaltlösning och om du kan, sprita det. Svider som fan men gör susen.

Lycka till!

Det var bra skrivet.

Lycka till!

#9 Tack så mycket! Om det var mitt inlägg du syftade på..

Det finns säkert mer man kan skriva men med lite info om bakgrund begränsar en det en del men ändock väsentligt för hur man skall försöka lösa problemet.

#10 Ja det var ditt inlägg. :)

#8 Tack jättemycket för ditt inlägg. Det berör mig verkligen att det finns folk på andra sidan havet som tar sig tid att skriva ner ett grundligt svar och faktiskt fundera på frågan som ställts. För som du säkert förstår är det ingen trevlig sits att vara i. Jag lider med killen som nu sitter ensam medans de andra leker o busar. Jag lider även med Edward som fick sig en rejäl omgång och hamnade i chock.

Jag ska försöka svara på så många frågor som möjligt, för att göra det lättare för dig att utvärdera situationen. Var lite chockad o förvirrad då jag startade tråden så jag fick inte med allt.

Hanen, som heter Caramell är en rexad champagne hane född 24.11.2008. Han har bott i en stor flock tidigare, och där fungerat som den snälla mysgubben som alltid accepterat nya flockmedlemmar utan större problem. Han har även varit den som tagit hand om bebisar som kommit till buren. Därför förvånar hans beteende mig.
Caramell har heller ALDRIG visat en sur min mot människor, han är alltid lika nyfiken o kelsjuk o älskar att ligga i knät o knastra. En riktig mysfarbror.
Han kom till mig till finland för att senare användas i avel här om hans underbara temperament hållit i sig. Dels för att han verkligen har en BRA champagne färg som e svårt att hitta här, dels för att han är mycket fin till lynnet, och resten av utseendet. Vi kände att det inte skulle vara nåt större problem då han fungerat utmärkt i flock tidigare, och han hade heller inte visat några tecken på tidig pubertet.

Men, det fungerade inte. Jag gissade redan efter att han första gången flög ihop med Edward att det var han som skulle bli problemet, just för att han e ledare här hemma och dels för att det kan vara svårt för dem att tyda varandras signaler.
Känner dock att kastrering är lite väl extremt, dels pga riskerna vid sövning, dels för att ifall han inte e dominant eller beteendestörningar ser vi ingen orsak i att inte använda honom i avel. Det e ju vi som gjort med våra gärningar att han gjorde som han gjorde mot Edward. Vi vet inte ännu om det verkligen sitter i huvudet på honom.. Men varför skulle det svänga över en vecka, från att vara den lugnaste o snällaste hanen i flocken till att vara agressiv o dominant? På längre tid förstår jag, men inte över en vecka. Det är därför jag vill satsa på honom, kämpa lite.
(vill dock påpeka att om det visar sig att han inte godkänner ungar ens, kommer han såklart inte användas i avel, men det förstod ni nog. Men är detta en engångsföreteelse för att vi människor gjort fel så klandrar vi inte honom)

Jag skulle vilja prova att sätta samman Caramell o Edward EN gång till, med att först duscha dem, tvätta burarna o sätta dem på en plats där ingen av dem varit förut. Fungerar det inte då är det bara att acceptera det. Jag tycker dock inte att man ska låta dem strida o göra upp utan att avbryta, då Edward inte har en chans mot Caramell. Hade jag inte gått emellan då när jag gjorde, hade det nog varit kört för Edward..

Om det inte fungerar mellan dem så har jag övervägt att starta en ny flock med honom som mittpunkt. Innan jag gör det har jag tänkt åka till min uppfödare och kolla hur han reagerar mot bebisar.

Hoppas jag gett lite svar åt er..?

Tycker så synd om honom där han sitter ensam :(

jag ger gärna några reflektioner efter den nya information, nu är jag nog dock för trött för att få ihop en bra och sammanhängande text. Tvättstugan kallar även den, mina råttor skall få kvällsmat och senare skall jag färga håret.. (Mitt "korta" hår som går till rumpen och tar en evighet att färga.. dessutom har man två färger på det.. )

Jag kan nog gissa mig till vilken uppfödare den kommer ifrån, eller kan man fråga dig rakt ut? Du behöver ju inte svara men om det är den jag tror det är så har jag råttor med samma släkt vilket i sig betyder att jag har kunskap och vetskap om bakgrund vilket vidare gör att jag sitter på "extra" information som jag kan använda.

Och! Tack så mycket för "komplimangen"! (Intressanta, mer utmanande inlägg är roligare att svara på då jag själv får reflektera)

En ytterligare fråga? När exakt flyttade han? Hur gammal var han och hur lång tid fick han resa? Hade han andra hem som stop under transporttiden? Vid längre resor händer det att råttor får mellanlanda hos andra..

#13 Jo han kommer från mig och ja deet är Elons avkomma.
Han blir 5 mån 24 april. Flyttade till Finland förra torsdagen. Bodde i sthlm ett dygn innan han for till Finland och resan dit tog väl ett dygn (om jag inte har fel).
Här hemma bodde han i flock med sex st varav han var nummer fyra eller fem i rang.

#13 ja, jag e nog också lite trött.. men jag ska inte göra annat än gå och lägga mig :D Vilken tur att jag inte ska färga håret på länge, det e oxo jättelångt, och jättetjockt -.-
Jag gillar ditt sätt att svara, gör det hela mycket intressantare, och man får fundera en extra gång innan man svarar! :)

Uppfödaren är shannaras, och jag tycker inte det är nåt fel i att säga det här. Råttan i sig är ju inte elak eller ond så det e ju inte hennes fel..

Jag hämtade Caramell från terminalen i stockholm torsdagen den 9.4 kl 06.20 med grym bakfylla :p moonlight bar kanske inte e det bästa alternativet då man ska stiga upp tre timmar senare och se anständig ut ;p Men frozen strawberry margaritas var jättegoda! ;D

Han åkte hem med mig och vi var tillbaka i finland kl 19.15. Så bilfärden hem, så han var hemma hos mig i egen bur ca 21.00 på torsdag kväll. Ingen jättehimla lång resa i transportbox alltså.
Hans bur har hela tiden varit i samma rum som de andra råttorna, då vi inte har fler rum att välja mellan :)

Han satt hos mig från kl 11.00-05.30 dagen därpå. Han visade inga tecken på stress vare sig under dagen,kvällen eller morgonen.

Jag måste fråga.. en del kanske inte vill lämna ut sådan information för att "skydda" uppfödaren eller hur jag nu ska uttrycka det. Är det Hjärtat som är mamman? Nu kom jag lite off-topic men tyckte hon var så himla vacker! Det betyder att Caramell har fått mostrar och morbröder här hos mig då det är Elons andra kull. (off-topic igen..) Blev bara så exalterad. Då kan man minst säga att jag har en del egen kunskap gällande råttor bakom din hane, har stamtavlor bak till -01 och information från -98 eller liknande.

(efter tvättstugeupplevelse, frisk nattluft, nikotin, koffein- och sockerkick är jag redo för ytterligare reflektioner)

Det verkar som om du har en bra syn på, inställning till, och känsla för våra husdjur och reflekterar spontant längre än vissa andra. Jag tror att du har redan författat ditt egna svar. Problemet är inte råttan i sig utan den situation han sats i.

Som jag skrev i första inlägget skall man inte döma honom för hårt och ta HANS upplevelser i beaktning när man utvärderar händelsen. Det är mycket att kräva av en råtta om man tror att en introduktion som denna skall gå helt smärtfritt och jag tror inte att kön är speciellt relevant i sammanhanget. Att han fyller fem månader, och inte sex, gör att man nog kan anta att han inte är i den mentala könsmognaden eller så är han precis på väg in i den.

Som tidigare nämnt är det en känslig ålder för en råtta att flytta. Han hann etablera en status i sin tidigare flock och helt plötsligt blir han uppryckt därifrån för att transporteras en längre tid till ett nytt ställe med annorlunda, konstiga ljud och lukter. Väl där skall han insupa, upptäcka, konstatera och acceptera sitt nya hem. (vem skulle inte bli förvirrad, stressad och konstig av det?)

Att Caramell eventuellt skall gå i avel förklarar varför kastrering inte är aktuellt. Jag tror inte heller att man skall behöva ta hänsyn till denna händelse när man senare utvärderar om djuret är ett avelsmaterial. (om han inte gör liknande saker igen) Jag tror inte att han är ilsk eller dominant av sig utan det mesta går att skylla på situationen. Jag skulle tippa på att han kommer trivas ypperligt med yngre råttor där han från början har ledarskapspositionen

#16 precis, o han va mycket lugn på vägen hem. Tycker faktiskt att han tagit dela med mycket stor ro :)

#17,18 Hans mamma e Hjärtstilla, o pappan e Arinella's James Grieve. Om du vet något så får du hemskt gärna berätta :) Hurdana har hans bröder o syskon varit mm? Kan vara bra information då man i framtiden funderar på eventuell avel.

Ang. hela den här situationen, vill jag som sagt inte skylla på Caramell. Det är inte hans fel utan det är vårt, vi som borde skydda och ta hand om honom som har försatt honom i en sån situation att han kännt sig hotad eller annars bara misstolkat hela alltihop.
Därför tycker jag att det är värt att ge honom en andra chans, eftersom han inte verkar vara ilsken eller dominant. Utan det är endast vi som gjort att han hamnat i den sitsen.. Därför anser jag oxo att om hans beteende inte upprepar sig, kan han användas i avel (under de förutsättningarna att han hålls frisk både fysiskt o psykiskt tills dess). Jag uppskattar dig för att du förstår min tankegång.

Men, hur ska jag göra, det finns för tillfället inga ungar här som skulle vara leveransklara eller ens för den delen redo att möta Caramell. Kan han vara ensam tills dess? Lider för varje dag som går då han tvingas sitta ensam då alla andra myser i hängmattorna.. Eller som igår tex.. introducerade min nya hona med flocken, genom att helt sonika sätta henne i buren. Ingen sade ett pip o nu ligger alla o sover i en enda hög :p

Jag tycker det inte låter som en sunt beteende på en 5 månader gammal råtta som inte kan umgås med en  2 och en 3 månader gamla bebisar.

Att vissa fullvuxna hanar inte accepterar andra ganska fullvuxna hanar kan jag acceptera,men att en äldre bebis piskar mindre bebisar låter ju som ett helt absurt beteende.

Hoppas verkligen inte du tänker föra dom generna vidare.

#20 råttor på 3 och 5 månader är inte bebisar. Caramell (han som e 5 månader) är antagligen på väg in i puberteten eller nåt, därför var det en d¨lig idé att ens försöka få det att fungera mellan de två. Dessutom så är Edward en stark ledare i sin flock, han har aldrig varit elak eller dominant mot någon, men mycket tydlig med att visa att det är han som bestämmer i buren.

Jag vill understryka att Caramell inte är elak eller ilsken, utan det vara helt enkelt människans fel som trodde den kombinationen skulle gå.

Om Caramell inte visar något negativt beteende mot bebisar i leveransålder eller på andra sätt förändras i psyket eller blir sjuk, är planerna att använda honom i avel. Han är i mycket god vikt för sin ålder, han har visat utmärkt flockbeteende innan han kom hit och han är underbart snäll mot varenda människa. Dessutom är hans färg mycket fin redan, och att inte avla på en så bra råtta (som dessutom har föräldrar som har placerat sig väl i utställningar) anser jag vara dumt.

Måste väl dock understryka (för att inte bli stämplad som idiot som avlar på vadsomhelst av vissa besserwissers här), att Caramell får en chans till, visar han några tecken på att inte fungera i flock ens med bebisar kommer han inte avlas på.

Jag har ingen info om Caramells syskon eller ledet bakom, alltså hans mamma Hjärtat. Jag har dock dömt ett par råttor i petclass som är syskon med Hjärtat och känner en del av dem som äger syskon till henne. Min uppfattning är att det är en mycket bra kull gällande petclassegenskaper.

Men, om man går steget vidare så har jag kunskap och information. Jag ligger bakom uppfödningen av Caramells morfar. Jag dömde även Caramells mormor ett par gånger och det var en råtta som jag smälte för ordentligt. Första gången jag stiftade bekantskap med mormordern gick hon fortfarande i juniorklassen men hon var redan en utvecklad senior och åh! så vacker. Underbart och följsamt temperament gjorde inte saken sämre.

Anledningen till att jag har igång den linje som Caramells morfar kommer ifrån är just deras flockegenskaper, deras underbara temperament och psyke. De första råttorna i den linje jag har är två råttor som fortfarande ligger mig mycket varmt om hjärtat, de var väldigt bra sällskapsråttor med bra flockegenskaper. Båda blev med tiden flockledare men endast för att de andra djuren i buren tyckte det, de tog inte positionen med våld eller liknande, och jag har aldrig haft det så lugnt i burarna som jag har nu och har haft sedan djur ur linjen har funnits här hemma. Linjen startades -04 med Grand Champion GrandPet SilverAgility Ladugårdens Minas Anor (född -04, hona) och Kärleken Väntar (född -03, hane)

Råttor ur denna linje har gått bra på utställningar men mest i Petclass och Agility då jag inte satsar så mycket på standard förutom mitt lilla försök att få fram chocolate agouti. Några har dock erövrat certifikat i standard, bland annat Caramells morfars moster som fick det när hon var över två år. Caramells mammas kusin kan på nästa utställning bli Grand Champion och Guldpet.

Att råttor kan prestera bra på utställning kan tyda på att de är bra på att tackla nervösa situationer. Jag som domare har stött på flera varianter av nervositet hos råttor och de som visar tecken på det placeras inte, så enkelt är det.

#19 Att ha en råtta som sitter ensam är inte alls optimalt och det är du ju medveten om men vid extrema situationer kan det vara det enda alternativet. Som nu. Du får försöka vara hans flock så länge, ha ute honom och låt honom vara med så mycket som möjligt. Om man skall se det positiva med detta, man skall alltid försöka hitta något positivt i alla situationer för att tackla saker lättare, får du lära känna denna råtta extra mycket. Du kommer att uppmärksamma hans eventuella brister och de positiva egenskaper han besitter antagligen snabbare och starkare än med andra råttor. Dock får du inte se hans beteende i flock som ändock är en naturlig del för råttan. (I ett fåtal fall har jag dock kunskap om hanar som suttit för lång tid ensamma har blivit knäppa av detta och inte funkat med yngre för att sedemera inte ens acceptera människan.)

Gällande avel på honom; Jag står fast vid det jag har skrivit tidigare, om han inte visar några fysiska eller psykiska brister senare ser jag inget som talar emot att para på honom. Uppfödaren till Caramell är uppmärksam och kräsen av sig, man kan ha kontakt med henne innan eventuell parning för att få reda på hur syskon och andra släktingar har varit och hur hon ser på det. Man kan även vänta längre tid med att para på honom som ett sätt att vidtaga extra försiktighet. I Sverige avlar vi generellt på äldre hanar, och honor, men i Finland avlar man tidigare på djuren.

Oj, tack vilket långt inlägg! Jag orkar tyvärr inte skriva lika långt (bakfull som jag är :p) men måste säga att det känns jäkla bra att veta att man har nån som håller med en i sina funderingar..

Jag försöker hela tiden hitta bebisar som skulle kunna bli hans nya flock, och vet att tiden tickar på. Ju längre han e ensam desto svårare kan det bli att få ihop honom ens med bebisar.
Jag har dock märkt under den här tiden han varit ensam, vilken underbar råtta han är! Eller visst, jag märkte det redan på terminalen, men nu har han verkligen styrkt min tro!

Han är nyfiken och framåt på samma gång som han bara mååste få sova på axeln. Häromdan hittade han till min mun och slickade på läpparna för det smakade antagligen gott :p Sånt tycker jag e gulligt. Och så putsar han på mig oxo.

Planerna är att vänta tills han e åtminstone ett år innan jag ens överväger parning. Hanarna är oftast runt ett år här när de används i avel första gången.

Caramell kom hit till finland för att avlas på, och så ska det bli om han bara håller måtten fysiskt och psykiskt. Känns som att jag inte kan understryka det tillräckligt många gånger, jag skulle aldrig få för mig att avla på en råtta som e aggressiv eller elak mot andra råttor eller människor.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer.. men inlägget kändes redan för personligt och mer riktat mellan dig och mig så jag valde att inte ta med mer.

Denna tråd kan dock vara till nytta för andra då det syns att det ligger mycket tanke bakom reflektionerna, om man sedan tar till sig det vi dryftar kan vi inte styra. Enligt mig finns det bra exempel på hur man kan fundera och ställa egna frågor om sin råttor för att sedan kunna utvärdera dem som avelsdjur. Ja, mycket nyttigt finns att hämta..

Tråden känns ganska "komplett" i detta läge, om och när situationen ändrar sig kanske det dyker upp och finns fog för nya reflektioner. Om, och ifall jag kan, bistår jag gärna med mina tankebanor igen.

Lycka till!

Måste bara uppdatera den här tråden lite!

Hämtade idag hem två hanungar, båda 5 veckor gamla. Satte dem på soffan tillsammans med Caramell o han gjorde inget! :D De putsade hans päls (som han uppenbarligen tyckte va skönt när han varit ensam så länge) o busade tillsammans ^^ Nu sitter alla tre i buren o lite har de pipit men inget allvarligt. Det verkar vara lungt där och jag tror det kommer gå vägen!

Jag e så glad, kanske Caramell inte behöver vara ensamråtta, kanske han inte e agressiv! Kanske det bara inte klickade mellan honom o Edward. Personkemin eller nåt ^^

*ler nöjt* ^^

va kul att det löste sej för er :D

#26 jaa, jag hoppas verkligen för allt vad jag e värd att det ska lyckas! Har verkligen inte mått bra då jag sett Caramell, eller Sune som han så smickrande kallas, sitta ensam i buren då alla andra sover tillsammans i nån hängmatta :( Men nu kanske det löser sig! :D

Nu sitter jag istället o hör på när tjejerna strider om rangen i sin bur med nykomlingarna -.-

Väldigt intressant tråd att läsa verkligen! Det är sällan man får se så ingående inlägg som i denna tråd. så jag tackar för intressant läsning. :)

#25 Va kul att det verkar bli bra i slutändan. :)