Råttor iFokus

Råttor

Etikett: hälsa-skötsel-beteende
Läst 420 ggr
deluxe
0

Sällskap till råtta som levt ensam?

Hur är det egentligen: är det helt omöjligt att skaffa sällskap till en råtta som levt ensam större delen av sitt liv? Eller finns det exempel då det har lyckats?

teachingbirds
0
#1

Det kan gå, men det kan även vara väldigt svårt. Beror lite på råttans individ. Tror att det bästa är att skaffa två stycken bebisar, och vara beredd på att det kanske inte går, så man får ha de separat istället.

deluxe
0
#2

Anledningen till att jag undrar är att vi har funderingar på att kanske ta emot en ensam omplaceringsråtta. Jag vet inte varför han bor ensam eller hur länge han har gjort det, men han är över året så om han nu har bott själv i hela sitt liv så kanske oddsen inte är dom bästa för att han skulle acceptera sällskap.

Jag känner mig lite tveksam till att ta emot honom pga detta, jag tycker inte alls om tanken på att hålla ett flockdjur ensamt. Det var några år sedan jag hade råttor sist men då var dom 9 st och hade ju alltid varandra, jag tror inte att vi människor på långa vägar kan ersätta det. Men å andra sidan så kanske det är lite sent att göra nåt åt det nu, och då vinner ju inte råttan på att jag inte tar emot honom med mitt dåliga samvete som ursäkt. Obestämd

deluxe
0
#3

Ingen som har erfarenhet av ensamma råttor?

Micca
0
#4

Jag har tagit emot honor som suttit ensamma, som längst ungefär ett halvår och lyckats få in dom i min flock. Har även en bekant som tog en hane på 1½ och fick in i sin flock med 2 hanar i samma ålder. MEN det går nästan aldrig att säga hur en råtta kommer reagera och om det kommer fungera, det beror väldigt mycket på individen och såklart även på de råttor som ska bo med denna.

Om du har möjlighet tycker jag absolut du kan testa med en eller två små pojkar men noga hålla koll på hur han reagerar. OM det inge fungerar så tycker jag det är en avvägningfråga: Hur verkar råttan må i övrigt? Handlar det om dominans så en kastering skulle hjälpa? Kan man med tid vänja honom vid andra råttor? Har nämligen även en bekant som tagit en kille på ½ år och han är livrädd för andra råttor men hon låter honom sakta men säkert lära känna deras doft och träffa dem korta stunder på neutrala ytor och han gör faktiskt framsteg.

I vilket fall har han det antagligen bättre hos dig än hos någon som inte har tid/lust att ha honom längre? Förhoppningvis kan du göra en rättvis bedömning av hur han mår och utifrån det ta ett beslut om det skulle vara så att han inte kan bo med andra råttor längre.

Thirre
0
#5

Jag har en känsla av att det kan vara känsligare med hanar som suttit ensamma en längre tid. Jag vet äldre honor som hoppat in i flockar utan problem. Jag själv har stoppat in en kastrerad hane som satt med sin bror först men då den gick bort fick han vara själv.. och sedan tog jag över honom och satte honom i min honflock, där levde han tills han dog av ålder (två år och elva månader). Jag satte in honom hos honorna när han var ett år och tio månader.

Jag har jobbat på zoo en gång i tiden och under den tiden fick vi in en gammal hanne som hade bott ensam hela sitt liv. Jag kan inte säga att han hade haft ett dåligt liv då hans ägare verkligen var hans flockmedlem, han levde inte i en bur utan han hade en stor papplåda i köket som han hade som sitt bo, en kattlåda som toalåda och hela lägenheten att springa i konstant. Han var alltså aldrig inlåst eller liknande. Sedan kom ägaren, ledsen som få, och frågade om vi kunde ta emot hanen då han skulle flytta utomlands och hade ingen chans att ta med råttan. Råttan var långt över två år fyllda och otroligt mysig. Vi lovade att han skulle få ha det bra de sista månaderna han hade kvar, för ja, han såg väldigt gammal ut. (Vi insåg även möjligheten att kunna använda en trevlig och gammal hane i avel.) Denna gamla råtta var otroligt pigg trots det någolunda slitna utseende han hade, han fick träffa ett par honor och för första gången i sitt liv fick han råttkamrater. Honorna kom han jättebra överens med, uppvaktade dem som en gentleman med att hämta mat till dem osv. Han fick även stifta bekantskap med yngre grabbar vilka han tog till sig som sina egna söner (om man kan likna det med det) för han var nästan lika varlig och ömsint mot dem som sina tillfälliga kvinnliga bekantskaper.

Man lär så länge man lever.. ingen rök utan eld.. arga katter får rivet skinn.. att fela är mänskligt..

hus-musen
0
#6

Beror helt på hur råttan är i temperament och hur hans ev burkamrater är. Ibland går det, ibland inte. Men det brukar gå lättast om det är unga djur som den nya får träffa.

Qui dormit, non peccat