Vad kul att han inte är rädd för råttor längre! :) Haha, jag har också botat några från sin råttfobi faktiskt.. :D

(men bara så du vet ska råttor inte äta jordnötter i större mängder. det är inge bra för dom!)

nej jag vet…

men det gjorde inte han :P

han fick byta till gnagargodis sen ^^

och det är jättekul att han inte längre är rädd för dem ^^

men inte lika roligt att han försöker att råttnappa henne >_<

Vad kul :D

Jag har lärt min mamma att inte vara rädd för råttor :D

#2 han är inte rädd för dom andra råttorna heller? :)

jag ahr botat min pappa också ,, han älskar dom vill gosa med dom hela tin!

#4 han är inte rädd för dem andra heller ^^

men han föredrar Nemi ^^

Vad gullit min kompis är jätte rädd för mina men när hon fick se dom sa hon "Jag trodde demskulle vara större"

När jag fick hem mina flickor och skulle visa min syrra dom då skrek hon som en galning och efter 1-2 timmar sa hon : Åhh ! Vad söta dom är !!. Kan inte jag få ta ut dom ?.

Då sa jag att vi skulle göra det imorgon , och sen när jag vaknade nästa dag var en av tjejerna borta (Mini), och då gick jag in i Malins rum och där sitter hon med en sovandes råtta på axeln och kollar på film

Lite rolig min syrra är ;)

haha känner igen mig i det där xD folk har helt enkelt fått fel syn på våra bebisar XD

Håller med #9 Dem är ju så underbaraa:)

elr vad tycker ni?

En av anledningarna till att jag inte fick några råttor då jag först ville ha ver för att pappa tycker att de är äckliga. Han har bara erafenheter av de där stora sk skeppsråttorna och avloppsråttor eller nåt. Mamma tycker också att de är lite äckliga, det är väl mest svansen som de har fobi för. Har ni några bra förslag på hur man kan få dem att åtminstånde försöka acceptera råttor, för jag har tänkt skaffa och de får säja vad de vill.

#11 Om du bor hemma så är det antagligen dina föräldrars regler som gäller. Bästa vore väl om du tog med dina föräldrar till en uppfödare så de får kika på dem, samtidigt som du läser på allt du hittar om råttor=)

Inte för att vara världens pessimist eller nåt, men jag måste få påpeka att det är en enorm skillnad mellan fobi och rädsla. Fobi är att vara sjukligt rädd och inget man blir av med "bara sådär".

Jag läser just nu på annan ort och är bara hemma på lovet, tar studenten till våren och vet inte vad jag ska göra sedan. EN annan anledning till att jag inte får skaffa några är för att det är lite krångligt att transportera dem från en ort till en annan när man bara har två händer och måste åka buss (har katt, marsvin och en mus sedan tidigare). Så egentligen kanska jag har många djur redan men råtter är ju något som jag velat ha i flera år. Mössen kan jag tänka mig att ge bort för att få plats med råttorna men pojkarna ska jag har kvar tills de faller ihop av sig själva.

För hoppningsvis kan jag ta körkort nu i sommar och försöka hitta ett jobb så att jag kan skaffa de djur jag nu vill ha. Djur har alltid varit en viktig del i mitt liv och jag skulle må shit om jag inte hade dem omkring meg. Men tillabaka till min fråga. Om jag nu får skaffa råttor innan jag flyttar hemifrån, har ni några tips på hur jag kan få mina päron att förstå?

#12, jättebra tips, men jag bor såpass långt från bra uppfödare så jag har inga möjligheter att besöka någon bara sådär. Det mest irriterande med dem är att hur jag än försöker övertyga dem om att råttor är underbara djur så rynkar de bara på näsan och "äkligt" är det enda de säger.

#14Näe de låter ju onekligen lite opraktiskt med att ha så många djur att transportera.. Då är det bättre att vänta tills du har ett fast ställe att bo på. Råttor kräver stora burar och är inte det lättaste att manövrera runt!

Så långt är det inte, du har ju uppfödare i malå tex och i lycksele! En liten åktur är det värt att åka!

#15 det är absolut värt det, men jag och tålamod, ojoj. Kommer att bli knäpp innan jag får hem några bebisar. Och så vet jag just nu var jag kan få tag på ett par jättehärliga (båda föräldrarna är supermysiga) ungar helt gratis också. Lite surt är det…

#16 Det förstår jag=) Jag väntade 7 år på att få köpa mina pojkar så jag vet hur det är=)

#17 Det känns bättre att veta att man inte är ensam, med att ha varit med om det här. :)