När Krullan för ett tag sen började bli lite krasslig blev jag jättechockad för Krullan är verkligen en sån råtta som är frisk även om alla andra råttor är förkylda och snoriga. Jag ville tro att Krullan aldrig skulle dö, för även om hon var tant och inte lika busig som dom andra så var hon ändå alltid pigg. Och hon var min tant.

Nu kom vi till den punkten att hon var dålig så att hon pep varje gång man tog upp henne i rädsla över att man ska klämma för hårt på henne, så visste jag att det var dags… Hon tittade på mig med sina stora svarta ögon och jag förstog precis vad hon menar.

Krullan, jag fattar inte att du är borta… Det är så jävla tomt. Du är och kommer alltid vara min absoluta favoritråtta, både på utsidan och insidan. Fy vad ont det gör efter dig min tant… Men nu är du med din prins igen och har inte ont längre.

Sov gott Krullan, vi syns på andra sidan.