Vet inte hut längre..
Jag har ingen aning vad som är fel med min råtta och känner en uppgivenhet av.. Ja. maktlöshet av att inget veta. Råttorna mina är som natt och dag. Ragamuffin är lugn, lekfull snäll och kanske en aning blygsam för nya miljöer. Pussig och hur go som helst. Men Snarf är raka motsatsen.. Lite på fel sätt kan ju jag tycka. Vist att han kisar mycket, springer som ett tort skinn och är övernyfiken. Lekfull han med. Men sedan.. Jag vet verkligen inte vad som är fel. Trodde först det handlade om understimulation. Men det kan verkligen inte vara det. De har fått ny bur. Ifrån hornbach som föresten nu mer är 168x84x84. En del roliga kattleksaker och lite prylar i buren.
Vist att han gnager på toalådan. Det får liksom vara. Men när biter mig i läpparna. Dessutom försöker dra åt sig dem känns liksom, inte normallt. Att han gnager mig på naglarna kan jag tåla. Men denna råttan slickar aldrig såvida inte jag har vatten på fingrarna. Annars försöker han gnaga med. Han får nästan.. jag vet inte. "Panik" när jag plockar upp honom. Han kickar och vill verkligen inte bli hållen. Ibland piper han och nästan skriker lite.
Men idag blev jag riktigt orolig. Brukar släppa ut mina råttor på min säng för jag kan inte släppa dem på golvet. har heltäcknings matta så det skulle ju lukta lagom gott. Snarf som är den bomstyrige har get sig *** på att han ska ned. Jag plockar upp på honom och försöker tillrätta visa. Blåsa på, fy ljudet, "sända över energi" och knäppa löst på nosen eller låret. INGENTING fungerar. Han vill verkligen inte förstå. Varje gång jag plcokade upp honom blev han mer och mer bomstyrig. När jag försökte få det så han inte kunde hoppa ned blev han grinig och än mer på att komma ned. Aldrig varit problem med detta innan. Börjat på sennaste.
Men i alla fall.. Nu sista gången kände jag att tålamodet var lite kort. Tänkte ta in råttorna så min löjliga vrede skulle gå ut över dom. Då hoppar ju råttan så klart ned. In under sängen. Jag ned och försöker locka och plocka fram. Råttan upp på bakbenen och putter undan min hand med framtassarna. Blåser upp sig rent utav. Jag får tag i råttan.. Och vad han skrek. Kändes hjärtskärande att behöva hålla fast råttan. Råttan hållar sig iväg. Upp på bakbenen igen och låter i förebyggande syfte. Sedan in, längst in i hörnet där jag inte kunde nå honom så jag var tvungen att hämta godis för att få fram råttan. Finns gott om kablar som är på som jag inte vill att han ska göra sig illa på.
När jag väl fick tag i honom skrek han lite mer, blåste upp sig och kickade för att komma loss. Stirrade på mig när han väl kom in i buren. Dock kort efter började han tvätta sig.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det beteendet. Han är den som först klättrar ut på händerna när man ställer sig vid buren. Den osm är först iväg och undersöker. Men alltid den som förlorar när de muckar gräl med varandra. Jag känner mig lite vilsen. Han kissar mer på mig än den andre, dock är den andre lite mer tillgiven och söker sig mer till mig, så jag förstår inte. Har inte särbehandlat dem alls, om i så fall är Snarf den som blivit favoriserad :S
Han har varit så här sedan jag fick hem honom ifrån min mamma. Vilket är en månad sedan. Men han var bara där själv i ca 1-2 veckor. Max.
Jag känner mig så hjälplös… Jag mennar. Det känns inte roligt att vara råttägare när råttan skriker och bitter mig i läpparna. Det gör ju rejält ont, riktigt ont! Just nu ligger han bara på en hylla och stirrar på mig. Vet verkligen inte vad jag ska göra. Vill ju att mina råttisar ska må bra och vilja va hos mig. Tar snart till lipen för jag vet verkligen inte… Har jag gjort så fel?
Det enda jag egentligen reagerar på i det du berättar är den sista delen, att han blåste upp sig och skrek när du skulle ta in honom.
Råttor är olika, vissa tycker inte det är så kul att bli hållna, vissa vill göra saker de inte får (i det här fallet - hoppa ner på golvet) och det här med bitandet i läpparna är bara något man får lära dem att det gör ont.
Jag har råttor som gärna klättrar på mig och är med mig men som sprattlar väldigt när man håller dem i händerna, det kan också hända att de piper om man lyfter dem plötsligt.
Vuxna råttor nöjer sig inte med att springa på en säng, de behöver mer att utforska… Så jag förstår faktiskt att han envisades med att hoppa ner på golvet.
Angående bitandet. Antagligen smakar du gott för att du ätit eller liknande så han vill dra in dig i buren för att smaka lite mer. Vilda råttor smakar mat från varandras läppar och då gör de så på oss också. Det är antagligen svårt att veta var gränsen mellan slicka, nafsa och bita är, så då får man sätta gränsen.
Men som sagt, att han burrade upp sig och varnade dig när du skulle plocka upp honom är inte bra. Det beteendet får du hålla koll på, det kan hända att han är överdominant och då kan kastrering vara ett alternativ. Kan dock också vara din rädsla som triggar honom, om du känner dig osäker på honom och är lite rädd blir han lika osäker själv.
Har hållt på och blåst på honom i en månad att låta bli att bita mig. Oftast får de vara på sängen. Men ibland när farsan inte är hemma får de hela hallen för sig själva dock inte så ofta som jag skulle kunna önska. Har direkt ingen annanstans att släppa dem. Heltäcknings mattan skulle ju börja lukta efter ett tag dess värre.
Började fundera på om han saknar min mamma för hon kjellade jätte mycket med honom för att min andra råtta tryckte ned honom.
Kan inte säga att jag är rädd för honom. Blev mer sur barnsligt nog över att han inte ville komma till mig när jag lockade och kallade på honom utan att han ställde sig på bakbenen så där. Hade inte en tanke på att han faktiskt skulle kunna bita mig.
Sedan reflekterade jag över att jag ser aldrig den råttan lägga sig ned. Knastra eller ploppa med ögonen. Inget sådant. Inte ens i buren.
Men då kanske kastrering är något att betänka över… För jag vill ju inte att råttan ska må dåligt för det får mig att må dåligt själv.
Efter en natts mardrömmar mår jag sämre. Drömde att råttan stod i buren och hishade på mig samtidigt som jag var en kvinnlig Slash av någon anledning. Men känner mig bara oroad att det ska vara något fel på råttan. Kollat tänderna om det är något fel med det. Men jag ser i alla fall inget… Usch det känns inte alls bra..
Hur gammal är Snarf?
På din beskrivning så låter det som om en maktkamp mellan er har börjat. Snarf verkar ha ett väldigt tydligt kroppsspråk och som sista utväg när du inte förstår så reser han sig på bakbenen. Skulle han vilja dig illa så hade han huggit. En råtta som reser ragg biter ofta om man inte låter den vara ifred. Det verkar också som Snarf är en väldigt sjävständig råtta med en stor portion egen vilja. Jag tror inte att det är något direkt fel på Snarf utan han är känslig för förändringar. Ge honom lite tid utan att tillrättavisa honom.
Fortsätter hans beteende förändring så skulle jag ta honom till en veterinär för att se om han har ont någonstans.
öhm.. tror han är runt…ja.. jag har i alla fall haft honom i tre månader eller så. Fick dom när dom var leverans klara möjligen en vecka sennare.
Ja.. sket i den förbannade mattan och släppte ut dom på golvet. Tänkte det fick bära eller brista. Finns medel som tar bort odörer och dy likt så de fick jag la kosta på mig.. Snarf som tidigare inte kommit och varit tillgiven kom upp i sängen till mig helt frivilligt och började slicka mig på händerna och läpparna utan att bita hårt. Dock kanske det kan vara makt kamp. För han kisar på mina händer konstant. Väldigt väldigt mycket.
Så då kan han vara i puberteten?. Vilket förklara massor i så fall.
Tyckte du gjorde rätt som släppte ut dom på golvet för precis som med obstinata tonåringar kan man behöva kompromissa med sina pälsklingar. Sen är han i puberteten är en maktkamp det sista han behöver för det är nog jobbigt med all testestron som rusar. Att han markera på dig kan tyda på dominans , han gör det för att visa att du tillhör honom. Men förhoppningsvis lugnar han ner sig om nån månad och blir samma gamla råtta igen.
Ja för jag märker inget av detta på hans bror som dessutom är större. Men han är mer raggig och inte alls lika baby mjuk som Snarf. Det enda han gjorde för två månader sedan var att trycka ned Snarf lite sedan vare bra med de. Nu ligger han å sover mest.
Men nu har Snarf börjat knastra och lystra på sitt namn i alla fall. Lite mer sällskaplig och verkar trivas bättre.
Starta ny diskussion