Vill inget särskilt. Bara dela med mig av en söt bild på tre av mina bebisar som nu blivit fem veckor gamla. Och lite tankar också när allt kommer omkring.

Det verkar som att alla ungarna som inte stannar här hittat bra hem att utvecklas i. Det känns kanonbra, även om jag känner en viss vemod när jag tänker på att snart skiljas från några av de små älsklingarna som jag följt nu i över fem veckor. Man hinner fästa sig så mycket vid dem. Dels lär man känna deras små personligheter, hur de är och reagerar på olika saker. Dels funderar man på vilken färg man ska regga dem under, man väger och undersöker att de mår bra varje dag och sen gosas det ju en hel del.

Men hur gärna de än skulle få stanna här så måste jag tänka på att inte fylla alla mina burar direkt. Planerar ju att föda upp någon kull till i framtiden och det går ju inte att behålla alla. När det nu finns andra djurvänner som så gärna tar hand om en liten åt mig så får jag släppa dem. Och jag vet att de får det bra. Hade jag inte den övertygelsen så skulle det inte gå, då skulle jag inte kunna skiljas ifrån dem.