Kram kram kram!

Usch, jag känner igen känslan, verkligen. Hoppas du snart kan se detta som ett positivt avslut. Det har ju varit jobbigt ett tag och nu har du chansen att gå vidare, att börja om!

Är han inte kapabel att se det fina i dig så var han inte den rätte. Det är fullt möjligt att leva ensam och trivas med det… även om jag vet att det är pissjobbigt nu.

Var ledsen, Var arg men tro aldrig att du inte är bra och värd att älskas..

Du behöver inte någon annan än dig själv.

Men jag vet att det är jobbigt och du inte kommer att vilja läsa det jag skriver men gör det ändå… Kramen

Du är värd någon som älskar dig för den du är och vill dela sitt liv med dig. Kunde han inte det så är han inte värd dig. *kram*

Nej vad jobbigt det måste kännas nu. Men, vad kan du göra annat än att resa dig och inse att du är stark som du är. Det är alla människor även om det inte känns så när ett förhållande tagit slut.

Du kommer igen!  Men sörj ett tag om det behövs. Glöm inte bort bara att du ska gå vidare sen.

Kram från mig, rådisarna och hunden <3

kramar om!

*stor kram*

Jobbigt! Stor kram!!

*kramar om*

Du vet väll om att du är värdefull, att du är älskad här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.

…begrunda dessa ord, de är sanna, och tänk på allt det underbara i dig som han går miste om. Detta underbara kan du nu växa vidare i och ge till någon som uppskattar det. 

*kramar om*

Varit med om samma, det kommer att gå över. Kraam:)

Denna låt hjälpte mig väldigt mycket då jag efter 2 års förhållande blev dumpad av min dåvarande sambo.

Ursh Linda, jag vet hur jobbigt du har det! Har aldrig varit med så jobbiga saker i mitt liv som just uppbrytande av förhållanden. Massvis med kramar!

Du ska veta att du är en otroligt vacker, rolig, übertrevlig, underbar och speciell person som minst sagt är älskvärd. Förmodligen kommer det inte dröja länge förrän du står där, nykär och fast igen! :P

Men, konstigt som det låter, så finns det faktiskt underbara saker med att vara singel också. Det kommer sen, när det jobbiga sköljts över.

Kramar från mig och ratsen!

Kram från mig och alla djuren..

tack alla vänner, det värmer och jag vet om det innerst inne, men det sitter djupt just nu…jag vill bara bli omfamnad och krypa in i någons famn och gömma mig…..

Du blir jättekramad av mig också! Jag måste säga att du har den härligaste personligheten av alla jag känner! du är så rolig och när man hör ditt skratt är det bara att skratta med! :D STOOORA kramar från mig och hundpussar av Zora och Zelda!

Lite uppdatering. Jag har  nu gått vidare iaf från saknaden av själva fd pojkvännen. Jag vill inte ha honom längre på det sättet, vi är vänner och det e jag nöjd med, men känns så himla jobbigt att vara själv. Har fått tillbaka min panikångest dock, in big proportions. Har suttit på karolinska på psyk halva förmiddagen, och blev sen slussad till akutpsyk på St Görans där jag fick prata med sjuksyster och sedan läkare. Så jag är helt knäckt och förlamad idag. Vaknade imorse och fick sån attack så jag trodde jag skulle dö. Så det var bara att ta sig i kragen och gå iväg fast jag hellre hade velat hoppa från balkongen. Grät hela vägen dit och väl där grät jag så jag höll på att tappa andan. Men nu har jag fått det där avklarat. Dom skickade remiss till Karolinska och jag ska dit efter helgen nån gång. Fick med mig några tabletter så jag klarar mig i helgen förhoppningsvis, Nu är det ganska lungt, men mornar och kvällar är värst, och inte en tv eller radio eller någonting att skingra tankarna vid. Livet suger, men det blir väl bättre antar jag, hoppas jag. Saknar datorn också nått fruktansvärt, det hade hjälpt nått kollosalt om jag haft en dator och nät, så jag kunde sitta här på fokus och fokusera på råttsnack, än destruktiva tankar i min tomma lägenhet 

Jag lider något oerhört med dig… det är inte kul men jag kan lova att det kommer att bli bättre.

När attackerna är på väg, gör något fysiskt, boxas med kudde, ut och spring eller promenera. Nånting som får adrenalinet att forsa ännu snabbare i kroppen för då slutar attacken. Det är inte nåt new age snack utan ren vetenskap. :) Panikattacker är inget annat än dålig planering av hjärnan i adrenalindoseringen…

Plågsamt och skrämmande ja men det går att få bukt på det

#16 Usch vad jobbigt :( Det skär i hjärtat att läsa, jag har också panikångest och vet att det inte är nån höjdare när man får attacker och inte kan andas. Min har dock aldrig varit så illa som du beskriver så jag kan inte påstå att jag vet hur det känns. Det verkar ju vara den livsomvändande situationen som har triggat det, hoppas verkligen att det blir bättre snart! Kamomill-te kan jag varmt rekommendera, det är avslappnande för musklerna. Och andas med magen, men det vet du säkert redan, det sätter ju igång det parasympatiska nervsystemet och lurar hjärnan att allt är lugnt. Ta hand om dig, gosa mycket med råttorna och omge dig av nära vänner. Massa kramar!

grejjen är att jag itne kan gå utanför dörren när jag får mina attacker, men jag gråter bara ut i sängen, eller kastar nått kring mig, det som e skönt är ju att efter en halvtimme e stresshormonerna slut och då avtar attackerna, men kroppen är ju itne helt frisk efter en attack. Och jag blir så himla skräckslagen när det händer, som jag sitter i ett störtande plan  Men nu har jag lite att dämpa med iaf fram tills jag får komma till en läkare på karolinska .

Uscha, själv vet jag inte hur det är men jag lider med dig!! Hoppas verkligen att du blir bättre Linda! Kämpa emot, det blir bättre efter ett tag… Massor av kramar!

#19 Du har PM

Här sitter en till som lider av PÅ. Det har varit ganska okej ett bra tag men nu när jag bröt handleden har den blommat upp igen. Kom som ett brev på posten typ.. Så fort något inte är så gott som "normalt" så blir min insida nervös och jäklig :S

Stor,stor kram!!

Jobbigt… Har själv haft depressioner, ångest och panikattacker i ca17år, inte skoj. Hoppas du får bra hjälp. Kram

Fy vad jobbigt det låter Linda! Jättestor kram till dig!

sååå, nu har jag dator och internet iaf, en liten räddning, eller en ganska stor när jag tänker efter :) Jag känner mig helt lyrisk nu när jag tänker på att jag verkligen har dator igen…(manodepressiv kanske??)

Så nu är jag tillbaka med besked

Beklagar Bullerbytjejen.

Killen och jag håller på att separera.
Jag kommer bli så ensam! Kommer inte ha någon dator.

Känns bara hemskt nu!

kram till dig Hera.

Tack Molle08!

Gud vad ledsen jag blir av att läsa, Linda!

Ja, håll dig till datorn, det brukar kunna lösa det mesta. Msn är ju toppen eftersom man kan prata ut utan att behöva visa hur mycket man gråter.

Du verkar så stark som ändå fokuserar på att hålla huvudet uppe! Massa kramar! Jag ska försöka ta mig ut på msn när jag har tid!

Och kram till Hera också förstås!

Visst är det hemskt att bryta upp ur förhållanden? Det är en så stor sorg och så omtumlande när hela ens omvärld bara kastas om. Även om man kanske känt länge att det varit på väg och man kanske inte ens vill vara med sin kille längre så är det fruktansvärt. Vi är så sociala, vi människor. Det gör så ont i oss när våra relationer förändras. Har man redan psykiska problem så är det då de triggas, precis som Emma87 säger.

TAck Terato. Ja, allt förändras efter 4 år tillsammans med någon. Man växer liksom ihop.

Ååh, känner me dig som fan Hera, men det går över, beror ju på hur man ställer sig till situationen också, jag har mått svindåligt, mest över att jag nu är ensam, inte så mycket av jag blev utan just den jag var med, utan att jag inte längre har någon som jag delar allt med, eller mycket iaf.

Jag kan förresten meddela att jag börjat snacka med en kille nu

Verkar lovande, men jag måste ha fler bilder på han, jag e ruskigt kinkig vad det gäller utseende tyvärr, en tråkig last jag har, man ser ju inte just snygg ut själv lixom, men han måste se bra ut för att jag, haha ne vänta nu rusar Kodum iväg me mitt ciggpaket …han måste se bra ut för att jag ska kunna få några känslor så, men vi får se hur det går, jag skulle gå på en regaespelning på tantogården nu på fredag men nu vet jag itne hur det blir, får jag mer bilder och han ser bra ut så kanske jag träffar honom istället :-P Han har lovt att bjuda på mat och vi ska se massa stå-up shows på burken , så håll tummarna nu då på att han är en riktig hunk hehe

Linda, jag ska tala om en sak!

Att man inte går efter utseende när man letar partner är en myt. Vi människor kan se på en annan människa vilken genetisk uppbyggnad denne har. Vi vill hitta en människa som matchar oss så pass att vi är lika men ändå lite olika i t.ex. immunförsvar. Vi vill ju föra vidare våra egna gener så vi kan inte ta någon som är allt för olik oss. Det är därför så många par är så lika varann! Men vi kan inte ta någon som är för lik oss heller för vi behöver en viss variation för att t.ex. uppnå ett så bra immunförsvar som möjligt. Annars skulle alla barnen i familjen dö om vi råkade ut för någon sjukdom. Dessutom skulle alla våra negativa recessiva gener bli synliga.

Det finns människor som passar mer eller mindre bra ihop men sen finns det också människor som många människor finner attraktiva. Att t.ex. vara symmetrisk i ansiktet tyder på friskhet och är något som anses vackert i många kulturer. Det finns alltså människor som fler vill para sig med och det är dem vi kallar vackra. Men alla fulingar där ute ska inte misströsta för det finns alltid någon som väger upp våra brister och som vi alltså passar utmärkt ihop med för att få avkomma. Och de tycker förmodligen att den människan är aldeles fantastiskt vacker!

Så vi är av biologisk natur gjorda att gå efter utseende(och doft osv med för den delen) men finns det förstås knasiga ideal också som vi hittat på i efterhand.

Men sen vill man ju ha en livskamrat också som man kan trivas med. Och det är också superduperviktigt förstås! :)

Förlåt för mitt svammel. Roligt att du har någon ny spännande på gång!

Bullerbytjejen; ja, det är just det här, att man är ensam! Det är det som är hårdast!