Måste bara få blåsa upp min kärlek för mina råttor. Jag har haft MASSOR av olika djur. Och jag mennar vekrligen MASSOR igenom årens lopp. Tänker inte räkna upp om ingen frågar dock XD

Men under alla år tror jag inte jag varit så kär i något djur som mina råttor. Inte sedan sköldpaddorna ev… Men det är typ.. 9 år sedan men. Jag städar konstant åt dem, pillar med dem. Leker och försöker komma på roliga saker och hamstrar pengar till leksaker och ny bur (då till mitt förtret att jag köpt en lite för liten bur *snyft*).

Och för att komma till saken med varför jag skriver å är så stolt över dem.

Jag har varit rätt sjuk på sista tiden. Och då jag fick en underliga sammankoppling av muskel knutar, gallblåse problem spydde som en gris och pick panik ångest attack på det vågade jag inte riktigt vara hemma. Så jag har varit hos min mor ett tag. När det kändes värre bestämde jag att ta med råttorna. Dels för jag saknade dem och min fassa tycker de är "äckliga". Och jag ska vara här tills torsdag iaf då man ska på röntgen å tjofräs.

Åkte hem till fadern på egen hand med tåg samt kom hem, packade i ordning åt råttorna och så där samt extra kläder osv osv. Släppte ut dem på min säng då jag satt där själv och väntade på att fassan skulle bli klar med morgon rituallen. Låg ned i sängen för att råttorna inte skulle springa på smyckes skrinet och ned i min ena låda som är trasig och vill vara öppen. Så somnade jag! Emot allt var jag ville somnade jag för jag var så himmla trött och dålig.

När jag vaknade för farsan sa att vi skulle åka tror jag att jag hade sovit i en timme eller något. Tänkte "oh **** vart är råttorna?". Till min lycka hade de lagt sig till rätta vid mig. Den ena bakom baken - vilket kan anses som ett farligt öde för sig själv ;) - och ragamuffin sov bredvid på kudden.

Ja å nu te andra saken. Min mor har katt och hund. Jag hade med mig dem ut i soffan så de skulle känna sig lite trygga för de va lite hetisga i buren. Å de började springa å soffryggen och snatta snäck skal samt stenar. Mossan e så kär i dem med de är än så länge mer "MATTE!!! DET ÄR EN TANT SOM STIRRAR PÅ OSS!" och springer samt gömmer sig i luvan.

Har haft hök ögon här. Då vi var rädda för att något av djuren skulle försöka nypa dem. Hunden har hittils mest sett förtvivlad ut och kollat på dem. han har försökt nypa ne gång pågrund av att det stod mat på bordet. Men inte igen dock. Vår ena katt Ozzy har varit very clueless så att säga och bara stirrat. När den ene kommit fram och luktat på honom har han dragit till sig tassarna och dragit sig undan. Han är rudis den katten helt klart. Vår nadra katt var lite mer intresserad men när råttan luktade på henne fick hon racing fart ned för soffan och in till sina bebisar. Så det är ovanligt snälla djur vi har.

Nu står de precis precis vid mig vid sängen. Det enda stället buren fick plats på. Mossan sa åt mig att komma och kolla då hon lägger sig tidigare (vi får dela rum pågrund av liten lägenhet) då visade sig att den ena försökte sätta på den andre och jag stod väldigt konfyst och bara tittade. När mossan sedan vaknade och enligt logiken före mig så hade tydligen båda råttorna suttit som klistrade och stirrat på mig.

Det märks hur präglade de är på mig. För jag lät mossan ha dem i soffan. Tro inte då att de stod på den yttersta soffryggs kanten och stirrblegade på mig. Kastade dit deras luvtröja och den gömde de sig i. Smakade lite på mossan med tungan och sprang runt allan. Gick och satte mig i soffan och som två torra skinn upp på axlarna var de. De är verkligen "mammas bebisar"!

Jag äger verkligen snälla små älsklingar. Är så kär i mina råttor då jag tar mer hand om dem än något annat djur jag haft tror jag. Är ås glad att jag fick dessa bebbar. <3

btw… jag tror mossan lär skaffa råtta i framtiden *asg*