Du måste ju visa bilder juuh!

Holly har en perfekt tyngd och är en storvuxen tjej med bra proportioner. Vikt 9/10 348g. Hon är framåt och busig. Neutral i flocken och tar hand om dem äldre. Hon är en äkta sällskapsråtta som lägger sig vid buröppningen i protest om man inte pratar med henne. Där ligger hon och tittar ut en när man sitter på soffan och ger sig inte förrens man ger efter och plockar ut henne och gosar och busar en stund.

Buddha är en stor gosgris, när man släpper ut honom letar han upp ett mysigt ställe lägger sig tillrätta och ploppar och knastrar med ögonen och bara njuter av livet. Bilden är honom i ett nötskal. Uppkrupen på fönsterbläcket i full gång att knastra tänder. Han har inga perfekta dumbo öron, men så får jag ju iaf chansen att se hur mycket av form och veckning som är direkt ärftligt.

#1 Du var ju för snabb

Jag kanske är knäpp men vad är charcoal ?  =)

BUDDHA!!!

Jamen, så herligt at se sine skønne rotter blive parret her i Sverige. Det vil jeg glæde mig til. Måske skal jeg have en lille unge fra det kuld. Man vet aldrig.

I den här tråden kan man läsa mer om charcoal

#6 Ja han är kärlek!

#7 Jag har inte räknat med något annat

Det bliver spændene, held og lykke med parringen

Kan fråga i denna tråd istället. ;)
Får man ställa sig i kö på två honor?

#11 Det får du absolut göra. Men det står några uppskriva innan oxå så du får hålla tummen för många honor jag Pmar dig

#10 Tack Jan

Å! Gud vilka fina råttisar!

superdunderfina! :D

#12 tack!

Kan ni inte ta den där diskussionen här nu då som Babbett tog upp(om det är okej, Nicciz)? Jag är lite nyfiken på det där med den ifrågasatta bakgrunden.

Här var den diskussionen.

Vad jag förstod handlar det om överdominans eller är jag ute och cyklar då? (jag och danska!)

Är det på honans eller hanens sida?

Ingen af forældrene til tut-zoo's Y kuld var aggressive eller har aggression bag sig i deres baggrund.

Tut Happy Birthday blev rost til skyerne af tut-zoo selv, og mor rotten er fra danske zen-rats og i hendes baggrund har kun én han vist adfærds ændring og det var efter en flytning.

Okej. Så det kan alltså med andra ord vara någonting annat(ej genetiskt?) som gjorde att så stor del av kullen fick dominansproblem? Eller kan det ligga längre bort i stamtavlan?

Jag har en bekant som avlar på möss som har tokunderbara temperamentmöss där det helt plötsligt dyker upp en eller flera som har aggressionsproblem. Det är mysko. Men hon vill ju fortsätta jobba på den linjen och "jobba bort" detta knasiga eftersom hon vill rädda detta underbara temperament. Det är väldigt framåt, keliga och orädda möss.

Tycker det är väldigt intressant med temperament.

Jeg er af den holdning at de dominans tilfælde der har været, som kan forklares, har en miljø mæssig baggrund for at opstå og ikke en genetisk årsag.

Jeg kommer ind på det når jeg offentliggører min research om hele slægten, både Y slægten og den slægt der ligger bag denne.

#16 Inga problem kör hårt. Den dagen jag inte kan stå för vad jag gör slutar jag med avel

Jo, tut-zoo har lagt ett avelsförbud på alla avkommor efter hennes Y-kull. Det ska grunda sig i överdominans. Men efter att janc här har kartlagt HELA släkten så har det konstaterats att procenten för aggression i linjen är extremt låg. Statistiskt sett är det en av dem bästa som avlas på just nu. Dessutom är det få sjukdomar, så som cancer och annat skit som finns. Som allt annat i råttvärlden är det ofta mer som ligger bakom saker än man ser. Det här är inget undantag. Det finns mycket grundinformation ang förbudet som ifrågasatts och som inte kan belysas tex. Källor undanhålls mm.

Jag tänker göra mig en egen uppfattning, det gör jag alltid. Och därför har jag tagit beslut om att avla på en hona som härstammar från den avelsförbudsbelagda Y-kullen. Hon är barnbarn till ett Y. Vars mamma tog hand om både sin egen kull på nio och en annan honas kull på 10st. Och klarade det galant. Och hmm.. i min värld hade en råtta med dåligt temperament blivit stressad av 19 ungar, varav tio inte var hennes egna utan bara sattes in. Och en aggressiv råtta hade bitit ihjäl dem.

I min mening efter att ha träffat flera Y:n och deras avkommor och själv sitter på fyra av dem är risken så liten att den nästintill känns som obefintlig. Men OM det skulle hända något är jag den första som oxå avslutar linjen. Jag har ändå planerat för att isolera den tillsvidare. Jag chansar aldrig mer än jag måste. Men jag tycker det är synd och skam att avsluta en NU dokumenterat BRA linje. Man får också tänka så här.. efter Y-kullen är det ca 100 råttor vi pratar om (11 kullar minst )och så ser man till hur få som har problem kontra hur många som inte har det…

Jag stannar där och släpper in er andra för en syl i vädret

Det är väldigt skönt att man kan fråga dig rakt ut, Nicciz!

Och du har svar på tal, som vanligt! ;) Ja, då litar jag på ditt omdöme. Det verkar ju vara underlag nog för att prova om de har så mkt annat positivt.

Men de som blev aggressiva, hur yttrade det sig? Aggressivitet mot människor eller "bara" mot burkamrater? Och får man fråga vad i miljön det kan vara som påverkar en hel kull? Jag menar, det var ju så många i kullen som blev knäppa! (ärliga frågor och inte påhopp!) Om det är något som inte kan tas upp här pga hänsyn till ägarna till råttorna ur kullarna så respekterar jag det.

Men vad kan det alltså vara mer som gör en råtta aggressiv än dess genetiska bakgrund?

Jag tänker så här, att kan det inte vara så att det fanns nån jätteknepig recessiv aggrogen som båda föräldrarna hade men som sällan visar sig? (det behöver ju givetvis inte vara ett skäl att stoppa linjen om det finns annat som väger upp way much more) Men vore det inte rätt bra då att ta in avelspartner från ett helt annat håll eller är jag ute och cyklar då?

#22 Ingen fara  Det ska man alltid kunna tycker jag…. och svar på tal vet jag inte, men det är iaf MIN anledning till att göra den här parningen ;)

Just Y-kullen och antalet dominanta/aggressiva råttor i den är en av sakerna som det hymlas och mörkas om, vilket bara stärker mina misstankar om andra underliggande konflikter som förbudet har häftats uppå… Och jag kan inte gå in mer specifikt än så här.

När man pratar om ärftlig aggresion så talar man om ADP (autosomal dominans med 100% penetration) Det innebär kortfattat att det nedärvs utan undantag för kön, typ osv. Det bara ärvs rakt nedstigande. Vi gör ett ex. Vi säger att 50% i en kull ärver agression efter teorin om ADP. För att göra det enkelt säger vi 25% är honor och 25% är hanar. Vi säger vidare att vi parar en hona ur ADP gruppen med en hane utanför ADP gruppen. Vi får alltså med oss ADP till nästa generation.

Men om vi säger att vi parar två råttor utanför ADP grupperna.. då har vi det inte i nästa generation. Nu gör jag allt super enkelt, för riktigt så här blir ju det ju i praktiken, men för att ni ska få ett ungefärligt begrepp om vad det innebär att avla på ADP och avla bort ADP.

Om man inavlar, vi säger två syskon för enkelhetens skull… så kommer alla anlag både positiva och negativa förstärkas. Säg nu att du får en inavelskull, som bara visar positiva egenskaper. Då måste du ha avlat utanför ADP gruppen och således avlat bort från ADP.

Men så har du även ett helt outforskat register som är den polygena nedärvningen… där kan dina recessiva "aggrogener" ligga. MEN då är det inte ärftligt i den graden man talar om här. För då talar vi om recessiva gener.. Där har man risken när man utavlar. Du kan ha två underbara djur som får en skitkull och du förstår inte hur det gick till eller var det kom ifrån… det är den polygena nedärvningen. Det är en mängd olika gener som går ihop och skapar olika egenskaper.

Hängde du med och blev lite klokare

:D

Okej, jag förstår hur du menar. Ja, då är det väl ännu mer anledning att ifrågasätta, kanske! Men vi lämnar det nu så att ingen utomstående ska behöva bli indragen.

Okej, jätteintressant! Är inte alls insatt i hur det fungerar med nedärvning av aggressivitet(eller temperament över huvudtaget, rent genetiskt)

Så med andra ord kanske det till och med är smartare att försöka avla på mer närbesläktade djur eftersom man då får fram det som eventuellt finns där?

#24 Jag älskar att du är så på för diskussioner mer sånt på RIF

Nja.. hmm du kan ju få problem även när du inavlar. För att vara tydlig så inte alla går hem och inavlar hej vilt nu… Det handlar ju om dem där polygenerna. Men risken för överraskningar är ju mindre. Men inavlar du i flera generationer utifrån att du Aldrig tummar på avelsdjurets hälsa eller temperament så minskar ju även riskerna för överraskningar från polygen påverkan

tyvärr är all ärftlighet en gåta, både vad gäller människor och djur och man vet aldrig till 100% hur det blir i slutändan. Men allt handlar om att efter bästa förmåga minska riskerna.

Haha, nog kan jag diskutera allt! Men jag borde kanske försöka läsa på lite mer så att jag förstår mer. Eller så ställer jag frågor så måste ni svara! :P

Ingen som kan några länkar sådär på rak arm som handlar om temperamentsavel?

Det där med polygener måste jag nog läsa på mer. Men visst är det så att polygener inte riktigt kan mätas med t.ex. ett sånt där korsningsdiagram som man får lära sig göra i skolan? Jag menar att egenskapen sitter på fler gener så att man inte så enkelt bara kan säga att det handlar om dominanta eller reciessiva anlag?

Vänta bara på genetikens framfart. Snart kommer det inte finnas någon utmaning i att avla längre!

Ska iaf. bli intressant att se hur det kommer att gå med kullen. Låter ju intressant att det är en väldigt frisk linje. Gosh, vad det behövs!

Kortfattad Polygen kurs

Huvudgener - polygener
Många gener är begränsade till ett locus med två eller flera alleler, där respektive allel kännetecknas av olika utmärkande karakteristika som nedärvs som väl definierade egenskaper. En solidsvart råtta (genotyp aa) skiljer sig från en råtta som är agouti (genotyp A-) Dessa gener, A och a, kallas huvudgener.

Det finns dock färger inom vilka det förekommer en stor variation i uttrycket. Råttans färg kan vara mer eller mindre mörk, råttans storlek kan skilja, liksom pälskvalitén. Denna variation är till viss del ärftlig (men ibland också miljöorsakad) och regleras av många små gener, som var och en ger ganska liten effekt, men som tillsammans ger stor effekt. Dessa gener kallas polygener (poly = många). Eftersom de är många och ofta sitter på olika kromosomer kan man inte direkt bedöma nedärvningen av dem utan effekten blir "blandad".

Polygener kan grovt sett delas upp i två grupper, en grupp som visar effekt i sig själva utan några huvudgener och en grupp som modifierar huvudgenernas uttryck. Egenskaper som storlek och kroppsform regleras av den första gruppen och egenskaper som färgnyanser och pälsars kvalitet etc. regleras av den andra gruppen.
Polygener måste alltså förekomma i en större mängd för att visa sin effekt. Varje gen ger en liten effekt, när denna gen adderas till andra gener av samma typ ökas dess inverkan på en egenskap i en viss riktning. Man talar också om modifierande gener eller kvantitativa gener. De flesta egenskaper ärvs polygenetiskt.

#23: "Säg nu att du får en inavelskull, som bara visar positiva egenskaper. Då måste du ha avlat utanför ADP gruppen och således avlat bort från ADP."

Præcis, og det er faktisk i en nøddeskal hvorfor jeg valgte en indavlsparring med en indavlsprocent på 12,5% da jeg lavede onkel/niece parringen mellem Sun Pegasus (Sun-Ratz' Engelske roser kuld) og Sun Powdersnow (Sun-Ratz' Vinter kuld).

Denne parring blev til mit Swahili kuld (dove+dove pearl)

Dette kuld er jeg faktisk ret stolt af, de har en rigtig fin bygning, god størrelse (vækstrate de er endnu ikke fuldt udviklede), dog er de foreløbigt kun ca. 4 mdr. gamle.

Så ved jeg godt at tut-zoo i sit avlsforbud skriver om aggression og dominans i en sen alder, men min personlige erfaring er at jeg meget tidligt kan spotte hvilke rotter der evt. vil udvikle sig adfærdsmæssigt uønsket, og den udvikling har ingen af mine unger haft.

Nu skal tråden naturligvis heller ikke handle om mine unger, men om Nicciz's parring som jeg har al forståelse for at hun gerne vil lave.

Vilka fina råttor! Buddha ser riktigt go ut där han sitter o myser :)

Buddha+Holly, då måste du ju nästan döpa en av ungarna till Buddy Holly (kanske kan ha rocktema på kullen) ;)

Tack Emma87

Jag har ev. ett tema på G. researchar det nu. Men blir det inte bra så ska jag definitivt överväga Rocktema. (det passar mig finfint)

Det har blivit en ändring, parningen skjuts upp 2veckor till v. 50 istället. Vilket innebär om allt går som planerat att ungarna föds v.1 och är leveransklara v.6 istället.

#31 Hvordan kan det være at du har rykket den?

Jag vill ha en typbedömning på Holly, och det kan jag först få den 6/12 och då kan hon inte vara dräktig. Det i kombination med att jag fått möjlighet att få en av kullarna uppfödd hos en annan så det inte blir så tätt… Men.. haha… inget är spikat i sten än.. vem vet, jag kanske parar dem idag