
Lättast avla bort; sjukdomar eller aggresssivitet?
Nu har jag en knepig avelsfundering här. (som det kanske inte finns något bra svar på)
Men vad är egentligen lättast att avla bort i en linje? Dålig hälsa eller dåligt temperament?
Dåligt temperament kan vara vad som helst, från en helt okej men lite nervig råtta till en rent aggressiv. Hälsa samma sak. Från minsta nysning pga aningen sämre immunförsvar till allvarligare genetiska sjukdomar.
Som det verkar så chansas det hellre på hälsa än på temperament. Därför funderar jag på om det är för att man lättare kan avla bort sjukdomar. Eller finns det andra förklaringar?
Skulle vilja veta vilka erfarenheter ni har!
Älskar mina stora små vänner..

jag avlar inte men borde de inte vara lättare att avla bort dålig hälsa genom att tillföra kärnfriska individer?? dåligt temperament är väl som med hundar, vissa linjer måste läggas ner pga aggresivitet o nervositet antar jag iaf.
Qui dormit, non peccat

*ändrade mig* Jag skrev precis ett inlägg om ärftlighet gällande agression Buddha+Holly tråden.. jag ska orka kopiera det sen 
eller ååh jag var för snabb för mig själv.. tänker man till lite så går det inte att avgöra. Eftersom du aldrig vet exakt vad din råtta bär på för anlag. Därför ska man chansa så lite som möjligt på båda delarna. Men jag tror att man hellre chansar på hälsa än agressiva djur av den enkla anledningen att dem sjuka råttorna iaf är snälla (so to speak) 

Inget av det skulle jag vilja säga. Precis som Nicciz säger hänger anlag och sjukdomar ihop och man kan ju aldrig veta exakt va råttan bär på. När det gäller temprament så kan det hoppa över en generation och man kan egentligen aldrig veta. Det kan även ärvas i direkt nedsstigande led.

Okej. Men de flesta råttorna blir ju aggressiva runt sex månader medan sjukdomar kan visa sig mkt senare. Därför kanske det automatiskt blir så att man avlar på trevliga djur fast sjukdomarna hänger med, bara att de inte har synts än, iaf om man pratar om honor. Då menar jag, borde det inte vara lättare att sortera bort dåliga temperamentsdjur än ofriska djur?
Nej det är ju klart. Det finns ju i princip inget som inte kan poppa upp ändå. Allt beror ju på om generna finns kvar och man råkar matcha med fel avelspartner. Då är man ju där igen.
Men är man försiktigare när man chansar på temperament än hälsa?
Nu lägger jag inga egna åsikter i detta. Bara funderar..
Älskar mina stora små vänner..
En annan fråga. Vad händer om man avlar på enbart aggresiva råttor?
Om man skulle välja att avla endast på aggresivitet. Vad skulle det egentligen leda till i slut ändan? Rejält bra kamp och vakt råttor?
Sorry, frågan bara poppade bara upp i mitt huvud.
/ zickans.com uppfödare av tamråttor och guldhamster i Västerås
Värd på Råttor, Exotiskadjur.
Via ren-avl og selektiv avl vil begge dele kunne udavles og er ca. lige let, eller lige vanskeligt om man vil.
Om man bare ud-avler hele tiden så er det umuligt at styre.

Kan du inte fråga hon som varit den mest framtonade, nu mera tigande här på forumet?? (tidigare likställd med RiF)
Hon borde ju veta vad som är lättast.. Och hon borde väl veta?
Hälsn. Freke
Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus
#5 Vad händer om man avlar på enbart aggresiva råttor? Om man skulle välja att avla endast på aggresivitet. Vad skulle det egentligen leda till i slut ändan? Rejält bra kamp och vakt råttor?
Det ville vel lede til en linie med aggressive rotter, men hvordan kan det være at det interesserer dig?

Jag förstår det intressanta i det.
Jag menar.. Jag tror att de till slut skulle dö ut. Men frågan är.. Vad dör de först av? Stressen av att vara aggressiv eller av att de till slut tar kol på varandra?
Sen skulle det ju förstås vara omöjligt att avla på sådana råttor till slut eftersom de skulle bli så aggressiva att de inte skulle klara av en parning.
Tror jag!
Älskar mina stora små vänner..

#5 djur som paras fram för att bli aggresiva brukar till sist utrota sig själva så att säga. vet inte hur de är med råttor, men med tex hundar så får de fel i hjärnan då de producerar nått hormon i för stor mängd, tillsammans med tex testosteron. de blir galna, ohanterbara och kan faktiskt skada sig själva dödligt genom att attackera sig själv, eller då de försöker skada någon/något annat. sen är stressen hög så de brukar få dåliga hjärtan o andra sjukdomar oxå.
sen just med riktigt aggresiva tikar så brukar de inte gå att para dem för de slåss bara, går parningen bra så äter de upp ungarna eller struntar i dem. så i slutändan så tar moder natur hand om saken. men om de är stress eller otrolig aggresivitet de dör av beror väl på antar jag.
Qui dormit, non peccat
#8 Det är intressant att veta allt. Varför vill man t.ex veta att coca cola var från början tänkt till att vara medicin.
Det är omöjligt att nysa och titta samtidigt. Gris orgasm varar i 30 min.
Onödigt vetande är både nyttigt och kul. Allt är kul att bända och vrida på. Ju mer man vet om ett djur desstu bättre, även om man inte har behov av det.
Om man ska avla bra kan det vara kul att veta vad som händer om man gör helt tvärt emot :-)
Skulle t.ex råttorna kunna avlas sönder så mycket att de blev snälla igen. Eller skulle mina mardrömmar om gp råttans mest förbannade temprament hamna i en tamråtta och hemsöka en ;-)
Eller skulle de ha ihjäl alla helt enkelt.
Onödigt intressant. Precis som att montera sönder dator igen för att se om man kan sätta ihop den. Komplett onödigt.. haha
/ zickans.com uppfödare av tamråttor och guldhamster i Västerås
Värd på Råttor, Exotiskadjur.