Kastrering görs ju endast i nödfall om råttan inte går ihop med någon annan hane.
Riskerna beror ju på i vilken kondition hanen är. Är han frisk och normalviktig så minsker det ju risken avsevärt men det som finns är:
Narkosen- kastrering är ett enkelt ingrepp (har varit med själv flera ggr) det svåra är att få dom vakna ur narkosen. Råttor är väldigtt svåra att söva och det är lätt att överdosera.
Överlever narkosen - överlever dom narkosen så behöver inte faran vara över dom kan somna in senare eller så kan lungorna kollapsa av att det bildats vätska. Därför är det viktigt att man håller koll¨på råttan och vänder den med jämna mellanrum i sjukburen så den inte får vätska i lungorna. Man bör oxå hålla koll så att den inte blir för varm eller för kall
Komplikationer - kan uppstå under och efter operation. Allt från blödning till infektioner.
Sen ska ju råttan sitta minst sex veckor själv för att hormonerna ska gå ur kroppen och det är inte säkert att man får in råttan i flocken igen. Den kan även bli aggresiv mot människor av att sitta själv så länge även om man hanterar den.

Oj, det var visst mer risk än vad jag trodde.

Okey, tack då vet jag:)

jag har gjort det en gång och det blev dödsfall :-/.. kommer inte göra det igen. får grabben sitta ensam isf.

#3 menar du att du hellre har en ensamråtta än testar att kastrera?

#4 Jag har försökt kastrera smådjur 2 gånger varav både dött. Så jag vet inte om jag vågar att testa igen.  Att de sedan fungerar bra i flock även efter kastrering är inte heller någon garanti.

Jag har kastrerat Juni, men då åkte jag 30 mil (60 tur och retur) för att komma till en veterinär jag vet är bra… Och det gick jättebra.

Anledningen var att han var överdominant, inte mot de andra råttorna utan mig… Och det hade bara varit jobbigt för både mig och Juni om inte vi kom överrens så jag chansade innan det gått för långt, med väldigt lyckat resultat.

Men veterinären sa till och med flera gånger att "Du får inte ha allt för höga förväntningar, det här är väldigt riskfyllt för råttor".