Som sagt han är tonåring och hormonerna rusar, ge honom en månad. Men börjar han bita dig eller dom andra råttor så bör du ta ett beslut nu. Du skriver oxå att en av ettåringarna har fått somna in och det har säkert rubbat rangordningen i buren. Då är det viktigt att man har en bra ledarhane som kan sätta honom på plats. Men än så länge tycker jag du ska avakta, förhoppningsvis går det över.

han låter som att han vill vara den dominante. så länge han inte skadar de andra råttorna eller dig så är det ok. han är ju ganska ung så han kan lugna ner sig! de kan oxå vara så att eftersom din andra råtta blivit avlivad så stämmer inte rangordningen i flocken, så den måste du låta dem göra upp själva.

jag tycker inte att kastrering är ett bra alternativ då råttan kan avlida av narkosen, och det är inte säkert att det hjälper att kastrera honom. läste nånstans att de kunde ta flera månader innan du ser någon skillnad på råttans bettende om det fungerar. men vill du göra det så satsa på en bra kunnig råttveterinär som gjort ingreppet förut.

Men fortsätt gärna att uppdatera på forumet hur det går, tycker jag. Finns ju många kunniga människor här. Det kan vara skönt att få spåna lite tillsammans med andra råttmänniskor när man har såna här bekymmer.

Tack för era åsikter tjejer! And yes Terato, jag lovar att hålla er och RiF uppdaterat med hur det går!

Jag tror att vår Björn är ordet "humörsvängningar" personifierad. Han kan ha ett fruktansvärt humör, vilket vi om inte annat fick ett bevis på i förrgår. Det var sovdags så jag skulle plocka in pojkarna i buren efter att de fått vara ute hela dagen. Dom två chokladbollarna var som vanligt inga problem, men så skulle jag plocka upp Björn och har vart precis galen. Maken till vredesutbrott har jag aldrig sett. Han sprang runt på sängen och vägrade låta sig fångas, och varje gång man nästan fick tag på han så skrek han som en stucken gris och sprang iväg. När jag sedan väl fick tag på honom gällde det att hålla ordentligt, såfort mitt grepp mjuknade lite så skrev han och skulle loss.

Jag är relativt säker på att han inte skrek för att han hade ont, för när jag sedan kände igenom honom så fick jag ingen reaktion. Det lät dessutom inte som en råtta som skriker/piper för att det gör ont utan det lät helt ursinnigt. Jag var faktiskt skitskraj för att han skulle bita mig, så förbannad var han. Han gjorde samma sak mot mig även tidigare på kvällen och även mot min sambo. Han skulle fram o nosa o så, men vi fick absolut inte ta i honom den dagen. Jag tänkte att "nu brakar helvetet lös och den riktiga trotsåldern börjar". Bör tilläggas att han även tjafsade med sina två råttkompisar en hel del den dagen.

Idag å andra sidan var han världens trevligaste och mysigaste råtta. Lugn som en filbunke satt han hos mig när jag satt vid datorn. Han har aldrig varit så lugn och foglig innan. Jag är förvirrad.

Det kan vara trotsålder eftersom din råtta är pass ung.. inte ens fullvuxen än.. 6-8 månader brukar vara motsatta som tonårsålder hos oss människor. Hormonerna rusar ju… Håller med Wintermynta iaf.

Jag har också en tös här hemma som helt plötsligt har börjat bli lite trotsig ibland. När hon sitter på sina favoritställen utanför buren(eller t.ex. där hon vet att hon inte får vara) och det är dags att gå hem kan det bli lite protester. Det är inte för att hon är rädd för mig alls utan för att hon protesterar. Jag får lyfta henne hur jag vill annars. Hon är bråkig mot burkompisen också och allmänt humörstinn. Andra dagar är hon som en filbunke. De är runt fem månader nu så det slog mig att det är nog trotsålder på gång här med!