oj jo visst går det att bedöma temperamentet på en bäbis men man får nog räkna med att de kommer att ändras lite när e växer upp=)

när det gäller häng så vet jag inte.. de kan ju vara så att ungen "hänger" i uppfödarens hand men inte i din. beror alldeles på hur råttan är o hur du är som person. men visst ska den vara hanterbar och gärna orädd tyckre jag. men inte för orädd så de är ett framtida dominansbeteende. men den ska vara nyfiken och kontaktsökande iaf=)

Åh, vad kul mer råttor till Terato .

Jag tycker man kan ha höga krav vad gäller temperamentet hos bebisar. Men man kan inte ha lika höga krav om bara träffar bebisen en gång i ett par timmar.. om du däremot hälsar på din tilltänkta bebis ett par gånger under uppväxten så får du också en bättre grund att bedömma den. Vem vet vilka två timmar du prickar in när du sitter där och ska bestämma.. Det kan vara dem timmarna bebisen är mest aktiv och inte alls vill gosa utan bara passa på att busa,busa,busa. Eller tvärtom..

Därför får man förlita sig på uppfödaren som iaf sett råttan i alla dess dagsfaser och kan ge en lite större hint om hur råttan kommer bli.

Fast i grund och botten… Jag tycker att man ska ha höga krav på temperamentet. Om det är just sällskap den ska vara

Haha, jo, fast nu har Robin sagt strängt ifrån. Han tycker det är för mkt djur här nu. En råttbur och en musbur har han sagt. Och han har väl kanske rätt egentligen. Men jag förstår egentligen inte varför jag inte får fylla på de burar jag redan har.. :/

Anledningen till att jag frågade var att jag var nyfiken på den här okända kullen som Linda köpte råttor ifrån. Eftersom jag inte kunde träffa råttorna på plats så tänkte jag på vad man liksom kan kräva av en bebis temperament. För ungar är ju lite osäkra när de är små och kanske inte hänger 100% men det brukar ju mogna.

Samtidigt undrade jag ju då förstås hur vanligt det är med bebisar som har 100% häng och är orädda och redo att utforska sin omgivning nästan på en gång. Mina har alltid varit väldigt orädda av sig men jag vet som sagt inte hur det brukar vara. Jag har träffat för få råttbebisar, helt enkelt! :P

Men hur gör ni när ni letar bebisar? Är alltså det här att de ska gosa viktigast? För mig är oräddhet, hanterlighet och kontaktbarhet viktigast. Och den där brakänslan då förstås.

mina är ju lite osäkra i vissa lägen också, men inte överdrivet, bara förståligt ryckiga ibland, nytt hem nya dofter nya intryck, om man har en råtta som inte alls reagerar skulle jag bli lite fundersam nästan,mina är så lugna att jag tror dom e sjuka ibland haha. Men sen vaknar dom till och lever om. Lillkillen jag fick från kista var väldigt lugn första veckan, men nu e han på G också å piper omkring och e nyfiken, så det tar lite längre tid för vissa. Annars har jag inget speciellt jag tittar efter fast jag borde, de flesta råttor jag har har jag antingen räddat från andra öden eller köpt akut för att ha sällskap till andra som suttit ensamma. Men domhar sista köpte jag nu för att Maria träffat dom och tyckte dom var så otroliga så jag kunde inte hålla mig xD

Så var ju mina små när de kom också. Lite småryckiga men jag tyckte ändå att de hade en stor portion mod och de sprang runt på soffan och så :). Hänget funkade ibland och ibland inte! Nu har Matilda helt avslappnat felfritt häng med benen indragna och är orädd i de flesta situationer. Nemi är också orädd och hänger men inte med benen indragna som jag vill! :P Det beror nog på att hon har en stor portion egen vilja! Haha

Jag tror det där är en trygghetsgrej att sitta på axeln och knastra. Ett sätt för dem att visa att de litar på en och helst håller sig där det är tryggast(och mysigast). Det är underbart att känna den tilliten från dem!

Jag har inte så höga krav på bebisars temperament, det viktigaste för mig är att de inte är rädda vid handtering och att de ser hälsosamma ut. Jag uppskattar självklart om de redan som bebisar är kontaktsökande och nyfikna….fast om jag köper en bebis som växt upp hos någon annan så förväntar jag mig inte att den ska springa till mig som om vi vore gamla bekanta..

hahaha men babbett då, det där lät faktiskt inge bra

"jag har inte så höga krav på bebisars temprament"

Haha, tyckte det var ganska skönt sagt!

Men hur mycket ska man kräva av dom små….och ofta har de enormt mycket spring i benen när de är typ 5 veckor.

Det är ju lätt att ställa krav på temperament på mina egna bebisar…de är ju vana vid mig och omgivningen.

Man kan också ha tur…jag var och tittade på en kull på 17 förra sommaren. Jag hade redan valt vilken jag hade mest lust på och när jag kom dit så sprang 16 ungar heeela tiden till uppfödaren, de ville inte alls ha med mig att göra. Nr. 17 sprang åt motsatt håll…till mig, och det var hon jag sagt jag ville ha!

ja man kan ju inte kräva för mycket av dom och man får kanske inte bli bortskämd heller om man kanske har lyckats hitta några på raken som varit väldigt säkra och framåt med häng och allt, för alla ungar e ju inte sånna men väl kan bli lätt när dom kommit in sig, så det hänger ju inte alltid på hänget så att säga xD

Haha åh gud va mysigt, då valde du verkligen rätt råtta :)

Och vad gör man om alla är lika busiga eller somnar i ens hand? Man kan ju inte ta hela kullen…..

(Jag tar förstås den jag tycker är sötast om alla verkar lika bra.)