så länge råttan i fråga inte mår bra varesig av flytt eller att bo kvar      :-P

Har vi ej haft en liknande tråd om avlivning där det togs upp i svaren personen fick. Ang avlivning pga aggressivitet.

Om personen blir allergisk *vilket många skyller på men är inte ett dugg allergiska* men säg de verkligen är det och hur de än gör för placera om så får de inget nytt hem ska de välja djuret eller sin hälsa? är som välja mellan pest eller kolera.

Räknas aggresivitet som obotlig sjukdomm, då?
Intressant fråga. Absolut är det inte ok att man tar livet av djuren (vad det än är för djur) för att man tröttnat på dom, eller ändrade förhållanden. Djuren var där först. Och nummer 4. är inte ens att prata om, djuren är levande varelser precis som vi… Tänk om våra föräldrar inte hade råd att ta oss till läkaren, och istället dödade oss.. Usch…
I alla fall, aggresivitet är ett ok skäl för avlivning, tycker jag.

håller med niffen.. det kan vara svårt att få en aggresiv råtta omplacerad och det förstör mkt. för en själv att ha en i sin ägo.. kan även bli ett problem för de andra råttorna.

När det gäller ändrade förhållanden så tycker jag att avlivning ska endast vara som sista utväg. Och med ändrade förhållanden menar jag allergi, flytt,dödsfall och absolut inte att man tröttnat.

Jag skulle aldrig avliva pga 1,3 och 4.

Att avliva pga aggressivitet tycker jag till stor del är "okej".

Jag har ju mina råttor för min skull, för att jag tycker att dom är härliga och mysiga djur och de skänker mig massor av glädje. De trivs och tycker (förhoppningsvis) att matte är en hyvens människa som man kan utnyttja som kliare och matare.

Men om någon råtta skulle bli aggressiv och tveklöst ogilla mitt sällskap så skulle jag nog inte vilja ha den kvar. Eftersom jag inte håller på med avel och endast har två råttor så skulle jag nog kunna förlåta ett enstaka bett, beroende på omständigheterna. Men genuin agressivitet vill jag faktikst inte ha. Då försvinner ju hela poängen med att ha gosiga och mysiga råttor!

Men sen skulle jag heller aldrig fatta ett beslut om avlivning pga agressivitet själv heller, det har jag för lite erfarenhet för. Jag skulle prata med "mina" uppfödare och mentorer om vad som hänt och konsekvenserna av det. Man släcker inte ett liv bara sådär.

aggresivitet räknar jag till obotlig sjukdom så ja, jag avlivar sånna råttor. blir man tex allergisk eller får ändrade bostadsförhållanden och inte kan ha dem kvar och inte hittar nått hem, eller råtthjälpen inte kan ta dem, ska man då ha dem kvar eller?? kanske släppa ut dem i det fria som många puckon gör?? nee det humanaste är att låta dem somna in, alltså avliva dem. sen spelar de ingen roll om det är en hund, katt, häst eller råtta.. är man allergis så skaffar man sig nog inte nya djur, har man ledsnat på dem en gång så tror jag itne att man vill ha nya djur heller.

När det är enda eller minst smärtsamma lösningen.

Mina tre avlivades för att de hela tiden fick någon hudsjukdom, om och om igen, trots besök hos vetten, ständigt städande+steriliserande av buren etc. Visst kunde de klarat sig, men då jag tröttnade på ständig behandling och de bara blev mer och mer vilda och nästan aggressiva (det var tydligt att de inte mådde bra) så fick de somna in. En av dem verkade klara sig bättre än de andra, spec i tempramentet, men ville inte ha honom ensam när an inte varit det förut och han redan var 2 år. Jag försökte inte ens sälja med tanke på omständigheterna och risken att de hamnade fel med tanke på sina problem. (av samma anledning hoppas jag att jag aldrig behöver ta det beslutet om min häst; som vbl travare vet man aldrig vart han hamnar.. men förhoppningsvis kan jag behålla honom för alltid, eller så är han åtminstånde så pass duktig att jag kan ta bra betalt och ändå kunna välja bland köpare (bättre pris ger ju individen mer status, på nåt sätt). Risken finns faktiskt att han blir avlivad han också om det mot all förmodan skulle gå dithän och jag inte hittar en köpare som känns 100% rätt.. Men ush, det ska jag inte tänka på nu, nämnde det bara för att visa att mina åsikter inte baseras på att råttorna är små eller billiga :)

Att man tröttnar är ingen bra anledning att avliva en råtta, men att tröttna/inte ha tid/ändrade förhållanden och man innte kan hitta ett hem som känns helt bra, eller om råttan är gammal/har någon beteendestörning eller bara inte klarar förändringar särskilt bra så är nog avlivning det snällaste. Kan man inte själv ge dem ett bra liv längre och inte hittar någon ny som kan…

#6 Det är otroligt många som byter djur. Alltså skaffar,tröttnar och skaffar nytt. Ibland av samma sort.

Sjukdom eller agressivitet skule jag säga, skulle inte lklara att ta bort ett djur själv av annat skäl.

#8 kan hända, men betvivlar att de är så fler än de som inte gör det.

jag tycker inte man ska göra det sj överhuvutaget man kan gå till en vet så gör dem det.

#11 , Det är väl ingen som skrivit nåt om att man ska göra det själv??

#11 vadå göra det sj?? det finns inte som svar i tråden ens.. ingen har skrivi nått sånt heller..

#11 var i någonstans står det att man ska göra det själv?

Ska vi starta en tråd på sätt att ta bort sina djur på?

vilka sätt är bra och vettiga?

#14 finns redan en sån diskussion som urartade rätt rejält

Ja, hur var det… Vi får väl inte disskutera avlivningssätt?
Kan någon leta fram den tråden och se vad som sas? Tror att vi inte får prata om sådant öppet, faktiskt…

#16 tror det visade sig att vi inte fick diskutera avlivningssätt av nån anledning som jag glömt!

#17 Att det finns barn på sajten, säkert  :)

Själv skulle jag bara avliva ett djur om det var sjuk eller så skadat att det inte går att göra något. Men då skulle jag först försökt rädda det. Har man en bra veterinär så finsn det ofta bra möjligheter.

Agressivitet är knepigt, har aldrig vart med om det på nåt djur. Om jag verkligen inte kunde hantera det aggressiva djuret så skulle jag nog i första hand försöka omplacera det till en noga utvald person som har erfarenhet av betéenderubbningar och se om han/hon kunde göra något. Det är ju svårt att mäta aggressivitet, kan ju bero på att djruet är missnöjt över något eller inte trivs i sitt hem.

För övrigt så tror jag att #11 syftade på inlägg #9 men missuppfattade det ganska mycket.

Håller med #3

#18 Även om det finns barn på sajten så är det en del av livet..

kan låta krasst och elakt.

Trots allt det enda som är helt säkert att allt som lever kommer att förr eller senare gå vidare på ett eller annat sätt…

Och barn har lättare för att hantera det än vad "vuxna" har att prata om det! finns forskning på det..

 #21 men tycker du att detta e en sida att prata om hur man avlivar råttor?  hm..

#22 det är ingen i denna tråden som pratar om HUR.

#23 om du läser inläggen som har skrivcits här så står det att det har funnits trådar om avlivningsättmen att dem har blivit förbjudna

ja det har funits trådar ja, men du skrev ju i #11 som om någon pratar om det i denn tråden, vilket har gjort denna diskussionen helt OT. det rör väl inte oss i denna tråden att det har funnits sånna trådar förut när det inte är det vi diskuterar här?

ehh… de var inte jag som skrev att det hade funnit sådan trådar innan jag visste inte de förän jag LÄSTE att någon hade skrivit de. Tänker inte prata eller svara mer om detta för det rör inte tråden.

*Allt som gör att djuret inte mår bra. En aggresiv hund som är en fara för andra ska avlivas. Även om träning kan ge ett bra resultat så är det väldigt enkelt att hugga till bara sådär.
*Djur som skadar sig själva om man inget kan göra åt det.
*Sjukdomar/skador som inte kan hjälpas eller kan hjälpas men barmhärtigare med avlivning än 20 operationer och all stress som hör dit.
*Om åldern börjar visa sitt ansikte och djuret börjar få problem att avlivning är humant alternativ. Saknar att det inte finns till människor med.
*getingen i mitt cola glas börjar ligga lite risigt till pga räddsla att bli biten.
*om man inte på nått sätt kan ta sig till veterinär eller få hjälp när ett djur lider seriöst mycket eller är påväg att dö en smärtsam död att göra det snabbt är bättre.
*avliva vissa djur som måste omplaceras flertal ggr om det måste göras igen. Jag har en tre ggr gräns sedan är det stor risk att djuret avlivas om det måste flytta igen. Omplaceringar tär på djur och tex gp råttorna tyr sig så mycket till sin ägare att de kan bli kompletta monster vid flytt. Även sönder stressade och åka på hjärnblödning. Eftersom gp är svåra och folk inte vet vad de ger sig in på så blir de koplett ohanterbara och förstörda vilket gör att nya hemmet troligen säljer vidare. Då bättre med avlivning om djuret måste omplaceras så många gånger att det blir skadligt. Jag har avlivat en gp just pga detta. Var inte mitt djur och jag kunde inte ta hand om en till just då. Han var överstressat monster som inte gick att hålla fast. Hade honom nån mån. Kunde ha skänkt bort honom men just pga av sin ohaterbarhet så hade han hamnat i omplacerings loppet. Innan jag fick hem honom hade han fått flytta runt en hel del. Men jag kan inte ha gp hanar hemma då de enkelt kan total demolera sin bur och komma ut och tjuvpara sig. Vilket var fallet. Samt att de är en fara att ha lösa utan uppsikt då de gör hål på allt där han enkelt kunde ha startat en brand och bränt alla inne eller dött av stöt från kabel.
Man måste ta vajre fall för sig och fundera om djuret skulle hamna på ett perfekt hem där det får stanna livet ut eller hamna i omplacerings loppet och aldrig få stanna i samma hem.
Perfekta hem är svåra att hitta att det ibland är bättre med en avlivning. Samt omplacera väldigt gamla djur är väldigt elakt där avlivning också kan vara det bästa i vissa fall. Typ om jag skulle omplacera min katt när hon är tex 17 år pga nån anledning vore en avlivning nått jag skulle fundera på då hon mest troligt inte kommer leva tex 2 år till.
*Samma sak där. Min katt och hennes bror är extremt tajta och letar efter varann när ena varit borta för länge. De är nu ca 14 år och börjat se gamla ut. Skulle en av dom gå bort och den andra börja må dåligt av saknad så kommer vi fundera på om det inte är bäst att andra med somnar in. Så har min mamma sagt ända sedan vi skaffade dom.
Suck.. dock får min katt inte dö, det är bestämt. börjar gråta bara jag tänker tanken för jag vet att det kan ske rätt snart :-/..

*samma där. skadad/sjuk äldre katt. skulle fundera på om en operation/medicin  är värt det hela vid inräknad stress och slut resultat.
*råttor som inte går att hantera. djur ska inte vara aggresiva och bitas då är det fel. Vissa har noll tollerans då de vet vad som gäller och fallen är så få. Jag har 3 ggr gräns på bett. Jag blev biten av samma hund 3 ggr tre olika tillfällen. Jag bad ägaren att inte avliva. Men fjärde gången på det sättet så var det bort. MEN dock så måste fall beräknas var för sig. Finns en utmärkt tråd om råttor skapad av grodan.
*jag har avlivat två kaniner och skaffat en ny. orsaken till avlivning var grav inavel med resultat att de bet på varandra, min katt och mig. Sista tiden kunde de inte röras. Attackerade när man satte in matskålen och skulle ta ut för rengörning.  När ägaren inte ens kan mata sitt djur pga aggresivitet ska de bort. Jag har aldrig haft en räddsla att bli biten eller backat för farliga djur. Men när det går så långt att jag inte kan sköta djuren på ett bra sätt och ingen annan heller har en chans är det bort.
På den tiden var man uppväxt med att djur avlivades oftast i hemmen. Jag avlivade mina egna kaniner utan veterinär på eget beslut utan föräldrar.
(dock uppväxt med kunskapen hur pga rabbisen på gotland) gick snabbt och smärtfritt men jag är ännu äklad av det hela men mina djur är mitt ansvar. Dock är det skillnad med veterinär numer som tur var.
* Men jag skulle aldrig avliva ett fullt friskt stabilt djur om det inte fanns någon extremt bra anledning till det hela.
*Jag har aldrig avlivat friskt stabilt djur för att skaffa ett liknande igen.

Jag kan skriva en lång lista på enstaka fall och hur jag tänkte och varför jag avlivade.  Men för att jag är duktig på att snacka så är det bästa att sluta skriva nu ;-)
I det stora hela är alla fall olika och måste tänkas på ordentligt. Aldrig springa huvudstupad in och avliva ett djur bara sådär.

För mig är det när djuret ifråga skulle må bätre av att få dö.

herregud.. förlåt. jisses vad jag skrev på.
Blir väl så när man måste städa. Man gör allt för att slippa.

#27 shit zickan de var ett enormt långt inlägg=) tror du fick med allt

Sjukdomar, temperamentsfel och i fall där djuren kommer/riskerar att fara illa, som tex vid för många omplaceringar.

Själv ska jag avliva en fullt frisk marsvinsgrabb på 1 år snart. Detta för att han inte går ihop med andra marsvin och han är livrädd för människor vilket får som följd att han är isolerad dygnet runt - förutom när jag pysslar med honom förstås, då är han livrädd istället. Det är inte ett värdigt liv för lille Kenneth och han mår uppenbarligen inte bra, så det snällaste mot honom är helt enkelt avlivning.

Temperamentsfel, aggressioner, sjukdom som bara kommer att bli värre och aldrig svarar på medicinering. Akut sjukdom.

Om jag skulle tröttna (jomenvisst att det skulle kunna hända) skulle jag helt enkelt inte skaffa fler råttor utan bara låta de jag har keva ut sina liv.

Jag har gett tillåtelse att avliva de äldre och omplacera de yngre om jag själv dör.

#31 varför inte lämna bort honom till någon annan som kan ta sig tid, eftersomn du tydligen inte har, vill eller kan?

Tänk om man skulle resonera så med sina hundar? eller barn?!

Visst finns det saker som är värre än döden. Tycker jag i alla fall. Ett ensamt marsvin som lever i en bur och inte funkar med någon. Alltså inte ens lämpat som husdjur! Fast när vet man vart gränsen går?.. När vet man om det går att "göra folk" av marsvinet och när det är kört? Jag förstår hur du tänker, gulzebra.. Att man forslar vidare problemet till någon annan gör ju inte att marsvinet mår bättre. Det bästa vore förstås om inte aveln satte såna djur till världen över huvudtaget. Tamdjur ska må bra i fångenskap. Jag tycker egentligen att det inte går att tycka om sånt här.. Det är så mycket rätt och fel hit och dit..

(redigerade lite, jag missuppfattade ett inlägg!) :)

Men en sak som gjorde mig väldigt illa berörd var en person som berättade att de avlivade sin katt för att de skulle flytta in till stan. En fullt fungerande och go honkatt. De kunde väl ha försökt omplacera i alla fall? Fast det var ju förstås deras beslut. Och de tyckte inte att det varhumant att bara "lämna bort henne till någon främling". Jag kan förstå det med. Men det känns lite som dålig planering i mina öron. Fats sånt händer ju också.. Nä, jag vet inte riktigt.. Orkar inte tycka..

#33 eh vad menar du? hon skriver ju att den är livrädd för människor och inte går ihop med andra marsvin. varför skulle hon omplacera ett djur som inte mår bra och är stressat? näe låt den somna in i lugn och ro istället. hon har ju tagit sig tid men de har inte hjälpt! finns ingen som vill ha ett stressat marsvin som inte gillar marsvin eller människor liksom.

#35 Vad är det som säger att den inte fungerar med andra än just med #31???

Den kanske bara inte gillar henne!? Resonerar du likadant om det hade varit en hund?

Då jag i stort sätt bara haft djur med problem och har ännu inte avlivat något djur pågrud av aggressivitet, då det "nästan" alltid finns något sätt att ändra beteendet. Fast då måsta man vara villig att lägga den tiden, vilket de flesta inte vill göra… Men efter ha "skolat" om aggresiva hundar och katter i över 20år och ännu inte tagit bort något djur.. Så vet jag inte… Jag har väl fel… och gör väl helt fel, då dessa hundar och katter hamnat i hem som de fungerat i.

Fast det kan väl vara så att någon tröttnar på djuren, då dom inte är så tillgivna som de trodde att dom skulle vara, har för mig jag läste om någon som lät sin far skjuta bort en massa djur och nu har denne skaffat andra djur.. Att ta bort igen??

#33: För att han inte mår bra. Jag har försökt få honom att gå ihop med yngre hanar, jag har tränat, men det sker inga framsteg alls. Jag kan tillräckligt för att se när ett djur mår dåligt och att hålla liv i honom är i mina ögon inget annat än djurplågeri. Marsvin är flockdjur och att leva helt isolerad är inte ett värdigt liv för de, samma sak gäller ständig skräck som han utsätts för när jag hanterar honom.
Vem sa att jag inte har tid? Jag har gott om tid och har således gott om tid även för honom men det gör liksom inte honom någon skillnad annat än att han får en del isolering utbytt mot skräck, han mår ändå inte bra.

Hade jag haft en hund som inte mådde bra och det inte gick att åtgärda så hade jag gladeligen avlivat den också. I övrigt är jag för dödshjälp så om ett barn mår dåligt utan möjlighet att må bra och vill dö så ja, visst, inte mig emot.

#36: Han går inte ihop med andra människor heller.

Jag vet inte om det är mig du syftar på när du skriver att någon låtit sin pappa skjuta en drös djur, men det enda jag sett som skrivits om det här är det jag skrivit så jag antar att det är mig det gäller. De första djur han fick skjuta åt mig var mina råtthanar för att jag fått in en smitta i flocken som de led av, och samtidigt en hona som helt enkelt var nästan 3 år gammal vars ålderskrämpor börjat bli för mycket för henne. Efter det har jag fortsatt be honom sköta avlivningar och då har det alltid varit djur som är sjuka.
Det skulle aldrig falla mig in att avliva fullt friska och fungerande djur. Har jag skaffat de så har jag tagit på mig ansvaret att sköta de också.

Att jag skaffat andra djur ser jag inte felet i. Om ett barn får en undulat som första djur, och så avlivas den pga ett brutet ben som exempel, får den ungen aldrig skaffa andra djur? Undulaten blev ju faktiskt avlivad…

#27 Håller med till fullo!! Bra skrivet Zickan!!

#36 ja jag resonerar likadant oavsett om det är en katt, råtta, hund, häst eller annat djur. så där kan du gå o hoppa på nån annan. jag gör inte skillnad på djur oavsett storlek eller pris. marsvin är flockdjur och denna går inte ihop med andra marsvin. hon skrev att den är livrädd för människor, inte att den är livrädd för henne. alltså har flera testat med den  men fått samma resultat från marsvinet. varför ska man då plåga den stackaren när dn aldrig kommer att bli ett lungt tamdjur? fatta vilken stress den stackaren utsätts för dagligen..

och det där med barn.. det finns en anledning till att soc kommer och omhändertar barn.. oftast kan inte föräldrarna ta hand om dem. men jag har då aldrig stött på en unge som är helt ohanterbar och som man inte kan prata med!

#37 tycker fortfarande att du gör rätt! marsvinet kommer att må mycket bättre när han får springa runt i marsvinshimlen eller vart den nu tar vägen.

nu har jag inte läst hela tråden, men det e här som det blir så tydligt att djur inte e lika mycket värda som människor. Vissa vill få det till att det är så. Om din katt blir väldigt sjuk och man misstänker att inget finns att göra åt saken så överväger man ju helt klart avlivning. Om inte annat så är det alltid pengarna som är avgörande. Hur mycket är din vän värd? 500, 3000 eller 75000? dessa tankar hade man aldrig haft om det var ett syskon eller liknande som låg på operationsbordet. "Ah, va fan. Han klarar antagligen inte bilolyckan endå. Vi avlivar honom!" Sen finns de ju idioter som håller sina djur vid liv till varje pris. Halva hinden kan vara borta och den får ett par hjul som den kan rulla omkring på.. osv. Det e inte bättre det. Man behöver vara realistisk.

#40 jag gillar ine sättet du skriver på angående avlivning. du får det att verka som att det är ett lätt beslut, det är det absolut svåraste man kan göra!! det är aldrig lätt att ta beslutet om att avliva en familjemedlem oavsett om det är en människa eller ett djur.

jag är helt emot att människor ska ligga o plågas oxå och inte kunna bli någorlunda återställda. eller det där med att låta folk ligga i koma i flera år bara för att de kan ju vakna upp.eller som min gammelmormor som fick ligga i sjukhussäng med liggsår o utan att kunna röra sig sj, knappt vid medvetande men med fruktansvärda smärtor..då var hon 83 år när kroppen gav upp efter 3 månaders sjukhusvistelse. hjärtat slutade slå pga alla liggsår o blodförgiftning misstänker jag. nee de hade vart bättre att låta henne somna in i lugn o ro, istället för en hjärtattack..

jag gör ingen skillnad på djur oavsett pris eller storlek som sagt, och många gånger anser jag att vår så kallade mänsklighet förstör mer än vad den hjälper.. samma gäller människor.

*putt*