har varit i från mina älskade små pälskoftor ett par dagar, vart inlagd på sjukhus som vanligt. Så jag har ägnat mina dagar åt att vara hög som ett hus för att samtidigt kräkas. Jätte kul.

Det fanns en sak jag saknade  när jag låg inne på sjukhuset. Det var små fötter mot hyllplanen, det där ljudet när dom dricker ut vatten flaskan, smackandet av råttmunnar mot majskolv. Ljudet av gnagande på mina blommor och gardiner.

Jag saknade mina tjejer så att det gjorde ont. Lyckades få permis från sjukan över helgen så jag kan pussa på mina små råttisar. I morgon ska jag tillbaka till verkligeheten igen. SNYFT!

Ville bara klaga lite.

Kan man någonsin sluta älska råttor?