Kan inte förstå att du är borta. Har tagit det svåraste beslutet nånsin. Men jag vet att det var det bästa för dig, gumman. Du var verkligen så speciell, o mkt mer än bara ett husdjur. Kommer aldrig glömma hur du kom galopperandes över golvet när man pratade med dig, eller när du kom in till mig i duschen fastän du egentligen avskydde vatten, men du ville bara vara med mig.. Kommer aldrig glömma hur du sprang till ytterdörren varje gång någon kom, o skulle kolla vem det var. När vi var ute på gräsmattan på sommaren, o du behövde inte ens någon sele, utan du kunde gå lös, för du sprang ändå till matte om det var något som skrämde dig. Jag vet inte hur många som kom hem till mig, som när dom gick innanför dörren hade råttfobi, men bad om att få ta ut dig innan de skulle gå. Bara för du va så go, o övertygade verkligen folk om att råttor inte alls är hemska. Du var omtyckt av precis alla, lillsnuttan!

Sista dagarna blev du bara så lycklig när du låg i famnen o blev klappad över nosen. Då gnisslade du tänder av välmående, o njöt, fastän du mådde så dåligt.

Du var bara helt oslagbar, o du är saknad något enormt. Aldrig kommer någon/något ta din plats i mitt hjärta, älskling.

Skulle kunna skriva hur länge som helst, men tårarna tar över.

Du har det iaf bättre nu, springer på nån äng tillsammans med dina råttkompisar, utan smärta. Vila i frid, älskade lilla vän jag hoppas vi ses igen.

Ville egentligen göra ett fint kollage, men jag klarar det bara inte..