Jag skulle säga kastrering. Det kan hjälpa iom. att det är överdominant beteende han uppvisar.

Du måste dessutom antingen lära honom att du är trevlig och mysig att vara med eller låta honom vara ifred så att han inte biter.

Jag skulle nog inte säga att han är flockledaren dock… en bra ledare som är accepterad i flocken skulle inte uppföra sig så där..

Ja, det kanske vore något. Det enda jag har hört är att det generellt bara hjälper hälften av alla råttor som kastreras, och att det inte hjälper mot "människo-aggressiva" (vilket är ett begrepp som jag har lite svårt att ta till mig - skulle snarare kalla det ett "överbevakande-av-buren-beteende").

Varför jag helst inte skulle kastrera honom är, förutom att det är påfrestande och finns en risk att han inte vaknar, att han redan nu är väldigt stor och väger 700 gram. Om hans ämnesomsättning skulle sättas ner ytterligare kommer han blir en boll! :O 

Att han är en bra flockledare sa jag inte. ;) Men han är iallafall, föga förvånande, den som bestämmer i och utanför buren.

Hehe… det är inte nödvändigt att han kommer att bli större bara för att han blir kastrerad. Min kastrat har varit i finfin form sedan kastreringen. Ingen tendens till att bli ett fetto inte…

Men desto snabbare du gör det desto större chans är att det fungerar.

I mina flockar så är inte ledaren den som bossar runt och uppfostrar de andra, nej, de som är ledare i mina flockar har andra som gör det åt dom.

Bara en gång har jag sett att ledaren har varit tvungen att säga ifrån. Och det var med en liten odräglig tös som inte kunde med att lyssna på någon av de andra utan hon var en pest.

Då kom min dåvarande ledare och nöp ihop henne, det var över på någon sekund, sen följde töser leden som alla andra… Tills dess att ledarhonan började tackla av i sjukdom… då blev det bråk i buren och min lilla tös som inte var helt hundra på de sociala reglerna blev tvungen att flytta till en etta… :(

Men nu är det återigen, i båda flockarna (har förlorat båda mina ledare på kort tid) lugnt. Mina nya ledare ser på medan deras "undersåtar" tar hand om buset och uppfostrar.

Okej. Ioförsig, om man väger företeelsen att han är överdominant mot att han kan få lite mer hull känns det tidigare relativt sämre.

Det enda är väl att kastrering endast fungerar på hormoniella störningar, och hur vet man att det är det? Han stryker sig mot allt, markerar/kissar jätteofta på saker och händer, och går stelbent åt sidled när han burrat upp sig. Det borde väl ändå ha med hormonerna att göra?

Japp, det är hormoner… han känner att han måste visa hur stor och mäktig han är…typiskt grottbeteende

Vad finns det egentligen för andra orsaker till aggressivitet? Är det när det utvecklas från t.ex. rädsla eller en oharmonisk flock?

Ända sedan har var liten har han varit svår att lyfta (sprattlade, alternativt slank ur händerna som en tvål), men det var först när han var ca 6-7 månader som han bet till när jag skulle lyfta honom en gång. Tänk om han bara är väldigt osäker och rädd? :/

Jag funderar lite på kastrering dock. Kanske vore ett bra alternativ..

Om han varit problemig hela livet så skulle jag skylla (?) på dålig avel… andra alternati till att han blir aggressiv är ju att han är sjuk, har ont eller har fått en hjärntumör… Så man hoppas på hormonerna…

Först vill jag bara säga: tack för alla svaren Allamej. :)

Jag har haft en relativt kontinuerlig kontakt med uppfödaren (bosatt i Finland) sedan jag började få problem med honom.

Hans pappa är tydligen en väldigt "egen" råtta. Snäll, men inte särskilt social mot människor. Hade jag vetat det innan hade jag förmodligen inte köpt honom, men nu när jag fick reda på det i efterhand är det inte så mycket att göra åt.

Hans syskon, som uppfödaren behöll, är uppenbarligen lite tillbakadragna och skygga.

Jag har funderat över ifall han kan ha ont någonstans i magen - eftersom han piper ibland när jag lyfter honom - men jag tror ändå inte det. Ofta är han ju tyst, och när jag eller veterinären håller i honom brukar han vara lugn. Det känns mer som ett "rör-mig-inte-pip"..

Han verkar inte sjuk, och jag tror inte att han har någon tumör. Även om han varit lite "speciell" sedan han var liten kanske det ändå skulle fungera med en kastrering? Det kanske skulle matta ner hans dominansbeteenden lite iallafall.

När jag tog över mina första råttor för ca ett år sedan fick jag ett bra tips som jag använder. Har ett likande problem med min nyaste råtta just, att hon bitts ibland. Råttorna vänder varandra upp och ner på rygg när de bråkar om vem som ska vara flockledare, för att sätta de andra råttorna på plats. Jag brukar ta tag i henne direkt när hon bits och hålla henne liggandes på rygg ett tag, för att visa att bitas är inte okej och att jag är högst upp i rang i gruppen. Vissa råttor ska man ändå vara mer försikitga med när man stör dem i boet, eller stör dem när de vilar. Ett lätt nafs som markering anser jag är okej, så länge det inte är för ofta och i konstiga situationer… men att de bits accepterar jag inte, det är oacceptabelt från min sida. Hoppas att du får nytta av tipset, mina råttor har iaf blivit snällare utav disiplinmetoden. Kram…

jag har fått höra att i endel situationer så är det ödesdigert att vända på råttor på det viset. Kommer dock inte ihåg när just nu.. :S

Man ska aldrig vända en råtta på rygg om den reser ragg och knastrar ilsket med tänderna. Då kan man räkna med att bli biten.

En dominant råtta som bits ibland t.ex. för att försvara reviret i buren kan man vända på rygg, men en aggressiv råtta som bits ska man inte vända på rygg. Det kan förvärra problemet och då blir det även svårt att bygga upp ett förtroende mellan råtta och ägare.

hur gär man i detta fallet då? Den har ju bitits men verkar försvara sin bur…

Det var svårt att bedömma i det här fallet, men jag tycker att det låter som att han är en råtta som jag inte skulle lägga på rygg.

Jag testade i början att lägga honom på rygg (med dubbla handskar - annars hade min hand varit historia i dag). Men båda gångerna jag gjorde det kändes det inte som det hjälpte. Det blev lite lugnare i buren, men mot mig var det likadant. Så jag tror inte att det fungerar på honom.

Jag funderar lite på att sluta lyfta honom ö.h.t. och istället låta honom hoppa ner i transportburen eller något när jag ska ta ut honom. Med tanke på att han antingen bara blir upprörd (eller i sällsynta fall inte bryr sig), känns det som ett onödigt stressande moment.

Byggandes av deras nya bur närmar sig sitt slut nu också. Så kanske blir det lite bättre när de byter miljö, som sagt. :)

Är det den hanen du köpte på lucia utställningen?

Nicciz: Japp!

Nu har denna råtta även rosslat lite vid några tillfällen. :/

Jag var iväg med honom till veterinären för ca 1,5 månad sedan när han bara rosslat några andetag (jag är väldigt hypokondrisk när det gäller råttorna :S). Då ansåg veterinären dock att det var alldeles för lite symptom för att sätta honom på behandling (och under undersökningen hördes inget i lungorna).

Då är frågan: om han börjar låta igen nu under helgen, är det en bra idé att både behandla honom för rossel och samtidigt kastrera honom?

Det känns som att det är väldigt många åtgärder på en gång. :/ Jag vill ju inte "ge upp" honom heller.. Det är väl mest narkosen och hans allmäntillstånd efter operationen som jag är orolig över. Och om jag verkligen kommer kunna få i honom antibiotika varje dag i två veckor. :P

Han och hans burkompisar har för övrigt flyttat in i deras nya bur nu, så kanske påverkas hans humör av det.

Hur har det gått i den nya buren?

Trots den korta tiden har han faktiskt blivit mycket lugnare i den nya buren, och har t.o.m. hoppat upp i mina händer om han vill komma någonstans i buren (har aldrig hänt förut!).

Dock, märkte jag i går att han började hetsa upp sig igen i buren. Kändes som ett stort nederlag. :(

Vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Kastrering är ju inte direkt gratis heller.. Hade jag vetat att det skulle fungera på honom vore det en sak, men eftersom det inte är säkert är det en del pengar att chansa med.

Nu har han bitit mig en tredje gång. Helt plötsligt, efter att han hoppat upp i mina händer och skulle ner, när han var ute ur buren.

Tror ni att detta endast beror på hormoner? Jag börjar bli väldigt tveksam.. det känns som att han har tappat tilliten till mig helt, och eftersom han haft det här beteendet i tre månader borde det vara ganska invant vid det här laget..

Jag har redan gett de råd jag kan… efter det så finns det mest bara otrevliga lösningar…

känns om att det bara finns en väg kvar.. om inget annat fungerar och kastrering (som kanske inte hjälper) är för dyrt så kommer du antagligen att behöva avliva honom. finns inte så mycket annat att göra.. vet hur du känner dig, fick oxå avliva en hane pga aggressivitet.. väldigt jobbigt, men hanhar de bätre nu iaf!

Ja, jag känner mig som världens elakaste person.  Men jag har verkligen försökt allt, varje dag, i tre månader, och nu drömmer jag t.o.m. om det på nätterna.

Aja, jag får fundera och komma fram till ett beslut nu. Tack så otroligt mycket för all hjälp!

Tänkte bara göra en liten uppdatering om hur det gått.

Jag bestämde mig till slut för att låta honom somna in. Det kändes som det enda rätta alternativet, trots att det var otroligt svårt att ta.

Åh vad tråkigt! Men starkt av dig att kunna ta det beslutet!! Han har det nog underbart nu!! Sov gott!