Etik om avelshonor
Man kan beskriva avelsetik som "moralfilosofi" om avel. Det handlar mer om ideal och riktlinjer för hur man ska avla. Om avel på vissa djur är berättigad eller ej samt hur man bedömer djurs värde i avel. Vid bedömningar bör man ha syften som stödjer bedömningen.
Vad bör man tänka på när man ska använda en hona i avel? Vad är en lämplig ålder för en hona att gå i avel och varför? Vad bör honan väga och varför?
Finns mera etiska aspekter på hur en hona som går i avel bör vara och vilka krav man ska ställa på henne.

Att hon är frisk och att hon har ett bra och stabilt temprament (även under löp). Hon ska fungerar bra vid introduceringar, ha lätt att bo i flock och vara stresstålig och klara miljöombyten.
Bra ålder är för mig 8-9 mån beroende på vikt. Inte äldre då jag är för rädd för komplikationer. Minimum åldern är fem mån men då ska det vara speciella skäl. Tex som nu när jag ska para en fem månaders så gör jag det bara för att hon redan väger 410g. Hon är ett underbart temp, fungerar bra i flock mm. Hon uppfyller dom kriterier en avelshona ska ha enligt mig.
När det gäller vikten så bör hon väga minst 300g och inte över 420g. Runt 350g tycker jag är opitmalt beroende på hur hon är i kroppen. En hona kan vara stor utan att vara fet.
Hade väntat mig lite flera svar…
Ok, jag ska författa något rakt från huvvvet..
Honan ska, precis som hanen, ha ett stabilt temperament. Hon ska vara social, framåt och acceptera sina flockmedlemmar i alla lägen. Fisk också naturligtvis. Ha friska syskon och släktingar så långt man kan önska.
Innan parning bör hon vara minst 6 månader, och om man bara tar en kull på henne gärna 9-10 månader gammal för att ev problem ska kunnat visa sig. Är det hennes första kull så bör hon inte vara äldre än 12 månader.
Vikten på honan bör vara minst 300 gram eftersom en välutvecklad hona har större förutsättningar att klara sin kull bra och ge dem näring utan att ta skada själv.
Nämen, hon ska var frisk inte fisk. Det spelar väl ingen roll vilket stjärntecken hon är född i! *fniss* 

Jag avlar visserligen inte och har aldrig avlat så min kunskap hur man bedömer lämpliga avelshonor är därför rent praktiskt lite knapphändig.
Det blir lite upprepningar men enligt mig, bör honan ha ett bra/stabilt temperament, social, orädd, framåt och acceptera/vara snäll mot både råttor och människor. Trygg i nya situationen och avslappnad vid hantering,
Hon ska självklart ha varit frisk fram till parningen med friska föräldrar/syskon/släkt. Antagligen är detta ännu viktigare än hanen eftersom man inte kan vänta lika länge och se om sjukdomar utvecklas.
Minst vara 6 månader, gärna äldre om man inte vill ta fler kullar. Ej äldre än 12 månader vid första kullen. Vikten över 300 gram vid lämpligt hull och vara i god form.
Jag har ju en hona Rudi som skulle kunna vara avelsmaterial. Hon är ruskigt social, går lös här i lägenheten halva dagar, kommer när jag ropar, om hon inte hittat nått som e roligare än mig, hon e frisk stabil, har häng, kan göra allt med henne, totalt orädd (förutom för katter) Hennes syster är också lika social. Dom rök på en förkylning för ett bra tag sen fick kurer för det och alla blev friska utom Kaya hennes syster som är roan, kan ha nått med det att göra, hon tappade i vikt och så men e nu på väg uppåt och äter och är pigg.
Har även träffat den ena kullsystern när jag var in på zoot där jag köpte dom, hon var precis lika pigg och framåt och charmig som Rudi, men ruskigt smal, äckligt smal, för dom som köpt henne hade bara gett dom zooblandning för det hade han gubben sagt på zoo att dom bara behövde (grr idiot) så hon var smal som en sticka och hon hade ätit upp sin kullsyster för hon va så undernärd, och man kan ju bara ana hur smal systern var som också var roan för det va den minsta tjejen av dom fyra som var där när jag köpte mina (deras två var pew och ag hu roan, för dom hade köpt dom två tjejerna som blev kvar efter jag köpte mina så jag hade sett och känt på båda deras när jag själv var in)
Och vad gubben på zoo sa så va dom från hemuppfödning, men jag litar inte på honom till hundra men det känns inte som nå grossistråttor, så det kan mycket väl stämma..
Jag är riktigt sugen på att ta en kull på henne för hon är verkligen en helt stabil och underbar tjej på alla sätt och vis. Men då skulle det vara med en gammal frisk hane med lång känd bakgrund, vilket kan vara svårt att hitta så det blir väl inget. Men jag tror det skulle bli stabila säkra bäbisar no doubt, det man inte vet e ju nått om hanarna i hennes kull, hur dom blivit, eller föräldrarna då. men det tre ur kullen jag träffat har varit väldigt stabila i tempramentet iaf, redan där på zoo så var dom framåt och pigga och orädda så jag tror inte dom kommer från nån grossist, dom hade lixom tillit till en.
Jag har så jag kan skaffa hem åt alla också om det skulle bli nån kull, annars skulle jag inte ens fundera på saken, vill inte sälja till några jag inte känner till och så och jag tänkte även spara några själv.

Fast sådär våldsamt stabilt verkar det ju inte om systern käkade upp en annan syster:/
ne men som hon såg ut så va det inte så kontigt kanske, och den roan som hon åt på va nog i sämte skick än den pewtjejen för hon va hemsk liten den roan när jag såg henne på zoo, vill man överleva så försöker man nog till vilket pris som helst antar jag.
sätt två råttor i en bur och ge dom lite "lyxblandning" om dan å så hur länge det håller lixom.. gör det..
finns kanske instinkter som inte går att avla bort ..
sen formulerade jag mig lite fel också kanske, hon åt på sin syster hon åt inte upp hela råttan..
Oki, nog om det i den här tråden. Ta äta upp varandra i annan tråd!
Ämnet: etik om avelshonor!

Jag har funderat mycket på det här den senaste tiden, och ratat alla mina honor när det gäller avel.
En bra avelshona för mig ska:
-Ha bra bakgrund med många långlivade, friska och snälla råttor bakom sig (helt "felfri" stamtavla går väl inte att få…).
-Vara kontaktsökande mot människor, tycka om att bli lyft och hanterad. Kunna slappna av i människors sällskap. Gärna pussas och knastra. Råttan ska ha det där lilla "extra". Det är såklart olika från person till person vad som gör en råtta sådär extra speciell.
-ALDRIG NÅGONSIN ha bitit en människa eller en annan råtta. Undantag bara för extremfall som djurplågeri eller om råttan blivit attackerad av en annan råtta och handlar i självförsvar.
-Fungera mycket bra i flock och ta emot nya flockmedlemmar utan att bråka alltför hårdhänt.
-Vara helt frisk och aldrig ha varit sjuk (undantag småförkylning el liknande som gått över snabbt av sig själv).
-Ålder tror jag 8-9 månader ungefär är lagom. Det är då de börjar mogna och uppföra sig mer vuxet.
-Vikt ca 350-420g optimalt. Fast det beror helt på vad hon har för typ, en hona kan ju vara stor utan att vara fet. Eller liten utan att vara mager. Jag skulle nog kunna para en hona på mellan 300-450g om hon hade bra typ och hull.
Det var lite funderingar från min sida. Men jag hinner fundera mer, det kommer nog ta ett år till innan jag tar min första kull…
(Om ni vill kan jag ta med mina honor som exempel. Jag gjorde inte det nu för då skulle det bli jättelångt!)

Jag vill höra mer Nidnal
det är alltid kul att höra andras prioriteringar och funderingar kring avelsdjur….

Okej då :)
Sakuya (1 år 4 mån) är för gammal. Dessutom kommer hon från en zooparning så hon har väldigt osäker bakgrund. 2 av systrarna barberar sig och pappan hade starr. Annars är hon en av de absolut underbaraste råttorna jag någonsin haft, hennes syskon blev också mycket bra i temperamentet. Hon är en jättebra flockledare.
Tzimisce (9 mån) är verkligen supersnygg, otroligt vältypad och muskulös. Ligger helt perfekt i vikt (380g) och är i toppkondition. Alltid framåt, en riktig toppentjej. Men tyvärr barberar hon sig och en bror till henne har blivit avlivad pga aggressivitet.
Råtz Pelikan (7 mån) har bitit mig 2-3 gånger i buren när jag städat. Antagligen för att hon är osäker på sin rang, 3 råttor har dött inom en ganska kort tid. Jag jobbar med henne och nu var det ett tag sen hon visade såna tendenser. Hon väger 350g men är lite tanig, hon får gärna lägga på sig lite mer hull. Hon är busig, framåt och påhittig, pussas ibland om hon har tid. Var den som tog emot nyaste bebisen allra bäst, hon bråkade inte alls. Jättedumt att hon bitit mig, annars hade jag gärna tagit en kull efter henne, hon har underbar personlighet!
Råtz Lunnefågel (7 mån) är en snäll och söt tjej. Hon har allt förutom det där lilla "extra". Lite blyg, inte sådär superkontaktsökande som jag vill att råttorna ska vara. Kompakt muskelråtta på 380g.
Eleusine (5 mån) är helt underbar men otroligt krävande. Hon har perfekt häng, det hade hon redan som bebis. Pussas och vill vara med hela tiden. Men hon har en sån energi! Klättrar på väggarna och far överallt, har inte tid att äta ordentligt. Så hon är yttepytte, väger bara 240g.
Claypotts (3,5 mån) har redan storleken inne, hon väger nästan 350g. Jag tror hon kommer bli en riktig tjockis. Väldigt framåt och busig tjej, jag tycker jättemycket om henne. Men hon bet mig för några dagar sedan. Hon var jättekonstig, gick inte att ta i för då skrek hon och hoppade iväg. Sen blev hon helt plötsligt som vanligt igen. Hon har blivit sådär konstig 3 gånger hittils men de andra gångerna bet hon inte. Så hon känns inte helt pålitlig tyvärr =/
Ja, egentligen är ju alla självklara att välja bort utom kanske Lunnefågel. Men ingen av dem är en "dålig" råtta, alla har många fler positiva än negativa egenskaper.

Hmm funderar på om ngn kanske tar illa upp att dem skrivs ut med uppfödarprefix, och namn…
Är för hjärntrött idag för att skriva vettigt men.. Jag förstår ditt tänkande och tycker det är bra att du Tänker 
Kan tillägga en kort sak.. som en liten notis..
jag har en syster till Claypotts och hon har väldigt extrema löp. Så det kanske kan vara en delförklaring av beteendet. Men hon har hittills aldrig markerat eller bitit mig. Men det kanske är för att jag inte bråkar med henne under höglöpen heller. Hon visade tidigt att hon var väldigt Känslig just vid löp. När hon inte löper kan man hänga och slänga med henne lite som man vill. Men just vid löp är hon stel som en pinne och en riktig spratteldocka när man tar upp henne.
Nu läser jag tom sluddrigt så jag hoppas det iaf går att läsa.. *skratt*
Nattinatt för idag

Ang. Claypotts och Glamis så har tyvärr även min Kellie från samma kull lite knepigt beteende ibland. Hon är en av de första fram till luckan för att komma ut…och hon klättrar gärna och snabbt upp på mig för att få uppmärksamhet. Fast om jag vill lyfta henne "mot hennes vilja"…eller när det inte passar henne helt enkelt så kan hon pipa till och sprattla lite. Ingen bra egenskap tyvärr :-(
#12 mycket vettigt!

puttar den här med 

Håller helt med Nidnal
du lyckades få med allt de jag själv tänkte på ^^,
